Arbetsmarknadspolitiska åtgärder på kommunal nivå en undersökning Författare: Niklas Andersson, Oscar Andersson, Olof Arnell, Klara von Eckardstein, Det svenska politiska systemet: 733G16 IEI -­‐ Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling Linköpings universitet 20/3-­‐2014 Inledning (inklusive rapportens syfte och tydliga frågor):
Det svenska politiska systemet präglas av ett starkt centralstyre, samtidigt som det
lokala självstyret också är starkt i Sverige sett ur internationellt perspektiv. Detta
innebär att samtidigt som den lagstiftande makten ligger hos centralt hos staten så har
kommunerna en frihet att bestämma hur dessa lagar ska tillämpas (Norén). Lagar och
förordningar som rör arbetsmarknaden är inget undantag.
Syfte:
Syftet med denna rapport är att undersöka hur kommunernas befogenheter ser ut för
att bedriva arbetsmarknadspolitik och hur den utövar dessa. Vi har även valt att se på
den av staten givna makten till kommunerna för att lösa arbetsmarknadspolitiska
frågor.
•
•
Hur ser lagstiftningen som reglerar hur kommunerna får bedriva
arbetsmarknadspolitik ut?
Hur ser relationen mellan stat och kommun ut gällande arbetsmarknadsfrågor?
Metod
Tillvägagångsätt:
För att besvara frågeställningarna så har samlat in bakgrundsinformation från
myndigheters hemsidor, rapporter , lagtexter, kurslitteratur samt nyhetsartiklar på
nätet. För att få mer direkta svar på hur arbetsförmedlingen och kommuner kan
samarbeta så gjordes en intervju med en handläggare på arbetsförmedlingen fredagen
den 14/3-2014.
Källkritik:
Den information som inhämtas från myndigheters och kommuners hemsidor antas
vara granskad och korrekt. I kommunernas fall kan faktan ibland vara något förenklad
i syfte att vara lättillgänlig, men då användningen av den källan har syftat till att
undersöka vad kommunen i praktiken har att erbjuda i marknadsåtgärder kan den
tillsammans med andra aktuella handlingar ses som en bra kompletering. Den
information som är hämtad från dagstidningar anses inte vara färgad av tidningens
eventuella politiska färg då den inhämtade faktan inte lämnar mycket utrymme för
partiskhet. Intervjun som gjordes med handledaren på arbetsförmedlingen är såklart
färgad av att personen i fråga representerar arbetsförmedlingen men detta är i fallet
irrelevant då vi i stort bara ville ha reda på hur vad kommuner och arbetsförmedlingen
har för potentiella samarbetsområden.
Bakgrundsbeskrivning
Arbetslösheten i Sverige och dess kommuner:
Arbetslösheten i landet som helhet ligger i februari månad på 8.6 i hela riket, en
ökning på 0.2 procentenheter i jämförelse med samma period förra året. Sedan 2010
har arbetslösheten i riket legat runt 8 procent. För att räknas som arbetslöshet har
Statistiska Centralbyrån utgått från följande definition:
2 Linköpings universitet 20/3-­‐2014 ”En person räknas som arbetslös om denna inte är sysselsatt, kan börja ett arbete
inom 14 dagar och aktivt har sökt arbete under de senaste 4 veckorna eller inväntar
att börja ett arbete inom tre månader efter mätveckan.[1]”
Trots att sex år gått sedan finanskrisen i västvärlden startade visar arbetslösheten inga
tendenser till att sjunka sett till hela Sverige. Dock så skiljer arbetslösheten sig åt
mellan olika kommuner. Den kommun som har högst arbetslöshet i landet var år 2013
Trollhättan, med 15,8 procent öppet arbetslösa. Danderyd kommun hade samma år
lägst arbetslöshet med 2.6 procentenheter.
Att arbetslösheten skiljer sig såpass mycket åt mellan olika kommuner beror på ett
oräkneligt antal faktor, såpass många att börja specificera dem här vore att gå utanför
rapportens avgränsningar. Däremot så kan man titta närmare på vad kommunerna har
för befogenheter, medel och möjligheter att påverka den kommunala arbetslösheten
inom ramen för det lagverk som staten centralt har beslutat om.
Typer av arbetslöshet:
Det finns tre typer av arbetslöshet som förekommer i ett samhälle;
friktionsarbetslöshet, strukturell arbetslöshet och konjunkturell arbetslöshet. Den
första uppstår på grund av att det tar tid för arbetsgivare att matcha arbetslösa till rätt
tjänster. Strukturell arbetslöshet beror istället på att de arbetssökandes kompetens och
de tillgängliga jobben inte passar ihop. Slutligen så beror konjunkturell arbetslöshet
på att det råder lågkonjunktur i ekonomin (därav namnet) och att företag och bolag är
mindre benägna att anställa i dåliga ekonomiska tider. Den ökande arbetslösheten i
Sverige beror både på strukturell arbetslöshet och konjunkturell arbetslöshet [2]
Den strukturella arbetslösheten hänger idag på att allt fler varslas inom
industrisektorn, Bara under perioden 2012-2013 varslades 18 000 industrianställda[3].
Då allt större andel jobb på arbetsmarknaden kräver tjänstemannakompetens så blir
det svårt att matcha varslade industriarbetare mot dessa tjänster, vilka kräver en annan
typ av kompetens.
Vidare så spelar konjunkturell arbetslöshet en stor roll i och med finanskrisen som
startade 2008. Den så kallande jämviktsarbetslösheten (även kallad naturlig
arbetslöshet) är ett begrepp för att beskriva åt vilket håll en ekonomis
arbetslöshetsnivå rör sig mot. Konjunkturell arbetslöshet har en försenad effekt på
jämviktsarbetslöshetens nivå. Enligt en undersökning som konjunktursinstitutetet har
gjort så beräknas jämviktsarbetslösheten ha ökat med 0.5 procentenheter i hela landet
på grund av lågkonjunkturen som följde finanskrisen[4]
Utmaningen för kommunerna ligger alltså i att bekämpa effekterna av både den
strukturella och konjunkturella arbetslösheten, för att på sikt få ner
jämviktsarbetslösheten.
3 Linköpings universitet 20/3-­‐2014 [1]http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Arbetsmarknad/Arbetsloshet/Arbetsloshet/
[2]http://www.konj.se/download/18.53d8233f128413358ef80004891/Finanskrisens+l
%C3%A5ngvariga+effekter+p%C3%A5+arbetsmarknaden.pdf
[3]http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/sa-manga-industrijobb-forsvinnernasta-ar_7646622.svd
[4]http://www.konj.se/download/18.53d8233f128413358ef80004891/Finanskrisens+l
%C3%A5ngvariga+effekter+p%C3%A5+arbetsmarknaden.pdf
Resultat
Faktadel:
Sveriges maktdelning och kommunernas makt
I Sverige är makten fördelad på flera olika plan. Vi har vad som kallas en
flernivådemokrati där makten fördelas enligt en hierarkisk ordning. Högst i denna
hierarki står EU som det överstatliga organet. Hit har stater i Europa delvis lämnat
över en del av sin makt. Samtidigt har kommunerna fått en allt större roll och fler
uppgifter under de senaste årtiondena i Sverige. Kommunen står längst ner i
förhållande till EU, staten och regioner. Staten är den aktör sätter spelreglerna för
regionala och kommunala organ. Även om regioner har fått en allt större demokratisk
roll är det enbart är stat och kommun som har konstitutionell betydelse[5]. Det är
främst förhållandet mellan statliga och kommunala organ som är av intresse för denna
rapport.
Under 80 och 90 talet gick en decentraliseringsvåg genom det Svenska politiska
systemet. Alltmer ansvar för den offentliga sektorn fördes över på kommunal nivå.
Dock är Sverige vad man kallar en enhetsstat. I en sådan stat är makt över lagstiftning
koncentrerad till en punkt. För Sveriges del är denna punkt riksdagen. Nationalstaten
är yttersta ansvarige för medborgarnas välfärd medan kommun och landsting har
självständighet vid genomförandet av välfärdstjänsterna. Statens krav regleras av den
obligatoriska lagstiftningen medan kommunernas självbestämmande säkerställs enligt
Regeringsformen 1:1. Enligt denna har kommunerna rätt att självständigt beskatta
medborgarna. De kommunala politiska församlingarna beslutar sedan hur de
obligatoriska lagarna för riket ska omsättas och anpassas efter de lokala förhållandena
i kommunen. Kommunerna för därmed en förvaltingsroll till staten[6].
Kommunerna kan ses som den lokala staten med vissa begränsningar. Det mesta av
den offentliga servicen till medborgarna fås genom kommunal verksamhet. Det
kommunala självstyret bygger dock på ett samspel med staten. Den obligatoriska
statliga lagstiftningen kan inte kommunen sätta sig över. Rent praktiskt innebär det att
kommunen har ett antal åtaganden som den måste genomföra. Exempel på detta är
skola, socialtjänst, barnomsorg, äldrevård, miljövård och tillsyn. De regleringar och
normer som staten sätter kan inte kommunen besluta att avstå från eller understiga.
Därmed berör det kommunala självstyret främst de uppdrag som kvarstår när de
obligatoriska åtagandena är tillgodosedda.
Beskattningsrätten är ett område som är en central del av kommunalt självstyre.
Genom budgetarbetet fastställs skattenivåerna som medborgarna betalar in till de
kommunala verksamheterna. Dock har staten även här en roll. Statsbidrag delas ut i
utjämnare syfte till kommuner för att alla ska ha möjlighet att genomföra sina
åtaganden. I praktiken finns dock stora skillnader i resurser och förutsättningar mellan
kommuner beroende på exempelvis storlek och politiskt styre[7].
4 Linköpings universitet 20/3-­‐2014 Statlig tillsyn och kontroll av regionala och kommunala organ sker ofta genom
centrala statliga förvaltningsmyndigheter. Dessa ska informera kommuner om
gällande lagstiftning och utvärdera tillämpningen och genomförandet. Vid problem
informeras de lokala politikerna om hur implementeringen kan göras bättre. Den
offentliga förvaltningen i Sverige präglas mycket av ett domstolstänkande. Principen
innebär att tjänstemän åläggs att verkställa de regler som regeringen beslutat om.
Myndigheter får därmed fungera som lokala opartiska domare som ska se till att
kommunala organ tillämpar lagstiftningen enligt dess intention. Detta öppnar även för
ett tolkningsutrymme inom olika områden och gör att kommuner kan välja att tolka
och tillämpa lagstiftningens intentioner på olika sätt[8].
[5] Ylva Norén Bretzer, Sveriges politiska system s19-22
[6] Ylva Norén Bretzer s60-61
[7] Ylva Norén Bretzer s165-169
[8] Ylva Norén Bretzer 106-109
På den statliga nivån är det Arbetsförmedlingen som ansvarar för den
arbetsmarknadspolitiska verksamheten. Deras primära uppgift har varit att slussa över
arbetslösa till arbeten i andra branscher eller geografiska lägen, men de skriver på sin
hemsida att under de senaste åren har deras uppdrag förändrats till att numera även
inkludera ansvar för att ge de mest utsatta på arbetsmarknaden förutsättningar till
egenförsörjning.
Kommunens befogenheter – Lagen och praktiken
Åtgärder mot arbetslöshet ingår i kommunernas frivilliga uppgifter och framkommer i
utvigdningen av kommunallagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter.
Lag (2009:47) om vissa kommunala befogenheter
kap 3. § 1
Sysselsättning för personer med funktionshinder
Kommuner får bedriva näringsverksamhet i syfte att ge personer med funktionshinder
anställning om de inte i tillräcklig omfattning inom kommunen kan få lämpliga
anställningar på annat sätt samt under förutsättning att
1.verksamheten är ordnad så att den är särsklit lämpad för sysselsättning av personer
med funktionshinder, och
2. anställning i verksamheten sker efter anvisning av Arbetsförmedlingen eller, efter
Arbetsförmedlingens medgivande, av den eller de nämnder som avses i 2 kap. 4 §
första stycket socialtjänstlagen.
5 Linköpings universitet 20/3-­‐2014 Kap 6. § 2
Kommunal medverkan i arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Kommuner får, efter överenskommelser med Arbetsförmedlingen, anordna aktiviteter
för deltagare i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Regeringen meddelar föreskrifter om under vilka förutsättningar Arbetsförmedlingen
får ingå sådana överenskommelser samt om innehållet i överenskommelserna.
(svensk författarsamling 2009:47)
Hur dessa befogenheter yttrar sig i praktiken regleras av Förordning (2007:1364) om
Arbetsförmedlingens sammarbete med kommuner om arbetsmarknadspolitiska
program och utmynnar då till exempel i arbetspraktik, arbetsträning,
jobbsökaraktiviteter eller coachning. De kan även komma till uttryck genom
anställningsstöd, då kommunen kan bidra med lönebidrag, nystartsjobb eller
instegsjobb bl. a.
Kommunernas intresse i arbetsmarknadsåtgärder kopplas även till socialtjänstlagen,
som lyder att socialnämnden skall i sin verksamhet främja den enskildes rätt till
arbete (kap 3. § 2) samt kap 4. § 4 i vilken det står att den som begär försörjningsstöd
från kommunen kan krävas att delta i av nämnden anvisad praktik eller annan
kompetenshöjande verksamhet.
Socialtjänstlagen (2001:453)
Socialtjänstlagens påverkan på det kommunala arbetet kring arbetslöshet
Den svenska medborgarens rättigheter till ekonomiskt och socialt stöd finns stadgade
i Socialtjänstlagen i Sveriges rikes lag.[9] Det stöd som kommunen erbjuder enligt
Socialtjänstlagen kommer i form av bistånd och biståndet ska utformas så att den
mottagande individen kan leva ett självständigt liv. Biståndet kan vara både hemtjänst
eller särskilt boende för assistans och omvårdnad samt allmänt förbättrande av den
generella livskvaliteten. [10]
I andra kapitlet i Socialtjänstlagen “Om ansvarsfördelningen mellan kommuner i
fråga om stöd och hjälp enligt denna lag” finns bestämmelserna kring hur ansvaret för
bistånden fördelas. 1§ säger att “Den kommun där den enskilde vistas ansvarar för
stöd och hjälp”[11]…, Det kommunala stödet och hjälpen för de bosatta i respektive
kommun är alltså lagstadgat och måste efterföljas.
För att se hur kommunerna tillämpar sina bistånd och hjälper de som vistas i kommun
har Socialstyrelsens utredning “Hur tillämpas bestämmelsen i 4 kap. 4 §
socialtjänstlagen?” Artikelnummer 2005-109-7, använts som utgångspunkt. Då
utredningen är från 2005 och nästan tio år gammal så kan den inte bidra med en
ackurat eller precis bild av dagsläget men den kan ändå ge läsaren en ungefärlig
förståelse för vad kommunerna gör på lokal nivå för att förbättra livskvaliteten.
Utredningens utgångspunkt är som ovan sagt i 4 kap. 4 § i
Socialtjänstlagen. Sammanfattningsvis så nämner paragrafen att Socialnämnden har
rätt att begära att de som är under 25 år och mottar försöjningsstöd ska delta i anvisad
praktid eller kompetenshöjande insatser. “Praktiken eller kompetenshöjande
6 Linköpings universitet 20/3-­‐2014 verksamhet ska syfta till att utveckla den enskildes möjligheter att i framtiden försörja
sig själv” – stycke fyra samma paragraf. [12]
I en enkätundersökning uppgav 75 procent av kommunerna att de tillämpade 4 kap. 4
§ SoL vid beslut om ekonomiskt bistånd till ungdomar i åldrarna 18-24. Skälen för att
använda bestämmelsen som anges av kommunerna tyder på att den tillämpas enligt
lagstiftarens intentioner, alltså på medborgare i unga åldrar som inte fått fäste på
arbetsmarknaden och inte fått någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd eller kommit
igång med utbildning som på sikt kan leda till framtida arbete. [13]
Trots att de flesta kommuner uppgav att de tillämpade bestämmelsen så visar
utredningen att den inte används lika ofta i praktiken. Av de faktiska beslut som togs i
December 2004 gällande ekonomiskt bistånd hade endast 40 procent hänvisat till 4
kap. 4 § SoL. Bestämmelsens bristande tillämpning kan ha flera orsaker. En orsak kan
vara att flera beslut gäller ungdomar som endast har ett tillfälligt behov av hjälp. En
ytterligare orsak kan vara att ungdomen inte bedömts arbetsklar på grund av fysisk
eller psykisk ohälsa. [14]
Det som blivit utfäst på nationell eller regional nivå kanske inte alltid går att tillämpa
smidigt i varje lokal instans. I detta fall var bestämmelserna i 4 kap 4 § SoL relativt
nya och det kan krävas tid innan de får ordentligt fäste runt om i landet. Med olika
förutsättningar för undomar i olika kommuner så kan förstås inte beslutet tillämpas i
samma grad överallt.
[9] Socialtjänstlag (2001:453) 1 kap, Bihang, Sveriges rikes lag. 2013 års upplaga.
2014-03-16.
[10] http://www.norrkoping.se/vardomsorg/aldre/lagstiftning/socialtjanstlagen/index.xml, 2014-03-16
[11] Socialtjänstlag (2001:453) 2 kap stycke 1, Bihang, Sveriges rikes lag 2013 års
upplaga 2014-03-16
[12] Socialtjänstlag (2001:453) 4 kap 4§, Bihang, Sveriges rikes lag 2013 års upplaga,
2014-03-16
[13] http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/9949/2005-1097_20051097.pdf, 2014-03-16
[14] http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/9949/2005-1097_20051097.pdf, 2014-03-16
Sammanfattning av rapport och vad kommunen kan göra:
Arbetsgivarorganisationen Sveriges kommuner och landsting släppte år 2011 en lång
redogörelse rörande Sveriges kommuner och arbetsmarknadspolitiken. I rapporten
konstateras det att kommunerna de facto tar ett mycket större ansvar för insatser inom
arbetsmarknadspolitiken än vad som framgår av det formella ansvaret[15].
Sveriges kommuner har ett omfattande samarbete med arbetsförmedlingen, vilket
flera kommuner anser fungera bra eller för det mesta bra. Samarbetsområdena rör till
exempel insatser för olika grupperingar av arbetslösa. De vanligaste grupperna som är
målgruppen för samarbeten mellan kommun – arbetsförmedling är långtidsarbetslösa,
ungdomar, nyanlända flyktingar och invandrare samt försörjningsstödstagare.
7 Linköpings universitet 20/3-­‐2014 Kommunerna har en stor roll som tillhandahållare av subventionerande arbeten eller
praktikplatser för dessa grupper[16].
Vidare så är kommunerna en viktig arbetsgivare och använder sig av
arbetsförmedlingen för att rekrytera till den lokala verksamheten. Några kommuner
har i samverkan med arbetsförmedlingen och det lokala näringslivet försökt utveckla
gemensamma strategier. Detta har dock inte fungerat så väl då arbetsförmedlingen har
haft ett ointresse för lokala strategier. Som resultat har lokala strategier och insatser
hämmats och några kommuner har som resultat antagit egna arbetsmarknadspolitiska
handlingsplaner, efter ytterligare samtal med arbetsförmedlingen.[17]
Följande information ficks ifrån en intervju med en handläggare på
arbetsförmedlingen: Kommunerna skriver under avtal med arbetsförmedlingen om att
åta sig uppgifter inom olika arbetsmarknadspolitiska program. Regeringen har
utfärdat förordningar som styr hur kommuner och arbetsförmedlingen ska samarbeta.
Viktigt att nämna är att kommunens insats eller aktivitet inte får konkurrera med
motsvarande insats eller aktivitet anordnad av det privata näringslivet.
Det finns flera program som arbetslösa kan slussas in i och som kommunerna kan
samarbeta med arbetsförmedlingen för att genomföra. Exempel från förordning (SFS
2007:1364) är:
Jobb och utvecklingsgarantin: Oekonomi, politisk färg och den lokala
arbetsmarknadens förhållanden. Små och ofta fm personen varit obrutet arbetslös på
14 månader eller personens a-kasse ersättning upphör inom kort (ersättningsdagar
slut).
Jobbgaranti för ungdomar: De som omfattas av detta program är ungdomar under
25 år som varit inskrivna på arbetsförmedlingen i tre månader utan avbrott.
Enligt förordning (SFS 2010:1466) kan arbetsförmedlingen också ingå
överenskommelse med kommuner om insatser och aktiviteter för nyanlända
invandrare och funktionshindrade ungdomar
De aktiviteter som erbjuds av respektive kommun varierar beroende på kommunens
storlek, fattiga kommuner med dålig arbetsmarknad har i regel mindre möjligheter att
erbjuda aktiviteter i kommunens regi, men kan kompensera detta genom regionala,
kommunöverskridande projekt och organisationer. Nedan följder exempel på
praktiska åtgärder som kommunen kan hjälpa arbetsförmedlingen att genomföra:
Arbetsprövning, de som behöver arbetspröva kan vara den som varit borta från
arbetsmarknaden en lång tid på grund av sjukdom och eller sociala skäl.
Syftet är ofta att se om personen kan utföra någon form av arbete. Arbetsprövning
sker i regel i en mycket skyddad miljö i samarbete med specialister arbetsterapeut,
socialkonsulent och arbetspsykolog.
Arbetsträning, när man arbetstränar står man något närmare arbetsmarknaden. Här
kan det handla om att man behöver byta inriktning på sitt yrkesval på grund av
8 Linköpings universitet 20/3-­‐2014 sjukdom även här samarbetar man med specialister för att anpassa och utvärdera
insatsen.
Praktik: Främst till för att personer ska tränas i arbetslivet, få vana vid rutiner,
språkvana och annat som man får när man arbetar. Praktik i kommunens regi syftar
aldrig till att man skall erhålla arbete på praktikstället som fallet kan vara vid praktik
ute på företag eller myndigheter.
Coaching, kartläggning, studie och yrkesvägledning: Vissa kommuner har
verksamheter där man i grupp har aktiviteter som går ut på att coacha, kartlägga och
förbättra de arbetssökandes möjligheter att få arbete.
Offentligt skyddad anställning (OSA), trygghetsanställning,
lönebidragsanställningar. Den arbetsgivare som erbjuder en person med
funktionshinder jobb har möjlighet att få ekonomisk kompensation för lönekostnad
upp till 16700kr månaden och i vissa fall ytterligare stöd.
OSA kan bara erbjudas inom offentlig verksamhet.
Kommuner betraktas när det gäller denna typ av insats som vilken arbetsgivare som
helst undantaget offentlig skyddad anställning.
Etableringsprogrammet, kommunernas insatser och aktiviteter inom
etableringsprogrammet- nyanlända invandrare handlar om bostadsanskaffning,
Utbildning med mera och är mer än bara arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Arbetsförmedlingen är ansvarig för dessa insatser men kommunerna är regel utförare
och de som erbjuder aktiviteter.
(Bilaga från intervjun medskickades med uppsatsinlämningen)
[15] ”Kommunerna och arbetsmarknadspolitiken EN REDOGÖRELSE FÖR
AKTUELL LAGSTIFTNING OCH SAMVERKANSFORMER”. SKL. Sida 23.
[16] SKL. Sida 23.
[17] SKL. Sida 24.
9 Linköpings universitet 20/3-­‐2014 Linköpings Kommun:
Linköpings kommun har en arbetslösnivå på 8,2% (2013) vilket är en minskning de
senaste tre åren och ligger under hela rikets nivå (8,5%). Det motsvarade 5 622
personer och av dessa var 824 långtidsarbetslösa[16]. Det är män som i högre grad än
kvinnor saknar arbete i kommunen. Det var två stadsdelar som har en utmärkande hög
arbetslöshet 2011, Skäggetorp och Berga med 9,2% respektive 7,4%[17].
Kommunen har i 2013-2014 års budget redovisat att de har en total nettointäkt på 7
015 553 tkr och att de av dessa ska avsätta 71 074 tkr för arbetsmarknadsåtgärder och
integration, och 65 697 tkr för vuxenutbildning för 2014, jämfört med 2013 års 78
074 tkr respektive 65 464 tkr.[18]
I Linköpings kommun är det bildningsnämnden som har ansvar för
arbetsmarknadsinsatser, och ska därmed verka för att det samlande utbudet av
arbetsmarknadspolitiska insatser på bästa sätt gagnar medborgarnas möjlighet till
sysselsättning och arbete. I nämndens ansvarsbeskrivning står att de ska verka för
att:[19]
•
Initiera regelbunden samverkan med särskilt socialnämnden, omsorgsnämnden
och NuLink AB i frågor som rör närings- och arbetsgivarområdet.
•
Verka för samordning av arbetsmarknadsrelaterade utbildningar.
•
Företräda kommunen i samverkan med statliga organ inom området
arbetsmarknadspolitiska insatser.
•
Ha ett välutvecklat samarbete med Arbetsförmedlingen.
•
Ska i samverkan med socialnämnden verka för att personer som tillhör
målgruppen får passande vägledning om utbildning och sysselsättning som
kan leda till arbete.
De praktiska åtgärderna utförs bl.a. av Jobb- och kunskapstorget, kommunens
organisation för arbetsmarknadsfrågor och vuxenutbildning. De insatser som kan
erbjudas där är arbetsinriktade -så som praktik, studieinriktade – kommunal
vuxenutbildning, både praktisk yrkesinriktad och förberedande för fortsatta
högskolestudier (Komvux) samt kompetens- och motivationshöjande aktiviteter som
kan innebära t.ex. språkträning, IT-verkstad eller coachande samtal.
De har även särskilt stöd för ungdomar mellan 16-20 år som saknar
gymnasieutbildning på uppdrag av det kommunala informationsansvaret.[20]
I första hand är det de personer med försörjningsstöd, och i vissa fall de som inte har
grundläggande gymnasieutbildning, som är prioriterade att ta del av de åtgärder som
finns, men målgruppen i stort omfattas av alla personer som kan stå till
arbetsmarknadens förfogande.[21]1
[16]http://www.linkoping.se/Global/Om%20kommunen/Fakta%20om%20Link%C
10 Linköpings universitet 20/3-­‐2014 Exempel på arbetsmarknadsåtgärder som Linköpings kommun har gjort
Nyligen påbörjade kommunen 100-satsningen som innebär att hundra arbetslösa
personer i 18-30 årsåldern som är i riskzonen för långtidsarbetslöshet ska få en 1årig
anställning inom kommunen. Det är en lösning som både ska se till ungdomars
tilllträde på arbetsmarknaden samt för att ersätta de stora pensionsavgångarna som
hotar Linköpings kommun. Till detta avsattes 4 000 tkr under 2013 och 8 000 tkr för
2014.
2008 utarbetades en Strategisk stadelsplan för Skäggetorp där Linköpings kommun
tillsammans med regeringen och med samverkansöverkommelser med
Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Polismyndigheten i Östergötland kom
överens om målet att bl.a. öka sysselsättningen och självförsörjandet i Skäggetorp.
Detta kom i uttryck bl.a. genom att införa verksamheter från Jobb- och
kunskapstorget i stadsdelen.
Diskussion:
Utifrån det som framgått ovan så kan man diskutera kring hur centralmakten påverkar
det kommunala arbetet, hur de åtgärder som finns är mer individanpassande än
samhällsstrukturerade. Man kan även se till varför kommunen väljer att bedriva
arbetsmarknadsåtgärder. Det går även att analysera den rådande
arbetsmarknadspolitiken utifrån legitimitetstriangeln.
3%B6ping/Statistiska%20fakta%20om%20Link%C3%B6ping/Statistikinfo/Statisti
kinfo%202014/2014%20nr%2002%20arbetsl%C3%B6sa%20inkl%20riket.pdf
[17]http://www.linkoping.se/Global/Om%20kommunen/Fakta%20om%20Link%C3
%B6ping/Statistiska%20fakta%20om%20Link%C3%B6ping/Statistikinfo/Statistiki
nfo%202011/2011%20nr%2005%20arbetsl%C3%B6sa%20delomr%C3%A5den.
pdf
[18]http://www.linkoping.se/Global/Om%20kommunen/Ekonomi%20och%20admi
nistration/Ekonomi/Budget/20132014/Budget%202013_2014.pdf?epslanguage=sv
[19] http://www.linkoping.se/sv/Arbete/Arbetsmarknadsinsatser/
[20] http://www.linkoping.se/sv/Arbete/Arbetsmarknadsinsatser/Jobbtorget/
[21] http://www.linkoping.se/sv/Arbete/Arbetsmarknadsinsatser/
11 Linköpings universitet 20/3-­‐2014 Arbetsmarknadsåtgärderna av idag har en tydligt individanpassad karaktär. Enligt
socialtjänstlagen (2001:453) ska aktiviteterna vara kompetenshöjande och stärka den
enskildes möjligheter att komma in på arbetsmarknaden. Coaching, utbildning,
praktik är exempel på sådana individualiserade aktiviteter som idag ska erbjudas
arbetssökande. I grunden kan det vara någonting positivt då man åtminstone i teorin
tar hänsyn till varje individs specifika livssituation. Då finns möjligheter att anpassa
åtgärderna bättre för de individuella önskemålen och behoven. Det kan även verka
positivt för individens motivation då man blir mer involverad i processen. En baksida
med individuellt fokus kan vara att det skapar en större press på den arbetssökande.
Den arbetssökande kan känna att problemet beror på sina egna svagheter eller
livssituation. Då fokus riktas mot individer kan den allmänna uppfattningen av
arbetslösheten bli att den beror mer på individers svagheter än av
strukturell/systematisk karaktär. En risk blir då att arbetsmarknadspolitiskt fokus
hamnar på individnivå istället för systemnivå.
En kommun är rimligtvis mycket beroende av rådande konjunkturläge, nationell och
internationell politik med mera. Utrymmet är begränsat för att påverka de riktigt stora
systematiska frågorna som reglerar efterfrågan av arbetskraft i ekonomin. Kommunen
har fått ett allt större ansvar och egenbestämmande. Men som framgick i Sveriges
politiska system agerar kommunen i rollen som förvaltare för statens bestämmelser
även om det finns en flexibilitet vid implementering av dessa. Gapet mellan individkommun upp till statliga och överstatliga beslut och avtal kan tyckas lång. Andra
faktorer som kommunens storlek och geografiska läge kan också ha väldigt stor
betydelse för dess förmåga att hantera arbetslöshet. Dels för sin ekonomiska kapacitet
att förse medborgarna med obligatoriska tjänster och samtidigt attrahera
näringslivsverksamhet som ger arbetstillfällen.
Idag har arbetsförmedlingens roll förändrats, i likhet med arbetsmarknaden där man
gått från industriproducenter till serviceproducenter som kräver en mer specilalicerad
arbetskraftkompetens, och de kan snarare ses som en slags förhandlingspart mellan
stat och kommun. De har en alltmer administrativ uppgift som går ut på att registrera
arbetslösa och sedan, likt staten, lägger över själva utförandet, i form av åtgärder, på
kommunen. Iochmed den förändrarde marknadssituationen kan man fråga sig om inte
kommunen, snarare än arbetsförmedlingen, är den som har de verkliga resurserna för
att motverka arbetslösheten då det är kommunen som 1)bedriver utbildning på
gymnasiellnivå, och då har en större möjlighet att fånga upp de som inte har en,
aktuell för marknaden utbildning, eller vilja/förmåga att skaffa sig en passande
högskoleutbildning, i och med sin kommunala vuxenutbildning, vilken för den
deltagande är kostnadsfri, som då kan vara i form av en praktiskt yrkesutbildning.
Och 2) har rätten att kräva av de som är i beroende av ekonomiskt bistånd pga
arbetslöshet att de deltar i en viss aktivitet.
Samtidigt som det ger klara fördelar med att den bedrivs på en nationell nivå också,
vilket t.ex. underlättar för lösningar mellan kommuner då arbetskrafts- förfrågan och
utbudet inte är på en ständig och jämn nivå utan varierar mellan tid och olika
geografiska lägen.
Det är inte bara ur ett juridiskt perspektiv som kommunerna väljer att arbeta efter
socialtjänstlagen mot arbetslöshet. Utan det finns även ett ekonomiskt incitament att
12 Linköpings universitet 20/3-­‐2014 se till att ha ett så kompetent urval av medborgare som möjligt. Ett ökat antal av
lokala anställningar bidrar till skatteintäkter till kommunen från både företag och
privatpersoner. Att bara räkna på den direkta kostnaden på kompetenshöjande
verksamheter kanske inte är tillräckligt, kanske man även borde räkna in
alternativkostnaden för vad individen faktiskt även hade kunnat bidra med till
kommunen om denne hade vart anställd.
Den del av arbetslösheten som rör segrationsproblem och nyanlända, som arbetet inte
syftar till att inrikta sig på specifikt då det ser till den generella arbetslösheten, är ett
område där kommunen faktiskt har det större ansvaret än staten då det snarare än
arbetsmarknadsfrågor handlar integration och social utsatthet, där självklart även
andra delar av arbetslösheten kan ingå. Man kan just därför se att kommunerna tar ett
större ansvar i arbetsmarknadspolitiken än de är ålagda att göra, för det måste ses som
ett stort inslag i att bryta social utsatthet.
Något som också framkommer när man studerar resultaten från rapporten är den
oerhörda byråkrati som genomsyrar systemet. Med alla lagar, förordningar mm som
har utfärdats från olika nivåer i samhällshierarkin så är det rimligt att anta att detta
öppnar upp för missförstånd någonstans i beslutskedjan. Ett exempel är att
Kommunallagen (Lag (2009:47) om vissa kommunala befogenheter kap 3. § 1) säger
att kommunen ska erbjuda funktionshindrade arbete efter samråd med
arbetsförmedlingen. Samtidigt så poängterade den intervjuade handläggaren på
arbetsförmedlingen att kommunen absolut inte får driva verksamhet som konkurrerar
med likvärdig näringslivsverksamhet. Om alla meningsfulla sysselsättningar redan
bedrivs i privat regi så uppstår ett problem: Ska man bryta mot förordningen och
placera den funktionshindrade i en kommunal verksamhet som konkurrerar med det
lokala näringslivet? eller ska de kommunala nämnderna strunta i att ge personen ett
jobb för att undvika att bryta mot konkurrensreglerna?
Att regelverket som styr kommunens insatser och arbetsförmedlingens samarbete är
såpass intrikat är även det ett problem. Om man återkopplar till legitimitetstriangeln
som förklaras i Noréns bok så innebär det oerhört komplicerade regelverket ett
problem för samtliga tre delar i legitimitetstriangeln. Det är ett demokratiskt problem
eftersom ett såpass omfattande verk av lagar och förordningar blir svårt att tolka för
den gemene medborgaren. Det är också ett problem ur rättssäkerhetsperspektiv då
lagarna öppnar upp för tolkningar som kan leda till olika utfall beroende på vem som
tolkar dem. Slutligen så är det även ett effektivitetsproblem eftersom det är såpass
många instanser i beslutskedjan som måste vara delaktiga i genomförandet av
åtgärder för att det ska fungera. Ett exempel på detta är när arbetsförmedlingen har
visat ointresse för att samarbeta tillsammans med kommun.
Om man däremot ser till Linköpings kommun, som är en rik kommun och därmed har
resurser att avsätta till arbetsmarknadsåtgärder, lyckas de i en nationell jämförelse bra
med sitt arbete för att motverka arbetslöshet.
Kommunen utnyttjar de möjligheter som rapporten visar finns att tillgå och därmed
kan man dra slutsatsen att kommunerna har förutsättningar i dagens system att
bedriva en lyckad arbetsmarknadspolitik.
Ur de exempel på åtgärder som Linköpings kommun har gjort ser man att kommunens
befogenheter ger möjlighet att anpassa åtgärderna efter de förutsättningar som råder
13 Linköpings universitet 20/3-­‐2014 på en lokal nivå, där det i statlig regi vore en betydlig längre väg tills dess att
problemen upptäcktes, behandlades och implicerades i praktiken.
Slutsats
Slutsatserna som kan dras är följande:
Kommunerna har möjligheter att tackla arbetsmarknadspolitiska problem på lokal
nivå, men det implementeras inte alltid av olika skäl. Det finns problemområden där
samarbetet mellan kommunen och andra instanser inte fungerar optimalt.
Socialtjänstlagen och det ansvar som kommunerna har för medborgarna gör indirekt
så att kommunerna blir tvungna att bedriva arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Den
gällande lagstiftningen gör det möjligt för kommunen att bedriva den typen av
åtgärder. Förhållandet mellan kommunen och stat är komplicerat gällande
arbetsmarknadspolitiken och det är inte alltid tydligt vem som ska göra vad.
Problematiken ligger i överlappandet av vissa ansvarsområden. För att lösa denna
problematik så måste rollerna förtydligas så att olika instanser lättare vet vilket
ansvarsområde de ska ta hand om. Staten bör förbättra direktiven så att de förenklar
samarbetet mellan olika instanser i samhället.
Referenslista
14 Linköpings universitet 20/3-­‐2014 Bretzer, Ylva Norén. Sveriges politiska system. Lund: Studentlitteratur, 2010
Thorén, Katarina H. Kommunal arbetsmarknadspolitik – en kunskapsöversikt över
åtgärder för arbetslösa socialbidragstagare. Sociologiska institutionen: Uppsala
universitet, 2011
Hur tillämpas bestämmelsen i 4 kap. 4§ socialtjänstlagen? Krav på praktik eller annan
kompetenshöjande verksamhet för ungdomar med försörjningsstöd. Socialstyrelsen.
2005
Arbetsförmedlingen. Uppdraget. 2014. http://www.arbetsformedlingen.se/Omoss/Var-verksamhet/Allmant-om-oss/Uppdraget.html (Hämtad 2014-03-20)
Ekonomifakta. Arbetslöshet. 2014-03-13.
http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Arbetsmarknad/Arbetsloshet/Arbetsloshet/
(Hämtad 2014-03-20)
Konjukturinstitutet. Produktion och arbetsmarknad.
http://www.konj.se/download/18.53d8233f128413358ef80004891/Finanskrisens+l%
C3%A5ngvariga+effekter+p%C3%A5+arbetsmarknaden.pdf (Hämtad 2014-03-20)
Linköpings kommun. Strategisk stadsdelsplan för Skäggetorp. 2009-03-17
http://www.eukn.se/pdfer/linkoping_stadsdelsplan_skaggetorp09-.pdf (Hämtad 201403-20)
Linköpings kommun. Statistikinfo. 2014:02.
http://www.linkoping.se/Global/Om%20kommunen/Fakta%20om%20Link%C3%B6
ping/Statistiska%20fakta%20om%20Link%C3%B6ping/Statistikinfo/Statistikinfo%2
02014/2014%20nr%2002%20arbetsl%C3%B6sa%20inkl%20riket.pdf (Hämtad 201403-20)
Linköpings kommun. Statistikinfo. 2011:05
http://www.linkoping.se/Global/Om%20kommunen/Fakta%20om%20Link%C3%B6
ping/Statistiska%20fakta%20om%20Link%C3%B6ping/Statistikinfo/Statistikinfo%2
02011/2011%20nr%2005%20arbetsl%C3%B6sa%20delomr%C3%A5den.pdf
(Hämtad 2014-03-20)
Linköpings kommun. Budget 2013-2014 med plan för 2015-16. 2012
http://www.linkoping.se/Global/Om%20kommunen/Ekonomi%20och%20administrat
ion/Ekonomi/Budget/2013-2014/Budget%202013_2014.pdf?epslanguage=sv
(Hämtad 2014-03-20)
Linköpings kommun. Arbetsmarknadsinsatser och integration. 2010-12-09
http://www.linkoping.se/sv/Arbete/Arbetsmarknadsinsatser/ (Hämtad 2014-03-20)
Sveriges Kommuner och Landsting. Projektplan. 2013.
http://www.skl.se/BinaryLoader.axd?OwnerID=0539dccc-c1be-453b-bca4f9a9ffb8f2eb&OwnerType=0&PropertyName=EmbeddedImg_d5ecdc53-de4f-4f359260-
15 Linköpings universitet 20/3-­‐2014 8305a9bb678a&FileName=Projektplan+100satsning+20130617.pdf&Attachment=Fal
se (Hämtad 2014-03-20)
Svenska Dagbladet. Cecilia Axelsson. Så många jobb försvinner nästa år. 2012-11-06.
http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/sa-manga-industrijobb-forsvinner-nastaar_7646622.svd (Hämtad 2014-03-12)
SFS 2001:453. Socialtjänstlagen. Stockholm: Socialdepartementet
SFS 2009:47. Lag om vissa kommunala befogenheter. Stockholm:
Finansdepartementet k.
16