2012/03/22
Författare:
Theodor Wahrén, Marcus Axelsson
och Jonas Andalen Jernberg
[LINKÖPINGS
KOMMUNFULLMÄKTIGE]
Är Linköpings befolkning representerad i
kommunfullmäktige?
Seminariegrupp 1
Innehållsförteckning
1 Inledning
1.1 Syfte
1.2 Frågeställningar
2 Metod
3 Empiri
3.1 Vad är kommunfullmäktige?
3.2 Kommunfullmäktige - Ålder
3.3 Kommunfullmäktige – Genus
3.4 Kommunfullmäktiges - Utbildningsnivå samt arbete offentlig/privat
sektor och egen företagare
4 Analys och sammanfattande diskussion
4.1 Analys av åldern inom kommunfullmäktige
4.2 Analys av Genus inom kommunfullmäktige
4.3 Analys av utbildningsnivå/lönenivå inom
5 Sammanfattande diskussion
6 Referenser
5.1 Tryckta källor
5.2 Elektroniska källor
1
kommunfullmäktige
1 Inledning
Vi gick in i detta arbete med en uppfattning om att kommunpolitiken inte var socialt
representativ utan bestod av mestadels äldre och högutbildade män i första hand. Det som var
vår grund till arbetet byggde på våra fördomar om kommunpolitiken och vi ville skapa oss en
uppfattning om hur det verkligen låg till.
1.1 Syfte
Vårt syfte med denna studie är att undersöka om Linköpings befolkning är representerad i
kommunfullmäktige inom områdena ålder, inkomst, utbildning och kön. Samt att förmedla en
bild av vad kommunfullmäktige är och gör.
1.2 Frågeställningar

Vilka åldersgrupper är över- respektive underrepresenterade i kommunfullmäktige?

Vilka yrkesgrupper är över- respektive underrepresenterade i kommunfullmäktige?

Hur är könsfördelningen i kommunfullmäktige?
2 Metod
Vi har försökt utreda hur representativt Linköpings kommunfullmäktige är. För att göra detta
har vi använt oss utav en hel del statistiska data om både kommunen och kommunfullmäktige.
Vi har hittat statistiken både på internet och i de böcker vi använt som referenslitteratur. Till
en början försökte vi kontakta alla partier som har representanter i kommunfullmäktige men
detta ledde ingenstans då vi inte fick någon respons från de politiker vi kontaktade. Detta har
lett till att området angående utbildningsnivå och inkomstnivå har ett nationellt perspektiv då
vi inte kunde inhämta information om just Linköpings kommun.
Den bok som Mikael Gilljam skrivit, och där en viss statistik också är hämtad ur, anser vi är
av stor trovärdighet eftersom boken är baserad på statistik. Gilljams resonemang och
diskussioner kretsar just runt denna statistik. Vi har även hämtat teori från internetsidor. Dessa
sidor är bl.a. från Linköpings egen kommunhemsida. Olika tidningsartiklar har vi också
2
hämtat från internet. Dessa artiklar har vi granskat kritiskt och hämtat ut det som är mest
relevant.
3 Empiri
3.1 Vad är kommunfullmäktige?
Den högst beslutande församlingen i en kommun heter kommunfullmäktige. I Linköpings
kommunfullmäktige sitter 79 ledamöter från åtta olika politiska partier. Dessa ledamöter är
förtroendevalda. Under mandatperioden 2011-2014 styrs kommunen av Moderaterna,
Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet.
Kommunfullmäktige utser i sin tur en kommunstyrelse vars uppgift är att leda och samordna
allt arbete inom kommunen och ha ansvar för kommunens ekonomi.
Sista tisdagen i varje måndag sker ett sammanträde, som hålls i statshusets fullmäktigesal.
Allmänheten är välkommen till åhörarläktarna.
Innan sammanträdet avslutas så kan allmänheten få ställa frågor om verksamheten. Helst ska
dessa frågor vara inskickade till kommunledningskontoret senast dagen innan sammanträdet.
Politiker i kommunen blir invalda av medborgarna. Valen görs vart fjärde år samtidigt som
riksdagsvalen. För att kunna välja krävs:

ha fyllt 18 år senast på valdagen,
dels uppfylla något av villkoren att man är:

svensk medborgare som är folkbokförd i kommunen, eller har varit det tidigare

medborgare i någon av EU:s medlemsstater, Norge eller Island som man har varit
folkbokförd i Sverige i minst 30 dagar.

medborgare utanför EU som har varit folkbokförd i Sverige i minst tre år.
(http://www.skl.se/kommuner_och_landsting/om_kommuner/sa_styrs_en_kommun)
Den största uppgiften kommunfullmäktige har är att bevara och utveckla demokratin. Andra
viktiga uppgifter fullmäktige har är bland annat:

Mål och riktlinjer för verksamheten

Budget, skatt och andra ekonomiska frågor

Kommunens organisation och verksamhetsformer

Val av ledamöter och ersättare i nämnder och beredningar
3

Val av revisorer och revisorsersättare

Årsredovisning och ansvarsfrihet

Fullmäktige beslutar också i andra frågor som anges i kommunallagen eller andra
författningar.
(http://www.linkoping.se/Demokrati-politik/Kommunfullmaktige/)
3.2 Kommunfullmäktige – ålder
Medelåldern för en kommunpolitiker är 53 år (Gilljam, 2010). När det pratas om ålder i social
representation är det användbarare att använda sig av åldersgrupper. Dem kan man dela in i
följande kategorier 18-29, 30-64 och 65-. I Sverige utgör kommun och landstingsfullmäktige
5,5 procent av dem som är mellan 18-29 år, 92,2 procent som är mellan 30-64 år och 12,3
procent som är 65 år och äldre. Detta är räknat på 10 000 fullmäktigeledamöter vid kommun
och landsting, som svarat på en enkätundersökning 2008-2009. Totalt finns det 14 000
folkvalda ledamöter vid kommun och landsting (Gilljam, 2010).
När vi granskade kommunfullmäktige i Linköping delade vi upp dessa ålderskategorier i
ytterligare två grupper till så vi då har fem åderskategorier. Vi gjorde detta främst för att
tydligare se vilka åldrar som var över- respektive underdominerade. De ålderskategorierna
delades upp i 18-30, 31-40, 41-50, 51-64 och 65-.
I Linköping representeras gruppen 18-30 år av 11 ledamöter, 31-40 år 15 ledamöter, 41-50 år
15 ledamöter, 51-64 år 24 ledamöter, 65 år och äldre 11 ledamöter. Vi får ett bortfall här på
tre personer då en person var nämndesekreterare och informationen var svår att få fram på två
av personerna.
Den genomsnittliga åldern är 48,3 år där den äldsta ledamöten är 72 år och den yngsta
ledamöten är 22 år. Vi ser här klart och tydligt att den åldersgrupp som är mest dominerande
är ledamöter mellan 51-64 år.
De sista fem valperioderna har siffrorna för antal unga i kommunerna varit konstant högre
jämfört med landsting och riksdag. Dock visas ingen stigande trend i kommunerna (Gilljam,
2010)
Vi valet 2006 visade det sig att 60 av 290 kommuner i Sverige saknade fullmäktigeledamöter
som var under 30 år. Och bara i 31 kommuner var det mer än 10 procent av ungdomarna
4
(Gilljam, 2010). I Linköpings kommun finns den en representativitet på 13,9 procent.
Bland pensionärerna i Linköpings kommun, d.v.s. 65 år och äldre, finns en andel av 13,9
procent. Ungdomarna och pensionärerna har alltså ett lika stort deltagande i
kommunfullmäktige.
I hela landet saknades pensionärer i åtta kommuner, Umeå, Hjo, Mullsjö, Lilla Edet, Gnosjö,
Jokkmokk, Sollefteå och Vindeln.
Representationen av pensionärer som översteg andelen av riksbefolkningen finns i 67
kommuner. De kommuner med flest andel pensionärer finns i Vadstena med 34 procent,
Staffanstorp med också 34 procent och Rättvik med 31 procent (Gilljam, 2010).
I en tabell som finns i Gilljams (2010) bok visas hur åldersfördelningen är mellan de olika
partierna i riksdag, landstingfullmäktige och kommunfullmäktige. Vi ska inte visa hur alla
partier har åldrarna fördelat men några intressanta fakta kan vara bra att visa. Vänsterpartiet
och gruppen övriga hade mest andel unga i kommunerna. Moderaterna är näst största
ungdomsparti i landsting och riksdag med sju procent på all nivåer.
Pensionärerna stod för flest andel i den ”övriga gruppen” av partier. Att partiet ”Sveriges
pensionärers intresseparti” ingår i denna grupp kan förklara saken. Folkpartiet och
moderaterna står för den högsta andelen av pensionärerna vid riksdagspartierna i kommun och
landsting (Gilljam, 2010).
Iris Marion Young, som var professor i statsvetenskap i Chicago, diskuterar i sin bok Justice
and the Politics of Difference (1990) om att det är ett problem där under- och
överrepresenterade åldersgrupper finns. Young resonerar att underrepresentation leder till
politiskt utanförskap. Detta kan sedan leda till att sociala erfarenheter förloras.
3.3 Kommunfullmäktige – Genus
Vi har valt att utreda Kommunfullmäktige i Linköpings kommun utifrån ett Genus perspektiv
samt till vilken grad sammansättningen är representativ för kommunens invånare. År 1921 då
den allmänna rösträtten infördes blev ett avstamp för en mer aktiv kamp för ett jämställt
samhälle, inte minst med fokus på Genus. Det har varit en lång och utdragen process som än
idag inte är fullbordad men det är kanske inte så konstigt med tanke på hur det har sett ut
genom historien. Idag är uppfattning att vi har kommit relativt långt i jämställdhetsarbetet
men det går knappast att låta bli att reagera när man granskar sammansättningen i Linköpings
5
kommunfullmäktige. Att säga att arbetet har kommit långt samtidigt som det är 39 % fler män
än kvinnor känns naivt med tanke på att för invånarna i kommunen är samma förhållande 1,5
%. Hur kommer det sig att skillnaderna är så pass stora än idag, ses det som ett problem och
vad görs om sådant är fallet för att ändra på det.
I ett normativt samhälle borde rimligen kvinnor och män vara representerade i alla
sammanhang i likhet med hur befolkningen ser ut, det gäller inom arbetsmarknaden såväl som
inom politiken. Vi befinner oss idag i en situation där patriarkala värderingar infinner sig som
fundament till utformandet av vårt samhälle (Weedon, 1999, s20). Den patriarkala
dominansen i samhället kan till viss del bero på de skillnader som finns mellan manligt och
kvinnligt tänkande, där kvinnor i lägre utsträckning än män tenderar att fatta beslut som kan
innebära att mindre antal individer kommer till skada för att främja mängden(Lott, 2007, s30).
Frågan om huruvida det är ett problem eller inte att det inte råder total jämställdhet i
kommunfullmäktige ligger ju trots allt på vad väljarna anser är viktigt. Att det finns en
skillnad mellan antalet män och kvinnor betyder inte att det finns skillnad i kompetens, men
det anses i de flesta väljarkretsar inte vara den viktigaste frågan. Den generella uppfattningen
är och borde rimligen vara att det är med utgångspunkt i vem som är mest lämpad för
uppgiften som man röstar snarare än beroende på vilket kön representanten har. Självklart
måste konkurransen ske på lika villkor annars inskränker vi på vårt demokratiska styre.
I Sverige förs idag en aktiv politik för att öka jämställdheten inom inte bara politiken utan
inom alla sektorer där det finns ett underskott på kvinnor. Kommunfullmäktige i Linköping
tillsammans med många andra politiska sammansättningar skickar ut en typ av dubbelt
budskap då man manar på företagsledningar och styrelser att de måste öka andelen kvinnor
samtidigt som det finns stora skillnader mellan antalet män och kvinnor även på den politiska
arenan.
I Linköpingskommun finns det 59426(Statistik.linkoping.se) röstberättigade män och
58559(Statistik.linkoping.se) röstberättigade kvinnor vilken är en relativt jämn fördelning
med enbart cirka 1,5 % fler män än kvinnor. Det innebär att i kommunfullmäktige där det är
39 % fler män än kvinnor(46 män och 33 kvinnor) är det en sammansättning som inte är
socialt representativ för kommunen sett ur ett genusperspektiv.
Andelen kvinnor i partierna skiljer sig åt kraftigt, vissa partier har fullständig balans i antalet
män och kvinnor medan andra har betydligt sämre balans mellan könen. Den sämsta
6
representation har Centerpartiet där bara 1 av 5 ledamoter är en kvinna och bäst är
Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet som båda har lika många manliga som
kvinnliga representanter. Folkpartiet och Vänsterpartiet har båda fler kvinnor än män
samtidigt som Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Moderaterna har en manlig
dominans.
Könsfördelning i ett visst parti kan bli aningen missvisande om man enbart undersöker en
kommun men Moderaterna är det av de etablerade partierna som har minst andel kvinnor
totalt sett över hela landet. Alla partierna i den borgliga alliansen ligger några procentenheter
under oppositions partierna i kvinnorepresentation.(www.scb.se)
3.4 Kommunfullmäktige - utbildningsnivå samt arbete offentlig/privat sektor och egen
företagare
”All offentlig makt utgår från folket. Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning
och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt
statsskick och genom en kommunal självstyrelse.” – Regeringsformen paragraf 1.
Tydligheten i regeringsformens första paragraf kan vid första åtanken vara solklar. Men vad
säger egentligen verkligheten? Vad innefattar begreppet ”folket”? Vi har här valt att analysera
det kommunala styrelseskicket genom kommunfullmäktige, och då främst Linköpings
kommun. Om man skall utgå från regeringsformen borde kommunfullmäktige ur en normativ
synvinkel bestå av olika sociala skick som procentuellt sett finns representerade utifrån sin
storlek. Grundskoleutbildade, gymnasietutbildade, akademiker, förvärvsarbetande inom
offentlig/privat sektor samt egna företagare skall inneha makt som är grundat ur folkets
representation.
Visar det sig, genom detta grupparbete, att kommunfullmäktige inte representerar de ovan
nämnda sociala grupper blir då följdfrågan om det är ett faktiskt problem eller inte. Det finns
då enligt oss tre synvinklar som i sig får representeras genom följande ståndpunkter:
1. Ja det är ett problem att samhällets (kommunens) övre sociala skick är bestämmande
och överrepresenterade i den kommunala politiken. Där av måste vi agera och utföra
åtgärder för att ställa till rätta problematiken.
7
2. Nej det är inte ett problem. Det är bra att de med hög utbildning har högt inflytande
inom kommunalpolitiken då de rimligtvis borde ha ett vidare perspektiv tack vare sin
utbildningsnivå. Men samtidigt skall de med lägre utbildning få komma till tals då de
givetvis också representerar samhället.
3. Nej det är inte ett problem. Problemet ligger snarare i att de med högst bildning och
med störst insikt har för lite makt inom kommunalpolitiken. I den rådande
styrelseskicket med bristande krav på utbildningsnivå tas det politiska beslut som
saknar saklig grund och analys. Det är rimligt att den som till exempel är utbildad
biolog innehar en hög befattning inom den kommunala miljönämnden.
Ur ett historiskt perspektiv har Sverige alltid haft ett relativt starkt lokalt självstyre. De
moderna kommunernas former besitter idag makt som påverkar människors vardagliga liv.
Frågor som äldreomsorg, skola, lokal infrastruktur, lokal ekonomi och miljövård är typiska
ansvarsområden där kommunerna spelar en stor roll. Därav borde rimligtvis intresset för det
kommunala valet vara större än vad det i själva verket är. En generell uppfattning är att många
röstar på samma parti i riksdagsvalet, landstingsvalet och i det kommunala valet. Varför är det
på detta vis? Kan det ha en inverkan på vilka som är engagerade i den lokala politiken?
Historisk sett har variabler som civilstånd och förmögenhet (som indirekt kan kopplas till
utbildningsnivå och sysselsättning) haft en avgörande betydelse för människors valbarhet till
de politiska organen (s.1 kommunfullmäktiges representation, Håkansson, 2005). Formellt
sett har detta system satts i graven för att ge en mer representativ bild av folkets
representation. Dock har senare tids forskning påvisat att en svensk politisk elit har växt fram.
Hur blir det då med den sociala representationen? (Matilda Håkansson, 2005)
Det har visat sig att människor med hög utbildning är överrepresenterade i kommunpolitiken
generellt och i synnerhet i kommunstyrelserna. Detta kan medverka till att erfarenheter och
perspektiv från andra sociala grupper inte kommer till tals i den utsträckning de borde göra
(Håkansson, 2005). Denna förenklade slutsats låter enligt oss alldeles för drastisk då de övre
sociala skikten givetvis också kan ta hänsyn till intressen som inte innefattar dem själva.
Frågeställningar relaterat till den egna individens personliga konsekvenser blir då enligt
Håkansson relevanta. Skall man tex själv ha barn för att kunna ta vettiga beslut om
barnomsorg/skola? Skall man själv vara gammal för att ta bra beslut knutna till
äldreomsorgen?
8
Statistik framtagen av SCB från valet 2010 kan man se följande siffror relaterat till
utbildningsnivån hos de förtroendevalda inom Sveriges kommuner:

9,2 % har grundskolenivå, alternativt folkskolenivå.

39,7 % har gymnasieskolenivå.

20,5 % har eftergymnasial utbildning, kortare än 3 år.

30,7 % har eftergymnasial utbildning, 3 år eller längre.
Motsvarande statistik relaterat till befolkningens utbildningsnivå i landet.

14 % har grundskolenivå, alternativt folkskolenivå

46 % har gymnasieskolenivå

15 % har eftergymnasial utbildning, kortare än 3 år

23 % har eftergymnasial utbildning, 3 år eller längre.
Siffrorna talar sitt tydliga språk och den slutsatsen man kan dra är att de förtroendevalda har
betydligt högre utbildningsnivå än sina väljare. Den största skillnaden finns i antalet
högskoleutbildade.
Statistik framtagen av SCB från valet 2010 kan man se följande siffror relaterat till inkomster
hos de förtroendevalda inom Sveriges kommuner (inkomstnivåerna delas in i fem olika
grupper där 0-20% motsvarar låg inkomst, 21-40% motsvarar låg/medelinkomst, 41-60%
motsvarar medelinkomst, 61-80% motsvarar hög inkomst, 81-100% motsvarar mycket hög
inkomst. Grupperna är relaterade till rikets inkomstnivåer)

7,7 % av de förtroendevalda finns i spannet 0-20.

7,5 % av de förtroendevalda finns i spannet 21-40.

13,2 % av de förtroendevalda finns i spannet 41-60.

23,1 % av de förtroendevalda finns i spannet 61-80.

48,5 % av de förtroendevalda finns i spannet 81-100.
Det man kan se är alltså att höginkomsttagare är överrepresenterade i kommunfullmäktige och
att hela (!) 71,6 % av de förtroendevalda ligger inom spannet 61-100.
Slutsatsen från ovanstående siffror om utbildningsnivåer och inkomster är i sig ingen nyhet.
Att hög utbildning och hög lön ofta går hand i hand är allmänt känt. Men att så många
kommunpolitiker är höginkomsttagare är för oss i alla fall en överraskande siffra. I den
9
vackraste av världar skall den politiske representanten vara djupt förankrad till dom han
representerar. Följande skrev Leif Levin, professor i statsvetenska, Uppsala universitet, i SvD
”brännpunkt” 2012:
”Kort sagt ska representanten återspegla den han representerar. Men vänta ett ögonblick!
Låt oss tänka oss att vi representerar herr Johansson i en affärsuppgörelse, därför att herr
Johansson har svårt för siffror. Vad skulle herr Johansson göra, när alla siffror
presenterades? Bli förskräckt, är nog det rätta svaret. Men så förväntas naturligtvis inte
representanten reagera. Han ska granska, ifrågasätta, efterlysa belägg, diskutera för att på
så sätt bäst förvalta herr Johanssons tillgångar.
Representanten ska med andra ord vara annorlunda än den han företräder. Han ska vara
som herr Johansson ”at his best”, som om denne inte var rädd för siffror men väl insatt i
den fråga det gäller och utrustad med säkert omdöme om sannolika konsekvenser av skilda
handlingssätt. ”
Genom detta uttalande får man då tänka att vi som väljare förväntar oss att en politiker
SKALL vara högre utbildad (kunnig) generellt eller inom ett visst område. Vi tycker alltså då
inte heller att det är fel att det ser ut som det gör med en ”politisk elit”.
Hur ser relationen ut mellan vilka som väljer att engagera sig i den kommunala politiken,
även kallat ”fritidspolitiker”? Här finns det givetvis många angörande aspekter såsom tron till
den politiska kraften, egna erfarenheter, vetskapen om det svenska politiska systemet och
regelverk. Vi har här valt att ta en titt på de regelverk som reglerar ersättningar och
tjänstledighet för politiska uppdrag. Angående ekonomisk ersättning har kommunerna
individuella system vilket bidrar till en enorm skillnad mellan olika kommuner. Att de
politiska partierna ibland också ”betalar” sina representanter gör det hela inte enklare. Vissa
kommuner betalar sina politiker för antalet timmar dom deltar i politiska uppdrag och vissa
grundar sina ersättningar per tillfälle. En slutsats man kan dra är i alla fall att man inte blir rik
på att sitta i kommunfullmäktige, men det är heller inte något som kan liknas vid ideellt
arbete.
Örjan Holmberg från Sveriges radio gjorde 2009 en undersökning i frågan där han jämförde
ersättningsnivåerna i ett antal norrländska kommuner. Detta är några siffror han kom fram till:
10
Bjurholm 365 kr/sammanträde under 4 tim, 731 kr över 4 tim
Dorotea 230 kr/sammanträde under 4 tim, 428 kr över 4 tim Lycksele 642 kr/sammanträde,
för inläsning 214 kr
Malå 73 kr/tim
Nordmaling 133 kr/tim
Norsjö 633 kr/sammanträde under 4 tim, 845 kr över 4 tim, 208 kr om under 1 timme
Robertsfors 350 kr/sammanträde *
Skellefteå 174 kr/tim (tredubbelt första timmen)
Sorsele 50 kr/tim
Storuman 541 kr/sammanträde under 4 tim, 901 kr över 4 tim
Umeå 67 kr/halvtimmen (402 kr första timmen)
Vilhelmina 676 kr första tre timmarna, sen 28,50 kr/halvtimme (+ partigrupp)
Vindeln 495 kr/sammanträde under 3 tim, därefter 176 kr/tim
Vännäs 150 kr/tim (450 kr grundarvode upp till 3 timmar) Åsele 328 kr/sammanträde under 4
tim, 558 kr över 4 tim, 656 kr över 8 tim
Kan dessa skillnader innebära att vissa grupper i samhället mer ser ett politiskt uppdrag som
ett ekonomiskt förvärvsarbete? Kan vissa sociala grupper uteslutas då den ekonomiska
förlusten genom förlorad arbetstid är för stor?
Reidar Carlsson skrev 2009 en artikel i Norrtäljetidningen där han tog upp dessa
frågeställningar. Han valde där att både analysera sin egna kommun (Norrtälje) och riket i
stort. Han kom fram till att många pensionärer gärna engagerade sig politiskt som en hobby
och som ett sätt att dryga ut pensionen. Dom tillhör den grupp som inte behöver ta tjänstledigt
och har då på så sätt ingen som helst ekonomisk förlust att räkna med. Skall man då dra en
parallell ur ett historiskt perspektiv består då många kommunfullmäktige av åldringar som
tidigare har funnits som motsvartighet i ”gamla visa byäldsten”. Carlsson ser också stora
skillnader mellan offentliganställda och privatanställda. De som arbetar inom kommun,
landsting eller stat uppmuntras många gånger att åta sig politiska uppdrag. Särskilt då inom
sitt eget skrå där t.ex. en läraren engagerar sig i den kommunala skolpolitiken och där
undersköterskan företräder sin bransch i frågor som berör äldreomsorgen. Inte sällan är
offentliganställda politiker även engagerade fackligt. Egna företagare är i vissa kommuner
överrepresenterade då de ofta kan reglera sin arbetstid och har då på så vis ingen ekonomisk
förlust. Detta är dock ingen generell bild för företagare då många av dom bedriver sina
11
verksamheter med små marginaler och under dagtid. Svårast är det utan tvivel för de som är
anställda inom den privata sektorn. Visserligen finns det även för dom lagar som ger dom rätt
till tjänstledighet för politiska uppdrag. Men inställningen från arbetsgivarens sida är ofta
negativ då det hämmar företagets styrka. För den som dock ändå väljer en politisk karriär vid
sidan av kan inte räkna med en god karriärsutveckling eller stark lönekurva.
4 Analys och sammanfattande diskussion
4.1 Analys av åldern inom kommunfullmäktige
Som vi ser tydligt i statistiken så är ungdomarna och pensionärerna i Sverige de grupper som
är starkt underdominerade, som kan bero på många olika faktorer. Inte helt oväntat kanske.
Det är däremot en helt klart viktig fråga att fokusera på. Desto större balans mellan åldrarna i
kommunfullmäktige, eller i vilket sammanhang som helst för den delen, desto bredare social
representation blir det. Och den breda erfarenheten, som uppstår när representationen av alla
olika åldrarna är hög, är mycket fördelaktigt för kommunen. Så det som Iris Marion Young
påstod att underrepresentation leder till politiskt utanförskap, som i sin tur leder till att sociala
erarenheter går förlorad, håller säkert de flesta med om.
I Linköping består fullmäktige av lika många ungdomar som pensionärer. Där får vi en bra
balans mellan de åldersgrupperna.
Samhällen behöver dragkraft åt båda hållen. Vi menar med detta att det behöver finnas starka
viljor både på de äldre- och de yngres sida. Om det då finns förhållande lika stor
representation av dessa åldrar ökar detta till att det blir mer jämlika beslut. Om vi istället bara
skulle ha ungdomar i kommunfullmäktige, skulle detta säkert leda till många felaktiga beslut
pga. bristen av de äldres erfarenhet som är ytterst behövlig i många beslut. Likaså blir det om
fullmäktige skulle bestå av enbart pensionärer. Pensionärerna skulle visserligen ha stor
erfarenhet men skulle kanske glömma bort ungdomen i vissa samhällsfrågor.
I Linköping finns en relativt bra representation mellan åldersgrupperna. Den gruppen som står
för den högsta representativiteten är ledamöter mellan 51-64 år vilket inte är oväntat med
tanke på att medelåldern för en ledamot i kommunfullmäktige i Sverige är 53 år. Det kan
kanske t.o.m. bara vara bra om snittåldern är lite högre med tanke på den erfarenhet som krävs
för att utföra jobbet som politiker. Många påpekar att erfarenheten inte behöver vara större
hos äldre bara för att dem just är äldre. Kanske är det så, men majoriteten av stor erfarenhet
12
finns hos de äldre.
I gruppen ungdomar mellan 18-30 finns en representation på 13,9 procent i Linköping. Det är
en bra siffra med tanke på att det bara var 31 av 290 kommuner i Sverige, som hade en
representativitet över 10 procent av ungdomar, vid valet 2006. Linköpings kommun har alltså
en stor andel ungdomar i sin kommunfullmäktige om vi jämför med andra kommuner i landet.
Detta är ett mycket bra bevis på att det finns många engagerade ungdomar i Linköping. Det är
också en viktig symbol utåt sett för Linköping som stad.
En gissning till varför det är en så förhållandevis bra representation mellan åldrarna i
fullmäktige kan vara att Linköping hör till de större städerna i folkmängd beräknat. I dem
mindre städerna kanske det lätt blir att ungdomarna flyttar ifrån dem små städerna för att
exempelvis börja studera i någon större stad. I Linköping, som är en stor stad, stannar kanske
många ungdomar kvar eftersom det bl.a. finns ett stort universitet att söka sig till.
4.2 Analys av Genus inom kommunfullmäktige
Genus arbetets resultat i kommunen skiljer sig åt partierna emellan på ett sett som speglar de
den nationella representationen i partierna. Oppositionspartierna har en större jämlikhet i sina
partier och sämst representerade är kvinnor i Moderaterna och de partier SCB benämner
Övriga. Kommunfullmäktiges sammansättning i förhållande till kommunens invånare visar
sig tydligt vara icke socialt representativ. Totalt sett hamnar kommunen på den nationella
nivån i jämställdhet, med cirka 58 % män och 42 % kvinnor som förtroendevalda. (SCB)
4.3 Analys av utbildningsnivå/lönenivå inom kommunfullmäktige
Att Sveriges 290 kommunfullmäktige skulle representeras av folkets genomsnitt ur en social
synvinkelt kan man utesluta. Skulle man besöka ett kommunalt politiskt sammanträde skulle
man där bevittna en förhållandevis vältutbildad och ekonomiskt välmående samling
människor. Statistiken talar ett mycket tydligt språk och den allmänna bilden/myten om en
”politisk elit” får nog härmed bekräftas i vissa hänseenden. Om man ser detta som ett problem
får man själv ta ställning till enligt det tre ståndpunkterna skrivna tidigare i detta avsnitt. Men
om viljan till en mycket högre representationsgrad är tillräckligt stark borde förändring ske
per automatik. Är man medelinkomsttagare och anser att det är av stor vikt att någon av
hans/hennes egna ekonomiska grupp skall representeras i kommunfullmäktige får han/hon
antingen ställa upp själv som representant eller rösta på någon ur samma ekonomiska nivå.
Samma resonemang är applicerbart på utbildningsnivån. Är det då av vikt för en väljare att ta
13
hänsyn till detta? Eller anser väljaren idag att politiska sakfrågor är viktigare än vad folk har
för inkomst eller utbildning? Ja kanske.
5 Sammanfattande diskussion
Efter att vår analys är gjord, kan vi nu se att den sociala representativiten i
kommunfullmäktige, i ålder mätt, är den faktor som är mest balanserad i jämförelse med
genus, utbildning och lönenivå. Även i jämförelse med andra kommuner i Sverige så har
Linköpings kommun en bra representativ nivå av blandade åldrar. Såklart är den största
åldersgruppen i kommunfullmäktige dem mellan 51-64 år. Här måste vi vara realistiska. Går
det att få en hundraprocentig representativitet inom någon av dessa sociala faktorer som vi har
undersökt? Vissa skulle säga ja och andra skulle säga nej. Vi låter denna fråga vara öppen här.
Det viktiga är att stäva åt rätt håll för att kunna få en sådan jämn nivå som möjligt.
Ur ett genusperspektiv gäller också här samma sak. Med tiden kommer förhoppningsvis
kvinnorna få mer representativitet, men det måste då finnas människor som kämpar för denna
fråga.
En av de svåraste frågorna kan då kanske bli hur kommunerna ska få in mer människor med
blandade utbildningsnivåer. Människor med lägre utbilningsnivå känner kanske en hopplöshet
i tanken på att jobba sig in i kommunfullmäktige. Många kanske tänker att dem inte har något
inflytande i sådana sammanhang.
Men i sin stora helhet känns det som att Linköpings stad fungerar förhållandevis bra. Kanske
pga. den relativt jämna balansen mellan åldrarna i kommunfullmäktige?
14
6 Referenser
5.1 Tryckta källor:
Gilljam, Mikael (2010) Politik på hemmaplan: tiotusen fullmäktigeledamöter tycker om
politik och demokrati, Stockholm: SKL Kommentus
Young I, (1990) Justice and the politics of difference, Princeton, N.J: Princeton Universitet
Chin, Lott, Rice, Sanches-Hucles, (2007) Women and Leadership Transforming Visions and
Diverse Voices, Oxford: Blackwell Publishing
Håkansson, Matilda (2005), Kommunfullmäktiges representation, Linköping: Linköpings
universitet
Weedon, Chris (1999) Feminism, theory and the politics of difference, Oxford, Blackwell
Publishing
5.2 Elektroniska källor:
http://www.linkoping.se/Demokrati-politik/Kommunfullmaktige/ - hämtat den 18/3-12
http://www.skl.se/kommuner_och_landsting/om_kommuner/sa_styrs_en_kommun - hämtat
den 19/3-12
http://app.linkoping.se/fmannaregister/personer_namnd.asp?NamndID=1 – hämtat den 16/312
http://statistik.linkoping.se/pxweb2008/Dialog/varval.asp?ma=be01&ti=Folkm%E4ngd+efter
+%E5lder%2C+%E5r+och+k%F6n%2E+&path=../Database/Linkoping/Befolkning/&lang=2
- hämtat den 17/3-12
http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____160754.aspx - hämtat den 15/3-12
http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____195156.aspx - hämtat den 15/3-12
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/politiker-maste-inte-likna-folket_6763953.svd - hämtat
den 18/3-12
15
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=109&artikel=2584407 – hämtat den 19/312
http://norrteljetidning.se/nyheter/ledare/1.921046-alla-kan-inte-vara-politiker - hämtat den
19/3-12
http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____159504.aspx - hämtat den 20/3-12
16