Artikel 12 - The Uppsala Internationalization Process Model Revisited From Liability of Foreigness to Liability of Outsidership
Artikeln föreslår en utvidgning av modellen,“The Uppsala Internationalization Process Model”, som
lanserades i artikeln ”The internationalization Process of the Firm – A Model of Knowledge
Development and increasing market commitements” av samma författare på 1970-talet. Den nya
modellen tar större hänsyn till det nätverk som internationaliseras, och ser inte längre företaget som
en ensam part, samt lägger till några nya faktorer som viktiga i den inkrementella
internationaliseringsprocessen.
Modellen från 1977 och dess brister
Finnes först och främst i artikeln från samma år. Kritik har riktats mot modellen och författarna
erkänner i den här artikeln några fundamentala brister:



Marknadsengagemang är en parameter i modellen. Det definieras eller förklaras inte vad
ökat eller minskat engagemang leder till eller vad det innebär.
Processen av inkrementell internationalisering som förs fram i modellen är inte
deterministisk, men har uppfattats som sådan av omvärlden.
Förmågan för företag att hoppa över delar av modellen – ”born globals” till exempel.
Fler element
I artikeln från 2009 läggs fler element till: Ett företags nätverkssyn, Relationer och förtroende samt
slutligen Möjlighetsutveckling.
Ett företags nätverkssyn
En rad olika studier under nittiotalet visar på att ett företags partnerskap och nätverk påverkar deras
expansionsmönster. Detta innebär att man kan ifrågasätta att bedöma ett företags
expansionsmönster endast utifrån hur företaget fungerar och ser ut själv, isolerat från sin omvärld.
Om ett företag försöker expandera utanför sitt nätverk in i ett nytt land krävs det att man får en
möjlighet att integreras i ett nytt nätverk. Man blir då en ”Insider” i ett nytt nätverk. Om man inte
uppnår detta blir man alltså en ”Outsider” och kan inte bli framgångsrik på marknaden. Exempelvis
en B2B-marknad där många befintliga relationer finns – lyckas företaget inte med att skapa
relationer med det befintliga nätverket och bli en del av kedjan blir det svårt att överleva på
marknaden.
Kunskap och lärande
Författarna argumenterar för att kunskap och lärande måste ske inom
internationaliseringsprocessen. Detta stöder dom typiskt på andra författare som funnit att ett
globalt företags kunskap om olika marknader ofta sitter i lokala dotterbolag. Det är därför
nödvändigt att vara oerhört bra på att förvalta kunskap och skapa en lärande organisation som tar till
sig all den information som samlas ihop under åren.
Relationer och förtroende
För att kunna bli en lärande organisation mot förtroende finnas. Det är en viktig faktor för att
utveckla ny kunskap (och sprida den i organisationen) samt är en förutsättning för att
kunna ”commita” till en ny möjlighet. Det är en dyr och tidskrävande process att utveckla ett
förtroende men krävs för att internationalisering ska gå väl.
Möjlighetsutveckling
Författarna kritiserar förfarandet att det finns ”möjlighetshittande” (hitta en möjlighet i en marknad)
samt möjlighetsskapande och argumenterar för att det snarare bara finns möjlighetsutvecklande som
innehåller element av både de tidigare nämnda distinktionerna. Istället karaktäriseras
möjlighetsutvecklande av två stadier: igenkännande och exploatering. I dessa skeden är lärande och
commitande väldigt viktigt. Förtroende är ett viktigt smörjningsmedel för att bli framgångsrik i
gripandet av en möjlighet.
Figur 1The business network internationalization process model
(2009)