Deltagare: Alexander Ahl-Jonsson, Niklas Nilsson, John Gunnarsson, Seth Örbrink
Seminariegrupp: 7
Diskussion om Centralstyret
Inledning:
Det kommunala styret har bidragit till ytterligare en beslutsinstans inom det Svenska
centralstyret. Denna byråkratisering har bidragit till en demokratiseringsprocess. Problematiken
kring att ha både ett centralt och lokalt styre kan utmynnas i att självbestämmanderätten på
ett lokalt plan inte följer det nationella paradigmet. Vi har valt att påvisa denna problematik
genom att visa diverse mediadrev som har uppmärksammats, så som fallet med de apatiska
flyktingbarnen i Vellinge där de lokala Moderaterna motsatte sig boende, vilket i sin tur inte
följde den nationella riktlinjen.
Målet med uppsatsen har således varit och förblir att se huruvida man kan motivera det centrala
styret när de olika lokala styrena tar egna beslut som sedan förverkligas på just lokal nivå.
Ytterligare så har vi valt att se över hur centralstyret tillämpar sin makt över provinserna.
Ytterligare så har har vi valt att se över hur den ”lilla” politiken drivs och hur dess förespråkare
förhåller sig just i media, exempelvis Vellingemoderaterna eller varför inte Malmös
kära kommunalråd Illmar Reepalu som exempelvis har yttrat sig oerhört konstigt utifrån
moderpartiets grundideologi.
Sammanfattningsvis så är det ytterst relevant att se hur vår representativa demokrati med
betoning på just demokrati påverkas av lokala bestämmelser och vad som kan tyckas märkliga
uttalanden utifrån diverse politikers värdegrund. Således är rapportens syfte att se över
den ”lilla” och den ”stora” demokratiprocessen i vårt avlånga land.
Metod
Vi har valt att utgå från kurslitteratur då både ”Sveriges politiska system” samt ”Sveriges
politiska historia” då dessa två böcker ger oss medel att stärka våra argument samt hjälper oss
att knyta samman teori med diskussion. Utöver kurslitteraturen så har vi använt oss utav artiklar
från både dags- och kvällstidningar då mediadrevet i fallet Vellinge var väldigt uppstadgat och
det ger oss en möjlighet att diskutera mediernas roll när det kommer till politik. Detta ger oss det
underlag som krävs för att arbeta med just det ämne vi valt att behandla.
Teori
Vi har valt punkterna nedan för att ha en empirisk grund till våra påståenden som vi har valt att
presentera. Punkterna som vi förtydligar användningsfältet utav finns där för att inte enbart delge
vår egen reflektion utan även utgå ifrån faktiskt händelseförlopp samt teori och historia.
● Sveriges politiska system
● Svensk politisk historia
● Dags- & kvällstidningar
● Elektroniska källor som Statistiska centralbyrån, Moderata partiets hemsida,
Vi har utgått ifrån att Sverige är en representativ demokrati och väljer därför att presentera
premisserna för ett sådant styrelseskick då det ger oss medel att analysera samt diskutera
fenomen som det som skedde i Vellinge.
Den representativa demokratin som idag är det rådande systemet i Sverige grundar sig i skiftet
från en aktiv monarki till ett system där makten gick över till ett partisystem med representanter
valda inom statens provinser. Detta leder också till att vi utan att orda för mycket om historia
har en stark centralmakt i kombination med ett provinciellt styre där representanter från valda
partier verkar på provinciell och lokal nivå. Representationsreformen trädde i kraft 1809 och
därefter har utvecklingen gått från att grundas på årsinkomst och förmögenhet till dagens
samhälle där alla med svenskt medborgarskap (sedan fem år tillbaka) har rätten att välja en
representant för sina åsikter. Regeringens exekutiva makt i detta har då minskats medan de
folkvalda representanterna i riksdagen fått en högre exekutiv makt. (Möller, Tommy, Svensk
politisk historia, 2011, s.30-33)
Dagstidningar i dagens samhälle har bredvid televisionen blivit den största
vägen att förmedla ditt politiska budskap, pågrund av detta ser vi att de tidningar
som rapporterat kring fall som det vi valt att behandla är de mest relevanta
medierna för att kunna diskutera fenomen där centralmakten och partiernas
agenda på nationell nivå står emot partierna på en lokal nivå. Med den mediala makt som
existerar i Sverige så står också detta i fokus då enskilda representanter från partierna väljer
media för att kommunicera sina och partiets åsikter där diskussioner som kanske bör föras inom
partiet i sig kliver ut i det offentliga forumet. Således mynnar sig enskilda representanters åsikter
ut i mer eller mindre nyanserad form vilket i värsta fall kan vara en bidragande faktor till det
politikerförakt som existerar då det kan tyckas oseriöst och missvisande.
Bakgrund
Diskussionen började när ett 100-tal Vellingebor den 10 november 2009 samlades för att få information
om beslutet av Malmös kommun att sätta ett 30-tal ensamkommande flyktingbarn på vandrarhemmet
Bruksgård i Vellinge. Vårdföretaget Attendo, som är en del av samarbetet med Malmös kommun, sände
ut regionchefen Eva Dall som taleskvinna. Dall fick ta emot hätska glåpord och rasistiska åsikter när
hon försökte förklara anledningen till att barnen skulle placeras i Vellinge. Eva Dall påpekar vikten i
att dessa barn får en trygg miljö när svaren lyder: Hur blir det med våra barn då? Hur blir det med deras
trygghet? Att döma av denna situation kan vi påvisa att Vellingeborna tydligt förknippar mottagandet
och omhändertagandet av de ensamkommande flyktingbarnen med en ökad osäkerhet inom kommunen.
(http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6101818.ab)
Bakgrunden till det förlopp som senare följde i Vellinge kommun grundar sig i att media
belyste den pågående diskussion som existerade inom kommunen gällande mottagandet av
ensamkommande flyktingbarn. Vellinge kommun har 33 000 invånare och har Sveriges lägsta
kommunalskatt på 28,90% (http://www.scb.se/Pages/PressRelease____326631.aspx). Vellinge
kommun kan ekonomiskt sett sägas vara en stark kommun då medelinkomsten år 2010 låg
på 27520 kr (http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____303220.aspx) och har de senaste
10 åren varit en av de starkaste kommunerna i Sverige när det kommer till dess ekonomiska
förutsättningar. Paradoxalt nog handlade en stor del av motsättningarna i Vellinge kommun
om bristen på ekonomiska förutsättningar för att ta emot dessa flyktingbarn. En annan stark
åsikt var att konsekvenserna av mottagandet skulle bli förhöjda kommunalskatter. (http://
www.aftonbladet.se/nyheter/article6101818.ab)
Diskussionen kring den representativa maktens roll i detta skeende grundar sig då i effekten av
en stark centralmakt kontra ett starkt lokalt styre, Vellinge kommun med sin starka ekonomiska
roll uppfyllde innan denna debatt alla de krav som centralmakten kan kräva av den lokala
maktutövande administrationen, medan diskussionen som uppstod kring flyktingpolitiken
som bedrevs inom kommunen ingalunda var något som regeringen lagstiftat om eller bör ha
kunnat tvinga kommunen att ändra sin inställning till. Denna inställning hade då också existerat
i 25 år vid det faktiska skeendet som ledde till att Moderaterna (det parti med majoritet inom
kommunen) ändrade sin hållning kring den lokala politiken för att matcha den officiella linjen
som partiet höll på en nationell nivå. (http://www.sydsvenskan.se/omkretsen/vellinge/vellingesvangde-under-piskan/)
Den moderata partiledningen riktar ingen kritik utan utgår ifrån att kommunalrådet LarsIngvar Ljungman (M) står bakom moderaternas och regeringens migrations-, integrationsoch flyktingpolitik. I moderaternas partiprogram så framhåller de själva att “Moderaterna vill
fortsätta att föra en politik som är generös mot dem som behöver en fristad. Sverige står för en
human flyktingpolitik som sträcker sig längre än vad internationella konventioner kräver. För
en hållbar asylpolitik krävs att människor som kommer hit ges bästa möjliga förutsättningar
att bli delaktiga i samhället, framförallt genom arbete och egen försörjning.” (http:// http://
www.moderat.se/migration-och-integration/flykting-och-asylpolitik). Med detta citat uppstår det
givetvis en viss komik då de i realiteten har stått på andra värdegrunder när det kommer till den
lokala politiken som förts.
Frågeställning
Hur kan man motivera centralstyret när man på lokal nivå ändå har så pass stor
självbestämmanderätt så att man kan skilja sig från moderpartiets demokratiska och ideologiska
grund?
Resultat
Om man försöker besvara en sådan fråga så tåls det att titta djupgående på fallet Vellinge.
Då man på en lokal nivå försökte undvika att ta emot flyktingbarnen så började den interna
partipiskan vina och hot om lagstiftning var det som fick kommunalrådet att tänka om då han
menade att ”Hade vi inte skrivit på ett avtal om att ta emot tre till fem flyktingbarn så hade vi fått
en lagstiftning som sagt att vi skulle ta emot 30-50 flyktingbarn”
(http://www.expressen.se/nyheter/vellinge-tar-inte-emot-fler-flyktingar/). Således så har vi en
liten del utav ett svar på frågeställningen då man kan se att man kan påverka på ett Nationellt
plan genom hotet om en lagstiftning. Svårigheten gällande denna typ av maktutövning blir då
självfallet att en lagstiftning påverkar alla våra kommuner. Således kan det skapa nya problem
för kommuner och landsting som inte har förutsättningarna som krävs för att hysa flyktingar t.ex.
då det blir deras folkvalda plikt att tillämpa en sådan lagstiftning. Samtidigt så skiner byråkratin
igenom och visar en svag punkt i systemet då det krävs så pass drastiska metoder för att följa
det demokratiska paradigmet. Samspelet som är Sveriges långsamma demokrati lyser här med
sin frånvaro, en långsam lagstiftning som inte kan riktas reglerande mot enskilda kommuner
utan måste inriktas på en nationell nivå, när det makthavande partiet riktar sin piska mot sina
egna medlemmar då den nationella bilden inte följer den lokala. Vidare i detta så ser vi också
problematiken i uppbyggnaden av den svenska modellen, centralmakten har en existerande
illusion om vad som bör ske inom lokalpolitiken bortsett från att politikerna på en lokal nivå
inte nödvändigtvis verkar för att få igenom beslut utifrån partiprogrammet i sig, utan snarare
utifrån de frågor som är mest relevanta för de människor de faktiskt representerar. Häri ligger
moderaternas riktlinjer kring mottagande av flyktingbarn som ett ganska bra exempel, den
nationella linjen är en form av samarbete för att nå en så sund mottagningspolitik som möjligt
och för att finna en väg för att samhället i stort ska kunna skapa det mångkulturella Sverige
våra partier (med vissa undantag) idag arbetar för att uppnå. Centralmakten i sin konstruktion
fallerar här i just det faktum att den vill föra vidare en viss driven form av politik medan
representanterna på en lokal nivå vill arbeta kring en annan hållning.
”Sedan enkammarriksdagens införande har det svenska politiska landskapet genomgått
en omvandling. Efter en lång period av stabilitet i partistrukturen har nya partier kommit
in i riksdagen, vilket undergrävt den parlamentariska stabiliteten och möjligheterna till
regeringsbildning och ansvarsutkrävande” ( Svensk politisk historia, Tommy Möller , s.291
) Med detta citat vill vi framföra ytterligare en tanke där vi menar att den parlamentariska
stabiliteten underkuvats till den graden att det inte bara påverkar det högsta ämbetet utan även på
lokal nivå då det uppenbarligen råder vissa tvivelaktigheter när det kommer till ansvar. Därför
kan vi fråga oss om det är hållbart med den representativa demokratin och hur den ser ut nu, då
skillnaden mellan blocken är ytterst liten och den demokratiska processen som vi har i dagsläget
har gett upphov till mindre enfrågespartier som liksom i citatet betyder att regeringsbildningen
försvåras och således också den demokratiska processen.
Samtidigt så kan vi i linje med Tommy Möller (2011) se på framväxten utav systemet genom
hans presentation utav hur stark ställning de lokala självstyrena hade under medeltiden. Genom
att titta på att exempelvis bondeklassen var representerad i riksdagen via ståndsprincipen
så kan man förstå att det är ett tidigt jämställdhetsförsök som i viss mån ligger till grund
för systemet. Det är inte heller konstigt att vi är där vi är nu om man fortsätter att utgå ifrån
Möller då han skriver ”Eftersom parlamentarismens kärna är att den styrande makten står i
ett politiskt beroendeförhållande till folkrepresentationen kan man följaktligen konstatera att
det redan under 1700-talet utvecklades ett styrelseskick som bar på tydliga parlamentariska
kännetecken”(Möller, Tommy, Svensk politisk historia, 2011, s.25) tillsammans med det faktum
att han tar upp tryckfrihetsförordningen och Sverige ansågs vara ett liberalt föregångsland (.ibid).
Huvudsakligen så menar vi att det är en logisk väg till den representativa demokratin när man har
haft en historia som grundar sig i starka lokala styren, en riksdag och självfallet en konung.
Likaså skriver Norén ” Industrialiseringen ledde till att de sociala klasserna stöptes om, vilket
i sin tur banade väg för demokratiutvecklingen” ( Norén, Ylva, Sveriges politiska system,
2011 .s.29) Tillsammans med den nyskapade arbetarklassen så var 1700-talet åldern för filosofer
som Kant, Rousseau, Hobbes och dessa gedigna och filosofiska herrar talade om människans
värde och likställde vårt värde oavsett härkomst (2011). Detta påverkade den intellektuella
debatten vilket givetvis spred sig till föreningslivet som i övrigt motarbetades under 1800-talet
då man ville kontrollera medborgarnas religiösa vägval (2011). Vid 1800-talets slut så hade
till och med ”lågstatusgrupper” där arbetaryrkena började organisera sig i arbetarrörelser och
nykterhetsrörelser (2011).
Även detta ger oss en idé gällande det nuvarande systemet då det talar för både överklassens
och arbetarklassens röst inom det politiska systemet. Det talar för en viss legitimitet mellan
den lokala och mer närvarande maktutövningen samt den centrala och den mer överhängande
nationella maktutövningen, då det förutsätter en representation bakom båda positionerna i
samhället och en viss demokratiprocess då föreningslivet förutsätter en interaktion, samt att
människovärdets förändring bidrar till att fler vågar yttra sig.
Däremot finns det viss problematik att motivera motverkandet av föreningslivet vilket på sätt
och vis kan återkopplas till hur man försökte hota Vellingemoderaterna med att lagstifta om
asylsökande flyktingbarn. På 1800-talet så var det kontroll av medborgarnas religiösa vägval,
2009 så är det istället kommunens självbestämmanderätt gällande flyktingpolitik. Man kan
således ställa sig frågan huruvida den verbala regleringen kan motiveras då samhällets pelare är
ytterst flytande om man ser på ideologi och styrelseskick rent historiskt.
I övrigt så är det av viss vikt att se över vad kommunen eller lokala representanter får göra. Om
vi exempelvis ser till den medialt uppstadgade Davids cup-matchen så uttalade sig Malmös
kommunalråd Illmar Reepalu på ett vis där man kan diskutera huruvida det är rimligt att uttala
sig i frågan när han har det ämbetet han har. Huruvida Israels ockupation är legitim eller inte
är ett beslut som borde tas på en nationell basis snarare än att fördömma det på lokal nivå
då det påverkar en minoritet av människor som härstammar från regionen negativt (http://
www.sydsvenskan.se/sverige/reepalu-matchen-borde-stoppas/).
“Lagstiftningen har saknat en klar definition av vad kommunal självstyrelse egentligen
innebär, men en relativt modern beskrivning kan hämtas från kommittén om den kommunala
självstyrelsens grundlagsskydd (SOU 1961:129): Den
kommunala självstyrelsen är en grundläggande och allomfattande princip för
relationen mellan stat och kommun. den säger att kommunen respektive
landstinget själv ska styra, dvs. besluta inom sitt område beträffande de
kommunala angelägenheterna. Vilka dessa angelägenheter är bestäms genom lag.
Några av dem är specialreglerade i särskild lag och här föreligger i allmänhet
skyldighet för kommunen eller landstinget att ombesörja dem. En förutsättning
för den kommunala självstyrelsen är den kommunala beskattningsrätten.”
Citatet ovan är grundläggande i vårt skapande av nationalstaten som är Sverige, regelverket
är skrivet så att det centralmakten har en rättighet att faktiskt orda om kommer från just
regering och riksdag i sitt beslutstagande men utöver detta skall centralmakten låta oss styra
våra respektive kommuner och landsting på det vis vi själva önskar så länge riktlinjerna för
samhällets normer följs, självfallet genom beslut tagna av en representativ demokrati, men också
en demokrati som grundar sig på våra representanter inom kommunfrågorna, inte de frågor
där vi valt partiets styre på en nationell nivå, utan de värderingar som ligger hos oss och våra
representanter lokalt.
När centralmakten däremot försöker utöva sin makt och påverka våra lokala instanser utan ett
laga stöd till detta uppstår en intern konflikt, ett partis nationella önskemål och samarbete kan stå
emot de vägar våra kommunala representanter tvingas eller väljer att gå för att uppnå sina mål,
detta kan ses i exempelvis de kommuner där partierna samarbetar över de nationella blocken och
också i Vellinge kommun där de nationella riktlinjerna står emot kommunens invånare och dess
representanters önskningar.
Denna interna konflikt är ett hot mot den statsmakt våra anfäder kämpat för att skapa, genom
folkrörelserna, genom de val som gjorts i Sveriges demokratiska framväxt och även i den
tidiga ståndspolitiken. Vellinge är bara ett exempel på effekterna av en stark centralmakt
som kombineras med ett lokalt styre, men även om moderaterna i det här fallet hade varit
oppositionen på en nationell nivå så hade konflikten existerat, och kommer med största
sannolikhet att existera tills detta regleras i en högre utsträckning av våra lagar för att skapa ett
provinciellt självstyre med en försvagad centralmakt bortom regleringen av utbildning, vård och
omsorg.
Sammanfattning av resultat
Sammantaget har det alltså uppstått konflikt mellan nationella intressen och den kommunala
anatomin, där politiker på nationell nivå i form av hot om lagstiftning drivit igenom sin vilja i en
fråga som starkt berört kommunens invånare och politiker.
Dessutom har alltså exemplet Vellinge visat på hur, i det här fallet moderaterna, på nationellt
plan, har andra visioner om kommunalpolitiken, än vad kommunalpolitikerna har. Där hela
moderaternas strategi om hur flyktingmottagandet ser ut, förutsätter att kommuner tar emot
en viss del flyktingar. En ekvation som inte alltid överensstämmer med de resurser somliga
kommuner anser sig ha. Frågan om Vellinges flyktingmottagande berör alltså inte bara Vellinge,
utan är även en brännpunkt, en konflikt och beslutandeprocess som senare kommer att beröra fler
kommuner i Sverige.
När politiker på nationell nivå pressar politiker i kommunen att ta beslut som inte har förankring
hos befolkningen, så urholkar det alltså hela den modell Sverige genom i historien arbetat
fram. Den modell som bygger på kommunal självbestämmanderätt, där viktiga beslut som tas
i kommunen, oftast ligger i linje med folkopinionen vilket inte heller är konstigt eftersom vi
blir representerade utifrån vad majoriteten i området eller kommunen tycker, precis som på ett
nationellt plan. Problematiskt nog så ligger här problemet då du kan motivera centralmaktens
styre rent teoretiskt men i praktiken så kan de tyckas nästintill tandlösa då ett direkt rättsligt
ingrepp från deras sida som riktar sig mot en kommun skulle innebära att nya prejudikat sätts och
det kan leda till en avdemokratisering av samhället.
Diskussion
Diskussionen kring hela detta skeende leder till frågan ”När har centralmakten förlorat sitt
syfte?”. Är det när frågeställningen i sig blivit besvarad, när lokalpolitikerna kan uppnå en punkt
där de nationella riktlinjerna ignoreras, eller är det när centralmakten för att uppnå sina mål
måste tillgripa hot mot samtliga kommuner i riket?
Sverige har under senare århundranden haft en existerande stark centralmakt i kombination med
ett starkt folkstyre ute i kommunerna, socknarna, de områden där människor ägnat sig åt en form
av lokalstyre, men idag börjar vi närma oss den punkt där centralmakten ställs emot det lokala
självstyret. Bör samhället i det här läget ändra sina riktlinjer och aspirera på ett mer provinciellt
styre där de lokala frågorna får vara ledande, där kommunens bästa också i det långa loppet får
vara nationalstatens bästa, eller bör vi fortsätta på den linje vi nu följer, där politikerna i allt
högre utsträckning både lokalt och nationellt måste bryta mönster i sina beslut, ta till hot för att
driva igenom sina frågor, eller arbeta utifrån ett perspektiv där blockpolitiken effektivt bryts ner
till samarbeten om sakfrågor.
Svaret är att vi också inom gruppen är kluvna i det faktiska utförandet av reformer inför
framtiden, men att vi också kommit till den insikten att vi alla ser att en starkare kommun är att
eftersträva med en svagare centralmakt. En centralmakt som reglerar utbildning, sjukvård, rikets
försvar och i viss del vårt näringsliv och dess konsekvenser på vårt rike.
I Sverige idag har vi ett system där den nationella politiken ständigt ställs emot den kommunala
med dess riktlinjer och förordningar, ett system som i nuläget börjar kännas alltmer förlegat i
sin konstruktion där vår statsmaskin växt till något mot vad den ursprungligen konstruerades
för att vara. Flyktingpolitiken är bara ett exempel som kan användas starkt för att exemplifiera,
skolfrågan ett annat där kommuner kanske istället bör uppmuntras att faktiskt agera med en
tävlingsanda, men vi istället i dagens nationella politik diskuterar införandet av en statlig skola
igen.
Centralmakten står emot lokalpolitiken, partierna fallerar alltmer i dess konstruktion med
medlemmar som följer nationella riktlinjer, och ingen fungerande förändring har ännu funnits
på vår väg mot en ny nationalstat i en värld som utvecklats vidare i vår alltmer globaliserade
vardag.
Visserligen kan man argumentera för en striktare centralstyrning med argument som att man på
så vis lättare kan reglera diverse ojämlikheter, framförallt ekonomiska, mellan olika kommuner.
Men i flyktingfrågan som den i Vellinge, kan man med fördel hellre vända på det. Kommuner
där dess invånare ser flyktingmottagande som en solidarisk skyldighet, och kanske till och med
som en indirekt framtida ekonomisk vinst, kan givetvis föra en sådan politik. Men samtidigt
måste kommuner, som Vellinge, respekteras för sin hållning.
Huvudproblemet står dock kvar som läget ser ut idag, politiker på nationell nivå drar upp
riktlinjer och bestämmelser, som därefter föräntas att följas av kommunerna. Dialogen och
kommunikationen mellan staten och kommunerna är här av yttersta vikt, finns här brister, så
tenderar hela relationen dessa emellan att resultera i ett förhållande där staten utformar politiken
och kommunerna får i uppgift att utföra den.
Med en sådan centralstyrning riskerar man i praktiken att blunda för vad kommunerna och
dess invånare faktiskt vill, och vad de har resurser till. Dessutom är det ödesdigert ur ett rent
demokratiperspektiv, då avståndet hos väljarna i landets kommuner, och makthavarna, förskjuts
ytterliggare.
En stark stat behöver inte nödvändigtvis betyda stor stat, i alla fall inte stort statligt inflytande.
Någonstans måste man ställa sig frågan huruvida Sverige inte tjänar på att kommunerna har
så stort egetbestämmande som möjligt, i alla fall i de frågor som inte direkt rör välfärdens
grundpelare.
Jämför vi idéen om den stora starka svenska staten med den Europeiska unionen och hur stora
beslut påverkar mindre orter så kan man se till jordbrukspolitiken som drivs på europeisk nivå.
Problematiken ligger i att den svenska faunan innehåller en hel del buskage och skog vilket
enligt europeisk jordbrukspolitik måste begränsas till ett antal träd på betesmarken. Problemet
i det ligger i att våra djur trivs bättre med den natur vi har här uppe i norr, vilket leder till att
de blir mindre nöjda och således minskar kvaliten. Problemet i att inte följa EU´s riktlinjer blir
att man inte kan begära bidrag och således drabbas produktionen. Från ett lokalt håll så är det
givetvis lättare att hantera denna typen av frågor då de handlar om just närmiljön, för vem kan
på allvar mena att ett djur på medelhavskusten och ett djur på Gotland har samma naturliga
preferenser?
Ytterligare så tappar centralmakten lite av sitt syfte när den går emot den folkliga opinionen. Ser
man till debatten om fildelning exempelvis så är det en stor del utav det svenska folket som inte
anser att detta borde vara straffbelagt, någonting som regeringen har tagit den raka motpolen till
och gjort det möjligt för organisationer som anti-piratbyrån att få indirekta polisära medel att
jaga stackars femtonåringar som har laddat ner en låt.
Om man nu ska kalla sig en representativ demokrati alltså ett representerat FOLKSTYRE så
kan det vara av viss vikt att representera just folket, vilket i dagsläget uppenbarligen sköts sådär.
Samtidigt så tror vi att de stora ideologiernas tid är förbi och att vi har uppnått ett stadie där det
indirekt blir obefogat att kritisera regeringen då de flesta har det så bra som de kan ha det. Den
lilla politiken är lättare att förbise än överhängande och stora ideologiska förändringar, då en
fråga om fildelning, invandring eller jordbruk i viss mån kan godtas så länge någon gynnas utav
det.
Slutsats
I det system vi lever i idag så är centralmakten i sin starka roll en förlegad roll i samhället
då vi inte lever i en värld där globaliseringen inte är i ett faktum. Sverige måste precis som
andra länder verka för att leva i denna sköna nya värld, på grund utav detta så står vi nu vid
ett vägskäl där vi antingen kan arbeta för att stärka centralmakten, förändra blockpolitiken och
arbeta för en centralmakt som arbetar utifrån lokala premisser. Den andra vägen är att stärka
lokalmakten och tillåta en konkurrens mellan kommuner och främja företagsamhet då vi lever
i en kapitalistisk era och måste anpassa oss efter hur det ser ut. Givetvis så finns det aspekter
som tillåter nationalstatens existens då det är svårt att motivera hur lokala styren skulle ställa sig
gällande krigsmakten tex. Därigenom kan man samtidigt fråga sig om vi har något faktiskt behov
utav en sådan i dagens läge eller om vi bör motivera en privatisering av krigsmakten alternativt
utbilda medborgarna i någon form av milisbildning.
Sammanfattningsvis så tycker vi att det systemet börjar bli förlegat och börjar likna en 1700-tals
romanticism utav liberala fritänkare. Utgår man ifrån att utilitarism som exempel är det ultimata
sättet att leva utefter så har vi förvisso uppnått en variant på detta. Frågan är huruvida vi nöjer
oss med det.
Källförteckning:
Möller, Tommy (2011), Svensk politisk historia. Lund: Studentlitteratur.
Norén Bretzer, Ylva (2010), Sveriges politiska system. Lund: Studentlitteratur.
http://www.scb.se/Pages/PressRelease____326631.aspx (2012-10-11)
http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____303220.aspx (2012-10-11)
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6101818.ab (2012-10-11)
http://www.sydsvenskan.se/omkretsen/vellinge/vellinge-svangde-under-piskan/ (2012-10-11)
http:// http://www.moderat.se/migration-och-integration/flykting-och-asylpolitik (2012-10-11)
http://www.sydsvenskan.se/sverige/reepalu-matchen-borde-stoppas/ (2012-10-11)
SOU 1961:129