Linköpings universitet
2014-03-20
IEI
Statsvetenskap (vt.14)
Det svenska politiska systemet
Seminariegrupp 2
Tiggeriproblematiken i Linköpings
kommun
En fallstudie i kommunalt självstyre
Erik Magnusson
Alexander Mellström
Kristoffer Knutsson
Jonas Lindgren
Innehåll
Introduktion ................................................................................................................................ 3
Bakgrund .................................................................................................................................... 3
Om tiggeriet ............................................................................................................................ 3
Om kommunalt självstyre ....................................................................................................... 4
Problematisering......................................................................................................................... 6
Syfte ........................................................................................................................................... 7
Avgränsning ............................................................................................................................... 7
Frågeställning ............................................................................................................................. 7
Metod ......................................................................................................................................... 7
Resultat ....................................................................................................................................... 9
Analys ....................................................................................................................................... 11
Ineffektivitet ......................................................................................................................... 11
Koordinering ......................................................................................................................... 13
Orättvist nyttjande av resurser .............................................................................................. 13
Slutsats ..................................................................................................................................... 14
Källförteckning......................................................................................................................... 16
Introduktion
”Tiggare syns allt oftare i centrum”
Så lyder rubriken till en i artikel i Norrköpings tidningen Folkbladet den 19:e april 2013.
Situationen med tiggare har nu tagit ordentligt fäste i Östergötland.
Bakgrund
Om tiggeriet
Sedan hösten 2012 har ett nytt inslag setts i Linköpings stadsbild nämligen tiggare vid varje
gatuhörn i stadskärnan men även vid butiker i Tornby köpcentrum, hemköp i Ryd, vid
busshållsplatser är några av de flertal platser där människor tigger för att kunna klara dagen.
Tiggandet ökade kraftigt i omfattning våren 2013. Anledningen till denna utveckling är
Rumäniens medlemskap i EU som gör det möjligt för rumänska medborgare att röra sig fritt
inom EU:s gränser. Det i kombination med att det juridiskt settär tillåtet att tigga på
offentliga platser i Sverige gör detta fullt lagligt, men trots det är många kritiska.
Den stora majoriteten av de som tigger i Linköping men även i hela södra Sverige är romer
från Rumänien, dessa individer har lämnat mycket fattiga förhållanden i sitt hemland för att
komma till Sverige och tigga ihop tillräckligt med pengar för att kunna försörja den familj de
lämnat kvar i hemlandet. Resterande kommer främst från Bulgarien, Ungern, Makedonien,
Slovakien och Kosovo (Sievers, 2013).
Många av de som tigger är analfabeter med obefintlig utbildning och kan inte hitta ett arbete
hemma i Rumänien (Sievers, 2013). När den rumänska staten har brustit i sitt ansvar för dessa
människor så har de i brist på bättre alternativ rest till Sverige med drömmen att hitta ett jobb
vilket oftast slutar med tiggeri. Somliga av de som har rest till Sverige för att tigga har
tidigare varit i Italien, Grekland och Spanien men pågrund av de ekonomiska kriser som härjat
under senare år har det blivit allt svårare att tigga i dessa länder.
Bilden av hur det är tigga i Sverige är även väldigt skev bland de rumäner som kommer hit, en
vanlig tro är att det finns stora summor att hämta men verkligheten visar någonting annat.
Många från Östeuropa lånar pengar för att ha råd att ta sig till Sverige, detta efter att de har
blivit tipsade att det finns jobb och bra förutsättningar att tjäna ihop bra med pengar här. Men
oftast visar de sig att tipsen leder till en tillvaro där man tvingas tigga för sin överlevnad.
Dessa individer får istället vända hem igen med ett ännu sämre utgångsläge i form av en skuld
på några tusen kronor. Många som kommer trodde att det skulle vara bättre efter att ha hört
rykten i hemlandet om att det går att tjäna hur mycket som helst i Sverige (Hökerberg, 2013).
Som EU-medborgare kan de stanna i Sverige i tre månader men sedan måste de lämna svensk
mark innan man återvänder för att stanna ytterligare tid. Även om det är enkelt att få komma
tillbaka, det finns inga krav på tillstånd eller försörjningsmöjligheter så kostar det såklart
pengar att resa in och ut ur landet (Sievers, 2013).
Historiskt sett vilar ett tungt ok över romerna från Östeuropa, i 400 år fram till 1856 var
romer slavar i den tidens feodala furstendömen Valakiet, Moldova och Transsylvanien som
idag utgör Rumänien. Romernas levnadsförhållanden och beroendeställning från den tiden
lever i mångt och mycket kvar än idag (Klerfors, 2014).
Många romer föds i hemmet utan att några som helst dokument upprättas, de är utanför
samhället redan från början. Ironiskt nog så hade romerna det bättre under kommunisttiden
med obligatorisk skolgång och arbetsplikt. Många romer har inte några dokument som bevisar
deras äganderätt vad gäller marken deras hus är byggt på och kan avvisas utan större
svårigheter.
Pågrund av att många romer inte finns registrerade med personnummer som officiella
medborgare så har de inte tillgång till bidragssystemen. Analfabetismen är utbredd bland
romerna i Östeuropa samt avsaknad av sjukförsäkring (Klerfors, 2014).
Om kommunalt självstyre
Det kommunala självstyret sitter djupt rotat i den svenska politiken och demokratin.
Självstyret tillkom 1862 och skrevs in i grundlagen 1974 (Larsson, 2012). Självstyret grundar
sig i att, som Sveriges Kommuner och Landsting uttrycker det, få “människor att ta ansvar för
och utöva inflytande över sina gemensamma angelägenheter - både lokalt som regionalt”
(ibid).
Kommunallagen klargör att kommunerna ansvarar för angelägenheter inom kommunens
område (Kommunallagen 1991:900, 2 kap § 1). Regleringen av kommunens arbete med
angelägenheterna sker genom regeringsformen, kommunallagen och ett antal speciallagar.
Arbetet som sker i kommunen kan sedan delas upp i två delar: den ena delen innehåller den
speciallags reglerade kompetensen som innefattar alla uppgifter som är obligatoriska via
lagstiftning; samt den allmänna kompetensen som gäller kommunens generella rätt att hantera
frågor som inte styrs av speciallagar. Detta innebär att “det kommunala självstyret handlar i
praktiken om de ekonomiska resurser som kvarstår efter att de obligatoriska uppgifterna
fullföljts.” som Norén Bretzer uttrycker det i Sveriges politiska system (p. 167, 2010). Enligt
Norén Bretzer utgör de obligatoriska uppgifterna ca 80% av en kommuns budget (p. 168,
2010).
En av de lagar som faller under kommunens obligatoriska uppgifter är socialtjänstlagen. Det
är denna lag som gör att situationen med tiggarna faller under kommunens ansvar (Norén
Bretzer, 2010).
Även om det kommunala självstyret är djupt rotat så har det begränsningar, begränsningar
som sätts av riksdagen. För att dessa begränsningar inte ska leda till inskränkningar har vissa
principer utformas, dessa principer är följande: ”
•
Begränsningar av självstyren kräver lagstiftning:
Beslut om grunderna för kommunernas organisation, verksamhet och beskattning och om
deras befogenheter och skyldigheter fattas av riksdagen.
•
Proportionalitetsprincipen:
En inskränkning av självstyrelsen bör inte gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till de
ändamål som har föranlett den.
•
Finansieringsprincipen:
När staten fattar beslut som innebär höjda ambitioner eller nya verksamheter för kommuner
och landsting, måste den samtidigt anvisa medel.
•
Lagrådet förhandsgranskar:
Lagrådets yttrande ska inhämtas innan riksdagen beslutar om lag om kommunal beskattning
eller om åtagande för kommunerna.
•
Inhämta upplysningar:
När Regeringen bereder ärenden som berör kommunerna ska den inhämta deras yttranden.
•
Utjämningssystemet:
Utjämning av skillnader i skattekraft och av strukturella skillnader i kostnader syftar till att ge
kommuner likvärdiga förutsättningar.” (Larsson, 2012).
Kommunerna har även vissa unika medel till sitt förfogande som syftar till att möjliggöra
styrandet av kommunen, detta inkluderar exempelvis utfärdandet av lokala ordningsstadgar
och möjligheten att beskatta kommunens invånare (Norén Bretzer, 2010).
Problematisering
Alla människor har enligt den 25:e artikeln i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga
rättigheterna rätt till en levnadsstandard som är tillräcklig för den egna och familjens hälsa
och välbefinnande. Enligt regeringens webbplats för mänskliga rättigheter ska alla länder
”utifrån sina förutsättningar och de omständigheter som råder i landet, arbeta för att varje
människa får tillgång till en levnadsstandard som är tillräcklig.” (regeringen.se, 2014).
Dessutom säger socialtjänstlagen att alla människor som har uppehållstillstånd eller är
EU/ESS-medborgare som arbetar eller aktivt söker arbete har rätt till ekonomiskt bistånd på
samma sätt som svenska medborgare (socialstyrelsen.se, 2014).
Tiggeriet i Linköpingskommun uppmärksammades för första gången under 2012 (Sievers,
2014) och har sedan dess eskalerat. Under 2014 har polisen börjat få in anmälning om tiggare
som blivit alltmer aggressiva i sitt tiggeri (Sievers, 2014) och fler människor upplever obehag.
Detta är ett problem som spridit sig över hela EU, dock finns ingen gemensam handlingsplan
varken nationellt eller internationellt, och det kommunala självstyret säger att kommunen ska
handha de angelägenheter som uppstår inom kommunens område, vilket innebär att detta är
ett problem som kommunen själv får lösa.
Som tidigare nämnts kan kommunen inte förhindra tiggarna så länge de kommer från ett EUland, vilket ger dem rätt att befinna sig i Sverige under 3 månader utan att behöva försörja sig.
Det är dessutom, som också tidigare nämnts, inte olagligt att tigga i Sverige vilket utesluter en
polisiär insats. Vidare kan inte heller kommunen skriva in att tiggeri är olagligt i sina
ordningsstadgor, något som Sala försökte för att stävja problemet (P4 Västmanland, 2011),
kommunen kan med andra ord inte förhindra tiggeriet. Hur löser då kommunen problemet
inom ramen för dess självstyre?
Syfte
Det kommunala självstyret är en central aspekt i svensk politik, syftet med denna fallstudie är
att undersöka hur detta självstyre ter sig i praktiken. Uppsatsen ämnar kartlägga kommunens
insatser för att hantera det aktuella problemet, som hamnat hos kommunen via
socialtjänstlagen som tillhör en av kommunens obligatoriska uppgifter.
Avgränsning
Uppsatsen kommer endast fokusera på kommunen hittills gjort samt ämnar att göra för att
lösa problemet inom kommunen. Hur problemet löses nationellt och internationellt kommer
inte beröras, uppsatsen kommer inte heller att jämföra olika kommuners arbete för att på så
vis få en uppfattning om kvaliteten i kommunens arbete eller dess effektivitet.
Uppsatsens storleksbegränsning innebär även att någon direkt djupdykning eller
detaljbeskrivning av arbetet inte kommer göras.
Frågeställning
Uppsatsen ämnar svara på:
• Vilka åtgärder har kommunen vidtagit för att hantera problemet?
•
Hur har arbetet organiserats?
•
Vad är kommunens målsättning?
•
Hur ska problemet hanteras på långsikt?
Metod
Då undersökningen har varit av kvalitativ art har den genomförts med hjälp av två intervjuer
och dokumentanalys.
Arbetet har i grova drag följt den modell som föreslås av Bryman i hans bok Social Research
Methods (Oxford, 2012). Arbetet inleddes alltså med en generell frågeställning, sedan valdes
vilket objekt som skulle studeras, efter det påbörjades datainsamlingen, följt av tolkning av
data och slutligen en slutsats.
Eftersom syftet med kartläggning varit att ta reda på hur kommunen hanterat situationen med
tiggarna har det fallit sig naturligt att vi sökt information ifrån kommunen och dess
samarbetsparters i frågan. En intervju genomfördes med den person som är ansvarig för
frågan hos kommunen och den andra genomfördes med den person som är ansvarig hos
kommunens största samarbetspartner. P.g.a. den tidsbrist som förelåg blev intervjun tvungen
att genomföras via e-mail. För att säkerställa att relevant information framkom under
intervjuerna användes så kallade semi-strukturerade intervjuer, vilket ledde till att direkta
frågor, med på förhand förutsedda specificeringsfrågor, ställdes (ibid). Kritiken som kan
framföras mot detta val är att det finns risk att intervjupersonen styrs åt fel håll och att
relevant information utelämnas då frågorna inte berör dessa utelämnade ämnen.
Valet av intervjuobjekt föll sig även det naturligt då det endast var personerna som
intervjuades som kunde lämna de svar som eftersöktes. Detta väldigt begränsade urval
drastiskt förminskar möjligheterna att kontrollera informationen och gör undersökningens
externa reliabilitet beroende av dessa personer.
Som tidigare angetts har även data samlats in i form av dokumentanalys, detta företrädelsevis
i form av tidningsartiklar och kommunala dokument. Den kritik som Bryman framför mot
tidningsartiklar är problem med artiklarnas äkthet (authenticity) och kredibilitet (credibility).
Detta då det är svårt att avgöra huruvida journalisten var i en sådan position att han/hon kunde
författa en artikel som var en autentisk version av verkligheten. De kommunala dokumenten
har dock hög tillförlitlighetsfaktor.
Med detta sagt får det anses att undersökningen uppfyller Bryman:s (2012) krav på att en
kvalitativ undersökning ska innehålla extern reliabilitet, intern reliabilitet, intern validitet samt
extern validitet.
Resultat
Problemet med tiggarna är något som kommunen ser allvarligt på, främst ur en humanitär
synvinkel. Det största problemet är att dessa tiggare inte alltid har mat för dagen eller tak över
huvudet. Som redan konstaterats är en av de kommunens obligatoriska uppgifter att följa
socialtjänstlagen, där den första paragrafen i det andra kapitlet säger att kommunen har det
yttersta ansvaret för att personerna i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver.
Kommunens initial agerande för att stävja problemet var att erbjuda rådgivning till tiggarna.
Något som visade sig otillräckligt och ledde till att det dagliga arbetet med tiggarna till stor
del sköts av Stadsmissionen i Linköping, som är den organisation som Linköpings kommun
valt att samarbeta med. Anledningen till samarbetet är att Stadsmissionen anses sitta på bättre
kunskap och färdigheter i frågan än Linköpings kommun, dessutom har kommunen positiva
erfarenheter från tidigare samarbeten. Samarbete ska fortgå fram till och med maj.
Stadsmissionen har inom ramen för verksamheten Crossroads startat ett natthärbärge som
kommer hållas öppet fram till 15/4 2014. Att kommunen valt att sätta ett slutdatum för
härbärget beror på att kommunen inte vill signalera att härbärget är en slutgiltig lösning.
Utöver härbärget erbjuds tiggarna rådgivning, matservering samt möjligheter till att tvätta
kläder och dylikt. Linköpings kommun bidrog i december 2013 med 280 000kr och har efter
det skjutit till ytterligare 850 000kr, pengar som tas ur kommunstyrelsens
reservmedel(Lundkvist, 2014).
Någon konkret handlingsplan finns inte hos kommunen, annat än att kommunen ska bistå
stadsmissionen med de ekonomiska medel som behövs för att hjälpa tiggarna. Kommunen har
heller inga långsiktiga mål för hanteringen av problemet. Huruvida kommunen nått sina
kortsiktiga mål med arbetet är för tidigt att säga, det ska dock hållas ett möte den 24/3 2014
för att planera det fortsatta arbetet. Kommunen har som övergripande/kortsiktigt mål att ge
tiggarna en så dräglig tillvaro som möjligt medan de befinner sig i kommunen.
Linköpings kommun har valt att låta stadsmissionen ta ansvar för EU-migranternas
välbefinnande under vistelsen i Linköping. Deras arbete bestod till en början främst av
rådgivning genom rådgivningsbyrån Crossroads. Crossroads kartlägger, informerar om
rättigheter och skyldigheter, vägleder vid behov av myndigheter, i akuta situationer hjälper de
även till med mat och boende. Så såg deras arbetsmetod ut till en början. Under arbetets gång
framkom även behovet av att servera ett mål mat om dagen, kunna erbjuda tvätt av kläder och
i och med vinterns intåg insåg man att ett härbärge för tiggarna var en nödvändighet.
Crossroads vägleder även vid behov av sjukvård vilket inte är helt problemfritt eftersom
tiggarna nästan uteslutande saknar sjukvårdsförsäkring från sitt hemland. I och med detta
uppstår ett etiskt dilemma, i situationer där tiggare varit i behov av omfattande vård på
Linköpings Universitetssjukhus har de egentligen, då de saknar försäkring, varit skyldiga att
själva bekosta behandlingen. Just detta uppstod nyligen då en tiggare var i akut behov av en
operation men saknade både giltig sjukförsäkring hemifrån och ett svenskt personnummer.
Enligt gällande regelverk skulle personen ha avvisats men det strider mot all läkaretik. Valet
föll på att hjälpa patienten som tekniskt sett är betalningsskyldig för operationen men
landstinget är medvetna om att det inte finns någon möjlighet för EU-migranten att betala och
kommer att se mellan fingrarna med det hela (Sievers, 2014).
“Många EU-migranter kommer hit med avsikten att stanna här länge. De omfattas nästan
aldrig av någon sjukförsäkring i sitt hemland, och måste därför betala för sjukvård här i
Sverige. Det här är ett problem som bara kommer att växa, och som vi måste lösa.” Kloka ord
från Kerstin Skog Tigerström, överläkare på akutkliniken på Universitets Sjukhuset. (Sievers,
2014)
Nu har dock situationen förändrats något i och med att den lagändring som ger papperslösa
rätt till vård har trätt i kraft, dock kan ytterligare regelverk komma att behövas för att kunna
lösa liknande dilemman i framtiden, vilket Överläkare Skog Tigerström antyder i intervju
ovan.
Arbetet från stadsmissionen kommer att fortgå på liknande sätt fram till juni, vissa ändringar
i arbetssättet kan dock komma den 24 mars då ett möte med kommunen ska hållas. Under
mötet ska man även komma fram till hur arbetet ska fortsätta efter juni 2014. Att ett beslut om
framtiden tas är viktigt för stadsmissionen, som i övrigt tycker att samarbetet med kommunen
fungerar bra, eftersom en långsiktig plan saknas i nuläget1.
Stadsmissionen har fått ta det över gripande ansvaret för EU-migranternas uppehälle men de
är inte ensamma i deras arbete, de har även hjälp av svenska kyrkan som har en anställd som
arbetar med projektet. Utöver denna persons insatser bidrar svenska kyrkan även med
ekonomiskt, hittills har man gett 70 000 kr till projektet. Stadsmissionen har även uppmanat
linköpingsborna att hjälpa till genom att arbeta som volontärer, skänka kläder, mat, lexikon
och hygienartiklar vilket många har valt att göra, i dagsläget arbetar ca 60 volontärer för
1
Intervju med Josefine Lundh på linköpingsstadsmission 2014-03-18
stadsmissionen och svenska kyrkan med att hjälpa EU-migranterna.
(Linkopingsstadsmission.se, 2014)
Det är inte bara volontärerna som har intresserat sig för tiggarnas situation, stadsmissionen
och kommunen får in samtal från människor som är oroliga över hur de ska klara vintern,
många ringer även in och frågar hur de ska bemöta tiggarna, om de ska ge pengar eller inte,
och så vidare. Andra är mycket kritiska, vissa har kontaktat polisen då de känt sig ofredade av
tiggare som följt efter dem och fortsatt be om pengar trots att de redan sagt nej. Detta är dock
inget som enligt lagen kan dömas vara ett ofredande och därför inget polisen ska ingripa mot.
Överhuvudtaget har polisen sällan behövt ingripa mot tiggare. Men de är oroliga över att
tiggare har börjat dyka upp på Ågatan på kvällstid och tiggt vid krogar, vilket polisen inte vill.
”Där vill vi inte att de ska vara. Det kan skapa
problem, det finns för många personer som har problem med humöret i miljön runt
krogarna”, säger Håkan Stenbäck chef för närpolisen i Linköping till Corren. (Sievers, 2014)
Analys
Fallstudien uppvisar tecken på tre problemområden för det kommunala självstyret. Det första
problemet som visar sig är ineffektivitet, det andra en brist på koordination för ett problem
som finns nationellt och det tredje är en orättvis fördelning av resurser när det kommer till
problem som hamnar hos en viss kommun fast kommunen som sådan inte skapat eller
egentligen äger problemet.
Ineffektivitet
Vi anser att kommunen använder sig av en kortsiktig lösning i väntan på en hållbar långsiktig
lösning. En lösning på antingen statlig nivå och troligtvis på EU-nivå. Angående den
långsiktiga lösningen så är romernas problematik flera hundra år gammal. Den problematiken
bottnar i att de av tradition står utanför samhället och i många fall vill stå utanför samhället. I
Östeuropa så har romerna diskriminerats sedan medeltiden och den politiska viljan att hjälpa
romerna är mycket bristande. Pågrund av det så har problemet spridits över hela Europa och
accelererade i samband med den globala ekonomiska krisen. Frågan är hur en lösning på
grundproblematiken egentligen ser ut när problemet har funnits i flera hundra år. Problemet
dök upp på kommunens bord och därefter har Linköpings kommun valt att arbeta på en
kortsiktig lösning för att skapa en dräglig tillvaro för tiggarna.
Problemet dök upp plötsligt hösten 2012 och kompetensen och beredskapen var otillräcklig.
Lösningen hittills har tytt på en bristande kompetens och bristande handlingskraft från
kommunens sida, delvis beroende på att problemet är relativt nytt. Det känns även rimligt att
anta att de många fritidspolitiker som är verksamma inom kommunen kan leda till brister i det
vardagliga politiska arbetet delvis beroende på kompetensnivån och bristande specialisering.
Jobbet som kommunalpolitiker gör det svårt att specialisera sig inom specifika ämnesområden
därav ser det ut som det gör nu inom Linköpings kommun. Vi anser att kommunen bör vända
sig till socialförvaltningen för att där bör det finnas mer kompetens inom detta specifika
område.
Denna situation kan ses som ett bra exempel på det trehörnade dilemmat, där självstyret som
politisk rättighet leder till ineffektivitet. Det trehörnade dilemmat, även kallat för
legitimitetstriangeln består av de tre jämviktspunkterna demokrati, effektivitet och
rättssäkerhet, alternativt uttryckt som politik, ekonomi och juridik. Dessa tre mål, som ofta är
omöjliga att förena, ligger som grundförklaring vad gäller den bristande effektiviteten i
dagsläget. Vikten på effektiviteten är otillräcklig, utan läggs mer på den politiska rättigheten i
form av kommunens självstyre. “Sammantaget kan sägas att statens effektivitet avgörs dels av
effektivitet i beslut, det vill säga att bli beslutsmässig och ha förmåga att samla sig till synliga
och konkreta beslut, dels av effektivitet i utförandet, att statliga myndigheter eller kommunala
förvaltningar kan leverera de tjänster, service och resultat som medborgarna rimligen kan
förvänta sig, och som folkstyret har beslutat om.”(Norén Bretzer, p. 46, 2010), det är denna
effektivitet som förefaller brista.
Det bör dock tilläggas att för att verkligen fastställa hur pass mycket kommunen brister i sin
effektivitet bör en jämförelse ha gjorts med en kommun i en motsvarande situation.
Koordinering
Ett samarbete mellan Sveriges kommuner verkar inte finnas gällande detta problem,
förvånande med tanke på att tiggeriet är så pass utbrett i södra Sverige och har varit ett
växande problem sedan 2012. Om kommunerna går samman så underlättar det möjligheten att
sätta press på regeringen och i förlängningen sätta press på EU. Problemet i dagsläget är för
stort för att hitta en långsiktig lösning på kommunal nivå, möjligtvis för stort för Sverige.
Frågan gällandes tiggeriet runt om Europa bör vara aktuell i det kommande EU-valet och en
långsiktig lösning bör tas fram på högsta EU-nivå. EU bör sätta press på Rumänien att ta
ansvar för sina medborgare samt ta ansvar för sitt medlemskap inom EU.
Problemet med självstyret blir således att kommunerna inte drar nytta av den kunskap och
erfarenhet som finns utspritt på de olika kommunerna runt om i landet. Om Sverige inte hade
självstyrande kommuner utan istället vore centralstyrt hade problemet hanterats annorlunda
och det känns sannolikt att en högre effektivitet och bättre resultat skulle nås.
Orättvist nyttjande av resurser
Tiggeriet är ett exempel på när kommunerna som är självstyrande måste spendera resurser på
angelägenheter som skapats av deras geografiska läge och därav måste spendera betydligt mer
resurser på problemområden som plötsligt dyker upp och som inte var inplanerade i budgeten
från början. Utformningen av kommunallagen innebär att de problem som uppstår inom
kommunens gränser faller på kommunen att hantera, och detta bör således skapa en orättvis
situation för de kommuner som är lättast att resa till från kontinenten sett. Belastningen vad
gäller de resurser som krävs för att kortsiktigt lösa tiggeriproblematiken är ojämnt fördelat
mellan kommunerna, till exempel en kommun i norra Sverige har en geografisk fördel jämfört
med en kommun i södra Sverige,. Varje kommun ansvarar för alla människor som befinner
sig inom kommungränsen enligt kommunallagen. Staten skjuter inte till några extra resurser
utan oavsett omfattningen vad gäller tiggare ifrån Östeuropa och storleken på de resurser som
krävs så är kommunen skyldig att ta sitt ansvar.
En fråga som därför bör lyftas är huruvida problem som skapats av yttre faktorer och inte av
situationen i kommunen, bör bekostas av kommunen ifråga. I detta fall innebär
medlemskapet i EU att kommuner i södra Sverige får en tillströmning av östeuropéer som
tigger för att klara sitt uppehälle. Denna situation är således inte ett problem som skapats
inom kommunen, utan ett problem som skapats p.g.a. andra EU-länder inte klarar av att stötta
sina invånare.
Detta leder till en ojämn belastning av Sveriges kommuner och tar resurser från andra
områden som kommunerna har planerat att satsa på. Ur moralisk och etisk synpunkt så är det
tveksamt att Sveriges kommuner ska satsa resurser på andra EU-länders medborgare som
befinner sig i Sverige under en kortare tidsperiod enbart för att tigga. Resurser som kunde ha
satsats på behövande medborgare istället, till exempel missbrukare, socialt utslagna individer
och uteliggare som redan lever i kommunen.
Detta innebär alltså ett ifrågasättande av kommunallagens utformning, bör dessa tillfälliga
problem bekostas av kommunens budget bara för att kommunen har ett visst geografiskt läge?
Slutsats
Att situationen med det kraftigt ökade antalet tiggare har uppstått beror på yttre faktorer,
länder som Rumänien och Bulgariens medlemskap i EU samt dessa länders tveksamma
behandling av Romer har lett till en kraftig tillströmning av människor som kommit till
Sverige för att försörja sig som tiggare. Dessa faktorer är inget som Linköpings kommun kan
påverka, de har istället som självstyrande kommun fått inrikta sig på att ta hand om de
människor som valt att ta sig till kommunen.
Det har här blivit tydligt att Linköpings kommun saknat beredskap för situationen, då den
uppstod så plötsligt som den gjorde är detta varken oväntat eller dåligt skött från kommunens
sida. Allt eftersom tiden har gått har det dock varit tydligt att kommunen har saknat den
kompetens och personalstyrka som krävts för att ta hand om EU-migranterna. Kommunen har
dock insett det och valt att ge stadsmissionen som man anser vara mer lämplig för uppgiften
de finansiella medel som krävts för att bistå EU-migranterna.
Undersökningen har alltså visat ett kommunalt självstyre som i praktiken inneburit ett
förmedlande av resurser snarare än ett konkret handlande. Det framgår även från
undersökningen att kommunen brister i sin långsiktiga planering och att inga konkreta
målsättningar eller handlingsplaner existerar.
Ett kommunalt självstyre har som fördel att problem som uppstår kan anpassas efter
kommunens förutsättningar och att kommunens invånare hamnar nära instansen för
beslutsfattandet, nackdelen är att handlandet blir ineffektivt och utan tydlig struktur då en
brist på kompetens tycks föreligga.
Linköpings kommun har här tvingats hantera ett nytt och ovanligt problem, de har med
stadsmissionens hjälp lyckats lösa de mest akuta problemen. Men en mer omfattande
handlingsplan och en mer långsiktig planering kommer krävas för att ytterligare förbättra
situationen för EU-migranterna på sikt.
Källförteckning
Bryman, A. (2012) Social Research Methods. Oxford: OUP Oxford
Linköpings kommun, pressrelease.
http://www.linkoping.se/Global/Press/pressmeddelanden/Kommunstyrelsen/Pressmeddelande
n%202014/2014-01-21%20H%C3%A4rb%C3%A4rge%20.pdf [2014-03-18]
Larsson, B-P. Kommunal självstyrelse.
http://www.skl.se/vi_arbetar_med/demokrati/kommunal-sjalvstyrelse [2014-03-17]
Larsson, B-P. Vad är kommunal självstyrelse?
http://www.skl.se/kommuner_och_landsting/darfor_ar_sjalvstyrelse_bra/vad_ar_kommunal_s
jalvstyrelse [2014-03-15]
Norén Bretzer, Y. (2010) Sveriges Politiska System. Lund: Studentlitteratur AB
P4 Västmanland, Förbud mot tiggeri underkänt.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=112&artikel=4474237 [2014-03-18]
Regeringen.se. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard.
http://www.manskligarattigheter.se/sv/de-manskliga-rattigheterna/vilka-rattigheter-finnsdetrratten-till-en-tillfredsstallande-levnadsstandard [2014-03-16]
Hökerberg, J. Vi trodde det skulle vara bättre i Sverige.
http://www.dn.se/sthlm/vi-trodde-det-skulle-vara-battre-i-sverige/ [2014-03-19]
Klerfors, R. Så kan vi bryta romernas tiggeri och utanförskap.
http://www.dn.se/debatt/sa-kan-vi-bryta-romernas-tiggeri-och-utanforskap/ [2014-03-19]
Svensk författningssamling. Kommunallagen 1991:900, 2 kap §1
Sievers, J. Frågor och svar om tiggarna.
http://www.corren.se/ostergotland/artikel.aspx?articleId=6551762 [2014-03-19]
Sievers, J. Synen på tiggare delar Linköping.
http://www.corren.se/ostergotland/linkoping/synen-pa-tiggare-delar-linkoping-6707025artikel.aspx [2014-03-07]
Sievers, J. Allt fler klagomål på tiggarna. http://www.corren.se/ostergotland/linkoping/alltfler-klagomal-pa-tiggarna-6722534-artikel.aspx [2014-03-07]
Sivers, J. Sjuka tiggare skapar dilemma i vården
http://www.corren.se/ostergotland/linkoping/artikel.aspx?articleId=6692704
[2014-03-18]
Socialstyrelsen.se Utländska medborgare.
http://www.socialstyrelsen.se/ekonomisktbistand/utlandskamedborgare [2014-03-10]