Gruppuppsats
– Svenska Politiska Systemet
En undersökning av kulturlivet i
Linköpings kommun
AV
Max Sundman
Martin Nyman
Oscar Williamsson
Grupp F (5)
1
Innehåll
1. Inledning..................................................................................................3
1.1 Bakgrund...............................................................................................3
1.2 Metod och källkritik..............................................................................4
1.3 Frågeställning........................................................................................5
2. Undersökning och diskussion.................................................................6
2.1 Jämförande mellan kulturen och idrotten i Linköping...........................5
2.2 Kortare diskussion utifrån intervju........................................................7
2.3 Oetablerade akters möjlighet att nå ut i Linköping...............................8
2.4 Alternativa sätt att nå ut........................................................................10
3. Sammanfattning och slutdiskussion......................................................11
4. Källor........................................................................................................13
2
1. Inledning
I det svenska politiska systemet är makten delad i olika delar, det finns dels en central makt, men
också en kommunal makt i form av kommuner och landsting. Den grundläggande makten ligger i
riksdagens händer, men eftersom att det är omöjligt för en centrerad ledning att fatta beslut om vad
som är rätt i alla frågor, stora som små i en viss del av landet är omöjligt om man vill nå ett så bra
resultat för de involverade invånarna som möjligt. Därför är det praktiskt att Sverige är uppdelat i
kommunala självstyren. Det betyder naturligtvis inte att kommunerna för göra precis som de vill,
den allra största delen av de intäkter kommunen får in måste läggas inom områden som riksdagen
bestämt. (Möller (2012), Svensk politisk historia, s.23-25) Men sedan har faktiskt kommunen
möjlighet att lägga pengar på områden som man känner att staden är i behov av att prioritera.
Däribland kulturlivet. Eftersom det är en av de områden som är upp till kommunerna själva så finns
det anledning att ifrågasätta och diskutera på ett annat sätt än om det hade varit något generellt som
gällt alla kommuner i Sverige.
1.1 Bakgrund
Om man läser beskrivningen på Linköpings kommuns hemsida angående kulturlivet i staden, kan
man få bilden av att Linköping är en stad där kulturlivet frodas. Stadens logotyp “där idéer blir
verklighet” tycks genomsyra allt som kommunen gör och står för.
Det finns väldigt många plattformer där man kan uppleva kultur i Linköping på ett eller annat sätt.
Mitt i centrala Linköping kan man hitta båda Östgöta teatern, Konsert och kongress och
Sagateatern. Det finns även flertalet nattklubbar i staden som några gånger per år bokar in akter för
framträdanden, somliga mer än andra. På ytan kan det tyckas att Linköping har ett väldigt starkt
kulturliv, förutom de många teatrarna och plattformarna man har, har man även Elsas hus som ofta
lyfter fram lovande akter och ofta når ut med en kanske något smalare genre inom kulturlivet. På
Linköpings kommuns hemsida är man också tydlig med att körlivet är en stor del av stadens
kulturliv och att man av den anledningen även har stora möjligheter att vara en del av det stora
kulturliv som Linköping har. Men stämmer verkligen den här bilden av Linköpings kulturliv med
verkligheten? I vårt arbete har vi bland annat gjort en undersökning där vi har låtit 50st
Linköpingsbor själva svara för vad de tycker om kulturlivet i Linköping. I undersökningen kan vi
slå fast att de allra flesta upplever att Linköping inte alls är en kulturstad även om de finns de som
hävdar det också. Kommunens bild av kulturlivet i Linköping verkar helt enkelt stå i stark kontrast
3
till den bild som gemene man har av det. Bygger den allmänna inställningen på fördomar eller finns
det relevans i resonemanget?
I undersökningen ställde vi frågan om vad som gör eller inte gör Linköping till en kulturstad. De
svar vi fick gav självklart en bild av de känslor som folk har i allmänhet om kultur i staden. Bland
annat så skriver en person att “Norrköping konkurrerar stort med kulturnatten och Bråvalla
festivalen och fler event” en del menar även att det läggs för lite resurser på kulturen. Hur man
lägger upp sin budget när det kommer till kulturen är helt och hållet upp till den enskilda
kommunen själva. Är det så att Linköping skulle behöva lägga mer resurser på kultur i Linköping
eller handlar det snarare om hur man använder pengarna och vilka kulturevenemang man väljer att
stödja. Det är just runt prioritering som vi får olika svar i undersökningen, en del menar att
Linköping är en kulturstad på det sättet att det händer saker men att det är alldeles för svårt för t ex
oetablerade akter att “komma fram i bruset” man menar på att kommunen inte tillräckligt främjar
nya artister och koncept. Linköping har som alla städer ett kulturliv men det verkar som att många
tycker att det inte lyfts fram tillräckligt. Det händer saker i Linköping men det man verkar tycka är
att många av de intressanta evenemang som sker inte uppmuntras tillräckligt från kommunalt håll.
Det kan redan här skrivas att uppsatsen på sina håll kan uppfattas som icke objektivt. Inget är
medvetet gjort, utan beror i så fall på att vi själva är intresserade och blivit eld och lågor när vi
diskuterat ämnet. Det är också en mindre bakgrund till uppsatsen, där alla tre hade samma fördomar
om att kulturen kom i andra hand, när vi började med uppsatsen.
1.2 Metod och källkritik
Vi har tänkt diskutera prioriteringarna hos kommunen utifrån olika perspektiv uppsatsen igenom.
Till att börja med diskuterar vi de allmänna satsningarna på kulturen utifrån kommunens budget.
Hur mycket pengar som läggs på de olika kulturdelarna i kommunen. Vi utgår dessutom från vår
egen undersökning uppsatsen igenom. På ett par ställen i uppsaten kommer olika diagram från den
att dyka upp. För att få ett bredare perspektiv på det hela så har vi valt att jämföra en annan frivilligprioritet bland kommunfrågorna, nämligen idrotten och se vad/om det skiljer sig i form av
uppmärksamhet och ekonomiskt stöd. Dessutom ska vi diskutera kring de ungas möjlighet i
kulturlivet i Linköping, om det satsas tillräckligt på dem eller om kommunen skulle kunna göra
mer. För att sedan få mer insikt så har vi gjort en kortare jämförelse med andra kommuner för att ser
hur dem arbetar med kulturen där och få lite perspektiv. Vi har tagit hjälp av intervjuer med
politiker, journalister och ”vanligt” folk. Vi gjorde bland annat en telefonintervju med Jan Skogberg
4
på kultur och fritidskontoret. Samt använt oss av kurslitteraturen, ”Sveriges politiska system” och
”Svensk politisk historia” för att få stöd i det vi skriver och diskuterar kring. Vi har använt oss av
kommunernas och regeringens budget för 2013 och framåt, de är säkerställda då vi fått tag på dem
via regeringens samt kommunernas officiella hemsidor. Vi tog del av ”Fastighetägarnas” egna
undersökning om kulturstäder. Sedan för att få ett ytterligare perspektiv från de unga oetablerades
sida så har Martin Nyman i gruppen valt att ge sin syn. Det kan göra att uppsatsen i alla lägen inte
känns objektiv, men det ger en fylligare text med mer känsla för ämnet. Vi för en diskussion igenom
hela uppsatsen och har ingen tydlig uppdelning av de olika delarna, något som vi anser gör texten
mer läsvärd och levande.
1.3 Frågeställning
Vi kommer att utgå från tre rubriker i undersökningen och diskussionen. ”Jämförande mellan
kulturen och idrotten i Linköping”, ”Oetablerade akters möjlighet att nå ut i Linköpings kulturliv?”.
Vi använder oss indirekt av frågor som bla ”Är Linköping en kulturstad?” ”Vad gör kommunen för
att främja kulturen?” ”Är idrotten mer prioriterad eller inte?” ”Gör kommunen tillräckligt för de
unga/oetablerade akterna?” ”Vad/Vilka är det som styr vad som är populärt?” Mycket kommer även
att ägnas åt vad kommunen har för ansvar.
Sex städers kulturindex år 2012
Placering
Kommun
Index 2008-2012
1
Lund
93
2
Stockholm
88
3
Göteborg
85
4
Malmö
84
...
8
Linköping
69
15
Norrköping
55
”Källa: Resultaten är hämtade från de nationella SOM-undersökningarna 2003-2007 samt 2008-2012
Kommentar: Skalan går från 1-100 och baseras på inbördes rankning mellan de 34 kommunerna för var och en och en
av de fem kulturvanorna som ingår i jämförelsen, det vill säga bokläsning, biobesök, teaterbesök, biblioteksbesök och
besök på pop/rockkonsert. Varje kulturaktivitet ger varje stad mellan 1 till 34 poäng baserat på inbördes ranking. När
alla poäng summerats beräknas index som procentuell andel av maxvärdet 170 vilket motsvarar fem
34-poängsnoteringar.” (Citerat från Fastighetsägarnas undersökning ”Stadens kultur och tillväxt” )
http://www.fastighetsagarna.se/gfr/aktuellt-opinion/rapporter/specialrapporter/stadens-kultur-och-tillvaxt
5
2. Undersökning och diskussion
2.1 Jämförande mellan kulturen och idrotten i Linköping
En klassisk jämförelse är den mellan kultur och idrott, även fast de oftare nuförtiden klumpas ihop
med varandra i stadsbudgeten räknar man idrott och kultur under samma huvudrubrik och det är en
kultur- och idrottsminister. Trots det känns jämförelsen relevant då det inte brukar vara samma
människor som är idrottsälskare som kulturälskare.
När man säger idrott i samma mening som Linköping drar man inte sällan kopplingen Linköping
HC eller Linköping FC. Hockeyn med den stora relativt nybyggda arenan (2004) Cloetta center,
med plats för 8500 personer. (cloettacenter.se) Även en helt ny fotbollsarena invigdes så sent som i
maj i år, även den med kapacitet för 8500 personer. (Linkoping.se, länk längst ner i källistan) När man
pratar om kultur och Linköping då? Ett konsert- och kongresshus som inte kan anses som ett
storbygge. Största lokalen i byggnaden tar 1200 personer. Alltså drygt 7000 personer mindre får
plats i byggnaden för musik och andra kulturevenmang. Vad beror det på? I grunden beror det
naturligtvis på behovet. Linköpings HC spelade tidigare i den betydligt mindre hockeyhallen
Stångebro Ishall som byggdes 1975 och endast har plats för 4700 åskådare. Eftersom LHC spelar i
högstaligan så kan den storleken på hallen lätt anses som för liten. Därför är det lätt motiverat för
Linköpings kommun att gå in och stödja Cloetta center ekonomiskt, eftersom att det finns
efterfrågan. Men då kan man ställa sig frågan om inte kulturen behöver en ny arena då även den kan
anses som ålderdomlig (byggd 1987) och framförallt en plats som kan ta fler människor än 1200
personer. Det är en intressant diskussion om det är pengarna som föder kvalitén och därmed
intresset eller om kvalitén först krävs innan man inom kommunen väljer att satsa pengar på det. Ska
det krävas att ett kulturevenemang blir så stort och populärt att det redan finns en enorm platå för
dem att stå på innan kommunen bidrar? Så var det faktiskt för hockeyns del, LHC gick upp i SHL,
dåvarande Elitserien vid millennieskiftet och Cloetta center byggdes först 2004. Alltså ett
presterande lag föder intresse och därmed behov för en arena. Motargumentet är då att andra
evenemang i form av konserter och annat även får och har plats att hålla till i Cloetta center. Ett av
kommunens argument för att stödja arenan ekonomiskt var att de även skulle vara en plats för
kulturevenemang. (Linkoping.se, länk längst ner i källistan) Det var en grundtanke redan från början.
Vilket naturligtvis är sant också, det anordnas mycket mer än bara ishockey i Cloetta center. Bara
inom den närmsta månaden ska både Lars Winnerbäck och ”Ladies night” hålla till där och senare i
vår så kommer Melodifestivalens ena deltävling till Linköping och Cloetta center. Men ska man se
det kritiskt så är det endast evenemang av de större slaget som håller till i Cloetta center. Det är tex
ingen arena för mindre etablerade artisterna. Mer om det kommer senare i uppsatsen.
6
”Tycker du att Linköping är en kulturstad?”
Resultat: Ja: 37% (19st) Nej: 63% (32st)
Detta är ett resultat av en mindre undersökning som vi i gruppen på egen hand har gjort. Detta diagram visar vad 50st Linköpinsbor
tyckte om frågan ”Tycker du att Linköping är en kulturstad?”. Undersökningen i sin helhet finns det länk till, i listan för källor längst
ner i uppsatsen.
2.2 Diskussion utifrån intervju
Jan Skogberg som är avdelningschef på kultur och fritidskontoret i Linköpings kommun hävdar att
man från kommunens sida gör allt för att främja kulturen för alla målgrupper och kan inte förstå sig
på de personer som vi frågat i vår undersökning hur många av dem inte kan tycka att Linköping är
en kulturstad. Tittar man på rena siffror för kommunens budget för 2013 så är det lätt att hålla med
Skogberg. Budgeten visar att det allmänt inte satsas mer på idrott än på kultur, utan tvärtom. Lite
drygt 150 000 000kr satsas sammanlagt på kulturen i Linköping i år och på idrotten satsas knappt
103 000 000kr (Linköping kommuns budget för 2013, länk i källor). Siffror som alltså kommunen i
Linköping själva har valt, då det inte är en specialreglerad kompetens satt av riksdagen.
- Vår roll är att vi ska skapa kreativa miljöer för alla, oavsett ålder och etnicitet , hävdade Skogberg
i intervjun. Förvisso räknas allt från stöd till unga kulturutövare till stöd för biblioteken in, vilket
kan tyckas vara orättvist då biblioteken i vissa fall kan räknas in under fler rubriker än kultur och
alltså kanske inte bör räknas in. Men även fast man räknar bort det som läggs på kommunens
bibliotek så blir summan större än den som läggs på idrott.
Varför har då de människor vi frågat i undersökningen uppfattningen att Linköping inte är en
kulturkommun/stad? Om nu kommunen faktiskt lägger ner mer pengar på kultur trots att man har
flera elitlag i de publiktätaste sporterna i landet. Förmodligen så kan man inte skylla på kommunen
för det, det finns ett ansvar i lokal media för vad som får mest uppmärksamhet. Det är ingen
hemlighet att sportsidorna är fler än kultursidorna. Tidningar som idag skriver utifrån efterfrågan,
en efterfrågan som de själva styr över då intresse väcks mycket utifrån tidningarna själva. Det
kommer vi åter resonera kring när vi diskuterar oetablerade akters möjligheter. Enligt vår egen
undersökning så föredrog 71% ett kulturevenemang före en hockeymatch med LHC. En kanske inte
helt rättvis fråga, men lite perspektiv ger den och det är ett mycket intressant resultat i en elitsportstad som Linköping. Sedan är det naturligtvis svårt att jämföra ungdomskultur med elitidrott
7
exempelvis. Utan några längre funderingar är det ganska uppenbart att evenemang som inte lockar
människor nog för att utnyttja en arena som Cloetta center till fullo kan vara svårt att motivera. Men
visst finns det en möjlighet att ungdomskulturen skulle kunna prioriteras mer. Enligt siffror från
samma budget som de andra siffrorna så satsas 969 miljoner kronor på barn och unga i Linköping år
2013, vilket är tvåmiljoner kronor mindre än 2011 års budget.
”Går du hellre på ishockey (LHC) än ett kulturevenemang (teater,konsert osv)?”
Resultat: Ja 29% (15st)
Nej 71% (36st)
2.3 Oetablerade akters möjlighet att nå ut i Linköpings kulturliv.
I detta arbeta har vi tidigare fokuserat mycket på om det finns ett kulturliv i Linköping och hur det
ser ut i jämförande med idrotten. I detta avsnitt tänkte vi ställa mig frågor som rör de oetablerade
akternas möjligheter att få sin musik eller konst hörd och sedd. Budgeten för unga har minskat de
senaste två åren och pessimismen i undersökningen är kanske inte helt obefogad. En av oss i
gruppen, Martin Nyman, är själv musiker och har erfarenhet av att vara ung och oetablerad. Vi
kommer att resonera en del ur hans synvinkel kring några av de saker som vi har märkt genom åren.
I detta avsnitt kommer vi att fokusera mest på hur oetblareade akters möjlighet att nå ut i Linköping
ser ut. Anledningen till att vi valt att diskutera kring just denna fråga är för att det verkar vara så att
städer som har ett rikt kulturliv ofta har en kulturell bredd. I de städerna finns det en stor mängd
olika event som arrangeras med olika akter. Flera olika teatrar och flera olika musiksammanhang.
Precis som väldigt mycket i världen styrs den kulturella marknaden även den av tillgång och
efterfrågan. Man kan säga att trots denna önskan för kulturell mångfald av unika genrer och
scennummer så är det fortfarande du och jag som är en del av samhället som styr just vad som
prioriteras av arrangörer. Detta kan ibland göra det svårt för mindre och oetablerade band att sticka
ut. Man måste vara tillräckligt unik för att vara intressant men samtidigt inte alldeles för unik så att
människor inte kan ta det till sig. Till viss del skulle man nog kunna säga att det hämmar den
kulturella mångfalden. Människor måste fritt få välja vad de vill gå på för evenemang men detta
leder också till vad som är bra och vad som är dåligt. Det bestäms helt enkelt av tillgång och
efterfrågan, dvs marknaden styr vad som ska lyftas fram och vad som ska tonas ner. Är detta ett hot
mot kulturlivet och kommer det att leda till att vi blir kulturellt trångsynta? Det är möjligt att så är
8
fallet men det är också såhär människan fungerar. Det kan också kännas retligt att vad som blir
populärt delvis beror på var man bor. Man skulle kunna tänka sig att det är lättare för akter som
håller på med mer experimentella konstuttryck att nå ut i en stad som har väldigt många människor.
Man skulle kunna tala om att mångfalden av människor borde resultera i att det finns fler potentiella
lyssnare eller åhörare. Det är möjligt att detta stämmer men det skulle också kunna vara sant att
sådana akter skulle ha en större chans i en mindre stad där man helt enkelt inte behöver etablera sig
bland lika många människor. Förmodligen ligger sanningen i båda och väldigt mycket av det som
avgör vad som är intressant och nytänkande handlar om att vara på rätt plats vid rätt tid men också
att arbeta hårt för det som man brinner för. Att hela tiden hålla sig uppdaterad inom sin genre och att
utmana sig själv i det man gör är förmodligen a och o i allt man gör och så även när det kommer till
kultur och konst.
På frågan om varför idrott får så mycket större plats i media i allmänhet och tidningen i synnerhet
än kultur och att det faktiskt är så att man klumpar ihop kultur blev svaret att det åter just handlar
om tillgång och efterfrågan. Tillgång och efterfrågan styr alltså också vilken roll kulturen har i stort
menar man. Idrott är helt enkelt intressantare än kultur enligt den breda massan av människor.
Dessa två måste nödvändigtvis inte vara varandras motsatser, även fast som vi tidigare fastslog att
det oftast är olika sorters människor, idrott är på ett sätt en del av kulturen men det är trots allt så att
man har delat upp de olika innehållen i en vanlig pappers-dagstidning på detta sätt. Hur kommer det
sig att man har gjort som man gjort? För att gräva djupare i detta så ställdes det även frågor kring
om det kan vara så att det faktum att idrotten får så mycket större fokus i en dagstidning gör att man
faktiskt inte ser kulturen som lika viktig. Det är möjligt att vi faktiskt skapar en ond cirkel genom
att ge idrotten mer fokus idag för att det är fler som uppskattar att läsa om matchresultat än hur den
senaste konserten var eller vilka teatrar som går just nu. Men hur kommer man då ut ifrån ett sådant
här drama? Om vi utgår ifrån att det faktiskt handlar om tillgång och efterfrågan så står det ju till
varje kulturen att sticka ut och skapa en position. Men det handlar också främst om att vi människor
som bor i ett samhälle måste ta vara på den kultur som finns, annars är det risk att den försvinner.
Det hänger till största del på oss att faktiskt välja att gå på teater eller en konsert med ett mindre
band en fredagkväll, ibland framför att välja en hemmakväll med televisionen. Detta är alla saker
som stämmer och visst är det roligt när man väl kommit iväg från soffan att gå på teater istället eller
en konsert. Men en av de största sakerna har med något helt annat att göra. Journalisten vi
intervjuade, Anna Lindberg på Corren hade en gång i tiden skrivit en krönika angående biografen
Royal som tidigare låg i Linköping. Biografen var känd för att visa relativt smal film och tyvärr
kunde inte biografen klara av konkurrensen med en större biografkedja. Resultatet var oundvikligt,
9
Royal var helt enkelt tvunget att försättas i konkurs. När Royal försattes i konkurs höjdes det ledsna
och upprörda röster från människor överallt. Man var besviken på att en biograf som denna lades
ner. Den hade ju en historia och jämfördes av vissa som en bättre biograf än den närliggande stora
kedjan. Även om många av de som var besvikna förmodligen var stamkunder så tillhörde många av
dem säkert människor som inte var där lika ofta och även om jag inte har statistik som kan bekräfta
detta så är poängen en helt annan. Min poäng är att vi ofta saknar teatrarna, biograferna,
fotoutställningarna, indieklubbarna och salsabarerna när de väl är borta. Men lokalerna står där
tomma och väntar på att besökare ska komma och fylla dem en fredag, lördag eller kanske
tisdagskväll. Vi tycker att kulturen är viktig och den berör oss men det är också viktigt att vi faktiskt
utmanar oss själva och går den där danskursen eller krokilektionen.
Åter till frågan, är Linköping en kulturstad? En stad för oetablerade akter att frodas i? Vi måste som
sagt erkänna att det är svårt för oss att hålla en objektiv hållning till detta men vi har gjort
undersökning på detta och även intervjuer som i alla fall kan ge en del svar på om man skulle kunna
definiera Linköping som en kulturstad. Man kan ur det här perspektivet nästan tala om kulturella
minoriteter. Bara det senaste året har flera olika scener för oetablerade akter fått läggas ner i
Linköping. Bland annat har Cupolen försatts i konkurs och skylten har tillsvidare fått lägga ner sin
verksamhet även om mycket verkar tyda på att en av de många studieförbunden, Studiefrämjandet
kommer att ta över verksamheten senare i år eller i början av nästa. Vad har kommunen för ansvar i
detta egentligen? Kommuner har egentligen inte något tvång att man måste lägga pengar på kultur.
Kulturfrågan är något som får prioriteras i mån om tid och resurser. Kommuner har vissa saker som
de helt enkelt måste ha plats i sin budget för så som till exempel skolpeng och skolmat, enligt den
lagstiftning som finns (Norén Bretzer (2013) Sveriges politiska system, s168-169). Vad betyder
detta för Linköpings kulturliv? Det finns inte många plattformer som kommunen styr när det
kommer till kultur men vad betyder det egentligen att ett kulturhus som skylten går i graven? för en
oetablerad akt betyder det väldigt mycket och då duger det inte att komma med skygglappar.
2.4 Alternativa sätt att nå ut
Självklart finns det alltid andra möjlighet för akter att nå ut i dagens samhälle där sociala medier får
en allt större roll och saker sprids snabbare än en löpeld på nätet så behövs det inte ens många års
spelande eller erfarenhet för att nå ut med sin musik eller att nå ut med sitt koncept. Idag delar vi
klipp och bloggar som aldrig förr och en video kan dessutom spridas utanför rikets gränser och om
man har tur på så vis även skapa intresse i hela världen. Ur det här perspektivet låter det som att
10
oetablerade akter har alla möjligheter att nå ut till vem som helst när som helst. Detta skulle i så fall
även gälla de oetablerade akterna i Linköping. Det stämmer förvisso att möjligheterna att nå ut med
sin musik eller idé är större nu än för exempelvis 10 år sedan. Men man får också väga in att ju fler
som har möjlighet att spela in sitt material i en hemmastudio och göra det bra ju högre blir
konkurrensen, visst är det kul att fler och fler börjar att marknadsföra sin idé och Linköping är inget
undantag men skapar detta istället problem för en stor del av de akter som inte lyckas slå igenom i
sin målgrupp. Det största problemet på lokal nivå är förmodligen att om konkurrensen ökar och man
lägger ner lokala plattformer så kommer akterna inte att kunna pröva sin idé och på så sätt heller
inte utvecklas. En utåtriktad akt behöver publiken för att lära sig sitt nummer och för att förbättra
det. Kommuner använder gärna sina stora kulturpersonligheter för att locka fler människor till
kommunen. I Linköping har vi flertalet stora från forna dagar med bland annat Louise Hoffsten,
Lars Winnerbäck och Tage Danielsson som några exempel och visst finns det fler än så. Man visar
stolt upp dessa och ger dem till och med egna bussnamn. Men även Lars Winnerbäck hade sina
första rep på “kulturhuset” skylten och kanske till och med sin första konsert. (Winnerbäck (2003)
Söndermarken). Dessa plattformer måste tas vara på och man kan inte ta kulturen för givet.
Möjligheterna för band eller dansgrupper att nå ut med sin egen grej är oändliga ur ett värdsligt
perspektiv med alla sociala medier och bloggar till godo kan man sprida vad som helst och bli sedd
över hela världen men visst finns det ett värde i ett uppleva kultur på nära håll och inte bara som en
fluga på nätet. Under de åren jag har spelat i mitt band har Martin i vår grupp sett flertalet ställen
runtom i olika kommuner men jag har även självklart spelat en del just i Linköping. Det finns flera
mindre ställen som verkligen satsar på att ge oetablerad akter en möjlighet att få träffa sin första
publik eller sin femtionde men att i alla fall ge dem en ärlig chans att pröva sitt koncept för publik.
Det finns människor som driver krogar och människor som driver kulturhus och hyr ut lokaler
billigt för att band ska få framföra sin musik. Dessa ställen kan behöva mer stöd av kommunen för
att kunna ha dessa evenemang.
I och med undersökningen vi gjorde fann vi att majoriteten av de tillfrågade inte tyckte att
Linköping var en kulturstad. Den allmänna känslan är alltså att Linköping inte är en kulturstad men
det finns samtidigt så många akter som bara väntar på att få vilja komma ut med sin musik eller sin
dans eller filmkonst. Någonting är fel här och vi ställde som nämnt tidigare frågor om vad detta kan
bero på till en Jan Skogberg, men fick endast luddiga svar om att kommunen gör det man kan i mån
av resurser och gav inget konkret vad som skulle göras för att åtminstone känslan av att inte
prioriteras ska försvinna. Av egen erfarenhet skulle Martin vilja säga att Linköpings oetableade
11
akter förvisso har en chans att nå ut och möjligheterna finns där. Han tycker dock inte att detta är
något som man primärt ska tacka kommunen för utan snarare för alla studieförbund, föreningar och
arrangörer som gör ett stort jobb med att skapa plattformer för de kulturella minoriteterna. Det han
känner är oroväckande är dock att det i vissa fall verkar te sig på det viset att kommunen motverkar
arrangörerna. Ett tydligt exempel på detta är just hur man har hanterat Skylten-frågan. Man borde se
en sådan plattform som värdefull för Linköpings kulturliv och ta vara på den detsamma gäller även
Cupolen som också har betytt mycket för Linköpings kulturliv. Man har låtit dessa stå för sig själva
istället för att hjälpa dem vilket på lång sikt leder till att kulturlivet urvattnas. De oetablerad
akternas möjligheter är så stora som de kan skapa själva. I nuläget är det svårt som kulturutövare att
lita på att kommunen kommer att stödja de plattformer och bidra med de resurser som krävs för att
de ska kunna nå ut med sin idé. Kanske är det så att det helt enkelt inte går att prioritera i budgeten,
men risken är att priset som man betalar är större än så, att Linköpings kulturliv blir en ickeexisterande verklighet.
3. Resultat, slutdiskussion och analys
Om man ska sammanfatta det vi har undersökt och diskuterat så är det väldigt olika svar på frågan
”Är Linköping en kulturstad?” beroende på hur man vinklar det. Vi har kommit fram till att
Linköping har pengarna från kommunen och man har de stora kulturella evenemangen, trots att
fördomarna i staden är att man inte kan kalla sig för kulturstad. Man kan inte skylla på kommunens
budget då det redan satsas mer eller lika mycket som i många andra kommuner. Linköping har
legitima idrottsanläggningar med tanke på elitlagen i staden och att dessa arenor även har plats för
kulturevenemang. Därav har många av våra egna fördomar krossats under uppsatsens gång, vi
själva hade inställningen att kulturen inte var prioriterad. Däremot kvarstår fördomarna att man
satsar för lite på den oetablerade kulturen. Eller snarare att det tydligen inte märks om de nu gör det.
Att inte få tydliga svar på frågorna till Kultur och fritidskontorets avdelningschef angående den
delen av kulturen känns svagt. Samtidigt som det är svårt att motivera att man ska hjälpa de
oetablerade i alla lägen, när dagens samhälle så hårt styrs av marknaden. Ingen kan säga till en
kommun att de ska satsa mer eller överhuvudtaget satsa alls på kulturen i kommunen. Eftersom det
är något som ingår i kommunernas självstyre, den allmänna kompetensen så kan man göra det man
bäst känner för. Det kan tänkas att en kommun blir mer attraktivt om den har ett rykte att vara
kulturell. Så det är väl snarare det som Linköping bör satsa på om man vill nå ut med att man
faktiskt lägger en hel del pengar på kulturen och är topp åtta i Sverige i vissa undersökningar och
ligger före kommuner som Norrköping som av fördomarna istället anses som en kulturstad. Vilket
man skulle kunna få hjälp från de lokala tidningarna och kanske ge ett mer engagerat svar på frågor
12
om kulturlivet om man har en högt uppsatt roll inom Kultur och friluftslivet, vilket Jan Skogberg
inte gjorde. Att skära ner på budgeten när de gäller dem unga kan vara farligt för framtiden. Sedan
är det är de spontana intrycken som ger bra/dåliga fördomar, det är kanske där Linköping måste
börja.
Vår undersökning
https://docs.google.com/forms/d/1EdtIy1fAThOhA0nZwHYKF8EChgpOv2vjnh5WW076Hg/viewanalytics
Källor
Intervjuer:
Jan Skogberg, Kultur- och fritidskontoret, Linköping
Anna Lindberg, Journalist på Corren i Linköping
Martin Nyman, Ung kulturutövare i Linköping
Litteratur:
Möller, Tommy, Svensk politisk historia
Bretzer, Ylva, Sveriges politiska system
Nätadresser:
Jämförande kulturstäder: http://www.fastighetsagarna.se/gfr/aktuelltopinion/rapporter/specialrapporter/stadens-kultur-och-tillvaxt
Linköping kommuns budget för 2013-2014:
http://www.fastighetsagarna.se/gfr/aktuellt-opinion/rapporter/specialrapporter/stadenskultur-och-tillvaxt och sedan http://www.linkoping.se/Global/Om%20kommunen/Ekonomi
%20och%20administration/Ekonomi/Budget/2013-2014/Budget%202013_2014.pdf s.94
Höstbudgeten för Sveriges kultur och fritid 2013:
http://www.regeringen.se/content/1/c6/22/37/09/de9206b9.pdf
Publikkapacitet - Cloetta center: http://www.cloettacenter.se/rooms.asp
13
Publikkapacitet – Linköping Arena: http://www.linkoping.se/Kultur-fritid/Idrott-ochmotion/Arenor-och-idrottsanlaggningar/Linkoping-Arena/
Exempel på debatt i UNT: http://www.unt.se/debatt/fler-bokningsbara-timmar-for-idrott2393567.aspx
14