Det svenska politiska systemet - 733G16
Linköpings Universitet
2012-10-12
Ensamkommande flyktingbarn i Linköpings
kommun
En rapport skriven av
Lovisa Vateman
Caroline Liljegren
Elin Lager
Angelina Mattsson
Seminarium Grupp 2
Inledning
Tänk att du som 15 åring måste fly från ditt land, lämna din familj och dina vänner. Tänk att
du även måste göra denna resa helt själv. Det kommer att bli en lång resa dit du skall, men
hur kommer din resa att se ut när du väl har nått ditt mål? Hur kommer det land som du har
flytt till att hjälpa dig?
Vi har valt att skriva ett arbete om ensamkommande flyktingbarn och ungdomar, eftersom
att de flesta barnen som flyr till Sverige ensamma är 15-18 år så har vi valt att utgå från den
åldersgruppen. Syftet med detta arbete är att ta reda på vilken hjälp och vilket stöd
ensamkommande flyktingbarn och ungdomar får medan och efter deras asylansökan
behandlas. Vi har valt att speciellt se hur Linköpings kommun hanterar mottagandet. Därav
blir vår första frågeställning På vilket sätt får ensamkommande flyktingungdomar stöd, med
fokus på Linköpings kommun? Vi har även valt att ha en underfråga till denna som lyder: Vad
gör Linköpings kommun för att integrera ensamkommande flyktingungdomar i det svenska
samhället? Vår andra frågeställning är På vilket sättet förändras stödet till de
ensamkommande flyktingungdomarna efter att de fyllt 18?
Metod och Material
Material till vårt arbete är främst från hemsidor tillhörande Linköpings kommun, Olivia
Omsorg AB, Active Omsorg AB, Arbetsförmedlingen och Migrationsverket. Vi har även fått
information via telefon från en informatör vid Migrationsverket, likaså för Skolverket. Vår
plan var att intervjua föreståndarinnan för ett av HVB-boendena som ägs av Active Omsorg
AB, lärare vid Anders Ljungstedt Gymnasium, samt en representant från Socialtjänsten i
Linköping kommun, men dessvärre hade ingen av dessa möjlighet att träffa eller tala med
oss. Se vidare under diskussion. Det var därför vi i stället valde att fokusera på
informatörerna vid Migrationsverket som Skolverket, samt verksamhetschefen på Olivia
Omsorg AB, i och med vilka intervjuer vi fick möjlighet att ställa frågor kring vilket stöd
ensamkommande flyktingbarn och ungdomar bör få från kommunen och Socialtjänsten.
Bakgrund
Migrationsverket via staten har det främsta ansvaret av mottagandet av ensamkommande
flyktingbarn. Däremot är sedan några år tillbaka kommunerna som har ansvaret för
omhändertagandet av barnen. Kort förklarat går det till på detta vis att när ett barn anländer
till Sverige, ett dygn efter att ungdomen eller barnet sökt asyl hos Migrationsverket så
placeras hon eller han i en kommun. Ifall ingen kommun har möjlighet att ta emot barnet så
får ankomstkommunen ansvar för personen i fråga. Vilken kommun det blir beror på vilket
avtal kommunerna har med Migrationsverket. Det är viktigt att poängtera ifall barnet har en
släkting eller nära anhörig så placeras barnet i dennes kommun. En av kommunernas primära
uppgifter är att ge skydd och stöd till dessa barn. I praktiken betyder detta bostad, skola och
sjukvård. Beroende på barnets ålder och behov placeras dem antingen hos en fosterfamilj
eller HVB- boende (Hem för Vård eller Boende).
Här följer en beskrivning av hur det går till gällande avtal. Tidigare så förhandlade
Migrationsverket direkt med kommunerna, idag så har Länsstyrelsen även en del i
förhandlingarna. Det går till så att Länsstyrelsen tar del av de prognoser Migrationsverket
producerar gällande hur många barn som förväntas söka asyl, därefter bryter Länsstyrelsen
ner detta till regional nivå för att se hur pass många barn länet som stort skulle kunna ta
emot. Idag förhandlar främst Länsstyrelsen med kommunerna gällande mottagandet av
flyktingbarn och när en överenskommelse nåtts så skrivs kontrakt gällande mottagandet
mellan Länsstyrelsen, kommunen i fråga och Migrationsverket. Rent formellt så anses det
dock vara ett avtal mellan Migrationsverket och kommunen.1
Under 2011-2012 har de flesta ensamkommande barnen som kommer till Sverige varit
pojkar 15-18 år. Anledningen till detta är att familjerna oftast inte har råd att skicka mer än
ett barn, då människosmugglare kan ta upp till 100 000 kr för flykten. Föräldrarna har då
oftast bara råd att skicka en i familjen. Anledningen till att det är flesta är pojkar som tar sig
till Sverige grundar sig i att det finns en rädsla till att de skall tvingas värvas till stridande
grupper i hemlandet. 2
Antalet ensamkommande flyktingbarn har ökat exponentiellt under de senaste åren. 2004
sökte 388 barn asyl i Sverige och under 2012 har bara har 2113 barn sökt asyl. Av dessa har
hittills 63 % beviljats uppehållstillstånd. Det bör tydliggöras att om man bortser från de
ärenden som omfattas av Dublinförordningen (Dublinförordningen innebär att individen
måste söka asyl i det landet, inom EU, som hon/hon först ankom till vid flykt från sitt
hemland. Detta är för att säkerställa att asylärendena tas omhand) eller avskrivs så är siffran
istället 84 %. Den genomsnittliga handläggningstiden för att få asyl är 100 dagar. Majoriteten
av de ensamkommande flyktingbarnen kommer från krigsdrabbade länder som Afghanistan,
Somalia och Marocko. Dock finns det undantag, anmärkningsvärt är att antalet
ensamankommande barn från Albanien ökat med 825 % det senaste året.3
1
Gustavsson, Lisbeth; ansvarig för Enheten Social hållbarhet, Länsstyrelsen Östergötland. Intervju
2012-10-10.
2
Migrationsverket. Migrationsverket – Aktuell om ensamkommande barn & ungdom Nyhetsbrev
september 2012, 2012.
http://www.migrationsverket.se/download/18.2eaaa696139f82450288000542
6/Aktuellt+om+oktober+2012.pdf (hämtad 2012-10-05)
3
Migrationsverket. Migrationsverket – Aktuell om ensamkommande barn & ungdom Nyhetsbrev
september 2012, 2012.
http://www.migrationsverket.se/download/18.2eaaa696139f82450288000542
6/Aktuellt+om+oktober+2012.pdf (hämtad 2012-10-05)
I Linköpings kommun finns det två privatägda HVB-boenden som tar emot ensamkommande
flyktingbarn. Dessa har olika enheter utspridda i kommunen, sammanlagt finns tre
asylplatser samt tolv platser för barn med permanent uppehållstillstånd. Ifall barnen är
yngre kan de få möjligheten att bo i familjehem. Det är en socialsekreterare som utreder,
fattar beslut och följer upp insatser som rör ungdomarna utifrån socialtjänstlagen. Det är
dock Migrationsverket som utreder om barnen har rätt att stanna i Sverige.
Formellt har Migrationsverket haft avtal med Linköpings kommun gällande ensamkommande
flyktingbarn sedan 2010, då var överenskommelsen att ta emot 5 barn per år. Dock så har
kommunen i praktiken även tidigare tagit emot ungdomar, i och med att de har skyldighet till
detta ifall Linköping är barnets ankomstkommun. 2011 ändrades avtalet till 15 platser, varav
3 var asylplatser, vilket gällt sedan dess. I och med att det oftast tar ca 3 månader för
Migrationsverket att ta beslut gällande en persons asylansökan så fylls dessa platser mer än
en gång per år. I praktiken innebär detta att Linköpings kommun tar emot 6-9 asylsökande
ensamkommande barn eller ungdomar varje år. I dagsläget så förs interna diskussioner inom
Linköpings kommun med utgångspunkt att kunna öka mottagandet, främst gällande
asylplatser.
En månad efter att barnet fått uppehållstillstånd skrivs de ut från Migrationsverket, och det
fulla ansvaret ligger då hos kommunen.
Frågeställning 1:
På vilket sätt får ensamkommande flyktingungdomar stöd, med fokus på Linköpings
kommun?
Liksom i Sveriges övriga kommuner tilldelar Linköping ensamkommande flyktingbarn en God
Man vid ankomst. Den Gode Mannens ansvar upphör i regel vid permanent
uppehållstillstånd och kommunen ordnar i stället en särskild tillfällig förmyndare tills dess att
barnet fyllt 18 år. Då den Gode Mannen fortfarande är vårdnadshavare så är dennes tre
huvudsakliga uppgifter är att bejaka barnets rättigheter, bidra med ekonomisk trygghet samt
förvalta egendom.4
I Linköpings kommun finns det två HVB-boenden: Olivia Omsorg AB samt Active Omsorg AB.5
Dessa står för omhändertagandet när dem blivit placerade genom migrationsverket och
kommunen. Boende på Olivia omsorg är 16-18 år, medan Active tar emot flyktingar åldern
15-20år. På Olivia-hemmet erbjuds barnen både psykisk och fysisk vård, genom samarbete
med BUP respektive landstingets hälso- och sjukvård. Förutom detta finns även möjlighet till
behandling av post traumatisk stressyndrom vid ett flyktingmedicinskt centrum. Dessutom
finns möjlighet till informella samtal hos Röda Korset samt RSFU och RSFL. Då barnet fått
permanent uppehållstillstånd, garanteras de boende på enheten till dess att han/hon fyllt 18
år. Tillsammans med övriga boende och personal skapas en familjekänsla, och stor vikt läggs
på att få boendet att kännas som ett hem, i motsats till en ”utslussningscentral”.6 På Olivia
Omsorgs enhet Torget menar verksamhetschefen Prisque Koba, att man givetvis inte kan dra
alla flyktingbarn över en kam, ”Alla har särskilda behov och personligheter, och bör mötas
efter det”. Hon menar även att de fokuserar på det svenska språket, liksom vardagliga
aktiviteter för att göra ungdomarna redo för ett självständigt liv i det svenska samhället. 7
Active Omsorg AB är ett behandlingshem som även erhåller platser för ensamkommande
barn till Linköpings kommun sedan 2008. Här fokuserar man på välmående genom både
samtals- liksom zonterapi. De erbjuder även akupunktur, och tränar individen till att bli en
självständig vuxen i det svenska samhället. 8
Båda HVB-hemmen samarbetar med Anders Ljungstedt Gymnasium, där ungdomarna får gå i
skolan. Gymnasiet erbjuder Språkintroduktion.9 Linköpings kommun erbjuder nyanlända
flyktingbarn att läsa internationella klasser. Det är allra vanligast att studera ett år, därefter
4
Linköpings kommun. Linköpings kommun – God man för ensamkommande flyktingbarn, 2012.
http://www.linkoping.se/sv/Stod-omsorg/God-man-och-forvaltare/God-man-forflyktingbarn/ (hämtad 2012-10-05)
5
Linköpings kommun. Linköpings kommun – Ensamankommande barn och
ungdomar, 2012. http://www.linkoping.se/sv/Stod-omsorg/Dolda-sidor/Dubehovs/Ensamkommande-barn-och-ungdomar/ (hämtad 2012-10-05)
6
0livia Omsorg AB. Olivia Omsorg AB – HVB för ensamkommande, 2012.
http://www.oliviaomsorg.se/hvb-for-ensamkommande/ (hämtad 2012-10-05)
7
Koba, Prisque; verksamhetschef på enheten Torget, Olivia Omsorg AB. Intervju 2012-10-03.
8
Active Omsorg AB. Active Omsorg AB – HVB Active Ensamkommande flyktingbarn,
2012.http://www.activeomsorg.se/foersoek1.html (hämtad 2012-10-05)
9
Linköpings kommun. Linköpings kommun – Ensamankommande barn och
ungdomar, 2012. http://www.linkoping.se/sv/Stod-omsorg/Dolda-sidor/Du-behovs/Ensamkommandebarn-och-ungdomar/ (hämtad 2012-10-05)
placeras barnet i svenska skolklasser, då han/hon har integrerats i det svenska samhället
samt blir mer säkra på det svenska språket.
Skolgången för flyktingbarn, generellt sett i Sverige, har tre huvudsakliga punkter:
 Alternativ 1: Barnet/ungdomen läser in grundskolebehörighet. För nyanlända
förlängs skolplikten ett år ifall de ej uppnått behörighet till gymnasieskolan, och de
har rätt till som mest två år förlängd grundskola. Den förlängda skolplikten avser
dock enbart barn och ungdomar som fått permanent uppehållstillstånd, då
asylsökande ej omfattas av skolplikten då de ej är folkbokförda i Sverige.
 Alternativ 2: Barnet/ungdomen läser Språkintroduktions-programmet på
gymnasieskolan, tidigare låg detta under IV-programmet. Individen läser då både
grundskolekurser och gymnasiekurser. Det görs fortlöpande en individuell
bedömning gällande hur det går för eleven.
 Alternativ 3: Ungdomen läser Programinriktat individuellt val eller
Preparandutbildningen, (även tidigare en del av IV-programmet). Detta är ett
program för elever som bedöms kunna läsa in gymnasiebehörighet under ett år.
Därför är det främst flyktingungdomar med utländska gymnasiebetyg som går på
detta program för att läsa in behörighet i svenska. Efter ett år ska eleven kunna börja
på ett vanligt nationellt gymnasieprogram.10
Då invandringen har ökat under de senaste åren, har Linköpings kommun infört sommarskola
för att snabbare få in barnen i det svenska skolväsendet, eftersom det är viktigt att barnet
inte går miste om utbildning på grund av flytten till det nya landet. Kommunen erbjuder även
hjälp med studierna för de barn som har svårt med undervisning på svenska. Handledningen
kan bedrivas på barnets modersmål om detta behövs, men det är skolans rektor som
beslutar i fall barnet är i behov av studiehjälp. 11
Generellt sett har ensamkommande flyktingbarn och ungdomar samma rättigheter som
svenska barn, till exempel rätt till sjuk- och, tandvård samt skolgång. Skillnaden är att de barn
som inte fått uppehållstillstånd ej omfattas av skolplikten, i och med att de inte är
folkbokförda i Sverige. Enligt FN:s barnkonventionen har alla barn rätt att vara med sin familj,
i praktiken innebär detta att ensamkommande flyktingbarn har rätt till möjlighet att
återförenas med sin familj. De delar på ansvaret är Migrationsverket och Socialtjänsten i
kommunen barnet är placerat i.12 Ifall barnet får uppehållstillstånd, och familjeåterförening
ej är möjlig i hemlandet så har barnets familj vanligtvis rätt till uppehållstillstånd. Detta gäller
ej om barnet fått uppehållstillstånd baserat synnerligen ömmande omständigheter, eftersom
det då oftast ej har ett skyddsbehov. Därför kan familjeåterförening vanligtvis ske i
hemlandet.13
10
Informatör; informatör vid Skolverket. Intervju 2012-10-10.
11
http://www.linköping.se/sv/Skola-barnomsorg/Stod-till-invandrare-ochflyktingar/Introduktionskurs-for-invandrare-16-19-ar/ (hämtad 2012-10-10)
12 Migrationsverket. Migrationsverket – Aktuell om ensamkommande barn & ungdom Nyhetsbrev
september 2012, 2012.
http://www.migrationsverket.se/download/18.2eaaa696139f824502880005426/Aktuellt+o
m+oktober+2012.pdf (hämtad 2012-10-05) och Lagerström, Inger; informatör vid Migrationsverket.
Intervju 2012-10-09.
13
Migrationsverket. Migrationsverket – Aktuell om ensamkommande barn & ungdom Nyhetsbrev
september 2012, 2012.
http://www.migrationsverket.se/download/18.2eaaa696139f82450288000542
6/Aktuellt+om+oktober+2012.pdf (hämtad 2012-10-05)
Den gode mannen ansvarar (liksom tidigare tagits upp) för att barnets behov tillgodoses.
Detta kan innebär att se till att det utreds huruvida barnet att behov av till exempel
specialistvård, samtalsterapi och liknande. 14
Frågeställning 2:
På vilket sätt förändras stödet till de ensamkommande flyktingungdomarna efter att de
fyllt 18?
Ifall ungdomen fortfarande är asylsökande när hon/han fyller 18år, hamnar personen i
samma grupp som övriga flyktingar och har samma rättigheter som dessa, exempelvis
genom att ha en god man. Ifall personen däremot fått permanent uppehållstillstånd (PUT)
upphör i praktiken alla insatser från kommunens sida och personen har samma skyldigheter
och rättigheter som andra svenska medborgare. Såvida det inte anses finnas en stark
anledning för detta, har ungdomen inte längre en God Man som ansvarar för honom eller
henne. Dock ska det tydliggöras att det inte är så att ungdomarna i praktiken får klara sig
själva så fort de fyllt 18år, utan detta beror på behovet hos individen.15 Det finns flera HVBhem som har ungdomar boende hos sig som är myndiga, liksom Active Omsorg i Linköpings
kommun.
Det är Socialtjänsten som har ansvaret att se till att minderåriga integreras i det svenska
samhället, men det är gruppboendena som i praktiken ordnar detta.
När en person boende på ett HVB-hem fyller 18 år så måste denne göra en formell ansökan
till Socialtjänsten om att få bo kvar på hemmet, ifall personen vill det. I realiteten är detta
inget större problem utan de absolut flesta får bo kvar ifall de vill, för de som väljer att
stanna kvar fortsätter kommunens ansvar över dem tills att de flyttar ut från hemmen.
Vanligtvis så gäller att personen bor kvar tills han eller hon avslutat gymnasiet, därefter
brukar ungdomen erbjudas rådgivning gällande fortsatta studier eller arbete. Kommunen
brukar även hjälpa till med att hitta ett eget boende för personer. 16
Vad som även sker när ungdomen fyllt 18år är att det nu är Arbetsförmedlingen, inte
kommunen som ska se till att stödet upprätthålls. Arbetsförmedlingen erbjuder till
exempelvis etableringsstöd, för att hjälpa de som fått uppehållstillstånd att komma in i det
svenska samhället så fort som möjligt. 17 Stödet gäller nyanlända flyktingar och anhöriga som
omfattas av etableringslagen. Lagen gäller då även för de ensamkommande flyktingbarn som
fyllt 18år, men inte har förälder i Sverige.18 Därmed har individen rätt till viss ersättning samt
stöd från Arbetsförmedlingen. Det här innebär att man tillsammans med Arbetsförmedlingen
kommer fram till en etableringsplan. I planen ingår aktiviteter som skall hjälpa individen att
så snabbt som möjligt lära honom/henne svenska och där igenom komma i arbete för att
därefter klara sin egen försörjning. Den här planen kan max fortlöpa i ett år. Om personen
14
15
16
Lagerström, Inger; informatör vid Migrationsverket. Intervju 2012-10-09.
Lagerström, Inger; informatör vid Migrationsverket. Intervju 2012-10-09.
Gustavsson, Lisbeth; ansvarig för Enheten Social hållbarhet, Länsstyrelsen Östergötland. Intervju
2012-10-10.
17
Lagerström, Inger; informatör vid Migrationsverket. Intervju 2012-10-09.
18
Sveriges kommuner och landsting. Roy Melchert – Sammanfattning av
etableringslagen, 2011.
http://www.skl.se/vi_arbetar_med/integration1/etablering_for_nyanlanda_2/etablering_for_ny
anlanda_1 (hämtad 2012-10-05)
behöver sina etableringssamtal på annat språk erbjuds tolk. De aktiviteter som planen
innehåller anpassas efter personens behov, men det finns delar som hon/han alltid är
garanterade. Det är SFI (Svenska För Invandrare) som står för de arbetsförberedande
insatserna. Insatserna är exempelvis praktik, och värdering av utbildnings- eller
yrkeserfarenheter. Slutligen ingår även utbildning i samhällsorientering som skall ge
personen grundläggande kunskaper om det svenska samhället. Om individen är fullt frisk och
inte har andra förhinder skall aktiviteterna i etableringsplanen omfatta heltidsarbete dvs. ca
40/h i veckan. Under tiden som personen har en etableringsplan så får denne alltså även ett
ekonomiskt stöd som är lika stor överallt i landet. Det är Arbetsförmedlingen som är
beslutande part angående stödet men Försäkringskassan som därefter betalar ut det.
Förutom etableringsstödet så kan man även ha rätt till etableringstillägg (om man tex har
barn, funktionshinder) och bostadsersättning.
För dessa tillägg är Försäkringskassan både beslutande och utbetalande myndighet. Om det
uppstår ett glapp innan den asylsökande får sitt etableringsstöd så har denne rätt till bistånd
från kommunen.
Diskussion
I vår rapport har vi tagit upp hur mottagandet går till när ensamkommande flyktingbarn
kommer till Sverige samt vilket stöd dessa får. Vi har kunnat konstatera att det finns ett starkt
samband mellan kommunerna, staten och Länsstyrelsen samt olika myndigheter. Vår
diskussion kommer att utgå ifrån de resultat som vi har fått fram och hur dessa tillämpas i
Sverige på kommunal nivå, eftersom att vi har tagit del av hur handlingsprocessen av
omhändertagande kommer vi även ta upp hur ett sådant aktuellt problem har behandlats på
lokal nivå.
I och med att kommunerna sköter mottagandet av de ensamankommande flyktingbarnen,
ger det dem som kommun en större känsla av att de utgör nytta för närsamhället liksom
landet som helhelt. Då staten inte kan tvinga på kommunen hur många barn som skall
omhändertas, är det upp till kommunen att ta eget ansvar. Närhetsprincipen menar att
kommunen själva kan besluta över sitt eget territorium och vet vad som lämpar sig för
kommunen. Detta har vi sett tydliga tecken på inom flyktingpolitiken, i detta fall
ensamkommande flyktingbarn och ungdomar, då kommunerna själva får ange hur pass
många barn de anser sig ha möjlighet att ta emot. En negativ följd av detta är att det idag
saknas många platser eftersom en del kommuner väljer att inte ta emot ensamkommande
flyktingbarn.
Det starka självstyret i Sverige syns tydligt i och med att kommunen har huvudansvaret för
flyktingbarnen, i stället för staten genom Migrationsverket. Detta är ett glasklart exempel på
decentralisering.
I vår mening anser vi att det finns en problematik då Migrationsverket tar beslut om barnet
får uppehållstillstånd, men de har dock inte befogenheten att bestämma var barnet skall bo.
Detta syns tydligt i hanteringen av ensamankommande flyktingbarn, då Länsstyrelsen tar
emot prognoser från Migrationsverket, angående hur många barn som uppskattas söka asyl i
Sverige. Därefter fattar Länsstyrelsen ett beslut om hur många barn kommer kunna ta emot.
Tidigare förhandlande Migrationsverket direkt med varje enskild kommun, men nu sköter
Länsstyrelsen förhandlingarna.
Länsstyrelsen får därmed en bättre överblick än kommunerna, då länsstyrelsen i det här
fallet kan sköta kommunikationen med Migrationsverket. Detta kan därför ses som
ytterligare ett led i processen att effektivisera svenska förvaltningars arbete, då inte staten
blir tvungna till att sköta lokala angelägenheter centralt. Detta är ett bra exempel på hur
Sverige har en stor centralmakt samtidigt som vi har ett stark lokalt självstyre.
I och med det starka självstyret har kommunen stor möjlighet att själva bestämma hur
vårdnaden av och stödet till barnen ska se ut, även om det finns generella riktlinjer. Vi hade
därför fått betydligt bättre överblick ifall vi hade haft möjlighet att intervjua en representant
för Linköpings kommun.
Vi hade velat ha mer djupgående intervjuer med både personal och boende på HVBboendena i Linköping. I och med att hemmen erbjuder olika typer av hjälp, hade det varit
intressant om vi hade haft möjlighet att jämföra Olivia Omsorg AB och Active Omsorg AB.
Dessutom hade detta varit ett sätt att säkerhetsställa ifall informationen som lagts ut av de
olika myndigheterna faktiskt är sann. I dagsläget måste vi förlita oss på att det stöd som
Migrationsverket och Skolverket uppmanar till även efterföljs av kommunen. Ifall det i
realiteten kan vi omöjligt veta. Vi har dock valt att se dessa källor som tillförlitliga då
förvaltning i Sverige generellt ofta är föremål för utredningar. Dessutom ansåg vi att det vore
olämpligt att intervjua boende ingående kring det individuella stöd de mottog då vi anser
detta som integritetskränkande.
De privata HVB-hemmen i Linköping har ingen skyldighet att ställa upp på intervjuer eller
svara på våra frågor. Däremot är vi besvikna över att vi inte fått mera respons från
Socialtjänsten i Linköping kommun. Ur ett demokrati perspektiv så är det mycket negativt att
kommunmedborgare, alltså vi, inte har möjlighet att få information från de styrande.
Kristina Flink, gruppchef för socialtjänsten i Linköping, ringde vi för att stämma av en träff
alternativt en telefonintervju med, däremot hade varken hon eller övrig personal på
kommunen tid att besvara våra frågor. Därför har vi fått förlita oss på information från
Linköpings kommuns hemsida, liksom för landet generella bestämmelser angående
ensamankommande flyktingbarn via Migrationsverket och Skolverket. Liksom övergripande
information för Östergötlands Länsstyrelse via vår kontaktperson Lisbeth Gustavsson, som
där ansvarar för enheten för social hållbarhet. Vi skickade även intervjuförfrågan till Ann
Rosenqvist, föreståndarinna för Active Omsorgs HVB-boende i Linköping, men utan resultat.
Vi har även försökt nå Bernt Bock som arbetar som lärare och som är en del av arbetslaget
på Anders Ljungstedts gymnasium som har ansvaret för ensamkommande flyktingbarn. Vi
var väldigt intresserade av att ta reda på upplägget av undervisningen ser ut, men Bock hade
inte möjlighet att prata med oss.
I Sverige har vi sett självstyrande kommuner som något positivt, och som bör främjas då
dessa står närmast medborgarna. Därför är det intressant att vi under vårt arbete haft
betydligt lättare att få kontakt med representanter för staten, i detta fall Migrationsverket
och Skolverket, än kommunen. Vi tror att detta delvis kan bero på att Migrationsverket har
betydligt fler anställda som kan ge information, i motsats till exempelvis Socialtjänsten i
Linköpings kommun. Den här tanken grundar vi på att statliga myndigheter lägger idag allt
mer kraft på informationsspridning, då det är ett krav från regeringen.19 Däremot är det ett
krav för kommunerna att främja medborgarnas intressen, i stället för att fokusera på
informationsdelande, som kanske är mer efterfrågat av de större aktörerna i samhället.
Ett generellt problem, som vi ser det, med självstyrande kommuner, är att det finns stor risk
att kvalitén inte är lika i varje kommun. Om det fanns statligt mottagande av flyktingbarn
skulle man lättare kunna säkerställa att alla barn blev tilldelade samma stöd och hjälp.
Samtidigt är det positivt med kommunalt ansvar inom det området, eftersom att barnen kan
få en närmare och mer personlig kontakt med socialtjänsten.
19
system.
Norén Bretzer, Ylva. Sverige politiska system. Lund: Studentlitteratur AB, 2010, Sveriges politiska
Under vårt arbete uppkom frågeställningar kring om privat eller kommunal omsorg av
ensamankommande flyktingbarn är att föredra, då Linköpings kommuns HVB-hem är
privatägda. Kommunen investerar mycket pengar i de båda HVB-hemmen som finns i staden,
då boendena sköter omsorgen i praktiken. Genom att se frågan från flera olika synvinklar så
har vi kommit fram till att privatisering av HVB-boenden har flertalet konsekvenser.
Privatisering kan ha en negativ inverkan på kvalitén av omsorgen, då fokus till mestadels är
att företaget ska gå med vinst, jämfört med en kommun där pengarna går tillbaka till den
egna verksamheten. 20 Däremot kan privatisering även ha en positiv inverkan på en
verksamhet, då nya aktörer och idéer kommer till skott. Det skulle också kunna bidra till en
ökad konkurrens inom företag fokuserade på HVB-omsorg, och i sig leda till fler platser för
asylsökande barn.
Genom att privatisera företag generellt sett ställer detta också större krav på granskning av
att ekonomi och verksamhet sköts på ett rättsenligt vis. Detta gäller särskilt hanteringen av
flyktingverksamheten, eftersom att i det flesta fall vet nyanlända till Sverige inte vad de har
för rättigheter i landet. Därför bör mer av de privatägda HVB-boende samt hantering av
ensamkommande flyktingbarn granskas mer noggrant och kontinuerligt. Allt för att
säkerställa en kvalitativ verksamhet.
Vad vi även har lagt märke till under vår arbetsprocess är att det inte verkar finnas bristfälliga
och få riktlinjer för kommunerna av mottagandet och omhändertagandet av
ensamkommande flyktingbarn. För närvarande pågår ett utvecklingsprojekt som har i uppgift
att framställa en nationell handlingsplan inom SKL (Sveriges kommuner och landsting).
Utvecklingsprojektet har som mål att vara klart nästa år. Syftet med SKLs utvecklingsprojekt
är att tydliggöra arbetsfördelningen och uppdragen mellan Migrationsverket och SKL.
De privatägda HVB-boendena måste söka tillstånd och uppfylla vissa krav hos socialstyrelsen
för att öppna sin verksamhet. Däremot behöver kommunala HVB-boenden endast medla till
socialstyrelsen att de inleder sin verksamhet. Detta ser vi som ett granskningsproblem då vi
anser att det skall vara lika krav för båda parter. Vi ser positivt på att Socialstyrelsen ställer
vissa krav för att öppna verksamheter på egen hand. Samtidigt vi ser gärna att de likaså
ställer samma krav på de kommunala HVB-boendena. Det handlar inte om att vi anser det
ena bättre än det andra, men för att säkerställa kvalitativ omsorg bör det vara lika granskning
oavsett kommunal eller privat verksamhet. Det som istället bör fokuseras på är att hemmet
oberoende av ägare bidrar till en trygg och familjär miljö för barnet. Viktigt är att
verksamheten utgår ifrån individens behov och bakgrund. Frågan vi ställer oss då är om det
gynnar individens utveckling att leva med en grupp personer i liknande situation, eller om
det är bättre att även äldre barn bor i familjehem (liksom de yngre barnen oftast gör)? Å ena
sidan kan det vara bra att känna samhörighet med andra individer som kommer från
liknande förhållanden. Samtidigt som barnet kanske troligtvis inte är redo att direkt bli en del
av en ny familj med annan kultur och moraliska värderingar – eller, kanske det är just det
som behövs för att integreras i det svenska samhället?
Avslutningsvis vill vi framhäva att vi personligen anser att de svenska kommunerna gör ett
bra jobb gällande omsorgen av ensamkommande flyktingbarn. Samarbetet kommunerna har
med olika myndigheter och organisationer ger en bred och omfattande vård, och främjar
integrationen i Sverige. Vi ser även att Linköpings HVB-boenden fokuserar främst på
20 Säters kommun. Ann-Elén Klint – Måste kommunen gå med vinst?, 2011.
http://www.sater.se/omkommunen/ekonomi/fragesida/mastekommunengamedvinst.4.3900
d83e109e2e5031c800014280.html (hämtad 2012-10-10)
individens bästa samt dennes utveckling och anpassning i samhället. Vi hoppas därmed på
en ökning av HVB-boende, alternativt familjära hem, i landet då det skapas en trygghet för
de barn som tvingats fly från sitt hemland. Vi ser också helst att antalet asylplatser utökas så
att fler barn kan hänvisas till en kommun som har bättre beredskap och resurser för att bäst
stödja barnet. Till sist, hoppas vi att arbetet med ensamkommande flyktingbarn fortsätter att
revideras för att bidra till att Sverige tar emot fler platser, och att de barn som fyller
platserna vårdas på bästa möjliga vis.
Källförteckning
Litteratur
Norén Bretzer, Ylva. Sverige politiska system. Lund: Studentlitteratur AB, 2010, Sveriges
politiska system.
Rapporter
Günner, Emma. Samarbete för ensamkommande barns bästa. Rapport/Migrationsverket;
9,10,14,17. Stockholm: Migrationsverket, 2010.
Elektroniska källor
Migrationsverket. Migrationsverket – Aktuell om ensamkommande barn & ungdom
Nyhetsbrev september 2012, 2012.
http://www.migrationsverket.se/download/18.2eaaa696139f824502880005426/Aktu
ellt+om+oktober+2012.pdf (hämtad 2012-10-05)
Olivia Omsorg AB. Olivia Omsorg AB – Särskilda insatser, För ungdomar med allvarliga
traumatiska upplevelser i bagaget, 2012. http://www.oliviaomsorg.se/hvb-forensamkommande/metodik/sarskilda-insatser/ (hämtad 2012-10-05)
Olivia Omsorg AB. Olivia Omsorg AB – Metodik, För att utveckla ungdomars resurser, 2012.
http://www.oliviaomsorg.se/hvb-for-ensamkommande/metodik/(hämtad 2012-1005)
0livia Omsorg AB. Olivia Omsorg AB – HVB för ensamkommande, 2012.
http://www.oliviaomsorg.se/hvb-for-ensamkommande/ (hämtad 2012-10-05)
Active Omsorg AB. Active Omsorg AB – HVB Active Ensamkommande flyktingbarn, 2012.
http://www.activeomsorg.se/foersoek1.html (hämtad 2012-10-05)
Linköpings kommun. Linköpings kommun – Språkintroduktion, 16–20 år, 2012.
http://www.linköping.se/sv/Skola-barnomsorg/Stod-till-invandrare-ochflyktingar/Introduktionskurs-for-invandrare-16-19-ar/ (hämtad 2012-10-10)
Linköpings kommun. Linköpings kommun – Språkverkstäder, 2012.
http://www.linköping.se/sv/Skola-barnomsorg/Stod-till-invandrare-ochflyktingar/Sprakverkstader/ (hämtad 2012-10-10)
Linköpings kommun. Linköpings kommun - Klasser för nyanlända inom grundskolan 7-16 år,
2012.
http://www.linköping.se/sv/Skola-barnomsorg/Stod-till-invandrare-ochflyktingar/Klasser-for-nyanlanda-inom-grundskolan-7-16-ar/ (hämtad 2012-10-10)
Linköpings kommun. Linköpings kommun – God man för ensamkommande flyktingbarn,
2012. http://www.linkoping.se/sv/Stod-omsorg/God-man-och-forvaltare/God-man-
for-flyktingbarn/ (hämtad 2012-10-05)
Linköpings kommun. Linköpings kommun – Ensamankommande barn och ungdomar,
2012. http://www.linkoping.se/sv/Stod-omsorg/Dolda-sidor/Du-behovs/Ensamkommandebarn-och-ungdomar/ (hämtad 2012-10-05)
Arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingen – Är du ny i Sverige?, 2012.
http://www.arbetsformedlingen.se/For-arbetssokande/Stod-och-service/Fa-extrastod/Ny-i-Sverige.html (hämtad 2012-10-08)
Sveriges kommuner och landsting. Roy Melchert – Sammanfattning av
etableringslagen, 2011.
http://www.skl.se/vi_arbetar_med/integration1/etablering_for_nyanlanda_2/etablering_for_nyanland
a_1 (hämtad 2012-10-05)
Säters kommun. Ann-Elén Klint – Måste kommunen gå med vinst?, 2011.
http://www.sater.se/omkommunen/ekonomi/fragesida/mastekommunengamedvinst.4.3900d83e109
e2e5031c800014280.html (hämtad 2012-10-10)
Intervjuer
Koba, Prisque; verksamhetschef på enheten Torget, Olivia Omsorg AB. Intervju 2012-10-03.
Lagerström, Inger; informatör vid Migrationsverket. Intervju 2012-10-09.
Gustavsson, Lisbeth; ansvarig för Enheten Social hållbarhet, Länsstyrelsen Östergötland.
Intervju 2012-10-10.
Informatör; informatör vid Skolverket. Intervju 2012-10-10.