Linköpings Universitet
Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling
Statsvetenskap I, 733G16 Det svenska politiska systemet
Gruppuppsats
Seminariegrupp A
2012-03-21
Lojalitet eller rätten att tala
– En diskussion kring meddelarfrihet i privata företag inom
skattefinansierad verksamhet i Linköpings kommun
Joel Danielsson
Victoria Fryksborn
Clara Herner
Rikard Sjöstrand
1
Innehållsförteckning
1. Inledning ............................................................................................................................................... 3
1.1 Syfte................................................................................................................................................. 3
1.2 Frågeställningar.............................................................................................................................. 4
1.3 Metod, avgränsning och material ................................................................................................ 4
2. Bakgrund ............................................................................................................................................... 5
2.1 Yttrande- och meddelarfrihet ...................................................................................................... 5
2.2 Offentlighetsprincipen ................................................................................................................. 6
2.3 Riksdagens kontroll att lagen efterföljs ...................................................................................... 6
2.4 Lex Maria och lex Sarah ............................................................................................................... 7
3. Empiri.................................................................................................................................................... 8
3.1 Meddelarfrihet, lojalitet och problem......................................................................................... 8
3.2 Utredningar på riksnivå .............................................................................................................. 11
3.3 Linköpings kommun .................................................................................................................. 15
4. Sammanfattande diskussion ............................................................................................................. 16
Referenser ............................................................................................................................................... 17
2
1. Inledning
Vi tänker oss en kommun, vilken som helst. Sedan föreställer vi oss två servicehus, ett
kommunalt och ett i privat regi. På vartdera servicehuset jobbar vårdbiträden med exakt
samma arbetsuppgifter – men med helt olika skydd och frihet att påvisa missförhållanden.
Vårdbiträdet på den kommunala arbetsplatsen skyddas nämligen av grundlagen om denne
berättar för en journalist att det pågår olämpligheter på arbetsplatsen. Chefen får inte ens
efterforska vem som ”läckt” uppgifterna och uppgiftslämnaren får inte drabbas av repressalier
som exempelvis uppsägning eller utebliven lönehöjning. Allt detta har att göra med att
vårdbiträdet är offentligt anställd och därmed skyddas av grundlagen.
Men vårdbiträdet på det privata servicehuset då? Om han eller hon påvisar missförhållanden
finns inte samma skydd. Här träder nämligen ett lojalitetsproblem fram. En privatanställd
förväntas vara lojal mot sin arbetsgivare och inte avslöja sådant som kan skada företaget.
Mellan åren 2000 och 2009 nära nog fördubblades sysselsättningen inom privata företag inom
vård, skola och omsorg och den fortsätter att öka enligt Statistiska Centralbyrån (SCB, 2011).
Detta trots att den totala sysselsättningen på samma områden minskat. När den kommunala
verksamheten alltmer läggs över i privat regi gäller inte längre grundlagsskyddet om meddelarfrihet. Alltfler röster höjs för ett utökat meddelarskydd även i privat sektor. Att – som man i
många kommuner gör – kräva att utföraren har ett avtal om meddelarfrihet för sina anställda
räcker inte menar mångaoch det är oklart vad ett sådant avtal egentligen ger för rätt(Kriisa,
2010,Eriksson och Lundby-Wedin, 2011, Bark, 2012). ”Du kan inte avtala om att någonting
blir ett brott”, säger Jenny Björkholm, kommunjurist i Linköping (Björkholm, 2012).
1.1 Syfte
Syftet med uppsatsen är att redogöra för och undersöka vad det innebär att Linköpings kommun ställer krav på den privata aktören när man, vid upphandlingar, avtalar om meddelarfrihet. Rapporten ämnar också till att ställa kommunens förfarande i relation till de rikspolitiska
utredningarna av ämnet och den allmänna debatten om meddelarfrihet.
3
1.2 Frågeställningar
De frågeställningar som rapporten ämnar besvara är följande:

Vad händer med meddelarfriheten för de anställda vid upphandlingar?

Om den privata utföraren har ett krav på avtal om meddelarfrihet, vilka rättigheter ger
det den anställde i praktiken?
I undersökningen av hur frågan hanteras av det politiska systemet på lokal nivå söker vi svar på
hur Linköpings kommun ställer sig i frågan, huruvida någon policy för meddelarfrihet föreligger vid upphandlingar samt hur diskussionen kring frågan har förts.
1.3 Metod, avgränsning och material
För att presentera hur frågan har behandlats politiskt refereras i uppsatsen till två riksdagsmotioner, en departementsserie, ett betänkande och en interpellationsdebatt i riksdagen. Det
empiriska materialet som ligger till grund för våra slutsatser har även inhämtats från dagstidningar, debattartiklar och ledarskribenter, bland annat kan nämnas TCO-tidningen och Lag &
Avtal. En muntlig intervju genomfördes med Jenny Björkholm, kommunjurist vid Linköpings
kommun, för att få den lokala synen på frågan. Intervjun skedde över telefon och spelades in.
Samtliga ordförande för Linköpings kommuns nämnder har kontaktats via mail med frågan
hur de arbetar vid offentliga upphandlingar och huruvida krav på avtal om medderlarfrihet för
de anställda existerar. Bakgrunden baseras på Norén BretzersSveriges politiska system och Sveriges
grundlag. Intervjuerna är gjorda med lokala företrädare i Linköpings kommun men eftersom
större delen av debatten förs på riksnivå inkluderas även artiklar, riksdagsmotioner och statliga
utredningar.
4
2. Bakgrund
2.1 Yttrande- och meddelarfrihet
Yttrandefrihet och meddelarfrihet regleras Tryckfrihetsförordningen (TF), Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) och Regeringsformen (RF). Yttrandefrihet gäller alla medborgares rätt att
fritt uttrycka sina åsikter. Meddelarfriheten innebär i sin tur att en anställd inom den offentliga
sektorn har rätt att påvisa missförhållanden om sin verksamhet, utan att arbetsgivaren eller
andra myndigheter har rätt att ta reda på vem som yttrat sig (Norén Bretzer, 2010, pág. 192).
Enligt 1 kap. 1 § TF andra stycket har varje svensk medborgare rätt att i tryckt skrift uttrycka
sina åsikter samt uppvisa allmänna handlingar till offentligheten om vilka uppgifter som helst.
Det behöver inte bara handla om missförhållanden på sin arbetsplats för att man som medborgare har rätt att sprida information. Det finns även en rättighet enligt 1 kap, 1 § YGL att
fritt uttrycka sina åsikter till radio, tv eller liknande media. Den anställda är skyddad enligt
grundlagen från risken att få en disciplinär påföljd när kritiska åsikter förs fram, som exempelvis omplacering, försämrade karriärmöjligheter samt uppsägning. Som anställd är man skyddad
enligt ett repressalieförbud. Undantagen som kan begränsa yttrande- och meddelarfriheten är
uppgifter som berör ämnen som har klassats med kvalificerad tystnadsplikt. Det kan till exempel vara upplysningar som berör Sveriges säkerhet, företagshemligheter, eller känslig information om en medborgares hälsotillstånd. Yttrandefriheten kan begränsas av 2 kap. 13 § RF. En
anställd som bryter mot undantagen om sekretessbelagda uppgifter kan dömas för brott mot
tystnadsplikt, enligt 20 kap, 3 § brottsbalken. (Söderlöf, 2010)
Det är viktigt att journalister som får ta del av uppgifter följer lagen om meddelarskydd. Enligt
3 kap. 3§ TF och 2 kap. 3§ YGL måste journalister skydda meddelarens identitet och dennes
rätt till att vara anonym. En journalist får inte heller kräva att en anställd lämnar ut uppgifter.
Det är helt upp till den anställde att fatta beslutet att av exempelvis yrkesetiska skäl inte lämna
ut vissa uppgifter till offentligheten. Alla offentligt anställda inom kommun, landsting och stat
är skyddade av meddelarfrihet. Det gäller även för förtroendevalda personer. (Söderlöf, 2010)
Den myndighet eller person som bryter mot meddelarfriheten och efterforskar om meddelaren
riskerar böter eller fängelse upp till 1 år(3 kap. 5 § TF).
5
Alla medborgare i Sverige är skyddade av yttrandefriheten oavsett om man är anställd inom ett
kommunalt företag eller ett privat företag. När det gäller meddelarfriheten skiljer sig alltså
rättsläget mellan de olika anställningarna. En kommunalt anställd har större möjligheter att fritt
kunna yttra sig om sin arbetsplats och arbetsledare till skillnad mot vad en privat anställd kan
göra. Om däremot en privat anställd skulle yttra sig om sin arbetsplats är han inte skyddad av
rätten till meddelarfrihet och efterforskningsförbud. Om man går ut i media med kritiska
åsikter kan det vara ett brott mot lojaliteten mot sin arbetsledare och den anställde kan bli
uppsagd.Detsamma gäller för anställda inom verksamheter som kommunen har förordnat på
en entreprenör, till exempel ett privat äldreboende. Anställda på ett sådant företag har inte
samma rättigheter som en vanligt kommunalt anställd har. (Söderlöf, 2010, ss. 19-21)
2.2 Offentlighetsprincipen
Offentlighetsprincipen är liksom meddelarfriheten är en del av YGL, TF och RF och är viktig i
sammanhanget. För att kortfattat förklara vad offentlighetsprincipen handlar om så innebär
den att allmänheten ska kunna ta del av handlingar som berör offentligheten. Norén Bretzer
klargör att det finns två principer som är särskilt viktiga beträffande myndigheter, nämligen
offentlighetsprincipen och meddelarfriheten (Norén Bretzer, 2010, pág. 193).
Norén Bretzer nämner tre skäl för offentlighetsprincipen: Rättssäkerhetsskälet, effektivitet, det
vill säga att det är lättare att undvika en dålig organisation när offentlighetsprincipen gäller,
samt demokratiaspekten som innebär att medborgare lättare ska kunna få en insyn och kännedom i hur en offentlig verksamhet fungerar. Ett exempel är förhandlingsoffentlighet, att
allmänheten ska kunna ta del av förhandlingar vid domstolar. Medborgare ska även kunna
begära ut offentliga dokument från myndigheter. (Norén Bretzer, 2010)
2.3 Riksdagens kontroll att lagen efterföljs
För att kontrollera att lagarna om yttrandefrihet och meddelarfrihet efterföljs av myndigheter
och tjänstemän har riksdagen tillsatt justitieombudsmän. Justitieombudsmannen (JO) är en
myndighet och en av riksdagens granskningsfunktioner. Övriga kontrollfunktioner som finns
att tillgå för riksdagen är konstitutionsutskottet (KU), Riksrevisionen, att yrka på missförtroendeförklaring, interpellationer samt att väcka åtal mot enskilt statsråd. JO, som väljs av
6
riksdagen, består av fyra personer med juridisk utbildning. JO granskar således hur företag och
myndigheter inom kommun och landsting hanterar yttrande- och meddelarfriheten. (Norén
Bretzer, 2010)
2.4 Lex Maria och lex Sarah
Meddelarfriheten är en rättighet att påvisa missförhållanden i verksamheten. Den innebär
däremot ingen skyldighet att faktiskt göra en anmälan. Dessa skyldigheterfinns reglerade i lex
Sarah och lex Maria.Lex Maria innebär att en vårdgivare ska anmäla sin verksamhet till
socialstyrelsen om en patient har lidit allvarlig skada eller risk för sådan. Sjukhuset eller
vårdverksamheten har utsett en företrädare som gör anmälningarna. (Norén Bretzer, 2010, pág.
195)
Enligt Socialstyrelsen kan inte enskilda individer, anhöriga eller allmänheten göra en lex Maria
anmälan. Istället kan de vända sig till landstingens patientnämnder eller till Hälso- och
sjukvårdens ansvarsnämnd, HSAN. (Socialstyrelsen, 2009)
Den kommunala motsvarigheten till lex Maria är lex Sarah. Att göra en anmälan enligt lex
Sarah innebär att personal inom äldreomsorg samt vård av funktionshindrade som upptäcker
missförhållanden på sin arbetsplats ska rapportera till kommunens socialnämnd som sedan för
anmälan vidare. Lex Sarah stöds av socialtjänstlagen. (Norén Bretzer, 2010)
7
3. Empiri
3.1 Meddelarfrihet, lojalitet och problem
Meddelarfriheten är något som har diskuterats både i media, bland intresseorganisationer och
inom politiken de senaste åren. Under Vårdföretagarnas årsmöte och ”framtidsdag” finns
exempelvis punkten ”Meddelarskydd – vad innebär lagstiftat meddelarskydd för företagen?”
med på programmet. Fackförbundet Kommunal framför i dagarna ett krav på meddelarskydd
för privatanställda i förhandlingarna med arbetsgivarorganisationen KFO. Företag som
exempelvis Carema Care har meddelarfrihet inskrivet i sina avtal (Carema Care, 2011).LO:s
ordförande Wanja Lundby-Wedin debatterade i Svenska Dagbladet i en artikel med rubriken
”Rädslans kultur breder ut sig” för ett utökat meddelarskydd. ”Många är rädda att förlora sitt
jobb om de slår larm eller protesterar mot missförhållanden”, skrev Lundby-Wedin och
redogjorde vidare för hur minskad insyn i offentlig verksamhet är ett växande problem. Lex
Sarah skyddar vissa anställda men är inte mycket värd, menade Lundby-Wedin, då privatanställda ska anmäla missförhållandena till sin egen arbetsgivare. Hon vill i artikeln att lagstiftningen ändras (Lundby-Wedin, 2011).
I Sjukhusläkarföreningens webbtidning Sjukhusläkaren.se tas frågan om meddelarfrihet för
anställda i privata vårdföretag upp. Vårdföretagarnas näringspolitiske chef Håkan Tenelius
efterlyser i artikeln en lag om meddelarfrihet istället för att frågan ska lösas via avtal. Enligt
Håkan Tenelius är medlemsföretagen positiva till att lösa frågan via lagstiftning och vill likställa
privat och offentlig verksamhet i frågan om meddelarfrihet. Tenelius hänvisar till en enkät
Vårdföretagarna gjort bland 469 av sina medlemsföretag.”(…) företagen ser ju att på de företag
som redan har avtalslösningar verkar det ändå råda en uppfattning bland de anställda och även
bland allmänheten att det inte finns ett meddelarskydd. Carema Care som fått så mycket kritik
på sistone har meddelarskydd via avtal”, säger Tenelius (Carema Care, 2011).Vidare menar han
att olika lagar för de anställda kan missgynna tillväxten av privata alternativ (Bark, 2012).
Vad som gäller för meddelarfrihet inom offentlig och kommunal verksamhet redogjorde
Sveriges Kommuner och Landsting för i en sammanställd skrift från 2010. Tanken var att öka
medvetenheten hos offentligt anställda om vad detta innebär och varför det är viktigt att det
tillämpas. Inom den offentliga, och därmed kommunala, verksamheten är arbetstagaren
skyddad enligt grundlagen om yttrandefrihet, som innefattar meddelarfrihet. Det innebär att
8
arbetstagaren skall ges utrymme att meddela och rapportera om oegentligheter på arbetsplatsen
eller inom verksamheten. Istället för att behöva gå genom sin chef eller motsvarande, kan den
anställda ventilera sitt missnöje ut till massmedia utan att bli skuldbelagd av detta förfarande.
Grundtanken är att detta som rättighet tvärtom ska uppmuntras. (Söderlöf, 2010, ss. 8-9) Syftet
är att värna om demokratin och ständigt förbättra verksamheten genom att föra fram brister i
ljuset:
Yttrandefriheten är viktig för samhället då den

främjar ett fritt meningsutbyte och därmed är väsentlig för det demokratiska samhället

bidrar till att missförhållanden upptäcks

motverkar att kvaliteten i verksamheten försämras

ökar förtroendet för medborgarna

motverkar korruption

skapar en god arbetsmiljö på arbetsplatserna (Söderlöf, 2010, s. 11)
Innebörden av att meddelarfriheten är grundlagsskyddad inom den offentliga sektorn blir att
principen om lojalitet är underordnad protest mot den egna verksamheten. Lojalitetsbegreppet
stäcker sig därmed till att endast innebära att man som arbetstagare är skyldig att utföra det
arbete som arbetsgivaren har beslutat om, samt att inte motverka eller skada sin arbetsgivare.
Detta förutsatt att det inte innefattar grundlagsskyddet. Arbetsgivaren får enligt lagen inte
ingripa mot sådant som den anställda har yttrat, eller om denne har kontaktat media. (Söderlöf,
2010, ss. 19-20)
Yttrande- och meddelarfriheten skiljer sig mellan den offentliga och den privata sektorn,
genom att denna del av grundlagen inte skyddar arbetstagaren inom det privata näringslivet.
Här är förhållandet det omvända. Lojaliteten gentemot företag eller organisation är överordnad
den protest man har emot verksamheten. Finns det ett missnöje ska arbetstagaren vända sig
direkt till sin chef och inte ta några initiativ i egen regi som kan riskera att skada arbetsplatsen.
Att ventilera missnöje och offentligt framföra kritik utanför arbetsplatsen anses som ett
allvarligt brott, som kan leda till att arbetstagaren blir avskedad. Med andra ord är den anställda
9
skyldig att sätta plikten om lojalitet gentemot arbetsgivaren i första rummet. (Söderlöf, 2010, ss.
19-20)
Jenny Björkholm, kommunjurist i Linköpings kommun, förklarar att Linköpings kommun
eftersträvar att ge de privatanställda motsvarande rättigheter som de offentligt anställda, och att
kommunen ofta kräver att meddelandefrihet skrivs in i avtal för de skattefinansierade verksamheter som läggs ut på entreprenad (Björkholm, 2012). Men hon beskriver också det är upp
till varje kommunal nämnd att avgöra om detta ska vara en policy eller inte. Inom Linköpings
kommunala nämnder är det främst vid upphandlingar av vuxenutbildning och SFI, samt
omsorgs- och äldreomsorgsupphandlingar, somnämnderna har valt att tillämpa denna policy
(Björkholm, 2012). Vad det i praktiken innebär att avtala om meddelarfrihet är en fråga som
inte är helt oproblematisk. Exempelvis är SKL tydliga med att beskriva vad som gäller vid
upphandlingar:
För anställda i verksamhet som lagts ut på entreprenad, till exempel ett privat äldreboende,
gäller samma regler som för privat anställda. I de fallen gäller alltså inte de grundlagsskyddade
reglerna om meddelarfrihet och repressalieförbud som skulle ha gällt om verksamheten drivits i
kommunal regi. (Söderlöf, 2010, s. 21)
Ledarskribenten Lennart Kriisa anser att det finns ett problem med en gråzon kring meddelarfrihet. Kriisa menade i en ledare i tidningen Lag & Avtal att de privata aktörernas försäkringar
om att deras anställda har meddelarfrihet via avtal och policys i stället för genom grundlag
saknar juridiskt värde. Han tog upp ett exempel där en privatanställd påvisat missförhållanden
kring aktieutdelningen. Den anställdes chef eftersökte källan till tidningsartiklarna och den
anställde fick sparken då hon brutit mot lojalitetsplikten. (Kriisa, 2010)
Jenny Björkholm förklarar att Linköpings kommun endast kan avtala om meddelarfrihet, vilket
inte innebär att meddelarfriheten för de privata aktörerna omfattas enligt lag. Isådant fall
behövs en lagändring på riksdagsnivå. ”Om det är så att leverantören inte uppfyller förpliktelsen om meddelarfrihet, då blir det ett avtalsbrott”, säger Björkholm. Men vad en konsekvens av
ett sådant avtalsbrott kan innebära vet Björkholm inte eftersom det, vad hon erfar, inte har
prövats i Arbetsdomstolen. Vid en rättslig prövning skulle avtalet ställas mot den lojalitetsplikt
10
som finns i ett anställningsförhållande. Men tanken är dock att den anställda, i en arbetsrättslig
tvist, ska ha möjlighet att skydda sig genom avtalet mellan kommunen och entreprenören. Ett
avtalsbrott skulle kunna påverka entreprenören i kommande upphandlingar om det visar sig att
man brutit mot tidigare avtal (Björkholm, 2012).
I en artikel från TCO-tidningen år 2010 sammanfattades flera olika diskussioner som förts i
frågan. År 2001 gjordes exempelvis en statlig offentligutredning, (Ds 2001: 9) där man ville
reda ut mellanläget entreprenörerna befinner sig i (se mer om denna utredning nedan). 2008
utreddes det om Lagen om företagshemligheter innebar ett hinder för meddelarfriheten.
Utredarna ansåg att några av lagändringar inte var nödvändiga, men att vissa formuleringar i
lagtexten borde klargöras.Föreningen Grävande journalister gjorde året därpå en undersökning
bland riksdagsledamöter. De rödgröna var enhälligt för ett lagskydd medan den borgerliga
alliansen var splittrad. Beslutet att vid genomförandet av Vårdval Sverige, som gäller alla
landets landsting, skriva in meddelarfrihet i avtal väckte kritik från Region Skånes jurister. De
menade att det inte skulle vid en rättslig prövning, då skulle istället lagen om affärshemligheter
väga tyngre. (Jansson, 2010)
3.2 Utredningar på riksnivå
Statsrådet Britta Lejon uppdrog Sören Öman att utreda frågan om yttrande- och
meddelarfrihet under perioden 1 juli 2000 till den 1 maj 2001 åt justitiedepartementet. I ett
betänkande från Meddelarskyddskommittén (SOU 1990:12) hade man tidigare föreslagit en
grundlagsreglering om yttrande- och meddelarfrihet på hela den privata arbetsmarknaden.
Förslaget fick mycket kritik, bland annat påpekades att en lagstiftning av det aktuella slaget
skulle strida mot den grundläggande rättsprincipen att avtal skall hållas, i detta fall avtal om
tystnadsplikt. Då antalet offentliganställda minskat med en femtedel under 90-talet och antalet
privatanställda ökat innebär det att färre skyddas av lagen, vilket var en av orsakerna till
uppdraget som Sören Öman utförde. Därtill ville man genom uppdraget finna vägar att uppnå
ett skydd för privatanställdas yttrande- och meddelarfrihet vad gäller verksamheten med
anknytning till den allmänna. (Ds 2001: 9, ss. 173-176)
11
Författningsförslaget som Öman presenterade innebar att privatanställda i verksamhet som
bedrivs av myndigheter och andra allmänna organ skulle omfattas av tryck- och
yttrandefriheten. Förslaget inbegrep ej skydd vid avslöjande av information som avser:

företagshemlighet

personliga förhållanden som antas skada personen i fråga om uppgiften avslöjas

ekonomiska förhållanden som trätt i affärsförbindelse

koder, chiffer och andra metoder för att skydda information

meddelande under befordran

uppgifter som kan medföra fara för någons säkerhet

uppgifter om åtgärder för att skydda mot brott

uppgifter som arbetsgivaren håller hemlig och som tillkommit vid facklig
förhandling (Ds 2001: 9, ss. 3-4)
Förslaget innebar vidare att arbetsgivaren inte får ingripa mot en arbetstagare för att han eller
hon har utnyttjat tryck- och yttrandefriheten, med andra ord skulle efterforskning för
arbetsgivare regleras. Ömans förslag slogs ned av remissinstanserna. I en artikel i TCOtidningen (Jansson, Landstingen värnar meddelarfriheten i avtalen, 2010) förklaras att facket
ansåg förslaget vara för lamt och arbetsgivarna att det var för djärvt. Förslaget kom därmed
aldrig till omröstning i riksdagen. I utredningen kategoriserade Öman skälen för en utvidgning
av lagen enligt:

Insyns- och demokratiintressen

En värdigare ställning för de anställda

Konkurrensneutralitet (Ds 2001: 9, s. 37)
Det första skälet förklaras genom att det ofta finns ett intresse för insyn och kontroll av
verksamhet som finansieras av det allmänna som den verksamhet som direkt drivs av det
12
allmänna. Att de allmännas medel inte används så att anställdas yttrande- och meddelarfrihet
inskränkes kan ses som en demokrati- eller rättvisefråga. Många viktiga samhällsfunktioner
utförs i verksamheter med anknytning till det allmänna och det föreligger alltså ett samhälleligt
intresse att uppgifter offentliggörs i de fall där offentlighet egentligen inte gäller. Kring det
andra argumentet menade Öman att den som vet att han eller hon utan risk för påföljder kan
diskutera ett problem på arbetsplatsen och ge offentlighet åt diskussionen har en värdigare
ställning än den som inte kan göra det. En värdigare ställning och högre arbetstillfredsställelse
för den anställde leder till bättre effektivitet och arbetsmiljö, argumenterade Öman vidare. Vad
gäller den sista kategorin framhävs i utredningen argumentet att privata företag kan, om de så
önskar, ge sina anställda yttrande- och meddelarfrihet och att det därmed föreligger olika
villkor i konkurrensen mellan verksamheter som bedrivs direkt av det allmänna och verksamheter i anslutning till det allmänna som drivs av privata rättssubjekt. (Ds 2001: 9, ss. 37-40)
Det finns även flera argument mot en utvidgning av meddelarfriheten. Öman presenterar de
främsta skälen:

Avtal skall hållas

Behov av utvidgning saknas

Offentliganställdas yttrande- och meddelarfrihet går längre än vad som behövs i det
privata

Försämrat samarbete i företagen och försämrad konkurrensförmåga (Ds 2001: 9, s.
40)
För privata företag är lojalitets- och tystnadsplikten avtalsbaserad och av grundläggande
betydelse för anställningsförhållandet vilket medför att ett utvidgande av lagen skulle innebära
ett ingrepp i avtalsfriheten. Vidare hänvisas till en studie av Gunnar Aronsson och Klas
Gustafsson1 att “tystnaden på arbetsplatsen” i vissa fall har visat sig vara värre på offentliga än
på privata arbetsplatser och att hypotesen att offentliganställda skulle uppleva en bättre
yttrandefrihetssituation inte kan bekräftas. (Ds 2001: 9, ss. 40-42)
1Hänvisning
till Gunnar Aronsson & Klas Gustafsson “Kritik eller tystnad – En studie av arbetsmarknads- och
anställningsförhållandens betydelse för arbetsmiljökritik” i Arbetsmarknad & Arbetsliv 1999 s. 189 ff.
13
Ett annat argument emot en utvidgning är att avslöjanden inte alltid avser missförhållanden.
Om den anställdes syfte med avslöjandet sker för egen vinning eller till exempel av
hämndlystnad kan detta hindras genom lojalitets- och tystnadsplikten. I dessa fall kan den
anställde först gå till arbetsgivaren som då kan reda ut eventuella missförstånd eller åtgärda
själva missförhållandet istället för att den anställde direkt skall gå till media med uppgifterna.
Det sista argumentet menar Öman vara att ett införande av meddelarfrihet i de privata
verksamheterna skulle verka negativt på konkurrensförmågan hos svenska företag. Risken att
hemlig information läcks medför en sämre ställning i en internationell bransch. Att reglera
delar av det svenska näringslivet medför i sin tur att konkurrensproblemet även uppkommer
på nationell nivå. (Ds 2001: 9, ss. 40-42)
I en motion från 2009 hävdar Vänsterpartiet att privatiseringarna leder till ett hårdare klimat på
arbetsplatsen, ”där rädsla för repressalier sätter munkavle på sina anställda”. Partiet efterlyser
en enhetlig lagstiftning som säkerställer att samma regler gäller oavsett driftsform och att
”avgränsningen mot vad som får anses som företagshemligheter måste regleras så att det
utrymme för godtycke som i dag finns för arbetsgivaren att själv bestämma vad som är en
sådan hemlighet täpps igen”. Vänsterpartiet vill också att kravet på offentliga arbetsgivare ska
informera alla sina anställda om meddelarfriheten ska skärpas. Detta eftersom kunskapen hos
arbetsgivare är dålig på det området (Vänsterpartiet, 2011). Även Socialdemokraterna har
lämnat in en motion där de vill se ett utökad meddelarskydd: ”För att säkerställa att granskning
av skattefinansierad verksamhet ska kunna ske, och som värn för de brukare som finns i
verksamheterna, bör meddelarskyddet utökas till att omfatta anställda inom de privata
verksamheter som finansieras med skattemedel”, skriver representanter för partiet. Om inte
detta görs kommer granskningen av den svenska välfärden att urholkas menar
(Socialdemokraterna, 2011). Motionen är under beredning hos Konstitutionsutskottet och
väntasdebatteras den 29 mars 2012.
Moderata justitieministern Beatrice Ask svarade i en interpellationsdebatt socialdemokraten
Patrick Björck på frågan om justitieministern snarast avsåg att ta initiativ till att införa
meddelarfrihet i offentligt finansierad privat verksamhet. Ask menade att behovet av insyn i
privat verksamheter ökat och att regeringen avsåg tillsätta en utredning som stärker skyddet för
privatanställda i offentligt finansierad verksamhet. Dessutom ansåg hon att detta borde gjorts
för längesen. Patrick Björck påpekade att det föreligger en rådande osäkerhet för den anställda:
14
”Vad säger avtalet mellan företaget och det offentliga? Vilken företagsform bedrivs
verksamheten i? Vilken lagstiftning lyder den under? Vad säger det personliga
anställningsavtalet?”. Justitieministern och de andra anförarna från Socialdemokraterna och
Moderaterna är överens om problematiken (Sveriges riksdag och Eriksson, 2011). Ett par
veckor före interpellationsdebatten gick Peter Eriksson, miljöpartist och ordförande i
riksdagens konstitutionsutskott, hårt åt äldreminister Maria Larsson och hennes uttalande om
att anställda inom privata företag måste visa mer civilkurage. Eriksson ansåg att den borgerliga
regeringen hade varit för passiva i frågan och rentav motarbetat flera initiativ till stärkt
lagstiftning (Eriksson, 2011).
3.3 Linköpings kommun
Jenny Björkholm (2012) säger att det är vid tjänster som direkt berör medborgarna som
kommunen förr gjorde i egen regi som frågan om meddelarfrihet dyker upp.Kraven som ställs
på privata aktörer vid upphandlingar inom Linköpings kommun är upp till varje nämnd att
fastslå. Ordförande för äldrenämnden, kommunalråd Jan-Willy Andersson, menar att ”det är
en självklarhet” (Andersson, 2012)i nämnden att ställa krav på anställdas meddelar- och
yttrandefrihet vid upphandlingar. Det föreligger en kravspecifikation, 2.5.7 Personalens
meddelarfrihet och skyldighet att meddela kommunen, som används vid upphandlingar inom nämnden
och har gällt sedan en längre tid tillbaka (Andersson, 2012). Christina Björkman, sakkunnig på
utbildningsförvaltningen i Linköpings kommun, förklarar att man inom bildningsnämnden har
samma skrivning vad gäller upphandling av vuxenutbildning från privata aktörer (Björkman,
2012).
Några funderingar på en central policy känner Jenny Björkholm (2012) inte till men däremot
diskuteras en motion som gäller olika etiska affärsmodeller som kommunledningskontoret kan
använda sig av vid upphandlingar. I dessa modeller kan ett krav på meddelarfrihet ingå.
15
4. Sammanfattande diskussion
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) informerade så sent som 2010 om innebörden och
vikten av meddelarfrihet inom den offentliga verksamheten. Samtidigt var man tydliga att
beskriva lojalitetsplikten som det fundamentala inom privat verksamhet. Inom den offentliga
verksamheten fungerar meddelarfrihet som en del av grundlagen, till skillnad från det privata
näringslivet där meddelarfrihet och efterforskningsförbud inte ingår. Däremot kan kommunerna, genom upphandlingar om skattefinansierad verksamhet, välja att avtala om meddelarfrihet. Men eftersom meddelarfrihet inte är en lag, kan detta inte åberopas som ett rättsligt krav
från kommunen. Innebörden av att tillämpa meddelarfrihet i ett avtal blir således vagt och
endast en livlina arbetstagaren eventuellt skulle kunna luta sig tillbaka mot vid en arbetsrättslig
process. Den privata verksamhetens arbetsgivare kan dock med säkerhet svära sig fri från lagenlig skuld ifall denne inskränker meddelarfriheten, oavsett om det är en överenskommelse i
avtal med det offentliga organet, i det här fallet Linköpings kommun. ”Du kan ju inte avtala
om att någonting blir ett brott”, säger kommunens jurist Jenny Björkholm (Björkholm, 2012).
Å andra sidan kan det tänkas att den privata aktören är mån att hålla sitt avtal med kommunen
för att fortsätta bedriva den skattefinansierade verksamheten.
Det den här rapporten kan påvisa är att det föreligger meningsskiljaktigheter kring den gråzon
som omgärdar meddelarfrihet när det skrivs in i avtal för den privata sektorn, oavsett vilka
ideologiska värderingar som ligger bakom. Som det ser ut idag finns inget övergripande regelverk för kommunerna att förhålla sig till när man lägger ut uppdrag på entreprenad. I exemplet
Linköping är det upp till varje kommunal nämnd att bestämma vilken policy man vill inta vid
upphandlingar.
Det är i denna rapport varken fastställt hur synen på meddelarfrihet är vedertagen inom
kommunal verksamhet eller inom den skattefinansierade privata sektorn, där man har avtalat
om meddelarfrihet. Men en aktuell och viktig fråga för framtida undersökningar kan tänkas
vara att undersöka de normer, attityder och värderingar kring meddelarfrihet på arbetsplatserna. En tanke är att jämföra den privata och den offentliga sektorn, och även studera hur
arbetsklimatet påverkas beroende av lojalitetsprincipens rangordning. Denna rapport belyser
att det finns ett politiskt problem kring kontruktionen av detta spörsmål. Förhoppningsvis kan
framtida undersökningar bidra till att frågan når en lösning kring problemet.
16
Referenser
Andersson, J.-W. (2012, 03 14). Mailintervju med Jan-Willy Andersson (Kd), kommunalråd,
Linköping. (R. Sjöstrand, Interviewer)
Ask, B. (2011, 11 02). Anställda i privata vård- och skolföretag bör omfattas av meddelarfriheten.
Retrieved 03 11, 2012, from Newsmill: http://www.newsmill.se/artikel/2011/06/29/anstllda-i-privata-v-rd-och-skolf-retag-b-r-omfattas-av-meddelarfriheten
Bark, C. (2012, 02 20). Privata vårdföretagare vill ha lag om meddelarfrihet för sina anställda. Retrieved
03 12, 2012, from Sjukhusläkaren.se: http://www.sjukhuslakaren.se/2012/02/20/privatavardforetagare-vill-ha-lag-om-meddelarfrihet-for-sina-anstallda/
Björkholm, J. (2012, 3 13). Intervju med kommunjurist vid Linköpings kommun. (C. Herner,
Interviewer)
Björkman, C. (2012, 03 20). Intervju med sakkunnig inom Linköpings kommuns
utbildningsförvaltning . (R. Sjöstrand, Interviewer)
Carema Care. (2011, november 01). Meddelandefrihet. Retrieved november 01, 2011, from
Carema Care:
http://www.caremacare.se/hogertoppmeny/arbetahososs/meddelandefrihet.4.11d98f60132ed
a143d28000166082.html
Eriksson, P. (2011, 11 11). Maria Larssons svek mot whistleblowers. Expressen .
Jansson, S. (2010, 11 24). Landstingen värnar meddelarfriheten i avtalen. TCO-Tidningen .
Jansson, S. (2010, 11 24). TCO-tidningen. Retrieved 03 12, 2012, from Landstingen värnar
meddelarfriheten i avtalen: http://www.tcotidningen.se/landstingen-varnar-meddelarfriheteni-avtalen
Justitiedepartementet, R. (2001). Ds 2001: 9. Yttrandefrihet för privatanställda . Stockholm: Fritzes
offentliga publikationer.
Kriisa, L. (2010, 12 09). Alla företag säger sig ha meddelarfrihet i princip. Retrieved 03 12, 2012, from
Lag & Avtal: http://www.lag-avtal.se/tidningen/article3035690.ece
Lundby-Wedin, W. (2011, 02 24). Rädslans kultur breder ut sig. Retrieved 03 11, 2012, from
Svenska Dagbladet: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/radslans-kultur-breder-utsig_5954201.svd
Norén Bretzer, Y. (2010). Sveriges politiska system 1 uppl. Lund: Studentlitteratur AB.
Norrby, A. (2010, 11 25). Skydd för kommunal källa. Retrieved 03 12, 2012, from Lag & Avtal:
http://www.lag-avtal.se/nyheter/anstallning/article3022963.ece
17
SCB. (2011, 09 22). Finansiärer och utförare inom vård, skola och omsorg 2009. Retrieved 03 15, 2012,
from Statistiska centralbyrån:
http://www.scb.se/statistik/OE/OE0112/2009A01/OE0112_2009A01_SM_OE29SM1101.
pdf
Socialdemokraterna. (2011, 10 03). Meddelarskydd i skattefinansierad verksamhet. Motion
2011/12:K355 . Stockholm, Stockholms län, Sverige: Riksdagen.
Socialstyrelsen. (2009, 06 12). Lex Maria. Retrieved 03 19, 2012, from Socialstyrelsen:
http://www.socialstyrelsen.se/lexmaria
Söderlöf, G. (2010). Yttrandefrihet och lojalitet: vad gäller för anställda hos kommuner, landsting och
regioner? Stockholm: Sveriges kommuner och landsting.
Sveriges riksdag. (2011, 11 17). Interpellationsdebatt. Meddelarfrihet . Stockholm, Stockholms
län, Sverige: Riksdagen.
Vänsterpartiet. (2011, 09 20). Stärkt meddelarfrihet och meddelarskydd för anställda i offentligt
finansierad verksamhet. Motion 2011/12:K204 . Stockholm, Stockholms län, Sverige:
Riksdagen.
18