2012-10-10
Linköpings gymnasiala
särskoleverksamhet
Ett arbete av: Agnes Risfelt, Fredrik Paal och Sofia
Stigmar
1(17)
2012-10-10
Inledning
Visste du att det i vårt “perfekta” Sverige finns grupper som fortfarande är utsatta,
ställs inför svårigheter men fortfarande lever jämsides med oss? Människor vars
förutsättningar är helt annorlunda än de som för många av oss är självklarheter men
som trots detta konkurrerar i samma miljö. En person med utvecklingsstörningar står
inför svårigheter varje dag, och vägen mot ett vuxet liv med så lite svårigheter som
möjligt, går genom den statligt drivna gymnasiesärskoleverksamheten och dess
kringliggande element. Gymnasiesärskolans uppgift är att hjälpa och förbereda unga
utvecklingsstörda människor för det kommande vuxenlivet. Men hur ser egentligen
framtiden ut för dessa personer, och framförallt, hur fungerar den gymnasiala
särskoleverksamheten?
Syfte
Syftet med vår undersökning är att granska vilka möjligheter en person med
utvecklingsstörningar har att välja gymnasialutbildning i Linköpings kommun i
jämförelse med hur det ser ut generellt i Sverige. Vi vill belysa hur förhållandena ser
ut idag och hur de har sett ut tidigare i svenskhistoria. Vi har valt att undersöka
Linköping kommun för att det är en relativt stor ort med en utbredd
särskoleverksamhet. I vår uppsats vill vi även diskutera hur förhållandet mellan det
kommunala självstyret fungerar med den statliga lagstiftningen.
Frågeställning
- Vad finns det för utbildningsmöjligheter i Linköping kommun för en person med
utvecklingsstörningar, på gymnasialnivå?
Hur förhåller sig Linköping kommun till den centrala lagstiftelsen angående
särskoleverksamheten?
Hur ser lagstiftningen ut gällande särskolan? Vem får gå i särskolan?
Vad är budgeten per elev i Linköping på gymnasialnivå för en särskoleelev och hur
förhåller sig detta till övriga Sverige? Räcker budgeten?
Metod och material:
Vi i gruppen har jobbat utifrån ett arbetssätt där vi huvudsakligen tillsammans arbetar
för att på lättast sätt nå en omfattande enighet inom arbetet och resultatet med ett så
enhetligt språk som möjligt. Varje individ har på egen hand tagit del av den fakta vi
behandlat och resonerat kring uppgiften. Brödtexten har även framkommit genom
diskussion av begrepp, resultat och slutsatser av alla medlemmar i gruppen.
2(17)
2012-10-10
Under arbetsprocessen har vi framförallt utgått från den information vi tagit del av via
kommunens hemsida samt de handlingar vi fått bifogat direkt från kommunanställda
gällande en utvecklingsstörd persons möjligheter för studier på gymnasialnivå. Vi har
även fått privilegiet att intervjua Eva Holm, biträdande bildningschef, gällande den
kommunala synpunkten och därutav tilldelats direktinformation om det lokala samt
centrala styret med utgångspunkt från vår frågeställning. Med hjälp av denna
information har vi noggrant granskat de olika valmöjligheter och alternativ som finns.
Vi har även granskat hur information är utformad och tillhandahållen, samt ifall det
finns eventuella planer för förändringar i framtiden.
Utöver ovannämnda metoder så har vi även använt oss av Stig-Ulf Ekendahls bok
Särskolans historia i Östergötland som källa för särskolans roll i ett historiskt
perspektiv i Sverige men framförallt i Östergötlands län. Detta har vi gjort för att få en
överblick och ingående förståelse över hur dagens förhållanden för en
utvecklingsstörd person skiljer sig från dåtidens förhållanden och utifrån detta kunna
dra slutsatser varför de skiljer sig.
Bakgrund
Idioter, sinnesslöa och andesvaga - Allt detta är sådant som utvecklingsstörda blivit
märkta som under historiens gång. Utvecklingsstörda är en grupp människor som
ständigt blivit utsatta för varierande kränkningar och som till och med har betraktas
som ickemänskliga personer1. Det var framförallt när slagord som frihet, jämlikhet
och brödraskap spred sig över Europa och efter den Franska revolutionen som detta
nedvärderande synsätt började sippra bort och man tog notis om dessa tidigare utstötta
individer i samhället2.
Från och med 1800-talet och framåt började en kamp för bättre förhållanden för de
som klassades som utvecklingsstörda. Ett nytt kapitel i de utvecklingsstördas historia
inleddes år 1842 då den nya skolreformen infördes. Den innefattade ett avgörande
beslutet om att alla barn skulle få möjligheten att gå i skolan och därav fick även de
barn som led av utvecklingsstörningar en chans att ta del av den utbildning som fanns
tillhanda. Vid den här tidpunkten så var det dock endast en väldigt liten del av de
personer som hade en utvecklingsstörning, som fick ta del av skolverksamheten då
den allmänna attityden mot de utvecklingsstörda var negativ. De ansågs ha alldeles för
låg kapacitet till inlärning och till och med begreppet olärbara användes för dessa
människor3.
1
https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/29168/1/gupea_2077_29168_1.pdf
https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/29168/1/gupea_2077_29168_1.pdf
3
https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/29168/1/gupea_2077_29168_1.pdf
2
3(17)
2012-10-10
Så småningom började särskolan, som vi ser den idag, sakta men säkert växa fram i
takt med den skolplikt som fanns i Sverige. Istället för att vara ett omhändertagande
av “idioter” så var den nu snarare känd som sinnesslö-undervisning4. Det är främst i
särskolans tidigare stadier som man ser en klar skillnad på de ageranden då gentemot
nu, då man under den här tidpunkten inte hade några tydliga riktlinjer eller mål för
särskoleverksamheten. Det enda riktigt tydliga var att man ansåg att vård och
utbildning bör skiljas åt. Med andra ord så var anstalternas främsta syfte helt enkelt att
avskilja människor med störningar från resten av samhällen och endast i andrahand
syssla med utbildning och omvårdnad5. Det var inte förrän 1944 års lagstiftning som
undervisningen blev obligatorisk även för utvecklingsstörda. Inom den här nya
lagstiftningen så var en av huvudpunkterna hur de länsanstalter som fanns i landet
skulle avskaffas och bli ersatta av en ny organisation kallad centralanstalten6. Till en
början då många omorganiseringar i samhället skedde så försämrades kvaliteten. 1944
års nya lagar innebar att det inte fanns någon obligatoriska riktlinjer inom
sinnesslövård vilket i sin tur ledde till att landstingen fick mycket makt i egna händer.
Detta ledde i sig till att kvaliteten mellan de olika landstingen skiftade stort då de olika
områdena prioriterade särskolan olika mycket. Det begrepp som vi använder idag,
särskola, uppkom inte förrän år 1955 i Sverige.
I dagens lagstiftningar finns det tydliga riktlinjer för hur den gymnasiala
särskoleverksamheten bör drivas och genomföras nationellt. I lagstiftningen framgår
det bland annat vilka som är behöriga för en plats inom särskoleverksamheten samt
vilka kunskaper och lärdomar dessa personer bör ha med sig samt gå ut med efter
avslutad utbildning7. Målet är att dessa personer ska få så likartade förutsättningar för
ett så normalt liv som möjligt. Det är upp till varje kommun att tolka, följa och arbeta
inom de ramar som finns. Eftersom det finns ett tolkningsutrymme i lagstiftningen
medför detta att det finns olikheter inom särskoleverksamheten mellan olika
kommuner i Sverige.
Resultat
Resultatet presenteras nedan i olika underkategorier. Resultatet är det vi har kommit
fram till i vår undersökning om hur Linköpings särskola är utformad och vilka olika
förutsättningar en gymnasielev med en utvecklingsstörning har.
4
Stig-Ulf Ekendahl, Särskolans historia i Östergötland Kap: Bakgrund ute i Europa
och Sverige, s.24
5
Stig-Ulf Ekendahl, Särskolans historia i Östergötland Kap: Bakgrund ute i Europa
och Sverige, s.13
6
Stig-Ulf Ekendahl, Särskolans historia i Östergötland Kap: Bakgrund ute i Europa
och Sverige, s.25
7
http://www.riksdagen.se/sv/DokumentLagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Skollag-2010800_sfs-2010-800/#K18
4(17)
2012-10-10
Vad är Gymnasiesärskolan och vem är behörig till
gymnasialsärskola?
Som ovannämnt i bakgrunden så har vi skolplikt i Sverige. Grundskolan är
obligatorisk att genomföra som barn i Sverige och dessa direktiv gäller även för barn
med utvecklingsstörningar. Därför har en specialskola uppkommit för att kunna
tillfredsställa de behov en person med utvecklingsstörningar har. Precis som en vanlig
elev i Sverige har möjligheten att läsa vidare på en gymnasialutbildning har elever
med en utvecklingsstörning också detta alternativ. Kommunerna är enligt lag skyldiga
att erbjuda en särskolegymnasialutbildning till de elever som inte har kunskapskraven
eller förutsättningarna att studera vid en vanlig gymnasieskola8. Skolformen är
avgiftsfri och helt frivillig för den som vill fortsätta sina studier från grundsärskolan
eller träningsskolan.
17 kap. 16 § Hemkommunen ansvarar för att alla behöriga ungdomar i
hemkommunen erbjuds preparandutbildning, yrkesintroduktion, individuellt alternativ
och språkintroduktion.
Utöver det som följer av första stycket ansvarar hemkommunen för att elever från
grundsärskolan erbjuds yrkesintroduktion och individuellt alternativ, om de önskar
sådan utbildning. Hemkommunen behöver dock inte erbjuda sådan utbildning om det
med hänsyn till elevens bästa finns synnerliga skäl att inte göra det9.
För att vara behörig till gymnasialsärskola ska man enligt lagen leva upp till vissa
krav. Kraven som föreligger är bland annat att du inte har kunskapen som behövs för
att klara av en vanlig gymnasialutbildning och att utbildningen påbörjas innan
individen fyllt 20 år. Det är kommunens ansvar att utreda vem som ska gå i vanlig
gymnasieskola och vem som ska gå i gymnasiesärskolan. Följande bestämmelser står
med i den nya skollagen som ska träda i kraft 2013:
kap 18. 4 § Utbildningen i gymnasiesärskolan ska vara öppen för ungdomar vars
skolplikt har upphört och som inte bedöms ha förutsättningar att upp till
gymnasieskolans kunskapskrav därför att de har en utvecklingsstörning.
De ungdomar som tillhör målgruppen för gymnasiesärskolan har rätt att bli mottagna
i gymnasiesärskola om utbildningen påbörjas före utgången av det första
kalenderhalvåret det år de fyller 20 år10.
8
http://www.skolverket.se/forskola-och-skola/2.606/om-gymnasiesarskolan/vad-argymnasiesarskola-1.4515
9
http://www.notisum.se/rnp/sls/sfs/20120109.pdf
10
http://www.notisum.se/rnp/sls/sfs/20120109.pdf
5(17)
2012-10-10
Betyg på gymnasiesärskolan
Idag finns det ett tvåskaligt betygsystem där eleven kan nå betygen G eller VG. Når
eleven inte upp till de krav som krävs för godkänt betyg så tilldelas man ett intyg som
visar att man har genomfört utbildningen. Detta system kommer dock snart att ändras
och under höstterminen 2013 träder ett nytt betygsystem i kraft. Det nya systemet
kommer innebära att en betygsskala från A-E inrättas och precis som tidigare kommer
betyget att tilldelas eleven utifrån de kunskapskrav som finns för varje enskild kurs.
Om eleven inte når upp till de lägsta kraven, E, kommer inget betyg att tilldelas11.
Antalet elever som lever upp till kraven och går ut med godkända betyg har ökat något
det senaste åren, trotts detta levde man inte upp till resultaten som var uppsatta för
förgående år.
Det var 70 % av eleverna som gick ut med fullständiga betyg och uppnådde målen
enligt skolverkets regler och det var framförallt bland pojkarna, i gymnasiesärskolan,
som det fortfarande fanns stora brister i kunskapskvalitén12. Idag erbjuder Linköping
5 av de 9 nationella program som finns. Som komplement kan man dock välja ett
specialutformat eller individuellt program. Ett annat mål som kommunen satt upp är
att försöka utvidga detta så att det framöver kommer finnas fler valmöjligheter för
elever som börjar studera på en gymnasiesärskola.
Centrala bestämmelser kontra lokala möjligheter
Efter vår intervju med Eva Holm, biträdande bildningschef, fick vi en djupare inblick i
hur den gymnasiala särskoleverksamheten var utformad i Linköping. Generellt
upplevde hon att den fungerade bra i dagens former.
Bestämmelserna kring dagens särskola styrs av centrala lagstiftningar. Det är
riksdagen som beslutat hur särskolan ska vara utformad och vilka individer som har
rätt till special-undervisningen (se riktlinjer ovan)13. Den centrala lagstiftningen ska
gälla och hanteras lika i alla kommuner. Eftersom ansvaret om att bedriva
gymnasialsärskola är tilldelat kommunerna sker stora delar av styret lokalt. Holm
menade att balansen mellan de centrala styrelsemedlen kontra de lokala möjligheterna
fungerade bra. I skollagen kan man utläsa de riktlinjer som alla kommuner i Sverige
har att förhålla sig till. Riktlinjerna klargör vilka mål som finns för en särskoleelev på
gymnasialnivå, hur programmen ska se ut och vilka rättigheter en studerande elev har
på särskolan. Allt detta styr givetvis verksamheten i kommunerna.
11
http://www.skolverket.se/kursplaner-ochbetyg/betyg/betygsskalan/gymnasiesarskolan-1.12831
12
11a)Verksamhetsberättelse och bokslut för 2011 (feb 12).doc sid 1
13
http://www.skolverket.se/forskola-och-skola/2.606/om-gymnasiesarskolan/vad-argymnasiesarskola-1.4515
6(17)
2012-10-10
14
.
I ovanstående utdrag från lagändringen i skollagen, som kommer tillämpas 2013, kan
man utläsa att det finns statliga direktiv. Undervisningen ska till exempel vara
anpassad till individen och leda till personlig utveckling och den ska även utveckla
elevernas förmåga att arbeta självständigt och tillsammans med andra. Detta är
gemensamma riktlinjer, men Holm menar att hur de ska nås bestämmer kommunerna
självständigt. Det är upp till varje kommun att lägga fram ett program hur de vill
stimulera individen till att utvecklas och nå upp till målen i lagstiftningen. I
Linköpings kommun har man enligt Holm valt att lägga mycket ansvar på rektorerna i
skolorna. De har själva möjlighet att anpassa undervisningen och undervisningsmiljön
för de utvecklingsstörda individerna på särskolan. På så sätt blir besluten som fattas
tagna i den miljö de faktiskt ska tillämpas i.
Linköpings kommun utför inte något direkt samarbete med någon annan närliggande
kommun. Om man istället tittar på Ydre, som är en mycket mindre kommun i
Östergötland, har dem jämförelsevis mer samarbete med andra närliggande kommuner
för att kunna erbjuda gymnasialutbildning. Linköping har inget mer samarbete än att
de tillåter elever från andra kommuner som vill gå på en gymnasiesärskola i
Linköping, att ansöka. Resultatet av detta har blivit att de har en stor andel elever med
utvecklingsstörningar från gränskommunerna15.
Gymnasiesärskolan i Linköping
I Linköpings kommun finns det främst två gymnasiala särskolor, Anders Ljungstedts
gymnasium och Berzeliusskolan, som alternativ för utvecklingsstörda elever.
Anders Ljungstedts gymnasiet är en av de två gymnasieskolorna som erbjuder
utbildning för elever med en utvecklingsstörning. Särskolegymnasiet erbjuder
nationella och specialutformade program16.
14
15
http://www.notisum.se/rnp/sls/sfs/20120109.pdf
Eva Holm, telefonintervju 2012-10-05.
16
http://www.linkoping.se/Global/Skola%20och%20barnomsorg/Gymnasieskolor/Anders%20Ljungstedts%20gymnas
ium/Utbildningar%20före%20Ht%202011/Gymnasiesärskolan/Gymnasiesa¦êrskolan_WEBB.pdf?epslanguage=sv
7(17)
2012-10-10
På Ljungstedts gymnasium värdesätter man praktik i studietiden därav har skolan valt
att alla elever på gymnasiesärskolan har praktik under år 1-417. Utifrån detta beslut om
att alla elever ska genomföra praktik kan man se hur skolan och kommunen i denna
fråga har tagit ett lokalt beslut vad de anser vara bäst för de utvecklingsstörda eleverna
i Linköpings kommun.
Berzeliusskolan är den andra skolan i Linköping som erbjuder gymnasialsärskola. Här
har man inriktat sig på individuella program. Eleverna som är antagna till det
individuella programmet kan ha stora skillnader i sin störning och det kan variera från
en person som nästan helt fungerar i samhället till någon som knappt kan
kommunicera18. Eftersom spannet är så enormt mellan de olika elevernas förmåga har
man här som personal och kommun en möjlighet att själva anpassa undervisningen så
att den bäst lämpar sig till varje elev19. Inom det individuella programmet kan man
som elev välja mellan olika inriktningar. Inriktningarna som erbjuds på
Berzeliusskolan är
IA-profil - Individuellt anpassad, Data 1, Data 2, Estetiskt, Mat och boende, Natur och
miljö och ett specialutformat program20. Gemensamt för alla programmen är att man
tillsammans läser utbildningen under 4 år, vilket är lagstadgat21.
I tabell 1 och 2 här nedan ser vi jämförelser mellan Linköping gentemot resten av
landet under de tre senaste åren gällande totalt elevantal samt antal inom
yrkesutbildningar.
17
http://www.linkoping.se/sv/Skola-barnomsorg/Gymnasieskola/Kommunalagymnasieskolor/ALG/Nya-program-hostterminen-2011/Gymnasiesarskolan/
18
Eva Holm, telefonintervju 2012-10-05.
Eva Holm, telefonintervju 2012-10-05
20
http://www.linkoping.se/sv/Skola-barnomsorg/Gymnasieskola/Kommunalagymnasieskolor/Berzeliusskolan/Gysar/
21
http://www.skolverket.se/forskola-och-skola/2.606/om-gymnasiesarskolan/vad-argymnasiesarskola-1.4515
19
8(17)
2012-10-10
Tabell 1
Totalt antal elever, antal huvudmannens skolor
År
2009
2010
2011
Linköping
147
151
147
Riket totalt
9412
9280
9034
Tabell 2
Elever, antal (%) i yrkesutbildningar
År
2009
2010
2011
Linköping
53
56
42
Riket totalt
64
64
61
Det som går att utläsa av tabellerna är att Linköping har ungefär lika många elever på
gymnasiesärskolan under perioden 2009-2011. Det ligger dock lite under på hur
många som väljer yrkesutbildningar i jämfört med det genomsnittliga värdet i övriga
landet.
“Koll på läget”
“Koll på läget“ är ett unikt projekt som har utvecklats i Linköping för att hjälpa elever
som gått ut gymnasiesärskolan att lotsas ut i arbetslivet på ett tryggt sätt.
Samordnandet bygger på ett samarbete mellan försäkringskassan,
samordningsförbundet Östergötland, arbetsförmedlingen, landstinget i Östergötland
och Linköpings kommun22. Det är en politisksatsning för att stärka individens
självkänsla och uppmärksamma individens brister så att denne ska ha en bättre chans
att ta sig in på arbetsmarknaden. Det som är unikt med projektet är att det är integrerat
med skolundervisningen.
“Koll på läget” har uppkommit på grund av en allmänt tuffare arbetsmarknad23. Efter
hårdare regleringar av sjukersättningen 2006 har personer med lättare
utvecklingsskador hänvisats till att konkurrera på samma arbetsmarknad som en
person utan utvecklingsskador.
22
http://carinaboberg.blogspot.se/2012/02/koll-pa-laget.html
23
Eva Holm
9(17)
2012-10-10
Detta är ett för stort kliv från gymnasiesärskolan, enligt Eva Holm, och därför har
kommunen satsat på projektet “Koll på läget” för att underlätta klivit ut i
vuxenvärlden.
Tabeller och Sammanställningar
I tabell 3 ser vi en jämförelse mellan antal lärare med en behörig högskoleexamen
inom pedagogik mellan Linköping och riket. I den fjärde tabellen framgår hur
fördelningen av antal lärare per 100 elever ser ut.
Tabell 3
Lärare, heltidstjänst, andel (%) med pedagogisk högskoleexamen
År
2009
2010
2011
Linköping
97%
95%
96%
Riket totalt
80%
80%
81%
År
2009
2010
2011
Linköping
7,2*
12,3*
20,6
Riket totalt
22,8
23,0
23,7
Tabell 4
Lärare per 100 elever (antal)
24
Av att avläsa ur tabell tre så ligger Linköping högt över den genomsnittliga
rikssvärdet i antal lärare med högskoleexamen. Detta kan bero på att man i kommunen
har haft som mål att endast rekrytera behöriga lärare sedan 200725. I tabell fyra ligger
värdena mycket under det genomsnittliga värdet i riket 2009 och 2010.
År 2011 har antal lärare per elev närmat sig det värdet som riket har på 23,7 lärare per
100 elever då Linköpings kommuns värde ligger på 20,6. Dock är det fortfarande i
underkant.
24
http://www.jmftal.artisan.se/ - Jämförelsetal 4/10 - 12
25
http://www.linkoping.se/PageFiles/21426/gysar1.pdf?epslanguage=sv
10(17)
2012-10-10
Budget för den gymnasiala särskolan
I tabell 5, se nedan, framgår kostnaden per elev inom de olika inriktningarna och
beroende på elevens grad av utvecklingsstörning. I Linköpings kommun kommer
snittkostnaden för en gymnasiesärelev öka gradvis. I och med att det är en
nedåtgående trend med minskat antal elever (beror på att det är mindre barn i de
kommande årskullarna) som studerar på gymnasialnivå för utvecklingsstörda kommer
detta medföra att kommunens fasta, stående kostnader per elev ökar i relation till hur
många elever som går i särskolan. Kostnadsökningarna är även en bieffekt som
kommer från kommunens satsning på personalkvalitén med en hög andel behöriga
lärare, ett värde som ligger klart över snittet i landet. Lärarnas gynnsamma arbetsavtal
och de kommunala överenskommelser som kommunen erbjuder sina anställda
påverkar även de utgifterna26. Enligt riksdagens nya beslut krävande legitimering för
lärarna kommer även den positiva trenden med ökande antal behöriga lärare att
fortsätta på både lokal och central nivå. Beslutet kommer successivt att genomföras
mellan 2011-201527. Även i Linköpings kommun har specifika mål satts upp som
bland annat innefattar att samtliga lärare ska vara behöriga till att undervisa i den
gymnasialsärskolan samt att de har korrekt behörighet i just de ämnen de undervisar i.
Tabell 5
Budget för de olika inriktningar inom gymnasiesärverksamheten (per elev)
Nationella program/specialutformade program
ca 148 000kr
individuellt program (rörelsehandikappade)
498 000kr
individuellt yrkesprogram
244 000kr
individuell verksamhet
333 000kr
stora handikapp
450 000kr
Holm anser att budgeten de tilldelats räcker till för att bedriva verksamheten. Detta
eftersom man har olika behov av hjälp och stöd.
26
11a)Verksamhetsberättelse och bokslut för 2011 (feb 12).doc sid 3.
27
09b)Bildningsnämndens internbudget 2012 rev 2011-12-15 (dec 11).doc sid3.
11(17)
2012-10-10
Slutsatser
Som tidigare nämnt i resultatet finns det en skyldighet ifrån kommunens sida att
erbjuda en skräddarsydd utbildning för de med utvecklingsstörningar, dock inte om
det med hänsyn till elevens bästa finns synnerliga skäl att inte göra det. Då uppstår
dock dilemmat gällande vem som har behörighet och förmåga att avgöra vilka som
platsar inom kategori “särskilda skäl”. Man kan även ställa sig frågan om vem som i
det ledet har bestämt vilka som fått behörighet och därtill även vem som hade
befogenheten att från början fastställa de riktlinjer som föreligger idag. Vem är det
egentligen som har denna form av befogenhet att bestämma vem som platsar och inte
platsar in på gymnasiesärskolan? Det finns även svårigheter inom denna typ av
bedömning då varje person granskas unikt. I och med att detta bedöms utav en annan
människa finns det alltid en risk för felbedömningar då den mänskliga faktorn
existerar. Det kan därmed inte bli helt jämlika även fast man jobbar inom samma
riktlinjer för att få det så lika som möjligt inom Sveriges samtliga kommuner.
Konsekvensen till följd av detta kan vara en felaktig fördelning av resurser. Individer
kan tillhandahållas för mycket eller för lite hjälp i förhållande till hans eller hennes
behov och detta kan som följd påverka individens personliga utveckling.
Det är dock svårt att se att denna bedömningsprocess skulle kunna gå till på något
annat sätt då det oavsett vad måste vara en annan individ som sätter en diagnos eller i
slutändan läser av resultatet från datorskärmen.
I samband med det nya betygssystemet som träder i kraft under 2013 går den
gymnasiala särskoleverksamheten mot ett mer jämlikt system i jämförelse med den
vanliga gymnasieverksamheten. Detta, anser vi, gör att eleverna har möjlighet att gå ut
med likartade betyg vilket kan underlätta deras förutsättningar i arbetslivet. Ett
betygsystem innehållande fler skalor, jämfört med tidigare, kan även bidra till att
eleverna i större utsträckning får det betyg de förtjänar utifrån deras prestationer och
som resultat av detta blir det ett rättvisare system. Vi anser även att det är bra att man
har, i mån av möjlighet, så likartade system som möjligt för att inte skilja för mycket
på “vanliga” gymnasieelever och gymnasiesärelever eftersom dessa senare ska
konkurrera på samma arbetsmarknad.
Som Eva Holm nämnde i intervjun, så upplever många medborgare idag att det har
blivit svårare att få ett arbete. Ungdomsarbetslösheten är högre än den var för några år
sedan och det är ett hårdare klimat att slå sig in på arbetsmarknaden. Dessa
omständigheter beror dels på att det under en längre tid har förekommit en recession i
ekonomin. Eva Holm nämnde i intervjun att det sedan regeringsskiftet 2006 har blivit
svårare för en ungdom med utvecklingsstörning att få ett arbete. Detta beror på att
regeringen har stärkt kraven för sjukersättning och att fler människor som tidigare
hamnade i facket för sjukersättning hänvisas till den allmänna arbetsmarknaden.
Tanken bakom beslutet är att integrera utvecklingsstörda människor på
arbetsmarknaden istället för att avskilja dem från samhället och på så sätt hantera dem
12(17)
2012-10-10
som om de vore odugliga. På grund av detta uppkommer dilemmat huruvida
integrationen ska få gå före ett drägligt liv? Beslutet har nämligen medfört att unga
utvecklingsstörda personer har svårt att få ett arbete och därför svårt att få en
fungerande vardag. Tidigare stöttades utvecklingsstörda personer av sjukersättningen
och andra bidrag medan idag har en del av de personer som går ut ifrån
gymnasiesärskolan samma krav som en person som går ut med en examen från en
vanlig gymnasieskola, dessa två personer ska konkurrera mot varandra på samma
arbetsmarknad.
Att två personer med helt olika förutsättningar ska konkurrera mot varandra trots att
de inte kan jämställas kan tyckas vara omoraliskt. Hur ska en utvecklingsstörd person
kunna utföra ett arbete lika ”bra” som en fullständigt frisk person? Det kan man som
arbetsgivare naturligtvis inte räkna med. Det naturliga valet blir därför att välja den
friska personen då dagens arbetsmarknad går ut på att så effektivt som möjligt tjäna så
mycket som möjligt.
Dilemmat kan undersökas utifrån legitimitetstriangeln. I dagens samhälle, med de nya
besluten, kan man uppfatta att effektiviteten i samhället prioriterats då man beslutat
om att fler människor som tidigare ansetts vara oförmögna att klara av ett arbete på
arbetsmarknaden idag hänvisas till att söka arbete och inte få bidrag på samma sätt.
Detta medför att färre kan nyttja bidragssystemet och på så sätt ökar effektiviteten i
samhället, det vill säga staten får mindre utgifter. Väljer man istället att se på
legitimitetstriangeln utifrån demokratin och folkviljan kan man även se att genom att
besluta att utvecklingsstörda personer ska söka arbete i konkurrens med andra
människor medför detta att de på så sätt tydligare kan göra sin röst hörd och påverka i
dagens samhälle. Deras påverkan av samhället ökas genom integreringen då de får en
inblick i hur arbetssituationen ser ut. En utvecklingsstörd person har samma
grundläggande rättigheter som en frisk person, det vill säga en person har med
utvecklingsstörning har rätt att rösta i Sverige. På så sätt skulle rättssäkerheten öka
mer också om en utvecklingsstörd person integrerades mer i samhället för
vederbörande hade vetat vad denne lade sin röst på i ett val.
Som tidigare nämnt i resultatet anser Eva Holm att steget från gymnasiesärskolan ut
på arbetsmarknaden är för stort och det är därför Linköpings kommun har valt att
satsa på projektet ”koll på läget”. Projektet är till för att marginalisera dilemmat om
man ska satsa på integration eller på att en utvecklingsstörd individ ska ha tillräckligt
med pengar. “Koll på läget “ vill istället se en kombination av båda. Genom att ha en
bra kontakt med instanserna i samhället som kontrollerar bidrag, arbeten och trygghet
utelämnar man inte de svagare individerna med en utvecklingsskada helt till den hårda
arbetsmarknaden. Istället möjliggör man för att de ska komma in på arbetsmarknaden
successivt utifrån deras förutsättningar då projektet syfte är att hjälpa dem så väl
ekonomiskt som till att få känna sig behövda genom att ha ett arbete. Ett sådant här
projekt genererar till bättre självförtroende för en utvecklingsstörd person.
13(17)
2012-10-10
Projektet är intressant och som politiker kanske man borde fundera över liknande
projekt för andra grupper i samhället? Det finns fler personer än utvecklingsstörda
personer som upplever ett utanförskap till exempel människor som har gått arbetslösa
under en lång period eller en person som avtjänat ett fängelsestraff. Att utveckla fler
inslussningssystem kanske vore en bra idé för samhället då man enligt
legitimitetstriangeln kan så väl öka effektiviteten som demokratin i samhället genom
att få fler människor att vara delaktiga.
Kommunen är som sagt ytterst ansvarig för den gymnasiala särskoleverksamheten.
Den är dock begränsade under den statliga lagstiftningen. Hur särskoleverksamheten
är uppbyggd påvisar tydligt hur Sverige är uppdelat i en centralmakt men även en
lokalmakt. I Linköpings kommun upplever man att den centrala lagstiftningen
fungerade bra med de kommunala riktlinjer man satt upp enligt Holm. Hon berättade
även att flera elever från andra kommuner valde att gå i Linköpings gymnasiala
särskola för att de tyckte att verksamheten fungerade bra i Linköpings kommun. Här
kan man se ett problem med det lokala styret i förhållande till det centrala, trots att
den gymnasiala särskoleverksamheten ska vara lika i alla kommuner så finns det
skillnader som gör att elever väljer att gå sin utbildning i en annan kommun än i sin
hemkommun. Eftersom det finns ett tolkningsutrymme i lagstiftningen, som Holm
uttryckte sig talade inte lagen om hur undervisningen skulle bedrivas, kan man som
enskild kommun förhålla sig till detta som man vill. Detta kan medföra att vissa
kommuner satsar mindre på verksamheten än andra vilket i sig leder till att
individerna får en sämre utbildning. Precis som i många andra fall när kommunerna
får tolkningsutrymme så uppstår det orättvisor, frågan är hur dessa ska kunna
minimeras.
Eftersom den gymnasiala särskoleverksamheten behandlar individer som kan ha svårt
att uttrycka sig är det svårt att granska verksamheten utifrån elevernas perspektiv. Det
kan genom kommunikationsproblemen uppstå svårigheter att få en korrekt
utvärdering. Därför är det viktigt att det finns regelbundna uppföljningar av arbetet för
att se hur individen stärks och förbättras. Det är också viktigt att det finns en tydlig
lagstiftning så att inte vissa kommuner urartar och inte utgår ifrån forskning när de
bedriver undervisning för de utvecklingsstörda individerna. Undervisningen bedrivs
för individer som har fått en avvikande medicinskdiagnos och det är därför viktigt att
den inte baseras på pseudovetenskap för att skydda individen. I värsta fall kan den
typen av icke faktabaserad undervisning leda till att individer försämras i den
gymnasiala särskolan och på grund av detta anser vi att det är viktigt med en tydlig
centrallagstiftning och regelbundna kontroller och att dessa följs upp för att skydda en
svagare grupp i samhället.
Ser man till Linköpings gymnasiesärskolor så finns det tidigare nämnda Anders
Ljungstedt gymnasium och Berzeliusskolan som alternativ för de elever med
utvecklingsstörningar. Anders Ljungstedt har nationella och specialutformade
program medan Bezerliusskolan har inriktat sig på individuella program. Då dessa två
14(17)
2012-10-10
skolar har två olika, vad man skulle kunna kalla, inriktningar så får eleverna inte den
valmöjlighet man som studerande bör få då skolorna inte erbjuder majoriteten av alla
alternativ utan endast ett väldigt litet urval av program och inriktningar. Man är alltså
låst till en av de två skolorna beroende på vilken typ av utbildning man känner för
eller har behov av att välja. Här kan man känna att det för eleven bör finnas fler
alternativ. Fast då antalet elever i särskolan inte är så stort så kan man förstå att det
inte är ekonomiskt försvarbart att erbjuda den stora valmöjlighet man har inom den
vanliga gymnasieskolan.
Praktik är någonting som Anders Ljungstedt gymnasiet värdesätter högt. Kopplar man
detta till den arbetsmarknad som dessa människor senare i livet kommer att
konkurrera på så kan detta vara ett hjälpmedel att skaffa sig erfarenheter som behövs
för en stark konkurrenskraft när man som utvecklingsstörd redan har ett handikapp att
kompensera för.
På Berzeliusskolan erbjuder man en annan typ av utbildning i och med de individuella
programmen som har mycket mer fokus på personens förutsättningar än ovannämnda
nationella program. Det är ett bra alternativ för de med väldigt grova
utvecklingsproblem då det innebär ett stort stöd som dessa personer kan tänkas
behöva jämfört med de personer med smärre utvecklingsstörningar.
Någonting som båda gymnasieskolorna erbjuder är specialutformade
yrkesutbildningar som förbereder eleven för specifika arbetsbranscher vilket i sig är
bra då man kan utveckla redan existerande färdigheter samt ha tydligare mål som
eleverna kan rätta sig efter.
Går man över till den statistik som finns så ser vi i tabell 1 att elevantalet i Linköping
håller sig väldigt stadigt till skillnad från rikets sjunkande deltagande. Deltagandet i
yrkesutbildningarna sjunker dock i Linköping vilket skulle kunna bero på ett större
intresse för vidare utbildning även inom särskoleverksamheten. Man får dock inte
glömma att ett tidsspann på 3 år inte är tillräckligt stort för att få en övergripande bild
vilket är en begränsning i de slutsatser man kan dra ur detta.
I Linköping spenderar man mycket pengar för att säkra en högkvalitativ utbildning för
särskoleelever. I tabell 5 ser vi de exakta kostnaderna för varje elev inom de olika
program som man kan söka. Vi vet dock att snittkostnaderna per elev kommer att öka
i och med mindre årskullar. Detta kan leda till ökad kvalitet då det kommer att läggas
mer resurser på varje enskild elev jämfört med tidigare vilket bör leda till bättre
resultat i studierna. Eftersom riksdagen har beslutat att korrekt legitimering för lärarna
kommer att successivt genomföras mellan 2011-2015 så står sig Linköping här väldigt
bra då deras lärarkompetens är väldigt bra jämfört med resten av landet. Man får dock
inte förbise att det krävs lite till för att nå det uppsatta målet om 100% lärarbehörighet.
Ser man dock till den fakta som finns så är budgeten som den ser ut i dagsläget
fungerande. Vi samt Holm anser att Linköpings gymnasiala särskoleverksamhet lever
upp till de krav som en utvecklingsstörd person kan ha på sin utbildning utifrån den
centrala lagstiftningen.
15(17)
2012-10-10
Referenser:
Litteratur källor:
Ekendahl Stig-Ulf, Särskolans historia i Östergötland, Nova Print AB,1996
Verksamhetsberättelse och bokslut för 2011 (feb 12). Sid 1.
11a)Verksamhetsberättelse och bokslut för 2011 (feb 12). sid 3.
09b)Bildningsnämndens internbudget 2012 rev 2011-12-15 (dec 11). sid3.
Elektroniska källor:
https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/29168/1/gupea_2077_29168_1.pdf
http://www.riksdagen.se/sv/DokumentLagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Skollag-2010800_sfs-2010-800/#K18
http://www.skolverket.se/forskola-och-skola/2.606/omgymnasiesarskolan/vad-ar-gymnasiesarskola-1.4515
http://www.notisum.se/rnp/sls/sfs/20120109.pdf
http://www.skolverket.se/kursplaner-ochbetyg/betyg/betygsskalan/gymnasiesarskolan-1.12831
http://www.linkoping.se/Global/Skola%20och%20barnomsorg/Gymnasieskolo
r/Anders%20Ljungstedts%20gymnasium/Utbildningar%20f%C3%B6re%20Ht
%202011/Gymnasies%C3%A4rskolan/Gymnasiesa%C2%A6%C3%AArskola
n_WEBB.pdf?epslanguage=sv
http://www.linkoping.se/sv/Skola-barnomsorg/Gymnasieskola/Kommunalagymnasieskolor/ALG/Nya-program-hostterminen-2011/Gymnasiesarskolan/
16(17)
2012-10-10
http://www.linkoping.se/sv/Skola-barnomsorg/Gymnasieskola/Kommunalagymnasieskolor/Berzeliusskolan/Gysar/
http://carinaboberg.blogspot.se/2012/02/koll-pa-laget.html
http://www.jmftal.artisan.se/ - Jämförelsetal 4/10 – 12
Intervju:
Eva Holm, biträdande bildningschef, telefonintervju 2012-10-05
17(17)