Bilagor
Intervju med Lennart Haraldsson, ordförande i Socialdemokraterna och
styrelseordförande i Åtvidabergs kommun, från 2013-10-07
När/Varför gick ni ihop i ett samarbete över blockgränserna? Finns det något annat parti som
ni hellre hade samregerat med?
Mandatperioden mellan 2003-2006 var väldigt kaotisk i Åtvidaberg. Socialdemokraterna var i
opposition och det var en blandning av partier som styrde kommunen och till och från hoppade
de ur. 2006 gick vi till val på att få ordning på det här. Vi gick till val med att säga att vi skulle
samarbeta med max ett eller två partier. När valresultatet kom fanns det en tydlighet att det var
två partier som hade gått framåt. S gick fram med 4 mandat, så det fanns en förväntan att man
skulle göra någonting. Moderaterna hade hoppat av det tidigare samarbetet med övriga partier
något år innan. Det var ingen naturlig följd, men det var tvunget att hända något, det blev
påtryckningar från företag som tyckte att vi inte kunde hålla på såhär längre i Åtvidaberg.
Företagen investerade inte, fick inte tag i arbetskraft och det var pajkastning i tidningen varannan
vecka. Det skapar en oro i det hela, så vi inledde en diskussion med Moderaterna direkt efter
valet faktiskt. Vi hade först ett möte i partiet om hur vi skulle organisera oss och vi gjorde ganska
dramatiska förändringar. Vi gick över till en stor kommunstyrelse t.ex. och vi såg till att vi hade
makten koncentrerad och att de som skulle vara med att bestämma skulle få en tydlig
helhetsbild, och det här köpte moderaterna och vi började samarbeta direkt i januari. De andra
partierna visade under tiden 2003-2006 vad de gick för. Traditionellt sett brukar S samarbeta
med C, men det hade inte räckt till en majoritet. Det var inte helt grönt, det fanns olika
uppfattningar i vissa hjärtefrågor, men vi skrev ihop ett förslag på samarbete, och moderaterna
gjorde likadant, och sen fick man ge och ta lite. Vi var överrens om att vi skulle vara överrens,
och det är en viktig fråga när man startar ett sånt här samarbete. En del av samarbetet bygger
på att vi utåt sett ska vara överrens, om det var något som var helt diametralt så skulle vi lägga
ner frågan. Men det har inte behövts i särskilt många frågor. Är man pragmatisk och har
kommunens bästa för ögonen så löser det sig i de flesta fall. Vi har haft olika uppfattningar i olika
frågor men vi har ändå resonerat oss fram till vad som är det bästa för kommunen.
Hur fungerar samarbetet över blockgränsen? Har ni något konkret exempel på när det inte har
fungerat så bra? När det har fungerat bra? Blir det mycket kompromissande?
Vi har inte tagit upp hjärtefrågor hos partierna, ofta är det inte på den nivån i en kommun, det är
mera på riksplanet med jobbskatteavdrag och karensdagar och liknande, detta behöver man ju
inte ta ställning till i kommunen. Jag kan inte säga att det har varit någon fråga där det fungerat
dåligt. Det blir självklart en del kompromissande.
Har ni ökat eller minskat i popularitet bland kommuninvånarna i och med samarbetet?
Reaktionerna har varit positiva, dels genom valresultatet och dels genom att näringslivsklimatet
har blivit bättre på rankingen över landets kommuner, och företagen är väldigt nöjda med både
politiker och tjänstemän.
Har partiets medlemsantal minskat eller ökat i och med samarbetet?
(vid eventuellt minskat antal, vart har de gått?)
Det har minskat, och det gör det tyvärr generellt. Det är kanske inte så hett bland ungdomar att
gå in politiskt längre. Men det är ingen följd av samarbetet. Ingen har avgått i protest.
Har politiken förändrats i Åtvidaberg?
Ja det är min uppfattning. Det kännetecknas av att vi styr och ställer ganska hårt, men det var
absolut nödvändigt för ekonomin var katastrofal och är inte bra än. Vi har varit tydliga både mot
våra tjänstemän och om vart vi vill komma, satt upp mål hela tiden och varit konsekventa med
våra beslut. Vi stod upp för vad vi hade beslutat trots vissa protester. Det har blivit en tydlighet i
politiken.
Har man nått de mål man velat med sin blocköverskridande politik? Har ekonomin förbättrats?
Ja, men samtidigt kan jag säga att vi har en bit kvar på resan, men det är inte pga att vi har
misslyckats, utan omvärlden förändras ju, vi kan inte göra exakt vad vi vill, det finns en hel del vi
skulle vilja göra om vi hade haft mer skatteintäkter, men det går åt rätt håll.
Hur/när väcktes frågan om nedläggning av Långbrottsskolan?
Skolan har haft en underhållsplan som inte har verkställts, det är lite som fastigheterna man har
hemma, man gör inget förns man behöver. Och tidigare fanns det en plan om att renovera
skolan, och den skulle ha påbörjats förra året. Men när man då fick fram senaste
kostnadskalkylen visade det sig att det var nästan orimliga pengar, och först kom förslaget om
att flytta till tomma industrilokaler i Facetten, det kom fram att det skulle kosta ungefär hälften så
mycket att göra om dessa till permanent skola, men då väcktes också frågan om ifall det
verkligen behövs tre skolor, och man utredde och såg att elevantalet var påväg neråt, och det
skulle gå att bygga om de befintliga skolorna för en relativt billig peng, det rörde sig om 20-25
miljoner. Att bygga om långbrottsskolan skulle kosta 60-70 milj. Vi bestämde oss för att 3 skolor
skulle bli två.
Hur fungerade samarbetet vid själva nedläggningen?
Det fungerade bra, nästan hela kommunfullmäktige var för en nedläggning. Det var bara en
miljöpartist som var emot. Samarbetet med M fungerade väldigt bra.
Hur många procent av befolkningen skulle behöva skriva under för att en folkomröstning skulle
ha genomförts i fallet med Långbrottsskolan?
Om 50
% hade skrivit på hade det kanske varit en annan sak, det visade sig att de som skrev på
var nästan uteslutande folk som bodde i området och hade ett egenintresse i det. Jag tror inte att
en folkomröstning hade röstat emot en nedläggning. Och oftast är det för få som röstar i sådana
här frågor. Om man däremot har en bredare fråga så kan det finnas fog för det någon gång
ibland. Men vi är valda på 4 år och om man inte är nöjd med våra beslut kan man rösta bort oss.
Man kan inte alltid fråga befolkningen.
Ser du något problem med att kommunfullmäktige direkt kan avslå förfrågan om
folkomröstning, trots att det finns stöd för detta hos befolkningen?
Nej, inte i den här frågan. Jag tycker att om man har gett en majoritet sitt förtroende, så måste
man kunna stå på sig, även om vissa visar sitt missnöje. En folkomröstning kostar dessutom 1
miljon kronor i skattemedel.
Vilka skäl fanns för nedläggning? Vilka argument framfördes?
Argumenten var: Kostnaden för renovering, bristande elevunderlag om man tittar 10 år framåt,
det fanns lokaler så det räckte, det finns en klassning av orten i folk “på andra sidan järnvägen”,
som har fått en stämpel, vilket lett till viss segregering, och det vill vi inte ha.
Vilka skäl fanns för att bevara skolan? Vilka argument framfördes?
Närhet till skolan för de boende i området och närhet till miljön.
Hur ser det ut, med facit i hand, efter att flytten har genomförts? Blev resultatet som ni tänkt
er? Hade ni kunnat göra något annorlunda? Vad har ni fått för reaktioner på det slutförda arbe
tet? Har demonstrationen tystnat?
Resultatet blev nästan bättre än vad vi tänkt oss. Vi väntar fortfarande på skolresultat och
likande, men de reaktioner vi fått från lärare och framförallt elever har bara varit positivt.
Framförallt de lite äldre barnen tyckte att det skulle bli skitkul att få byta skola, de fick närmre till
både fotbollsplan och bandyplan. Det var mest föräldrarna som tyckte att det skulle bli jobbigt.
Demonstrationerna har tystnat. Det finns några som skriver lite på facebook men det har nästan
lagt sig.
Hur ser framtiden ut? Hur länge tror ni att samarbetet kommer att fortsätta? Om era
ekonomiska mål uppnås, kommer ni ändå att fortsätta samarbeta? Kommer ni att gå ut
tillsammans i en gemensam valkampanj till valet 2014?
Jag tror att det kommer pågå åtminstone nästa mandatperiod också, även om inte Sverre och
jag ska vara med och driva det. Jag tror att om man vill ha en bra majoritet så är den heliga
alliansen fortsättning på det. Det har också lite att göra med de övriga partierna. (V) och (Mp)
finns knappt i kommunen. Om inte resultatet blir helt annorlunda nästa val så kommer
samarbetet troligen att fortsätta. Vi kommer inte att ha en gemensam valkampanj den här
gången heller, men vi har ju lagt budget fram till 2016 tillsammans, så vi kan ju inte göra någon
egen valbudget. Men vi kommer inte sätta våra partisymboler bredvid varandra på flygblad. Man
ska veta vad man röstar på.
Intervju med Sverre Moum, ordförande i Moderaterna och vice
styrelseordförande i Åtvidabergs kommun, från 2013-10-07
När/Varför gick ni ihop i ett samarbete över blockgränserna? Det var hösten 2006 efter valet
som var då. Och varför:
Det var politiskt rörigt i Åtvidaberg, det var ekonomiskt rörigt – vi hade en av de sämsta ekonomierna
av landets 290 kommuner. Vi hade tre stycken lokalpartier utöver de vanliga riksdagspartierna, och det
tyder ju på ett missnöjde från befolkningen över hur det fungerar. 2002-2006 var ren katastrof som jag
ser det, tidigare hade det också varit väldigt rörigt så ekonomin var ju körd i botten.
Så ekonomin var det största problemet?
Ja, förtroendet för politikerna var kört i botten, ekonomin var körd i botten, det var allmänt rörigt
politiskt. Vill man ha förändring måste man börja i toppen, vilket är det politiska styret. Då var jag en
av dem som tyckte att vi skulle gå ihop - de två största partierna, för att få en rejäl majoritet och få
ordning på saker och ting.
Gick ni ut med det innan valet 2006?
Jag gick ut med det innan valet, som moderat gick jag ut med tre saker innan valrörelsen: Ekonomisk
sanering, att vi moderater skulle samarbeta med socialdemokraterna och att vi skulle höja skatten –
som moderat kan man tycka att det borde vara valförlust på det, men vi gick jättebra då 2006, och
ännu bättre 2010. Men det var viktigt att tala om det i förväg; att vi kommer samarbeta med S och höja
skatten, då är det accept på det, att komma efteråt och säga det, det duger inte
Finns det något annat parti som ni hellre hade samregerat med?
Om någon idag skulle tvinga mig att samarbeta med något av allianspartierna skulle det kunna ta mig
en minut att lämna kommunhuset: På lokal nivå handlar det inte bara om partier utan det handlar
framförallt om personer, kompetens och drivkraft.
Hur fungerar samarbetet över blockgränsen? När det har fungerat bra? Blir det mycket
kompromissande?
Resultatet har blivit bra. I början var jag benhård på att vi skulle införa ledningsgruppstänkande inom
politik och inom förvaltning. Traditionellt styrs kommunen av en kommunstyrelseordförande och en
kommunchef, en på den politiska sidan och en på tjänstemannasidan. Det kändes inte riktigt bra så
istället införde vi ett system där vi är fem stycken i en ledningsgrupp som träffas varje måndag, och
har gjort det sedan januari 2007. Där filtrerar vi alla problem som dyker upp – stora som små,
angående budget eller andra saker, innan det landar i den formella beslutsprocessen, det har varit
framgångsreceptet som jag ser det.
Har du något konkret exempel på när samarbetet inte har fungerat så bra?
Nej, vi har ju pratat ihop oss ganska mycket, jag är heller ingen mörkblå moderat. Det har varit väldigt
lite ideologi och mycket pragmatisk politik. Bakgrunden var ju den usla ekonomin; står man med
ryggen mot väggen så antingen dör man eller så går man framåt.
Har ni ökat eller minskat i popularitet bland kommuninvånarna i och med samarbetet? 2010
gick vi framåt ordentligt båda partierna, vi fick ju nästan 73 % av rösterna tillsammans. För S var detta
ovanligt i andra kommuner, och bland moderaterna i länets 13 kommuner hade vi den största
ökningen.
Har partiets medlemsantal minskat eller ökat i och med samarbetet?
Röstantalet har ökat.
Har politiken förändrats i Åtvidaberg?
Det har ändrats mycket. Ekonomisk sanering var den första åtgärden, men det som har förändrats mest
är kulturen i en vidare bemärkelse: Vi har en slogan; ”Åtvidaberg, kommunen med framåtanda”, förut
hade vi ”bruksanda”. Det finns positiva aspekter med bruksanda med det är oftast en
”oförändringsbenägen” kultur och tradition. Men framåtanda signalerar att man är positiv till
förändring osv.
Tidigare var man väldigt beroende av företaget Facit/Partnertech med många anställda. Vi vill inte ha
ett stort företag som dominerar utan vi vill ha små till medelstora företag med ett varierat näringsliv.
Det är den största förändringen i kommunen – attityden, framförallt till näringslivet. I svenskt
näringslivs ranking av företagsklimatet låg vi på ungefär 210:e plats av 290 kommuner, i våras var vi
på 30:e plats, året innan på 21:a. Det beror inte bara på attityden hos företagarna utan även
allmänhetens attityd till näringslivet.
Har man nått de mål man velat med sin blocköverskridande politik? Har ekonomin förbättrats?
Ja, det var så pass dåligt så man kunde nästan inte misslyckas, på så vis var det ju tacksamt. Vi hade
stora underskott: Som ekonom var det första jag gjorde i politiken att ge mig in i något som kallas för
anläggningsregister, där det finns förteckningar över alla tillgångar som finns i kommunen. Jag
kollade på två bolag: Åtvidabergs bostads AB med 576 lägenheter och Åtvidabergs industribyggen
som var industrifastigheterna. Jag jämförde bokförda värden med verkliga värden, och konstaterande
då att det fanns 68 miljoner kronor i ”luft”. Det var saker i registret som inte fanns kvar längre, man
hade plockat in det som normalt är underhåll och hade lagt in det i registret och höjt värdet – vilket är
ett sätt att lura medborgarna – så vi plockade bort det. Sen kollade vi på avkastningsvärdena på
fastigheterna, industribolaget hade bokfört värdet 110 miljoner kronor på sina fastigheter och det
verkliga värdet var 50 miljoner kronor, så där skrev vi bort 60 miljoner. På bostadsbolaget bantade vi
bort 15 miljoner kronor från 140. På ett bräde tog vi bort 144 miljoner kronor, och vad säger
egentligen det? Om det egna kapitalet i kommunen var 98 miljoner kronor, så hade vi ett negativt
ägande av kapital.
Så vi sålde en del grejer i början, bland annat bostadsbolaget, så vi hamnade på minus 15 miljoner
kronor – men då fick vi en mer realistisk balansräkning som vi kunde arbetade vidare på. Vi
förändrade också organisationen – diverse chefer som inte höll måttet fick sluta. Vi gick efter ett tag ut
med att ”den chef som inte håller sin budget får sparken”, vilket är ett tänk som fortfarande lever kvar.
Hur/när väcktes frågan om nedläggning av Långbrottsskolan?
Mandatperioden 2007-2010 gick ekonomin jättebra, men sen fick vi en lågkonjunktur. Då var frågan
om vi verkligen hade råd med en renovering av skolan, som hade kostat 70 miljoner kronor. Sen var vi
också tvungna att kolla på elevunderlaget och hur det skulle se ut framöver. 2011 väcktes frågan om
att göra en utredning, som sedan också gjordes vintern/våren 2012. Beslutet togs att skolan skulle
läggas ner och då fanns det lite olika alternativ; i början på 2013 bestämde man att vi bantar antalet
skolor i tätorten från tre till två stycken.
Skolan byggdes i början på 50-talet och det var fuktproblem; det var inte bra lukt, personalen klagade
på allergier. För att ta det säkra före det osäkra gjorde vi under jullovet 2012 en snabbevakuering av
skolan ut till baracker. Det var dock ingen långvarig lösning så fr.o.m. hösten 2013 är man nu ute på
två skolor istället.
Skolnedläggningar skapar alltid stor opposition men det här var den tredje skolan vi lade ner efter att
vi tillträdde makten, och det har låtit likadant varenda gång. Föräldrar blir hysteriska över att det blir
förändringar, men det har visat sig att barnen tycker att det har blivit bra så då har dem tystnat,
föräldrarna lyssnar ju på sina barn.
Hur fungerade samarbetet vid själva nedläggningen?
Vi var helt överens.
Hur många procent av befolkningen skulle behövt skriva under för att en folkomröstning skulle
ha genomförts i fallet med Långbrottsskolan? Säg att till exempel 50 % hade skrivit under, hade
det varit någon skillnad då?
För min egen del; nej. Jag blev satt till val 2006 – 2010. Mitt uppdrag var att kommunen ska ha en
långsiktig, stabil utveckling. Om 10 % låter som att dem är 98 %, ska jag lyssna på dem då? Jag kan
såklart lyssna men jag låter inte det leda mina beslut. Jag blev tillsatt för att hålla ordning och min
bedömning är att för att klara ekonomin långsiktigt måste vi göra den här nedläggningen, om
majoriteten inte tycker om det då får de väl rösta bort mig nästa val. Jag är för parlamentarisk
demokrati – jag blir vald efter ett program där jag talat om vad jag vill att vi ska göra och då fullföljer
jag det. Att säga att man är ”demokratisk” när man lyssnar på folkopinion och samtidigt backar på alla
beslut, det kallar jag för feghet – det är brist på politiskt mod.
Var det några mindre partier som röstade för en folkomröstning?
Ja det var det, är du minoritet och i opposition så kan du kosta på dig att säga vad du vill, du behöver
ju aldrig ta något ansvar för dina handlingar.
Ser du något problem med att kommunfullmäktige direkt kan avslå förfrågan om
folkomröstning, trots att det finns stöd för detta hos befolkningen?
Dels har vi ett system med parlamentarisk demokrati, och så måste man ju självklart lyssna på folk,
men man måste ändå ha klart för sig vad för målsättningar som finns. Vi har som sagt sloganen ”en
kommun med framåtanda”, sen har vi tre honnörsord: mod, helhetssyn och långsiktighet. Om jag då
gör den bedömningen att vi på ett långsiktigt plan måste genomföra en särkskild förändring för att
klara till exempel ekonomin, som i fallet med Långbrottsskolan (som är en del av helheten), måste jag
ha mod att genomföra det här - även om det finns en mängd föräldrar som är urförbannade. Det värsta
jag vet är politiker som saknar politiskt mod och som börjar fladdra för vinden beroende på vilken
opinion som skriker mest, och så kallar man det för att man är demokratisk – äsch, det är personlig
feghet.
Vilka skäl fanns för nedläggning? Vilka argument framfördes?
Miljöstatusen på själva byggnaden var väldigt osäker, och då stod vi inför risken att göra en
renovering som ändå inte fungerar, det var det som satte igång det hela. Sen när vi långsiktigt började
kolla på elevunderlag osv. såg vi att vi kan gå ner från tre till två skolor i Åtvidabergs tätort och klara
oss bra iallafall.
En annan aspekt är att det som bekant brukar finnas en gräddhylla i alla orter. Åtvidaberg delas upp
av en järnväg där den ena sidan, sidan som Långbrottsskolan ligger på anses vara lite ”fulare”. Med
skolor på båda sidorna blev det som en typ av klasskamp dem emellan. Nu ligger de två kvarvarande
skolorna på samma sida och vart eleverna kommer ifrån spelar mindre roll, vilket är bra.
Vilka skäl fanns för att bevara skolan? Vilka argument framfördes?
Det skulle vara att avståndet blev längre, men Åtvidaberg är en liten ort, jämfört med t.ex. Linköping
eller någon annan storstad, så i grunden är det ändå väldigt korta avstånd. Ett annat argument var att
villapriserna skulle sjunka när det inte fanns någon skola där borta.
Annars var det väldigt mycket diskussion att ”vi på den här sidan” vill ha vår skola, ungefär som att
det vore en by som fanns tre mil ut. Men återigen; det är en liten ort, inga långa avstånd.
Det är vad jag förstår numera förskoleverksamhet i de gamla lokalerna. Hur kom det sig att en
byggnad som var utdömd som skola dög till att bli en förskola?
Det finns en förskola i bostadsområdet där borta men Långbrottsskolan står för tillfället helt tom, nu
ska det istället byggas en helt ny förskola på samma plats som Långbrottsskolan, med 6 avdelningar
och cirka 100 platser, så det blir ett riktigt lyft. Vi har ännu inte beslutat vad vi ska göra med
Långbrottsskolan; om den ska rivas eller utnyttjas på annat sätt.
Den nya förskolan kommer kosta cirka 20 miljoner kronor vilket är billigare än att renovera den gamla
skolan.
Vart någonstans flyttades eleverna från Långbrottsskolan efter nedläggningen? Ny skola? Fick
de börja i redan existerande skolor?
Det har flyttats om en hel del. Det fanns en omsorgsenhet i Alléskolan som flyttade ner till lokaler i
industriområdet bl.a. Sen har det gjorts flera omförflyttningar av klasser och ombyggnationer på de
nuvarande skolorna. Rodeco som har byggt IKEAs lekland har anlagt nya lekplatser också, de fick fria
händer och det blev riktigt bra – barnen tycker det är toppenkul.
Hur ser det ut, med facit i hand, efter att flytten har genomförts? Blev resultatet som ni tänkt
er? Hade ni kunnat göra något annorlunda? Vad har ni fått för reaktioner på det slutförda
arbetet?
Reaktionerna har varit positiva. Sen har det varit en hyfsat lång process men det beror på att vi inte var
säkra och inte riktigt visste hur det skulle bli med allting, så det fick ta den tid det tog så besluten fick
mogna fram. Vi tryckte tillslut på knappen i slutet av januari och sedan stod allting färdigt när skolan
startade igen efter sommarlovet, så då gick det fort. Investeringskalkylen höll också – så det har gått
som vi har tänkt oss. Många har jobbat som bara den på den här korta tiden så vi måste säga att vi är
nöjda.
Har demonstrationen tystnat?
Jag har inte hört någonting, skolledarna säger också att det bara är positiva reaktioner. Ofta har det
varit så att folk har sagt ”vi förstår att ni måste spara men bara inte på vår verksamhet, vi vill ha det
här men bara någon annan betalar”. Många grupper har åsikter och det är ju bra, för det skapar debatt,
men det gäller att veta åt vilket håll man ska själv, och sedan fullfölja det.
Hur ser framtiden ut? Tror ni att samarbetet kommer att fortsätta?
Jag personligen tror det. Nu slutar ju jag efter den här mandatperioden, jag fyller 70, Lennart är bara
två år yngre så han slutar också.
Finns det ingen risk för att samarbetet upphör om båda ni som startade det slutar då?
Jo det finns det ju, så det gäller att det kommer bra folk i båda partierna nu, vilket jag i och för sig tror
att det kommer. Det är ett stort ansvar för partierna att se till att det inte bara finns ett antal människor
som fyller upp en lista, utan att det åtminstone finns några som är mer kompetenta och dugliga än
andra som kan ta större ansvar. Jag har hur som helst jobbat hårt på att få in nytt folk varav de flesta är
akademiskt skolade.
Så ni har inte bestämt om ni kommer ni att gå ut tillsammans i en gemensam valkampanj till
valet 2014?
Nej det tror jag inte vi gör, men Åtvidaberg ska ju regeras. Åtvidabergarna har upplevt så mycket
negativt åren här innan, det var insändare till Corren om hur risigt det var osv. så det man vill ha nu är
helt enkelt stabilitet. Sen kanske man ledsnar på stabilitet efter ett antal år men just nu vill man
iallafall ha det stabilt. Om man då tittar runt på de andra partierna har de inte lyckats få fram nya
människor som är villiga att ta tag i det hela. Om man till exempel tar de andra allianspartierna så är
det enda som har hänt att de har blivit fyra år äldre. Centern gick t.ex. starkt tillbaka åren 2006-2010.
Centern är normalt sett ett starkt parti kommunalt sett, men nu går dem ju kräftgång i riksdagen där de
i många opinionsundersökningar ligger under 4 % och riskerar att åka ut.
Men vi får se, det är väljarna som ytterst bestämmer. Men skulle både S och M behålla sina mandat i
valet 2014 så är ju det ett tecken på att man vill se en fortsättning av samarbetet. Det har ju fungerat
bra också – vi har inte haft några öppna gräl, i stort sett har det varit fritt från sådant.