Svenska 1700-talsnamn på
utländska träslag
- artbestämning via jämförelse med samtida träprovssamlingar
och mikroskopisk vedartsanalys
Anette Glöde
MÖBELKONSERVERING
Carl Malmsten
Centrum för Träteknik & Design
REG NR: LiTH-IKP-Ing-Ex-02/18-SE
Juni 2002
Avdelning, Institution
Division, Department
Datum
Date
LiTH - IKP
Carl Malmsten Centrum för Träteknik & Design
Renstiernas Gata 12
116 28 Stockholm
Språk
Language
Rapporttyp
Report category
2002-06-07
ISBN
ISRN
Svenska/Swedish
Engelska/English
Annat/Other
Examensarbete
Övrig rapport
Kurs
URL för elektronisk version
Serietitel och serienummer
Title of series, numbering
Registreringsnummer
LiTH-IKP-Ing-Ex- 02/18-SE
Svenska 1700-talsnamn på utländska träslag - artbestämning via jämförelse med
samtida träprovsamlingar och mikroskopisk vedartsanalys
Författare Anette Glöde
Titel
Title
Author
Sammanfattning
Abstract
Uppsatsen består av en sammanställning av svenska namn på utländskt trä från ca 1740-1800
som jämförs med tre samtida träprovsamlingar. Syftet är att visa vilka träslagsnamn som
användes och vilka botaniska arter de representerar. Mikroskopisk vedartsanalys har utförts
på ett träprov. Materialet ger en introduktion för möbelkonservatorer till historisk
träslagsanvändning och artbestämning.
Nyckelord
Keywords
Trä; Träslag; Vedanatomi; Konservering; Restaurering; Möbler;
Sammanfattning
Under perioden 1740-1800 importerades ett stort antal utländska träslag till Sverige för att
användas som faner till högreståndsmöbler. Syftet med uppsatsen är att utifrån arkivaliska
källor från ovan nämnda period presentera en sammanställning av svenska populärnamn på
utländska träslag och jämföra dessa med träprovssamlingar från motsvarande period.
Resultatet redovisas i tabellform med uppgifter om vilka träslagsnamn som användes under
perioden ifråga och vilka botaniska arter de representerar. Uppsatsen redogör också för
möjligheterna att via mikroskopisk vedartsanalys artbestämma oidentifierade träslag i
träprovssamlingarna. Förhoppningen är att materialet skall kunna utgöra underlag för vidare
forskning inom området.
Arbetet har utförts under våren 2002. De skriftliga källorna gav 29 svenska namn på utländska
träslag varav fyra saknade koppling till botanisk art men fanns representerade i samtida
träprovsamlingar. För att koppla ett av dessa, det svenska populär- och handelsnamnet
sockerdam/n till botanisk art gjordes en mikroskopisk vedartsanalys. Resultatet är tvetydigt
men sannolikt syftar namnet på en palisanderart (Dalbergia spp.). Fler jämförande analyser
måste dock utföras. Tillgängliga faktauppgifter är begränsade då det föreligger få skriftliga
källor producerade av personer som verkligen arbetade med träslagen. En annan begränsning
utgörs av de restriktioner som föreligger vad det gäller provtagning i historiskt museimaterial.
Uppsatsen identifierar också andra träslagsnamn vilka vi saknar tillfredställande kunskap om
(botaniskt namn), t.ex. canatipi och madeiraträ. Uppsatsen är också avsedd att kunna
användas av möbelkonservatorer och möbelrestaurerare som en introduktion till historisk
träslagsanvändning och vedanatomisk artbestämning.
Abstract
During the period 1740-1800 many foreign species of timbers was imported to Sweden to
produce veneer for use in the production of high quality furniture. The purpose of this paper is
to compel Swedish popular names of foreign wood from archive materials from the
mentioned period and to compare them with collections of wood-samples from the same
period. The result is a list of names of wood that where used during the period and the
corresponding botanical species they represent. Hopefully this material can be of use for
further research, e.g. if a Swedish name from the period has a corresponding wood-sample
from the same period of time, there is a possibility to make a microscopic wood-analyse to
determine botanical species.
The study was done between January to June 2002. The search in archive materials resulted in
29 Swedish popular names on foreign wood. Four of these lacked botanical names but had
corresponding wood-samples. The attempt to determine the botanical name on one of these
popular names “Sockerdan” by a microscopic wood-analysis was done. The result is
ambiguous but the name is possibly referring to a Dalbergia spp. However, further analyses
are needed. Available facts are limited since there are few written sources produced from
professional cabinet makers who worked with the different species of wood during the studied
period. Furthermore, the samples of wood are historic materials stored in museums with
restricted availability to sampling for microscopic wood-analyses.
The study identifies more Swedish popular names of wood-species from the period 17401800 that lacks botanical names, e. g. canatipi and madeirawood. The study can also be used
as an introduction for furniture conservator’s historical use of wood and how to identify the
species through microscopical examination.
Förord
Det har varit ett intressant och lärorikt arbete att sammanställa detta material. Jag valde ämnet
för att jag ville utveckla mina kunskaper i mikroskopisk vedartsanalys men kanske mest för
att jag är allmänt intresserad av träslag och träkunskap. Jag ville lära mig mer om vilka
utländska träslag som använts i möbler tillverkade i Sverige och har saknat sammanfattande
litteratur i ämnet som riktat sig till möbelkonservatorer. Min ambition har inte varit att
åstadkomma något komplett material men däremot ett underlag att bygga vidare på och att
visa på de kunskapsluckor som finns. Ett syfte har också varit att möbelkonservatorer och
möbelrestaurerare skall kunna använda uppsatsen som en introduktion till hur man själv kan
lära sig mer om träslag och vedartsanalys.
Jag vill tacka min handledare Ulf Brunne för entusiastiskt stöd och fackmässig granskning av
innehållet. Lassi Koivunen och Per Kortebäck från Husgerådskammaren har också varit ett
värdefullt stöd och givit uppmuntrande motiveringar till att undersöka detta material. De har
också bidragit med fackmässiga kunskaper vid undersökandet av Drottning Lovisa Ulrikas
träprovsamling. Vidare vill jag tacka intendent Birgitta Martinius och Nordiska museet för att
de varit behjälpliga vid undersökningen av Anders Berchs träprovsamling. Jag vill också rikta
ett speciellt tack till Skokloster slott och intendent Maria Perers för möjligheten att studera
träprovskåpet i deras samling och utföra vedartsanalys på ett av träproven. Denna typ av
samarbete genererar ny kunskap! Sist men inte minst vill jag tacka min man, Dan Glöde för
uppmuntran, stöd och goda råd.
2002 06 05
Anette Glöde
Innehållsförteckning
1. Inledning
1
2. Historisk bakgrund
2
2
3
5
2.1 Frihetstiden – Upplysningstiden
2.2 Möbelhantverkets stilar under perioden 1740-1800
2.3 Hur Sveriges ekonomiska politik påverkade möbelhantverket
3. Svenska namn på utländska träslag år 1740-1800
3.1 Importhandlingar
3.2 Exporthandlingar
3.3 Bouppteckningar och andra skriftliga källor
3.3.1 Georg Haupt
3.3.2 Nils Dahlin
4. Träprovsamlingar
4.1 Anders Berchs träprovsamling
4.2 Lovisa Ulrikas träprovsamling
4.3 Träprovskåpet på Skokloster slott
4.4 Träbiblioteket i Alnarp
5. Svenska träslagsnamn från 1700-talet jämfört med
träprovsamlingarnas motsvarighet
6. Artbestämning via mikroskopisk vedartsanalys
6.1 Grundläggande principer inom vedanatomi och vedartsbestämning
6.2 Iakttagna särdrag hos träprovet
6.3 Träslag med motsvarande särdrag
6.3.1 Kommentarer till vedartsanalys
6
6
8
9
9
11
13
13
14
17
19
20
35
35
36
39
41
7. Sammanfattande diskussion
43
8. Källförteckning
45
45
47
47
47
8.1 Skriftliga källor
8.2 Arkivaliska källor
8.3 Muntliga och opublicerade källor
8.4 Fotografiskt bildmaterial
Figurförteckning
Figur 1. Exempel på ”marqueterie á fleurs”. Bilden är kopierad från Mästarnas möbler, s. 99
(Sylvén, 1996).
Figur 2. Exempel på intarsiamöbel med flammig björk som bakgrund. Bilden är kopierad från
Mästarnas möbler, s. 173 (Sylvén, 1996).
Figur 3. Cermonivagga, HGK 133. Utförd 1778 av Georg Haupt enligt bevarade räkenskaper.
Bilden är kopierad från Georg Haupt, Ebeniste du Roi, s. 74 (Lagerquist, 1979).
Figur 4. Ett utsnitt ur parkettläggning från vaggans fundament. Bilden är kopierad från Georg
Haupt, Ebeniste du Roi, s. 77 (Lagerquist, 1979).
Figur 5. Utdrag ur Nils Dahlins bouppteckning (1788/2:336 s. 350-353 S.S.A.).
Figur 6. Exempel ur Anders Berchs träprovsamling Nordiska museet inv. nr 17.648. Foto:
Anette Glöde.
Figur 7. Drottning Lovisa Ulrikas träprovsamling, HGK 461. Höjd 158 mm, bredd 269 mm
djup 229 mm. Foto: Anette Glöde.
Figur 8. Drottning Lovisa Ulrikas träprovsamling, HGK 461. Skrinet från sidan och framifrån
med dragluckan delvis öppen. Foto: Anette Glöde.
Figur 9. Ett exempel ur Drottning Lovisa Ulrikas träprovsamling, HGK 461. Låda 2. Foto:
Anette Glöde.
Figur 10. Träprovskåpet på Skokloster slott består av tio lösa sektioner/kassetter, staplade på
varandra. Höjd 945 mm, bredd 855 mm, djup 425 mm. Bilden är tidigare publicerad
i en artikel av Knutsson (1989) i tidskriften Hemslöjden.
Figur 11. Exempel på lådornas innehåll. Bilden är tidigare publicerad i en artikel av Knutsson
(1989) i tidskriften Hemslöjden.
Figur 12. Träprovskåpet på Skokloster slott. Exempel på innehållet i varje kassett. Bilden är
tidigare publicerad i en artikel av Knutsson (1989) i tidskriften Hemslöjden.
Figur 13. Skokloster inventarienr. 14095.
Figur 14. B. 899, B. 915.
Figur 15. Lovisa Ulrikas samling, låda 6.
Figur 16. B. 887.
Figur 17. B. 926, B. 944.
Figur 18. B. 954.
Figur 19. Skokloster inventarienr. 14032.
Figur 20. B. 541, B. 925.
Figur 21. Skokloster inventarienr 14029.
Figur 22. Lovisa Ulrikas samling, låda 5.
Figur 23. B. 948, B. 949.
Figur 24. B. 517, (B. 910, Troligen samma träprov med två nr.) B. 545.
Figur 25. Skokloster inventarienr. 14251, samt 14116.
Figur 26. Lovisa Ulrikas samling, låda 2, Cedre de surinam, låda 6, Seadre.
Figur 27. B. 951, B. 900.
Figur 28. Skokloster inventarienr. 14038-14043.
Figur 29. Lovisa Ulrika, låda 6.
Figur 30. Skokloster inventarienr. 14220.
Figur 31. B. 1004, B. 538.
Figur 32. Lovisa Ulrikas samling, låda 3.
Figur 33. Skokloster inventarienr. 14174.
Figur 34. Skokloster inventarienr. 14253. Har även namnet sockerdam.
Figur 35. B. 956, B. 961.
Figur 36. B. 927.
Figur 37. B. 533.
Figur 38. Skokloster inventarienr. 14230.
Figur 39. B. 1000.
Figur 40. Skokloster inventarienr. 14113.
Figur 41. Lovisa Ulrikas samling, låda 5, Olivier, låda 6, Olivier bastard.
Figur 42. B. 931.
Figur 43. B. 888.
Figur 44. Lovisa Ulrikas samling, låda 6. Palisander kallas också Jakaranda idag. Därför
redovisas även ett träprov med denna benämning.
Figur 45. B. 582, B. 877.
Figur 46. Lovisa Ulrikas samling, låda 1.
Figur 47. Skokloster inventarienr. 14038.
Figur 48. B. 525.
Figur 49. Skokloster inventarienr. 14095, se Amarant.
Figur 50. B. 957.
Figur 51. Skokloster inventarienr. 14149.
Figur 52. Skokloster inventarienr. 14218.
Figur 53. B. 928, B. 958.
Figur 54. B. 546.
Figur 55. Lovisa Ulrikas samling, låda 6.
Figur 56. Skokloster inventarienr. 14253.
Figur 57. B. 962, B. 963 (Sockerdan bastard).
Figur 58. Skokloster inventarienr. 14079-84.
Figur 59. Lovisa Ulrikas samling, låda 2, Nojer des Indes, Nojer Fransois, låda 1, Loupe de
grenoble, Grenoble.
Figur 60. B. 51.
Figur 61. Enkel perforation. Tangentiellt snitt x400. Foto:Anette Glöde.
Figur 62. Homocellulära märgstrålar. Radiellt snitt x400. Foto. Anette Glöde.
Figur 63. Märgstrålar, tangentiellt snitt x100. Foto: Anette Glöde.
Figur 64. Kärl, tvärsnitt x100. Foto: Anette Glöde.
Figur 65 Punkt 61 och 62, kristaller i celler har inte registrerats i databasen. Jag är osäker på
denna punkt men redovisar i bildform mina iakttagelser. Fotografiet är taget i radiellt
snitt, förstoring x400. Foto: Anette Glöde.
Tabellförteckning
Tabell 1. Sammandrag av bilaga 1, träslag som förekommer i importhandlingar till
Stockholms- resp. Göteborgs hamn 1740-1780.
Tabell 2. Träslag som nämns i exporthandlingar gällande möbler under åren 1740-1779.
Tabell 3. Utländska träslag nämnda i Georg Haupts (1785/1:450 S.S.A) och Anna Elisabeth
Linnings (1777/5:429 S.S.A) bouppteckningar.
Tabell 4. Träslag använda i vagga (HGK 133) enligt Georg Haupt.
Tabell 5. Träslag som nämns i Nils Dahlins bouppteckning (1788/2:336 s. 350-353 S.S.A.):
Tabell 6. En redovisning av de fyra träslag som hade motsvarande egenskaper som det
analyserade vedprovet enligt CSIROID, Oxford Prl Key och delvis Oxford Chalk
Key.
Bilageförteckning
Bilaga 1.Träslag som nämns i importhandlingar
Bilaga 2. Förteckning över träprover i Anders Berchs samling
Bilaga 3. Förteckning över träproverna i Drottning Lovisa Ulrikas träprovsamling, HGK 461
Bilaga 4. Förkortad version av inventarieförteckningen för träprovsamlingen i Skokloster slott
Bilaga 5. Tabell med träslagens svenska, botaniska och utländska namn
Bilaga 6. Oxford Chalk Key och Oxford Prl Key
1 Inledning
Sverige har en stor och relativt välbevarad kulturskatt av äldre möbelhantverk,
såväl högreståndsmöbler som allmoge. I många av högreståndsmöblerna användes
under andra hälften av 1700-talet utländska träslag med kraftiga färger, i synnerhet
vid intarsiaarbeten. Dessa möbler var exklusiva eftersom de tropiska träslagen var
dyra och svåra att uppbringa. Idag är de olika träslagens färger blekta av solljus
och färgeffekten är i regel borta. Att bestämma träslag i dessa möbler kan därför
vara svårt men är angeläget, både för möbelkonservatorer och andra yrkesgrupper
inom föremålsvården.
Möbelkonservatorns primära mål när det gäller träslagsbestämningar är att göra
riktiga identifikationer vid kompletteringar. Eftersom tillgång och val av träslag
påverkades av rådande handelskontakter kan kunskap om äldre tiders
virkeshandel, tillsammans med en identifiering av träslaget också ge värdefull
information om en möbels historiska proveniens och ålder. En korrekt beskrivning
av en möbels olika träslag underlättar också katalogisering och
föremålsbeskrivning.
Trä är ett vanligt material men kunskapen om olika träslag är trots det mycket
begränsad. När träslag omnämns i möbellitteraturen eller i anslutning till utställda
möbelföremål är de oftast frågan om summariska beskrivningar. Litteratur som
behandlar hur utländskt trä användes historiskt saknas nästan helt. Hinckley (1960)
skriver i Directory of the Historic Cabinet Woods om den historiska användningen
av trä utifrån ett internationellt perspektiv. Marschall Lagerquist (1979, 1981)
nämner i Georg Haupt och Den yrkesmässiga möbelhandeln i Sverige intill år
1780 i olika sammanhang de träslag som behandlas i detta arbete. Han påtalar
också möjligheten att jämföra dessa träslagsnamn med samtida träprovsamlingar.
Möbelkonservatorer använder sig i regel av sin erfarenhet och artbestämmer
träslagen okulärt. Vid behov finns också makroskopiskt baserade
identifikationsnycklar som underlättar identifieringen av de vanligaste europeiska
träslagen utifrån deras visuella särdrag. Båda dessa metoder kräver erfarenhet och
kontinuerlig träning. Att identifiera utomeuropeiska träslag kan vara svårare och
den enda möjligheten att med vetenskaplig tillförlitlighet identifiera ett okänt
träslag är att preparera tunnsnitt som undersöks mikroskopiskt. Utifrån
databaserade identifikationsnycklar kan man därefter fastställa familj, släkte och
art.
Under den tidsperiod uppsatsen behandlar, ca 1740-1800, användes träslagens
botaniska namn av en begränsad skara vetenskapsmän. Hantverkare,
trävaruhandlare och allmänhet använde sig däremot av handelsnamn och
populärnamn som i många fall inte används idag. I ett flertal fall råder det därför
osäkerhet om vilka träslag som åsyftas i skriftliga källor från denna tidsperiod.
Vilka träslag avsågs t.ex. när man i Georg Haupts bouppteckning antecknade
madeiraträ eller sockerdan i virkeslagret? Georg Haupt var en berömd
möbelsnickare och hovschatullmakare under senare delen av 1700-talet.
1
Om man som möbelkonservator skall kunna kommunicera om träslag är det
nödvändigt att tillägna sig en korrekt nomenklatur. Då krävs att man förutom
dagens populär- och handelsnamn hänvisar till träslagets botaniska namn och dess
historiska benämning. Att öka kunskapen om äldre tiders träslagsbenämningar och
samtidigt ge vägledning för möbelkonservatorer och andra intresserade vid
bestämning av träslag i möbler från denna tidsperiod är ett syfte med detta arbete.
Huvudsyftet är dock att undersöka om det i träprovsamlingar från 1700-talet finns
träprover med benämningar motsvarande de skriftliga källorna. Om träprovernas
botaniska- handels- eller populärnamn motsvarar namnen i de skriftliga källorna
finns möjligheten att fastställa den botaniska arten via mikroskopisk vedartsanalys.
2 Historisk bakgrund
Under tiden från 1700-talets mitt till 1800-talets början präglades Sverige av nya
idéer som influerade såväl politik, ekonomi som världsuppfattning. Den
ekonomiska politiken tillsammans med stora förändringar i samhällsutvecklingen i
Sverige och Europa påverkade i sin tur möbelstilarna och möbelproduktionen.
Handelsvägarna utvidgades och man fick tillgång till nya material som t.ex.
tropiskt trä. Idéerna under upplysningstiden, som senare delen av 1700-talet också
benämns, var drivande när det gällde att samla, förstå och systematisera naturen
vilket resulterade bl.a. i de träprovsamlingar som används som jämförande
material i denna uppsats.
2.1 Frihetstiden - Upplysningstiden
I Nationalencyklopedin (2000) beskrivs frihetstiden som perioden från Karl XII: s
död 1718 fram till Gustav III: s statsvälvning 1772. Den präglas av ett ekonomiskt
tänkande som benämns ”merkantilism”. Statens påverkan på den ekonomiska
politiken var stor. Man förde en aktiv utrikes-, handels- och skyddspolitik till
förmån för handelns, sjöfartens och industrins utveckling, bl.a. via tullar och
importförbud. Staten gav om möjligt den egna handeln och industrin ensamrätt till
koloniala råvarukällor och marknader. För att främja sysselsättning,
befolkningstillväxt och arbetsfördelning gavs stöd och privilegier till städer, valda
näringsgrenar och företag. Målet var att främja produktionen inom landets gränser
samt minska behovet av import. Samtliga europeiska länder dominerades av
merkantilistiska uppfattningar under 1600- och 1700-talet.
Med upplysningstiden menas att perioden präglades av starka intellektuella
strömningar som syftade till ”upplysning”. Vanligen avses en krets filosofer och
författare i Frankrike som ursprunget. Dessa försökte att med förnuftets och
vetenskapens hjälp skapa en sammanhängande rationalistisk världsbild och
kritiserade dogmatism och maktfullkomlighet i såväl kyrklig som statlig form. (NE
2000). Stora uppslagsverk skapades under denna tid, bl.a. Roubos Encyklopédie
des arts de la menuiserie (1772-74). Perioden avslutas i och med den franska
revolutionen 1790.
2
Man hade under denna tid en stark tro på människans möjligheter att genom
vetenskap och noggrann planering skapa ett rikt och väl fungerande samhälle. Det
resulterade i att statens ambitioner vidgades, vetenskapliga akademier bildades och
storslagna reformprojekt påbörjades. Befolkningsutveckling, försörjning och
jordbruksutveckling blev nyckelämnen inom förvaltning och vetenskap (NE
2000).
Inom naturvetenskapen fanns en önskan att så fullständigt som möjligt beskriva
naturen. Expeditioner skickades till fjärran länder men även inhemska växter och
djur förtecknades. Nyttoaspekten var en bärande grundtanke som anknyter till de
merkantilistiska idéerna. Forskningsresor och framväxten av naturhistoriska
samlingar skapade behov av systematisering. Carl von Linné (1707-1778)
klassificerade inte bara växtriket utan också djurriket och mineralerna i sin år 1735
utgivna Systema naturae. Det var också han som införde och definierade
begreppen ”art ” och ”släkte”. Vid namngivningen införde Linné genomgående en
kombination av två latinska eller latiniserade ord med hjälp av vilka varje växt kan
bestämmas till sin art. År 1753 följde Species plantarum, där alla av honom kända
växtarter beskrevs enligt hans normer och nomenklaturprinciper (NE 2000).
Det handlade om att göra naturen, världen och universum fattbar. Att i det lilla
gestalta det stora. Det fanns ett behov av att strukturera för att minnas och begripa
när den gamla världsbilden knakade i fogarna till följd av nya vetenskapliga
upptäckter (Losman, 1982). När man byggde upp naturhistoriska samlingar fanns
också en fascination för det ovanliga och bisarra vilket ibland kunde ge
samlingarna märkliga innehåll. Ett flertal av dessa samlingar blev sedan grunden
för dagens naturhistoriska museer.
2.2 Möbelhantverkets stilar under perioden 1740-1800
Frihetstidens äldre del, ca 1720-50, brukar benämnas som senbarockens stilperiod.
Den influerades främst av holländska och engelska förebilder (Lagerquist, 1979).
Valnöt (Juglans regia) var det dominerande träslaget men rotfaner, som t.ex. alrot
(Alnus glutinosa) var också vanligt.
Därefter vidtog den franskinspirerade rokokostilen som introducerades via
Stockholms slotts inredningsarbeten vilka startade 1727 (Groth, 2000).
Slottsbygget fick stor betydelse för konst och konsthantverk i staden. Franska
hantverkare importerades till arbetena med slottets inredningar. Svenska
möbelsnickare fick i uppdrag att tillverka möbler efter franska modeller och
ritningar (Andrén, 1948). Vid 1700- talets mitt hade rokokon slagit igenom i
huvudstaden och spridit sig ut över landet och den blev därefter den enhetliga
modestilen (Wallin, 1979).
Intarsia var modernt, man skapade mönster och bilder genom fanerinläggningar i
olikfärgade träslag. Högsta mode var s.k. ”marqueterie á fleurs”, inläggningar med
blommor och fåglar på möbelfasaderna (Fig. 1). Man strävade efter att efterlikna
blommornas naturliga färger och sådan intarsia finns omnämnd 1766 som ”lika bra
som en oljemålning” (Chastang , 2001). Svenska träslag är förhållandevis färglösa
och det är i samband med detta mode som man börjar importera exotiska färgrika
träslag till möbeltillverkning. De nya träslagen gav snickarmästaren en helt ny
dimension och tillgång till en ny palett av färger: naturligt lila, svart, rött och gult.
3
Grönt och blått är de färger som saknas naturligt i trä och då användes infärgning
med bets. På de platser i Sverige där man inte hade samma tillgång till dyrbara
utländska träslag som i huvudstaden användes mest inhemska träslag.
Figur 1. Exempel på ”marqueterie á fleurs”. Bilden är kopierad från Mästarnas möbler, s. 99
(Sylvén, 1996).
Vid mitten av 1770-talet vidtog en stramare formgivning, den gustavianska
stilperioden inspirerad av antikens formspråk. Redan i början av 1750-talet hade
klassicistiska tendenser börjat framträda i Paris, men slog igenom i Sverige först
mot slutet av seklet (Groth, 2000). Även under denna stilperiod var intarsia
modernt och färgstarka träslag användes. Nu blev även silvergråa nyanser
populära och man färgade ljusa träslag med kemikalier till önskade nyanser. Man
genomfärgade massivt trä som sedan vid behov kunde sågas upp till faner. När
Georg Haupt gesällvandrade till Paris och London 1763-1769 fick han nya idéer
till sina möbler. Troligen var det han som introducerade den ursprungligt grå
bakgrunden till intarsia som kan ses på många nyklassicistiska möbler (Sylven,
1996). Den består oftast av flammig björk (Betula spp.) som idag är färgförändrad
av UV-ljus och framträder som brun-grön (Fig. 2). Huruvida denna bakgrund
verkligen varit grå har diskuterats. En uppgift från 1776 angående en av Georg
Haupt tillverkad ”phaeton” (vagnskorg) beskriver intarsian som inkrusterad i
ljusgrå botten (Lagerquist, 1979). I England har en liknande diskussion förts. Där
hade man betsad lönn (Acer pseudoplatanus) som bakgrund vilken också kallades
”gris satiné” (gris betyder grå på franska). Detta antyder att den varit grå men den
är idag brun-grön efter att ha exponerats för ljus. Experiment utifrån kemiska
analyser av betsrester visar att det innehållit ämnen som färgar trä grått (Chastang,
2001). Om man använt grå bakgrund kan det ge en förklaring till att grått trä och
gråbetsade faner fanns upptecknat i Dahlins bouppteckning, se kap. 3.3.2.
4
Figur 2. Exempel på intarsiamöbel med flammig björk som bakgrund. Bilden är kopierad från
Mästarnas möbler, s. 173 (Sylvén, 1996).
Den nyklassicistiska stilen utvecklades sedan till vad vi kallar den sengustavianska
stilen. Mot slutet av 1780-talet var det framförallt mahogny (Swietenia mahagoni)
som var det dominerade träslaget och intarsia blev omodernt (Sylvén, 1996).
Denna stil fortsatte att vara populär in på 1800-talet men övergick i början på
1800-talet till empire och Karl Johan-stil.
2.3 Hur Sveriges ekonomiska politik påverkade
möbelhantverket
Sverige förde en protektionistisk näringspolitik i merkantilismens anda. Lagerquist
(1981) beskriver att importen av möbler under senbarock-perioden ökade i
anslutning till livligare förbindelser med Europas handelsnationer. Ur
nationalekonomisk synpunkt ansågs det innebära en fara för den motsvarande
inhemska produktionen och ett radikalt förbud mot möbelimport infördes 1731.
Detta gynnade det svenska möbelhantverket som blomstrade upp från och med
1750-talets mitt.
Han nämner vidare att exporten av möbler påverkades av handelspolitiken.
Exportpremier till handlare och hantverkare och frikostiga tillstånd för
yrkesmässig möbelhandel gavs. Möbler köptes upp och såldes vidare av möbelhus.
Detta sker främst under andra delen av 1700-talet och premierna kom kanske
möbelhandlaren till godo mer än hantverkaren. Ett större borgerligt skikt i
samhället fick det bättre och kunde tillfredställa sitt ökade konsumtionsbehov med
representativa möbler.
5
Sjöfartspolitiken gynnade den inhemska flottan som stod för en större del av
sjöfartshandeln mellan Sverige och Europa (Högberg, 1969). Utländska skepp
belades med höga tullavgifter och därför kan man anta att tropiskt trä företrädesvis
kommit till Sverige på svenska handelsskepp. Ett ytterligare led i strävandena att
stödja landets manufakturer och hantverk utgjorde exempelvis 1761 års förordning
om befrielse från manufakturfondsavgiften som utgått enligt 1756 års taxa för de
”dyrbare och til Snickare-arbeten tienlige främmande Trädslag” (Lagerquist,
1981). Man kan anta att dessa träslag hade ett högt pris och ansågs vara exklusivt,
då liksom idag.
3 Svenska namn på utländska träslag år 1740-1800
Träslagen benämndes med tre olika slags namn: botaniskt namn, handelsnamn och
populärnamn. Botaniska namn började förekomma i Sverige under andra delen av
1700-talet. De användes av botaniker och vetenskapsmän och förekommer i
samband med naturaliesamlingar av mer vetenskaplig karaktär samt i vetenskaplig
litteratur från tiden.
Virkeshandlare och snickarmästare använde antagligen handelsnamn och
populärnamn. Handelsnamnen benämner timmer och andra förädlingsformer av trä
inom virkeshandeln såsom plankor och faner. Det är ofta träslagets proviniens som
gett träslaget dess namn, t.ex. kubamahogny (Kuba) eller bresiljeträ (Brasilien).
Pernambuko, vilket är en handelshamn i Brasilien har gett ytterligare ett
försvenskat namn åt bresiljeträ, ”Fernbock” eller ”Fernanbuck” (Wallin, 1979).
Det är också ganska vanligt att mer än en art ryms under en och samma
virkesbenämning. Detta kan bero på att arterna ansågs likvärdiga och kunde
användas för samma ändamål, eller att uppsågade träslag var svåra eller omöjliga
att skilja åt.
Populärnamnen, som ofta sammanfaller med handelsnamnen, syftar ofta på
området i vilket träslaget växer eller är inspirerat av träslagets visuella särdrag
såsom färg och textur. Ett exempel är purpurträ (Amarant, Peltogyne spp.). Ett
enskilt populärnamn kan beteckna träslag tillhörande vitt skilda släkten. Ett träd
kan också ha helt olika namn i olika trakter och ibland till och med flera olika
namn på en och samma plats.
Idag har vi också tre motsvarande parallella namn att förhålla oss till. Oftast har
handels- och populärnamnen förändrats under århundradena men även de
botaniska namnen är i vissa fall ändrade.
3.1 Importhandlingar
Svenska fartyg hade fribrev för att utnyttja den nedsättning i tullavgift som
förekom vid import och export. Stockholm stod för 66 % av den totala importens
värde och Göteborg för 11% (Högberg, 1969). Utländskt trä importerades till
Sverige huvudsakligen från Amsterdam, London och Hamburg i form av plankor
(obearbetat trä) eller faner. Till Sverige kom också valnötsträ från mindre Asien
(Smyrna), s.k. turkisk och kaukasisk valnöt (Lagerquist, 1981).
6
I Den yrkesmässiga möbelhandeln i Sverige intill år 1780 (Lagerquist, 1981)
redovisas utdrag ur stora sjötullkammarens årliga redovisning för utrikeshandeln
från år 1740-80 i Stockholm och Göteborg. Där framgår import av alla material
som har med möbeltillverkning att göra. I detta arbete behandlas endast uppgifter
om träslag nämnda i samband med dessa handlingar vilka antas vara
överensstämmande med ursprungskällorna.
För att ge en uppfattning om vilka träslag som importerades redovisas i bilaga 1
och i Tabell 1 en sammanställning av importen av utländskt trä. Det förekommer
relativt ofta uppgifter om import av ”obearbetat trä”, ”bearb. trä” och ”plankor”.
Vad som döljer sig under dessa rubriker vet vi inte. Det kan vara mindre exklusivt
trä men rubriken kan också ha satts därför att kunskap om träslaget saknades hos
personalen som bokförde och registrerade varorna. Dessa poster redovisas inte.
Man kan anta att redogörelsen för importen till Stockholm inte är komplett
eftersom uppgifter från vissa år saknas (bl.a. Högberg, 1969).
Tabell 1. Sammandrag av bilaga 1, träslag som förekommer i importhandlingar till Stockholmsresp. Göteborgs hamn 1740-1780.
Träslag
Ask
Bitterholz
Bok
Bollenträ
Bresiljeträ
Buxbom
Campecheträ
Ceder
Citron
Ebenholz
Ek
Köningsholz
Mahogny (fr.o.m. 1774)
Oliv
Palmträ
Pockenholz
Päron
Rosenträ
Sockerdan
Svart trä
Valnöt
Stockholm Göteborg
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
X
Fler träslag nämns angående importen till Göteborg än till Stockholm. I det här
fallet kan endast spekuleras i vad denna skillnad beror på. Antingen importerade
man av någon anledning fler sorters träslag till Göteborg. Några motiv eller
uppgifter som skulle styrka detta har jag inte kunnat hitta. Behovet av exklusivt trä
till intarsiaarbeten borde ha varit större i Stockholm än i Göteborg under denna tid.
7
Stockholm var en större stad med en större möbelproduktion. Man bör också
betänka att kanske inte allt trä i dessa handlingar användes till möbler. Andra
användningsområden för vissa träslag kan ha funnits där Göteborg hade ett större
behov än Stockholm.
En troligare anledning enligt min mening är att det har med bokföring och
träkännedom att göra. Kanske man i Stockholm beskrev import av trä mer
schematiskt som oarb. trä och plankor då man inte visste vilket träslag det rörde
sig om. En annan orsak kan vara att den större mängden import till Stockholm
påverkade noggrannheten i bokföringen. Till Stockholm importerades
möbelmaterial motsvarande en summa av 130.621:41 riksdaler under nämnda
period medan man till Göteborg importerade för 11.808:21 riksdaler (Lagerquist,
1981).
3.2 Exporthandlingar
Lagerquist (1981) redovisar en sammanställning av manufakturfondens
räkenskaper över exporten av möbler o. dyl. år 1740 till år 1779 från Stockholm. I
Tabell 2 redovisas de träslag som nämns i dessa handlingar. De härrör från
möbelbeskrivningar. Ursprungskällorna är manufakturfondens huvudböcker och
kreditverifikationer från manufakturfondens arkiv under åren 1739-1766,
Statskontorets arkiv under åren 1766-1770 och Kommerskollegiums arkiv under
åren 1770-1780 (Lagerquist, 1981).
Tabell 2. Träslag som nämns i exporthandlingar gällande möbler under åren 1740-1779.
Al
Amarant
Bois puissant
Bois violet
Bresiljeträ
Gult bresiljeträ
Rött bresiljeträ
Buxbom
Canatipi
Ebenhols
Grön ebenholts
Ek
Köningsholts
Madeiraträ
Mahogny
Masur
Olivträ
Grönt olivträ
Palisander
Gul palisander
Plommon
Purpurträ
Päron
Rosenträ
Sandelträ
Rött sandelträ
Satin bastard
Sockerdan
Satinträ
Syren
Valnöt
8
Något som är slående är att madeiraträ och sockerdan är bland de träslag som oftast
nämns i exporthandlingarna, träslagsnamn vi idag inte använder alls! Vidare att flera
träslag nämns i exporthandlingarna och inte i importhandlingarna t.ex. bois violet,
palisander och sandelträ. Detta antyder att träslag fördes in i landet utan att
registreras, registrerades som något annat träslag och/eller att de arkivaliska källorna
angående import inte är kompletta.
Exporthandlingarna grundar sig på möbelhandlarnas specifikationer vilka antagligen
grundar sig på snickarmästarnas räkningar. Snickarmästarna var kunniga i de olika
träslagen och nämnde också de mest exklusiva sorterna i fanerläggningen för att
motivera priset. Det förekommer dock ett flertal namn på samma träslag och man
kan inte heller utesluta att de olika instanserna, tulltjänstemän, möbelhandlare
respektive snickarmästare, hade olika benämningar på samma träslag.
Det finns också träslag nämnda i importhandlingarna som inte nämns i
exporthandlingarna, t.ex. pockenholz. Det förekommer jämförelsevis ofta i
importhandlingarna men är ett träslag som vi vet sällan förekommer som faner i
möbler. Det har haft andra användningsområden t.ex. som knappar, kägelklot,
klubbor och knivskaft (Meyers varulexikon 1952). Att det nämns ofta i anslutning till
möbelimport verkar något ologiskt och någon förklaring har inte hittats. Ebenholts är
ett annat träslag som ofta nämns i importhandlingarna men som har använts relativt
lite i svenska intarsiamöbler under den aktuella perioden. Orsaken till att det ofta
nämns kan bero på att ebenholts är exklusivt och lätt att känna igen för
tulltjänstemän. Det kan också haft andra snarlika användningsområden som t.ex.
tillverkning av musikinstrument.
3.3 Bouppteckningar och andra skriftliga källor
I syfte att undersöka om man via snickarmästares bouppteckningar kan visa vilka
träslag som funnits i deras virkeslager har ett flertal bouppteckningar undersökts på
Stockholms statsarkiv. Två av dessa, Georg Haupts och Nils Dahlins, hade träsorter
specificerat i bouppteckningen. I båda bouppteckningarna har förteckningen av
träslag upprättats av fackmän. Man kan därför anta att uppgifterna och
namngivningen stämmer med tidens gängse benämningar inom möbelhantverket. De
övriga undersökta var Christian Linning, Olof Martin och Johan Pasch men där
saknades uppgifter om träslag. Ofta nämns verkstaden värderad till en klumpsumma
där verktyg och virke inte specificeras närmare.
3.3.1 Georg Haupt
Georg Haupt (1741-1784) var en berömd möbelsnickare och kunglig
hovschatullmakare i Stockholm. Nedan följer en redovisning av träslag nämnda i
hans bouppteckning samt bouppteckningen efter hans första fru Anna Elisabeth
Linning (Tabell 3). Hans bouppteckning finns även utförligt återgiven i Böttiger
(1901), och omnämnd i Lagerquist (1979). Förteckningen av träslag i verkstaden
gjordes av Mathias Engström, (ämbetsmästare år 1758-1797), Nils Dahlin (se sid.
14) och Carl Diedricson Fick (ämbetsmästare 1776-1806) i anslutning till
bouppteckningsförättningen.
9
Tabell 3. Utländska träslag nämnda i Georg Haupts (1785/1:450 S.S.A) och Anna Elisabeth
Linnings (1777/5:429 S.S.A) bouppteckningar.
.
Amarant
Bois violet
Bresillia thre
Capepeche thre
Ceder
Citer thre
Ebenhåls
Javana, gul
Köningshåls
Littern
Madera thre
Mahogone
Oliver thre
Palisander
Pomeransträ
Purpur
Rossen thre
Rödbok
Sandel
Sating thre
Sockerdam
Walnöte
Enligt Kungliga Husgerådskammarens räkenskaper från 1778. Fol. 243 (Böttiger,
1901) så har Georg Haupt specificerat vilka träslag han använt vid tillverkningen
av en vagga beställd av Gustav III (Tabell 4). Vaggan (HGK 133) finns bevarad,
dock saknas idag väsentliga delar såsom sänghimlen. Haupts räkning återges
ordagrant av Lagerquist (1979, s. 73).
Figur 3. Cermonivagga HGK 133. Utförd 1778 av Georg Haupt enligt bevarade räkenskaper.
Bilden är kopierad från Georg Haupt, Ebeniste du Roi, (Lagerquist, 1979) s. 74.
10
Figur 4. Ett utsnitt ur parkettläggningen på vaggans fundament. Bilden är kopierad från Georg Haupt,
Ebeniste du Roi, (Lagerquist, 1979) s. 77.
Tabell 4. Träslag använda i vagga (HGK 133) enligt Georg Haupt.
Amiranten
Bois de Violett
Ceder
Ebenträd
Köningsholts
Mahogene
Palisanten,
Pommerance
Rosen
Sattin
3.3.2 Nils Dahlin
Nils Dahlin (1731-1787) var en av de skickligaste ämbetsmästarna som verkade
under senare delen av 1700-talet. I hans bouppteckning fanns en enskild rubrik där
träförrådet i verkstaden noterats (Tabell 5, Fig. 5). Bouppteckningen är upptecknad
av Mattias Engström (ämbetsmästare 1758-1797) och Johan Christian Linning
(ämbetsmästare 1779-1801).
11
Tabell 5. Träslag som nämns i Nils Dahlins bouppteckning (1788/2:336 s. 350-353 S.S.A.):
Ebenholtz
Grått trä
Gråbetsade faner
Koningsholtz
Mahognyträ
Oäkta Purpur
Palisander trä
Plomon
Rosen trä
Sandel trä
Seder
Walnöt
Figur 5. Utdrag ur Nils Dahlins bouppteckning (1788/2:336 s. 350-353 S.S.A.).
12
4 Träprovsamlingar
Träprovsamlingar är en variant av de naturaliekabinett som främst vetenskapsmän
och högre ståndspersoner skapade genom idogt samlande eller köpte som färdiga
samlingar. I Sverige finns det fyra större samlingar kända från andra hälften av
1700-talet.
• Anders Berchs träprovsamling / Nordiska museet
• Drottning Lovisa Ulrikas samling / Husgerådskammaren, Kungliga slottet
• Träprovskåpet på Skoklosters slott
• Träbiblioteket i Alnarp, SLU
De fyra samlingarna har skiftande karaktär och utgångspunkter vilket präglar
deras utseende och innehåll. Anders Berchs samling, Drottning Lovisa Ulrikas
samling och träprovskåpet på Skoklosters slott har undersökts och fotograferats i
detta arbete. Träbiblioteket på SLU i Alnarp har inte studerats därför att det främst
innehåller europeiska trädslag.
Anders Berchs samling kan sägas vara representativ för ekonomiska och
pedagogiska idéer i merkantilismens och upplysningstidens anda. Den är ett
resultat av en vetenskaplig universitetsanknuten strukturering av ett nyttobetonat
material. Samtidigt som den vetenskapliga professionalismen etableras växer en
amatörism fram där ett högre samhällsskikt, främst adeln, har samlandet som
hobby. Det representeras t.ex. av drottning Lovisa Ulrikas samling.
Träprovsamlingarna på SLU i Alnarp och Skoklosters slott är exempel på en
kombination av vetenskapligt systematiserande och ett exklusivt samlande hos
adeln.
4.1 Anders Berchs träprovsamling
Träprovsamlingen utgör en del i en större samling som byggdes upp som
undervisningsmaterial av Anders Berch (1711-1774), landets förste professor i det
nya ämnet ekonomi i Uppsala. Vid sidan av Linné räknas han som en av Uppsalas
mest framstående män. Han var ett exempel på en ”tidens man” påverkad av bl.a.
merkantilismen och upplysningstidens ideal. Berch undervisade på en hög
teoretisk nivå men var också praktiker. Han påtalade bristen på läroböcker och
introducerade en åskådningsundervisning som även med vårt sätt att se var
modern. Systematiskt byggde han upp en till innehållet stor och varierad samling
att ha som underlag för sin undervisning. Denna kallade han Theatrum
Oeconomico-Mechanicum.
Samlingen är uppbyggd under en begränsad tid av ett kvarts sekel vilket ger den
ett stort kulturhistoriskt värde (Berg, 1990). Det finns två inventarieförteckningar
(inventarium 1770/71 i Uppsala universitetsbibliotek och inventarium 1784 i
Nordiska museet) men tyvärr nämns träproverna inte mer specificerat än som ”en
samling träprover”. Förutom träproverna består samlingen bland annat av
modeller av jordbruksredskap. Vidare består den av råämnen och förädlade
produkter från naturens tre riken: djurriket, växtriket (inklusive träproverna) och
sten/mineraler. Samlingen har lidit av svinn och delades upp på olika institutioner
vid 1800-talets mitt. Mycket finns dock kvar i behåll. Det som var kvar av
samlingen, ca 3 300 föremål skänktes av Uppsala universitet år 1876 till Artur
13
Hazelius och hans museum, Nordiska museet i Stockholm (Inv. nr. 17.648). Det
textila materialet har grundligt bearbetats och publicerats med alla tygproverna i
färg (Stavenov-Hidemark, 1990).
Stavenow-Hidemark (1990) nämner en ögonvittnesskildring av en tysk student, J.
Chr. D. Schreber som besökte Anders Berch 1760 vilken lyder: ”från växtriket har
han 1) alla slags svenska träslag. Dessa prover är så beskaffade att man ser barken
på en sida. En rakt avskuren yta på den andra, en släthyvlad yta på den tredje och
en polerad yta på den fjärde, där detta är erforderligt. På varje bit står Linnés
benämning och det svenska namnet. 2) Alla slags utländska träsorter sådana som
används för byggenskap och färgning” (Stavenow-Hidemark, 1990).
Figur 6. Exempel ur Anders Berchs träprovsamling Nordiska museet inv. nr 17.648. Foto: Anette
Glöde.
Idag ser samlingen inte ut på detta vis. Endast enstaka prover har bark och
ytbehandling och de är inte märkta med de botaniska namnen. Däremot är ett
flertal märkta med handelsnamn direkt på träbiten eller på pappersetikett. Pikturen
på de handskrivna etiketterna är av 1700-tals frakturstil men inte enhetlig.
Samlingen verkar vara en sammanslagning av diverse olika mindre
träprovsamlingar. På Nordiska museet satte man år 1957 samman en arbetsgrupp
som gick igenom bl.a. träproverna. Man numrerade dessa och gjorde en
inventarieförteckning (se bilaga 2). Arbetsgruppen bestod bl.a. av Anna Maja
Nylén, Marschall Lagerquist och Bengt Bengtsson (Elisabeth StavenowHidemark, pers. medd.). Proverna är 275 st. till antalet varav 25 st. är utlånade till
Museum Gustavianum i Uppsala. Vid min genomgång saknades 11 prover.
4.2 Lovisa Ulrikas träprovsamling
Adolf Fredrik (1710-71) och Lovisa Ulrika (1720-82) var båda intresserade av
konst, vitterhet och vetenskap. De samlade och gjorde inköp av en stor mängd
naturalier. Samlingarna började byggas upp kring 1740. Naturvetenskapernas
praktiska och ekonomiska betydelse var ett viktigt incitament för kungahuset att
uppmuntra och stödja deras utveckling (Laine, 1998). Lovisa Ulrika samarbetade
tidvis med Carl von Linné och enligt uppgift besökte Adolf Fredrik och Lovisa
Ulrika både Linné och Berch vid en resa till Uppsala 1744 (Löwegren, 1952).
14
Samlingarna var belägna på Ulriksdals slott (främst däggdjursamlingen) och
Drottningholm. Stora delar av samlingarna på Ulriksdals slott flyttades till
Drottningholm 1751.
I början av 1750-talet tycks Lovisa Ulrika ha haft mycket höga ambitioner med
sitt samlande. Hon var angelägen att få tag i märkvärdiga och sällsynta föremål,
och det sades att den svenska drottningens inköp drev upp priserna på de
internationella auktionerna (Laine 1998). I slutet av 1750-talet avtar dock
drottningens och kungens intresse för naturaliesamlingarna och 1773 flyttas även
Ulriksdals samling till Drottningholm.
I Husgerådskammarens samling finns idag ett mindre skrin innehållande en
träprovsamling med troligtvis franskt ursprung (Fig. 7 och 8).
Figur 7. Drottning Lovisa Ulrikas träprovsamling, HGK 461. Höjd 158 mm, bredd 269 mm djup
229 mm. Foto: Anette Glöde.
Skrinet är märkt med HGK 461 men har också Kronan Drottningholms stämpel
vilket innebär att den var placerad på Drottningholm före 1777 då staten tog över
Drottningholm efter drottning Lovisa Ulrika. Stora delar av naturaliesamlingarna
flyttades sedan till vetenskapsakademien 1801. Från Gustav III: s tid vet man
ganska lite om naturaliekabinettet (Löwegren, 1952). Någon uppgift om skrinets
ursprung finns inte i slottsarkivet (Ursula Sjöberg, muntligen). Lovisa Ulrikas
samlingar köptes inte in med statsmedel utan betalades med privata medel och
kom därför inte in i de offentliga räkenskaperna (Löwegren 1952). Skrinet kan
också kommit i drottningens ägo som gåva.
15
Figur 8. Drottning Lovisa Ulrikas träprovsamling, HGK 461. Skrinet från sidan och framifrån med
dragluckan delvis öppen. Foto: Anette Glöde.
Skrinet är konstruerat med blindträ av ek (Quercus robur), fanerat med satinwood
(Zanthoxylum flavum) och amarant (Peltogyne spp.) (okulär bedömning av förf.
och Lassi Koivunen, möbelkonservator HGK). Lådornas sidor och botten består
av ek. Samtliga lådsidor är utbytta av Gösta Johansson 1953, dåvarande
snickarmästare på Husgerådskammaren. Skrinets tillverkare är okänd. Det övre
beslaget på locket av engelsk senbarocktyp liknar beslag som Fürloh
(snickarmästare i Stockholm d. 1747) använt (Sylvén 1996). Beslagens skruvar är
enligt bedömning original (Lassi Koivunen, pers. medd.)
Figur 9. Ett exempel ur Drottning Lovisa Ulrikas träprovsamling, HGK 461. Låda 2. Foto: Anette
Glöde
Träprovsamlingen består av sex lådor av vilka två är tomma. De övriga fyra
innehåller sammanlagt 40 st. träprover. De är enhetligt utformade ca 53x55 mm
stora och 2,5-3,5 mm tjocka. De är ytbehandlade på en av de större ytorna,
troligen med en olja. Samtliga prover är märkta med påklistrad pappersetikett på
den ickebehandlade ytan och träslagets franska populär- eller handelsnamn är
16
skrivet med bläck. En förteckning över träprovernas namn på franska samt ett
försök till tolkning/översättning finns i bilaga 3.
4.3 Träprovskåpet på Skokloster slott
Skoklosters slott är beläget i Håbo kommun, Uppland (Uppsala län). Slottet
uppfördes 1654-68 av C.G. Wrangel och är sedan 1967 i statens ägo (Rangström
m. fl.,1980). Träprovsamlingen kommer troligen från Tyskland och är sannolikt
från 1790-1800-talet och förvaras i ett skåp speciellt tillverkat för samlingen.
Skåpet är skänkt till slottets samlingar av fru Aurora Brahe 1832, gift med greven
på Skokloster, Magnus Fredrik Brahe, sex år efter makens död.
Proviniensförhållandena är okända, men en hypotes är att M.F. Brahe förvärvat
skåpet i samband med att han tillträdde tjänsten som kansler vid Uppsala
universitet år 1800. I bouppteckningen efter honom år 1827 gällande lösöret och
andra tillgångar på Rydboholm, Salsta, Skokloster och i Stockholm finns dock
inte skåpet omnämnt (Knutsson, opubl.).
Figur 10. Träprovskåpet på Skokloster slott består av tio lösa sektioner/kassetter, staplade på
varandra. Höjd 945 mm, bredd 855 mm, djup 425 mm. Bilden är tidigare publicerad i en artikel av
Knutsson (1989) i tidskriften Hemslöjden.
Samlingen är intakt och består av 250 olika arter ordnade alfabetiskt efter deras
latinska namn. Förutom träprover finns barkprover, fröer, herbarieark med
pressade växter och handskrivna noteringar med information om artens förekomst
och om hur man bäst utnyttjar dess möjligheter. Samlingen är att betrakta som
mycket exklusiv och är troligen ett beställningsarbete. Urvalet är nyttobetonat och
utgör ett kompendium över sin tids idéer om naturhushållning (Knutsson, 1989).
17
Figur 11. Exempel på lådornas innehåll. Bilden är tidigare publicerad i en artikel av Knutsson
(1989) i tidskriften Hemslöjden.
När det gäller skåpets tillverkningsort riktas intresset främst mot det tyskspråkiga
området - inte bara på grund av det tyskspråkiga textmaterialet utan också med
hänsyn till att s.k. ”träbibliotek” (holzbibliothek) tycks ha varit en tysk företeelse
(se bl.a. 4.4 Träbiblioteket i Alnarp). Papperet som det skriftliga materialet är
skrivet på har vattenstämpel med Dresdens symbol. Detta faktum kan möjligen ge
en hänvisning till från vilken region skåpet härstammar. En analys av själva
möbelns snickeritekniska kvalitéer och stilistiska särdrag - inga signaturer eller
stämplar har påträffats - bekräftar att skåpet sannolikt kommer från Tyskland
(Brunne, pers. medd.).
Kassetterna är till större delen tillverkade med faner av alm (Ulmus glabra) på
blindträ av ek. Friserna är troligen fanerade med valnöt (Juglans regia). Luckorna
är konstruerade med en massiv fyllning av alm och ram av ek med en pålimmad
profilerad list av okänt träslag, möjligen valnöt. Lådornas sidor samt fram- och
bakstycke består av al medan lådbotten består av gran (Picea abies) eller furu
(Pinus sylvestris). Lådfronten är fanerad, troligen med björk (Betula spp.) och
betsad i körsbärston.
Underredet är av betsad björk. Snickeriet har en annan karaktär än det i
kassetterna och är troligen tillverkat av en annan snickare. Det är samtida men
ursprunget är svårt att uttala sig om.
Varje kassett tillsluts med en löstagbar lucka med lås och skruvnyckel.
Nyckelhålsbeslaget är rosettformat av förgylld brons (metallslag ej fastställt).
Hela skåpet har inventarienummer 13989 i Skoklosters samlingar. Varje kassett
har vidare ett eget inventarienummer med start på 13990-13999 och med
undernummer för de olika proverna. Nycklarna har inventarienr. 13990:19 och
13990:20. Kassetternas bordsliknande underrede har inventarienummer 14000.
18
Varje sektion innehåller herbarieark och beskrivningar; fem lådor om vardera 25
obehandlade ved- och barkprover; fyra lådor om vardera 9 ytbehandlade träprover
samt två skjutbara ställningar om vardera 11 glasflaskor för frön.
Figur 12. Träprovskåpet på Skokloster slott. Exempel på innehållet i varje kassett. Bilden är
tidigare publicerad i en artikel av Knutsson (1989) i tidskriften Hemslöjden.
På vare provbit eller provflaska finns en etikett med text på latin och tyska som
anger hur snittet tagits och, i förekommande fall, typ av ytbehandling som
använts. Skåpets beskrivande texter anger vilken typ av förädling och nyttosyfte
de olika trädarterna bäst lämpade sig för.
De provbitar som fotograferats i samband med detta arbete är de obehandlade
träproverna sågade i radiellt, tangentiellt, resp. tvärsnitt med måtten ca 70 mm x
47 mm x 6-7 mm. Samtliga prover finns kortfattat redovisade med
inventarienummer, svenskt namn och latinskt namn (se bilaga 4).
4.4 Träbiblioteket i Alnarp
Alnarps träprovssamling på SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet) är utformat som
böcker. Dessa är konstruerade som lådor där lock och botten sitter ihop med
varandra i ryggen. Varje ”bok” skildrar ett visst träslag. Ryggen är klädd i
träslagets bark och innehållet består av löv, blommor, träprover, fröställningar
m.m. ”Böckerna” är 213 till antalet med några dubbletter. Förutom träd finns ett
flertal buskar representerade. Arterna är företrädesvis europeiska och därför
studeras inte denna samling i detta arbete. Den är ändå värd att nämnas eftersom
den är en av fyra kända från den aktuella perioden. Samlingen kommer troligen
från Tyskland och är sannolikt tillverkad av Candid Huber (1747-1813) som
bodde i närheten av München (Hultin, 1987).
19
5 Svenska träslagsnamn från 1700-talet jämfört med
träprovsamlingarnas motsvarighet
I det följande redovisas de 29 svenska träslagsnamn som påträffats i de skriftliga
källorna i alfabetisk ordning. I de fall där motsvarande namn finns representerat
som träprov i någon av samlingarna visas fotografier av dessa. Vid varje
träprovsbild finns hänvisning till respektive samling. För ursprunglig benämning
hänvisas till samlingarnas inventarieförteckningar (bilaga 2-4). En
sammanställning av träslagens olika benämningar (svenska , latinska, tyska,
franska och engelska namn) finns i en tabell (bilaga 5).
Förutom Skoklosters samling som anges med inventarienummer och Lovisa
Ulrikas samling som anges med lådnummer används följande förkortningar:
B + nr : Anders Berchs träprovsamling
(D) : Dahlins bouppteckning, 1788/2:336 s. 350-353 S.S.A.
(H) : Haupt:s bouppteckning 1785/1:450 S.S.A. samt träslagsuppgifter rörande
Gustav III: s vagga (Lagerquist, 1979)
(L) : Import och exporthandlingar (Lagerquist,1981)
Amiranten (H)
Figur 13. Skokloster inventarienr. 14095.
Figur 14. B. 899, B. 915.
Bitterholz (L)
Det finns inte något motsvarande träprov.
20
Bois violet (H)
Figur 15. Lovisa Ulrikas samling, låda 6.
Figur 16. B. 887.
Figur 17. B. 926, B. 944.
Bois de puissant (L)
Figur 18. B. 954.
Bollenträ (L)
Det finns inte något motsvarande träprov.
21
Bresillia thre (H) Bresiljeträ (L)
Figur 19. Skokloster inventarienr. 14032.
Figur 20. B. 541, B. 925.
Buxbom (L)
Figur 21. Skokloster inventarienr. 14029.
22
Figur 22. Lovisa Ulrikas samling, låda 5.
Canatipi (L)
Figur 23. B. 948, B. 949.
Capepeche thre (H) Campecheträ (L)
Figur 24. B. 517, (B. 910, Troligen samma träprov med två nr.) B. 545.
23
Citer thre, Ceder (H, L) Seder (D)
Figur 25. Skokloster inventarienr. 14251, samt 14116.
Figur 26. Lovisa Ulrikas samling, låda 2, Cedre de surinam, låda 6, Seadre.
Figur 27. B. 951, B.900.
Citron (L)
Figur 28. Skokloster inventarienr. 14038-14043.
24
Figur 29. Lovisa Ulrikas samling, låda 6.
B.851 (Placerad på Gustavianum, inte fotograferad).
Ebenhåls, Ebenträd (H) Ebenholtz (D, L)
Figur 30. Skokloster inventarienr. 14220.
Figur 31. B. 1004, B. 538.
Figur 32. Lovisa Ulrikas samling, låda 3.
25
Guldt thre (H)
Figur 33. Skokloster inventarienr. 14174.
Javana, gul (H)
Det finns inte något motsvarande träprov.
Köningshåls (H) Koningsholtz (D) Köningsholz (L)
Figur 34. Skokloster inventarienr. 14253. Har även namnet sockerdam.
Figur 35. B. 956, B. 961.
26
Littern (H)
Figur 36. B. 927.
Madera thre (H)
Figur 37. B. 533.
Mahogone (H) Mahogene (D) Mahogny (L)
Figur 38. Skokloster inventarienr. 14230.
Figur 39. B. 1000.
27
Oliver thre (H), Oliv (L)
Figur 40. Skokloster inventarienr. 14113.
Figur 41. Lovisa Ulrikas samling, låda 5, Olivier, låda 6, Olivier bastard.
Figur 42. B. 931.
28
Palisanten (H) Palisander trä (D)
Figur 43. B. 888.
Figur 44. Lovisa Ulrikas samling, låda 6. Palisander kallas också Jakaranda idag. Därför redovisas
även ett träprov med denna benämning.
Palmträ (L)
Figur 45. B. 582, B. 877.
29
Pockenholz (L)
Figur 46. Lovisa Ulrikas samling, låda 1.
Pommerance (H)
Figur 47. Skokloster inventarienr. 14038.
Figur 48. B. 525.
30
Purpur (H)
Figur 49. Skokloster inventarienr. 14095 se Amarant.
Rossen thre, Rosen (H) Rosen trä (D, L)
Figur 50. B. 957.
Sandel (H) Sandel trä (D)
Figur 51. Skokloster inventarienr. 14149.
Figur 52. Skokloster inventarienr. 14218.
31
Figur 53. B. 928, B. 958.
Figur 54. B. 546.
Figur 55. Lovisa Ulrikas samling , låda 6.
B. 960 fotografi saknas.
Sating thre, Sattin (H)
Det finns inte något motsvarande träprov.
32
Sockerdam (H) Sockerdan (L)
Figur 56. Skokloster inventarienr. 14253.
Figur 57. B. 962, B. 963 (Sockerdan bastard).
Walnöte (H) Walnöten (D) Valnöt (L)
Figur 58. Skokloster inventarienr. 14079-84.
33
Figur 59. Lovisa Ulrikas samling, låda 2, Nojer des Indes, Nojer Fransois, låda 1, Loupe de
grenoble, Grenoble.
Figur 60. B. 513.
De skriftliga källorna gav 29 svenska 1700-talsbenämningar på utländskt trä. 25
namn återfanns i träprovsamlingarna. De fem träslagsnamn vars motsvarighet inte
återfanns var bitterholz, bollenträ, javana gul, sating/ sattin och satin bastard.
34
6 Artbestämning via mikroskopisk vedartsanalys
Utifrån jämförelsen i kap. 5 och tabellen i bil. 5 kan man förstå att vi saknar
kunskap om ett flertal historiska träslags botaniska namn. Ett exempel är
sockerdam/n. Det är vanligt att detta namn förekommer i skiftliga källor och tre
träprover med den benämningen återfinns i de undersökta samlingarna (se Fig. 56,
57). I träprovskåpet på Skokloster slott finns ett träprov som inte hör till den
ursprungliga samlingen, inv.nr. 14253 (Fig. 56). På träprovet är skrivet ”Oleo oleo
sockerdam köningsholz” med bläck. Det föreligger ingen förklaring till att
träprovet har två namn.
Det är dock inte troligt att sockerdam och vad vi idag benämner kungsträ
(Dalbergia cearensis) skulle vara samma träslag. Båda träslagen finns t.ex.
nämnda i möbelexporthandlingar som två olika träslag fanerade på samma möbel
(Lagerquist, 1981, s 173, 180). Vad man kan spekulera i är huruvida benämningen
”Köningsholz” kan syfta på något annat träslag än vad vi idag kallar kungsträ ?
eller är ett allmänt samlingsnamn för ”kungliga” träslag vilka betraktades som
exklusiva och dyrbara?
Att göra en vedanatomisk analys av detta träprov kan anses vara både intressant
och relevant. Möjligheten att koppla namnet sockerdam/n till botanisk art tillför
ny kunskap om vilka träslag och träslagsnamn som använts historiskt. Skokloster
har varit tillmötesgående och givit mig möjlighet att göra en sådan analys.
6.1 Grundläggande principer inom vedanatomi och
vedartsbestämnng.
Trä är ett biologiskt material som består av olika typer av celler arrangerade i
specifika mönster för varje art eller grupp av nära släktingar. Detta mönster är
som ett fingeravtryck och kan användas för att identifiera trä till familj, släkte och
ibland också art. För att studera cellerna tas tunnsnitt, ca 20/1000 millimeter (20
mikron) tjocka små millimeterstora ”skivor” från träprovet. ”Skivorna” skall vara
en cell tjocka så att de går att genomlysa i mikroskop. Man utgår från tre olika
riktningar i stammen och tar tre olika snitt: radiellt-, tangentiell- respektive
tvärsnitt. Utifrån mikroskopiska studier på dessa snitt i 40-400 gångers förstoring
iakttar man cellernas utseende och arrangemang. Uppgifterna matas in i
databaserade identifikationsnycklar, CSIRO (Ilic, 1987). Instruktioner för
inmatningen har i detta fall skett via Computer-aided Wood Identification
(Wheeler, 1986). De databaser som här använts innehåller 4060 (Oxford Chalk
Key) respektive 2084 (Oxford Prl Key) arter. 86 respektive 88 särdrag finns att
registrera (se bilaga 6). När man matat in iakttagna uppgifter sorterar databasen
fram de träslag som har särdrag motsvarande de inmatade uppgifterna.
Det är inte svårt att identifiera träslag med hjälp av mikroskopering. Det är
tvärtom både lättare och säkrare än med hjälp av lupp. Det tar lite tid att preparera
de mikroskopiska snitten men de detaljer som kan registreras är mycket tydligare
än de som kan uppfattas med blotta ögat eller med en lupp. Grundläggande
insikter i mikroskopisk vedanatomi ger också kunskap om och förklaring till de
mönster och detaljer man kan registrera med blotta ögat.
35
Databasen CSIRO, Wood Identification Program Version 3.2 finns inte att tillgå
som kommersiell produkt. För att få tillgång till den kan man kontakta:
CSIRO Division of Chemical & Wood Technology
Private Bag 10
Clayton, Victoria, 3168
Australia
Litteratur som kan rekommenderas i ämnet är: The CSIRO Family Key for
Hardwood Identification (Ilic, 1987), IAWA List of Microscopic Features for
Hardwood Identification (Wheeler m. fl. (1989) och The Anatomy of Wood, its
Diversity and Variability (Wilson, White 1986).
6.2 Iakttagna särdrag hos träprovet
Vedanatomisk analys är utförd på Skoklosters träprov inv. nr. 14253 ”Oleo oleo
Sockerdam köningsholtz”. Nedan följer en redovisning av iakttagna särdrag
enligt Oxford Prl Keys och delvis Oxford Chalk Keys, (markerat med grå
överstrykning) nummerordning (se bil. 6).
• Vessels/kärl
- Punkt 6, perforation simple/
enkel perforation
- Punkt 16, deposits or gum/
extraktiv eller gummi förekommer
- Punkt 17, fewer than 5/mm2
antal kärl mindre än 5/mm2
Figur 61. Enkel perforation.
Tangentiellt snitt x400.
Foto. Anette Glöde
- Punkt 20, not mean tangential diameter <50 microns/ inte tangentiell
kärldiameter <50 mikron
- Punkt 21, not mean tangential diameter <100 microns/ inte tangentiell
kärldiameter <100 mikron
• Fibers, etc./Fibrer
- Punkt 24, not thick walled/ inte tjockväggiga libriformceller
36
• Rays/märgstrålar
- Punkt 28, not commonly >1 mm high/ inte högre än 1 mm
- Punkt 29, not exclusively 1- seriate/ inte
uteslutande en cell breda
- Punkt 30, not commonly 4-10-seriate/
inte vanligtvis 4-10 celler breda
- Punkt 31, not commonly >10-seriate/
inte större än 10 celler breda
- Punkt 32, not aggregate rays/
inte sammansatta märgstrålar
Figur 62. Homocellulära märgstrålar.
Radiellt snitt x400. Foto. Anette Glöde.
- Punkt 34, homocellular/ homocellulära
märgstrålar, märgstråleparenkym
- Punkt 41, storied/ märgstrålarna ordnade
i våningar
- Punkt 42, not commonly < 4/mm2/ inte
märgstrålar < 4/mm2
- Punkt 43, not commonly >12/mm2/
inte märgstrålar >12/mm2
Figur 63. Märgstrålar, tangentiellt snitt
x100. Foto: Anette Glöde.
• Parenchyma/Parenkym
- Punkt 48, vasicentric/aratrakreal parenkym (paratrakealt)
Figur 64. Kärl, tvärsnitt x100. Foto: Anette Glöde.
37
Figur 65. Punkt 61 och 62, kristaller i celler har inte registrerats i databasen. Jag är osäker på
denna punkt men redovisar i bildform mina iakttagelser. Fotografiet är taget i radiellt snitt,
förstoring x400. Foto: Anette Glöde.
• Geographic regions/Geografiska regioner
- Punkt 74, not from Europé, Asia/ inte från Europa, Asien
- Punkt 78, not from Trop. Africa & Masc. Is./inte från Tropiska Afrika
- Punkt 79, not from South Africa/inte från Sydafrika
38
6.3 Träslag med motsvarande särdrag
De särdrag som registrerats (kap. 6.2) matades in i Oxford Chalk Key respektive
Oxford Prl Key (se bilaga 6). Resultatet från Oxford Chalk Key gav ett förslag:
• Art: Plathymenia reticulata. Se nedan.
Resultatet från Oxford Prl key gav fyra alternativa förslag:
• Art: Plathymenia reticulata Benth.
Familj: Leguminosae
Populärnamn: Vinhatico
• Art: Diospyros virginiana L.
Familj: Ebenaceae.
Populärnamn: Persimmon, vit ebenholts.
• Art: Dalbergia nigra Fr. All.
Familj: Leguminosae.
Populärnamn: Rio jakaranda, Rio palisander.
• Art: Dalbergia retusa hemsl.
Familj: Leguminosae.
Populärnamn: Cocobolo, Grenadille
Arternas särdrag redovisas i tabell 6 enligt Oxford Prl Keys nummerlista (se
bilaga 6). Tre särdrag som iakttagits finns i Oxford Chalk Key men inte i Oxford
Prl Key. Dessa redovisas med grå överstrykning.
Tabell 6. En redovisning av de fyra träslag som hade motsvarande särdrag som det analyserade
träprovet enligt Oxford Prl Key och delvis Oxford Chalk Key.
0 =Absent, X= Present
Features/särdrag
6. Simple perforation
10. Intervascular pitting minute
12. Intervascular pits vestured
16. Gum or deposits in vessels
in hartwood
17. Mean tangential diameter
less than 50
18. Mean tangential diameter
less than 100
Chalk Key: Fewer vessels than
2
5/mm (Punkt 17)
Det
analyserade
träprovet
x
Plathymenia
reticulata
Diospyros
virginiana L.,
Dalbergia
nigra
Dalbergia
retusa
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
0
0
x
x
39
Features/särdrag
Chalk Key: Fewer vessels than
2
20/mm (Punkt 18)
23. Septate
24. Thick walled
28. Commonly more than 1 mm
in height
29. Exclusively uniseriate
30. Commonly 4 to 10 cells
Wide
31. Commonly more than 10
cells wide
32. Aggregate rays present
33. Ray tissue homogeneous
34. Ray tissue heterogeneous
type 1
41. Storied rays
Chalk Key: Commonly <
2
4/mm (Punkt 42)
Chalk Key: Commonly >12/
2
mm
44. Pits to vessels small
46. Terminal or initial
47. Predominantly apotracheal
49. Diffuse-in-aggregates
50. Predominantly paratracheal
52. Vascicentric
53. Aliform or confluent
54. Banded
55. Bands usually uniseriate
57. Fusiform parenchyma cells
common (variable)
59. Axial (vertical) elements
storied
61. Romboidal crystals in
chambered cells
62. Chrystals in chambered cells
68. Distinctively coloured or
streaky
70. Heartwood yellow, yellow
brown or chocolate
73. Specific gravity 1.0 or more
74. Europe to Japan etc.
78. Tropical Africa Madagascar
79. South Africa
Det
analyserade
träprovet
Plathymenia
reticulata
Diospyros
virginiana L.,
Dalbergia
nigra
Dalbergia
retusa
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
0
0
0
0
0
0
x
x
0
0
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
x
0
0
0
40
Features/särdrag
80. North America (Canada,
United States)
81. Tropical America, West
Indies (Brazil)
84. Distinct and regular
growthrings
86. Wood semi-ring porous
Det
analyserade
träprovet
Plathymenia
reticulata
Diospyros
virginiana L.,
Dalbergia
nigra
Dalbergia
retusa
x
x
x
x
x
x
x
x
Det finns ett antal särdrag registrerade hos de föreslagna arterna som inte
iakttagits hos det analyserade träprovet. Dessa kommenteras nedan.
Punkt 10: Särdrag som inte har iakttagits hos provet men är möjliga.
Punkt 12: Särdrag som inte har iakttagits hos provet men är möjliga.
Punkt 18 Chalk Key: Motsvarar det analyserade träprovets särdrag men har inte
registrerats därför att redan punkt 17 Chalk Key säger samma sak.
Punkt 23: Särdraget har inte kunnat registreras därför att parenkymcellerna är
svåra att iaktta på det analyserade provet.
Punkt 44: Särdrag som inte har iakttagits hos provet men är möjliga.
Punkt 46, 47, 49, 54, 55 och 59: Dessa berör särdrag hos parenkymen som jag inte
kunnat iaktta. Det är möjlig att de stämmer med det analyserade
träprovets.
Punkt 53: Stämmer inte med iakttagna särdrag hos träprovet.
Punkt 61 och 62: Se fig. 66.
Punkt 68: Stämmer med träprovet men är en tolkningsfråga och har därför inte
registrerats.
Punkt 69: Stämmer inte överens med det analyserade provets färg.
Punkt 70: Kan eventuellt stämma.
Punkt 80: Det är osäkert att uttala sig om växtplats.
Punkt 81: Ett rimligt antagande fast det inte registrerats.
Punkt 84 och 86: Iakttagna särdrag hos provet visar inte på några växtringar eller
ringporighet. Att säkert uttala sig kräver dock ett större träprov.
Med anledning av att träprovet också har påskriften ”köningsholtz” jämfördes
särdragen med kungsträ, (Dalbergia cearencis) vilket bl.a. har punkt 18
registrerad. Det betyder att det har kärl med mindre tangentiell diameter än 100
mikron. Detta motsvarar inte kärlen på det analyserade provet vilka är större.
Kungsträ har också aliformat (ögonformat) parenkym, punkt 53. Detta stämmer
inte överens med de särdrag det analyserade träprovet har.
6.3.1 Kommentarer till vedartsanalys
Sammanfattningsvis kan sägas att Plathymenia reticulata, vinatico, har särdrag
som motsvarar det analyserade provet. Det är ett känt historiskt träslag och finns
omnämnt i Directory of the Historic Cabinet Woods (Hinckley,1960) och i World
Woods in Colour (Lincoln, 1994). Där beskrivs det dock som gult, ljust gult och
”gul mahogny”. Det enda som motsäger att det är frågan om vinatico är färgen.
Möjligen kan detta vara ett träslag som mörknar kraftigt via oxidation.
41
Experiment med artificiell oxidering av en autenticerad vinaticobit skulle kunna
klargöra om så är fallet. Träprovets färg kan vara relativt opåverkat av solljus
eftersom det förvarats i träprovskåpet på Skokloster under lång tid. Utifrån bilder
och beskrivningar i litteraturen och en makroskopisk jämförelse med det
analyserade träprovet har jag uppfattningen att vinatico troligen inte motsvarar det
analyserade träprovets botaniska art.
Diospyros virginiana, persimmon, beskrivs som ljust gult till grå-vitt i
Traehandbogen (Risør, 1980). Punkt 80, att träslaget kommer från Canada är svårt
att uttala sig om men att vi importerat trä därifrån under den aktuella perioden är
inte känt. Punkt 86, att träslaget är halvringporigt har inte kunnat iakttas hos det
analyserade träprovet. Diospyros virginiana finns inte nämnt i någon av de
historiska källor jag undersökt. Sammanfattningsvis kan sägas att punkt 69, 80
och 86 antyder attpersimmon inte motsvarar det analyserade träprovets botaniska
art.
Dalbergia nigra, palisander, har ett särdrag som avviker från iakttagelserna på det
analyserade träprovet. Det är punkt 53, att parenkymen är aliformade
(ögonformade). Iakttagelser på träprovet visar att parenkymen är vasicentriska. Ett
antal punkter angående parenkymen (se kap 6.3) finns registrerade som inte
kunnat iakktas hos det analyserade provet. För att detta skall utesluta Dalbergia
nigra från att vara en möjlig motsvarighet till det analyserade träprovet krävs dock
noggrannare studier av parenkymens särdrag. Det analyserade provet hade lite
parenkym eller parenkym svåra att urskilja av andra anledningar. Punkt 59,
enstaka axiella parenkym kan dessutom vara svåra att se med ordinär
mikroskopisk metod (Wilson 1986).
För Dalbergia retusa, cocobolo, grenadille, gäller motsvarade problematik med
parenkymens särdrag som hos Dalbergia nigra. Cocobolo beskrivs som brun-gult
till ljust rött och svårt att limma p.g.a. mycket olja i veden. (Hinckley 1961, Risør,
1980). Det har främst använts till kniv- och verktygsskaft och munstycken till
träblåsintrument. Dessa fakta talar inte för att Dalbergia retusa är träprovets
botaniska motsvarighet.
Det analyserade provets färg är mörkt brun-brunröd (se fig. 56) och liknar visuellt
Dalbergia nigra.
42
7 Sammanfattande diskussion
En sammanställning av skiftliga källor från 1700-talet gav 29 svenska namn på
utländskt trä. Dessa jämfördes med tre samtida träprovsamlingar där 24
motsvarande namn återfanns. De fem träslagsnamn vars motsvarighet inte
återfanns i någon av träprovsamlingarna var bitterholz, bollenträ, javana gul och
sating/sattin och satin bastard. Fyra träslagsnamn saknar uppgift om botanisk art
men finns representerade som träprover. Dessa är sockerdam/n, madeiraträ ,
canatipi och bois puissant. Att göra en mikroskopisk vedartsanalys av dessa
träprover borde ses som ett prioriterat arbete. I första hand är sockerdam/n och
madeiraträ intressanta eftersom dessa nämns både av samtida snickarmästare och i
exporthandlingar. Canatipi och bois puissant nämns däremot endast i
exporthandlingar.
En vedanatomisk analys utfördes på ett av träproverna benämnt sockerdam
(Skokloster slotts inv. nr. 14253). Analysresultaten är inte entydiga. Ett alternativ
enligt databasen CSIROID är att träprovet tillhör arten Plathymenia reticulata,
vinhatico. Mot detta talar att det i alla skriftliga källor beskrivs som ljust gult. Ett
andra alternativ är Diospyros virginiana, persimmon, vit ebenholts. Även detta
beskrivs som ljust. Det växer i Canada och Nordamerika och det är inte känt att vi
importerat trä därifrån under den aktuella perioden. Två andra alternativa förslag
gavs, Dalbergia nigra, Rio jakaranda, palisander och Dalbergia retusa, cocobolo,
grenadille. Mot dessa talar att de har en rad särdrag hos parenkymen som inte
kunnat registreras hos det analyserade träslaget. För att säkert kunna tolka dessa
särdrag måste ytterligare analyser göras. Dalbergia retusa beskrivs i skriftliga
källor som ljust gult och oljerikt vilket gör det svårt att limma. Sockerdam/n har
använts som faner i möbler och borde inte vara svårt att limma. Detta talar för att
sockerdam/n inte motsvaras av Dalbergia retusa. Vad som talar för Dalbergia
nigra är att färg och textur liknar de aktuella träproverna benämnda sockerdam/n.
Dessutom är Dalbergia nigra ett känt och ofta använt träslag under den aktuella
perioden. När man ser de tre träproverna (fig. 56, 57) menar jag att man kan dra
slutsatsen att sockerdam/n var ett mörkt brunt-brun/rött träslag.
Sockerdam/n som namn är relativt vanligt förekommande i de 1700-tals källor jag
studerat. Sannolikheten att namnet skulle syfta på ett idag helt okänt träslag måste
betraktas som orimlig. Min uppfattning är att det syftar på ett träslag som idag,
och även under 1700-talet hade ytterligare ett annat namn. Det finns många arter
av Dalbergia spp. Sockerdam/n syftade kanske på någon av dessa eller en
Dalbergia nigra som hade speciella egenskaper beroende på färg och textur?
Vedanatomisk analys av andra träprover benämnda sockerdam/n skulle eventuellt
kunna ge svar på denna fråga.
En annan viktig fråga är om man överhuvudtaget kan påstå att de träprover som
finns i samlingarna motsvarar sin benämning utan att göra en mikroskopisk
vedartsanalys? Enligt min mening kan man inte det och någon sådan ambition har
jag heller inte haft med detta arbete. Av denna anledning redovisar jag ett
bildmaterial där jag fotograferat alla träprover med motsvarande svensk
benämning så att den intresserade läsaren själv kan bilda sig en uppfattning.
Möjligheten att olika träslag haft samma namn kan inte uteslutas.
43
Förhoppningsvis kan bildmaterialet också vara en vägledning för den som står
inför en möbel från denna tid och inte är säker på vilka träslag som ingår. Man
kan då söka i bildmaterialet för att hitta något liknande och därigenom få uppslag
till möjliga alternativ att arbeta vidare med. Träslag varierar mycket
utseendemässigt beroende på växtplats och hur veden är exponerad samt hur ytan
har åldrats. Bilderna i föreliggande arbete skall endast ses som en vägledning och
en hjälp att få en uppfattning om färg och i viss mån textur.
Angående träslagsnamnen i de skriftliga källorna kan man ifrågasätta om de är
representativa för vilka träslag som faktiskt användes under den studerade
perioden. Tillfredställande svar på den frågan är svårt att få. Om fler skriftliga
källor undersöks kan detta resultera i fler svenska benämningar, men vi kommer
ändå inte att kunna säga att vi känner till alla. Då som nu lade snickarmästare mest
tid på sitt hantverk och lite tid på att beskriva sina arbeten skriftligt. Att gå den
omvända vägen och göra analyser av fanerade svenska möbler från tiden skulle
antagligen resultera i att många fler utländska träslag fanns representerade med
botaniskt namn. Problemet blev då istället att vi inte känner till den samtida
benämningen. Mycket tyder på att handels- och populärnamn inte skilde sig så
mycket åt mellan de europeiska länderna. En av träprovsamlingarna i jämförelsen
kommer troligen från Tyskland och en annan från Frankrike. Den tredje
samlingen har ett varierat och okänt ursprung. En av anledningarna till de snarlika
namnen i de olika samlingarna och skriftliga källorna kan vara
gesällvandringarna. Gesäller som kom tillbaka från Frankrike, England och
Tyskland hade kunskap om europeiska träslagsnamn och förde dem vidare till
Sverige.
Begränsningar i materialet består främst av att det finns lite litteratur i ämnet samt
sparsamt med övriga skriftliga källor. Det jämförande materialet av träprover från
tiden är musealt. Detta är ytterligare en begränsning eftersom träproverna har en
historisk kontext och bör sparas intakta för framtiden. Vi vet idag inte allt om
vilken information dessa bär på inför framtida forskning och ny teknik. Samtidigt
bör det finnas möjlighet att idag forska på materialet om man kan påvisa att
resultaten kan ge ny och relevant kunskap. Det finns idag tillfredställande metoder
för vedartsanalys utan att det behöver vara till avgörande men för materialet.
Resultatet blir naturligtvis säkrare ju fler prover som kan undersökas och jämföras
med varandra.
Som rekommendation för fortsatt arbete inom detta område kan framhållas vikten
av att göra fler vedartsanalyser på träprover benämnda sockerdam/n. Detta skulle
ge ett jämförande material till denna studie och en möjlighet att fastställa vilken
botanisk art sockerdam/n tillhör. Vidare bör man undersöka om det finns
ytterligare träprovsamlingar från perioden i fråga och om de i så fall innehåller
träprover benämnda t.ex. madeiraträ.
Sammanfattningsvis menar jag att jämförelsen och sammanställningen av detta
material tillfört ny kunskap om tidigare osäkra 1700-talsnamn samtidigt som den
visar på många intressanta träslag att undersöka vidare. En jämförelse med
europeiskt material, t.ex. från Holland och skulle med stor sannolikhet tillföra
värdefull information.
44
8 Källförteckning
8.1 Skriftliga källor
Andrén Erik (1948), Möbelstilarna, En handbok i den svenska möbel- och
inredningskonstens historia. Stockholm.
Berg Gösta (1990), ”Anders Berch- en forskar- och lärargestalt i 1700-talets
Uppsala”. Red. Elisabeth Stavenow-Hidemark. 1700-tals textil, Anders Berchs
samling i Nordiska museet. Nordiska museets förlag, Stockholm.
ISBN 9 1710 8298 0.
Böttiger John (1901), ”Kungl. Hofschatullmakaren och ebenisten Georg Haupt.
En studie till 1700-talets konsstslöjdshistoria”, Meddelanden från svenska
slöjdföreningen år 1902. Stockholm.
Chastang Yannick (2001), Paintings in Wood, French Marquetry Furniture.
Wallace Collection, London, England. ISBN 0 900785 66 7.
Diderot. M. (1751-1780), Encyclopédie ou dictionnaire Raisonné des Sciences,
des Arts et des Metiers. Frankrike. 1966, Germany.
Groth Håkan (2000), Nyklassicismen i Sverige, svenska möbelstilar och interiörer
1770-1850. Stockholm, Tredje upplagan. ISBN 91-518-3834-6.
Hinckley. F. Lewis (1960), Directory of the Historic Cabinet Woods. The
Directory of Antique Furniture, New York. USA.
Hultin Lennart (1987), “De märkliga träbiblioteken”, Utställningen Trä. Historia,
teknik, konst på Läckö slott 1987. Red: Gösta Vogel-Rödin. Västergötlands
Turistråd. Skövde. ISBN 91-970428-6-2. s. 35-39.
Högberg Staffan (1969), Utrikeshandel och sjöfart på 1700-talet. Stapelvaror i
svens export och import 1738-1808. Lund.
Ilic J. (1987), The CSIRO Family Key for Hardwood Identification. Division of
Chemical and Wood Technology. Technical Paper No. 8, Australia. ISBN
064304246.
Knutsson Johan (1989), ”Träprovsamlingen på Skokloster. Samlad kunskap om
trä”, Hemslöjden, 1989/1. s. 18-19.
Lagerquist Marschall (1979), Georg Haupt. Ebeniste du roi. Nordiska museets
handlingar 92. Stockholm. ISBN 91-7108-158-5.
Lagerquist Marshall (1981), Den yrkesmässiga möbelhandeln i Sverige intill år
1780. Studier i rokokotidens möbelhantverk och möbeldistribution. Nordiska
museet, Stockholm. ISBN 91-7108-193-3.
45
Laine Merit (1998), ”Lovisa Ulrika”. Kvinnor i naturalhistorien. Från 1600-talets
samlare och illustratörer till modern vetenskap. Kungl. Vetenskapsakademin.
Stockholm. ISBN 91-7190-029-2. s. 37-46.
Lincoln William A. (1994), World Woods in Colour, Singapore, ISBN 0-85442028-2.
Losman Arne (1982) Minnets teater, En värld i miniatyr. Kring en samling från
Gustav II Adolfs tidevarv, Skrifter från Kungl. Husgerådskammaren 2.
Stockholm. ISBN 91-85726-10-9.
Löwegren Yngwe (1952), Naturaliekabinett i Sverige under 1700-talet. Lund.
Meyers varulexikon (1952), Red. Lindgren F. Stockholm.
Nationalencyklopedin Multimedia 2000 Plus (2000), Malmö. ISBN: 91-7133749-0.
Rangström L., Skeri K., Westin E. (1980), Skokloster, slott och samlingar.
Stockholm.
Risør Willy E (1980), Traehandbogen, ISBN 87-418-2845-3.
Roubo, A-J. (1772-74), Encyklopédie des Arts de la Menuiserie, Paris. Rep.
Léonce Laget, Paris, 1977.
Stavenow-Hidemark Elisabet (1990), 1700-talet i närbild. Anders Berchs samling.
Utställning i Nordiska museet 25 oktober 1990 - 17 februari 1991. Nordiska
museet. Stockholm.
Sylvén Torsten (1996), Mästarnas möbler. Stockholmsarbeten 1700-1850.
Stockholm. ISBN 91-1-961272-9.
Wallin Sigurd, (1979), Möbler från svenska herremanshem II, Nordiska Museet.
Stockholm. ISBN 91-7408-048-2.
Wheeler E.A. m.fl. (1986), Computer-Aided Wood Identification, Department of
Wood and Paper Science. North Carolina State University, Raleigh, North
Carolina, Bulletin 474.
Wheeler E. A. m.fl. (1989), IAWA list of Microskopic Features for Hardwood
Identification. IAWA Bulletin n.s. 10.
K. Wilson and D.J.B White (1986), The Anatomy of Wood, its Diversity and
Variability. University of London.
46
8.2 Arkivaliska källor
S.S.A. Stockholms stadsarkiv:
Georg Haupts bouppteckning. 1785/1:450 S.S.A.
Anna Elisabeth Linnings bouppteckning 1777/5:429 S:S:A
Nils Dahlins bouppteckning 1788/2:336 s. 350-353 S.S.A.
HGK. Husgerådskammarens inventarieförteckning
Nordiska museets inventarieförteckning
Skokloster slotts inventarieförteckning
8.3 Muntliga och opublicerade källor
Ulf Brunne, universitetslektor, Carl Malmsten CTD, Linköpings universitet
Roland Hörnfeldt, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet
Johan Knutsson, 1:e intendent Nordiska museet
Lassi Koivunen, möbelkonservator, Husgerådskammaren, Kungliga slottet
Ursula Sjöberg, 1:e intendent Husgerådskammaren, Kungliga slottet
Roland Skoglund, ordförande i Uppsala släktforskarförening
8.4 Fotografiskt bildmaterial
Samtliga fotografier där inget annat anges är tagna av författaren. Vedanatomiska
fotografier har tagits digitalt.
Kamera: Pentax K 1000
Objektiv: Pentax 50 mm
Film. Kodak Professional 100 ASA
Framkallade och kopierade på Uppsala Fotokompani
47
Bilagor
Bilaga 1. Träslag som nämns i importhandlingar
Detta är en förkortad version av importhandlingar rörande möbler från Stora
sjötullkammarens protokoll, hämtad från Möbelhandeln i Sverige före 1780
(Lagerquist, 1981). Endast år, handelshamn och träslag redovisas.
Obearb valnötsträ, pockenholz,
ebenholz
1741
Från Amsterdam
Arb. Valnötsträ, päronträ, pockenholz
Från Smyrna
Valnötsträ
1744
Från Amsterdam
Ebenholz o. A. Trä
Från London
Obearb. Bresiljeträ
1741
Från Hamburg
Sockerdan (sockerträ)
1745
Från Amsterdam
Valnötsträ
Från Amsterdam
Exotiskt trä (rött trä), valnötsträ,
pockenholz, ebenholz,
1746
Från Amsterdam
Ebenholz
Från Smyrna
Valnötsträ, buxbom
1747
Från Amsterdam
Ebenholz
1742
Från Wismar
Obearb. Ebenholz, obearb. Trä
Från Amsterdam
Pockenholz, ebenholz
1748
Från Hamburg
Ebenholz
Från London
Pockenholz
Från Amsterdam
Ebenholz
Från London
Pockenholz
1743
Från Wismar
Obearb. Ebenholz
Från Smyrna
Buxbom
Från Hamburg
Obearb. Ebenholz
1749
Från Bergen
Obearb. Bokträ
Från Amsterdam
48
Från Amsterdam
Obearbet Ebenholz
Från England
Pockenholz
Från Wismar
Valnötsträ, buxbom
1754
Från Pommern
Valnötsträ
Från Amsterdam
Buxbom, ebenholz
1750
Från Wismar
Valnötsträ, buxbom
Från Holland
Valnötsträ, ebenholz
Från Amsterdam
Buxbom, ebenholz
Från England
Bresiljeträ
Från Frankrike
Pockenholz
1751
Från Wismar
Valnötsplankor, buxbom
1755
Från Danmark
Obearb. Pockenholz
Från Amsterdam
Obearb. Valnötsträ,, obearb buxbom,
obearb ebenholz
Från Holland
Valnötsträ, buxbom, ebenholz,
pockenholz
Från London
Cederträsplankor, ebenholz
Från Levanten
Valnötsplankor
1752
Från Pommern
Valnötsträ
1756
Från Ryssland
Oarbet. bokträ
Från Holland
Valnötsträ, pockenholz, ebenholz
Från Danzig
Päronträ
Från England
Pockenholz
Från Pommern
F?on och ekträ, bresiljeträ, buxbom
Från Frankrike
Valnötsträ, pockenholz
Från Holland
Valnötsträ, buxbom, ebenholz,
pockenholz
1753
Från Pommern
Valnötsträ
1757
Från Holland
Valnötsträ, buxbom, ebenholz,
pockenholz
Från Holland
Valnötsträ, buxbom, pockenholz,
ebenholz
49
Från England
Ebenholz
Från England
Pockenholz
Från Frankrike
Ebenholz
Från Portugal
Pockenholz
Från Portugal
Pockenholz
1762
Från tyska orter
Pockenholz
1758
Från Pommern
Pockenholz,
Från Danmark
Pockenholz
Från Holland
Valnötsträ, buxbom, ebenholz,
pockenholz
Från Holland
Buxbom, oarbet. ebenholz, pockenholz
Från Frankrike
Oarbet. Palmträ
Från England
Pockenholz
1759
Från Holland
Valnötsträ,ebenholz, pockenholz
Från Medelhavet
Valnötsträ
1763
Från Holland
Valnötsträ, buxbom, ebenholz
Från England
Buxbom, ebenholz, pockenholz
1765
Från Danzig
Valnötsträ
Från Frankrike
Oarb. Ebenholz
1760
Från Pommern
Pockenholz
Från Danmark och Norge
Pockenholz
Från Holland
Bresiljeträ, pockenholz
Från Hamburg
Oarb. Bresiljeträ
Från England
Ebenholz
Från Holland
Valnötsträ, ebenholz, pockenholz
1761
Från Pommern
Valnötsträ
1766
Från Hamburg
Oarb. Bresiljeträ
Från Holland
Valnötsträ, buxbom, ebenholz,
pockenholz
1767
Nedan följer några år då träimporten
beskriv som arb. Trä
50
1774
Från Reval
oarb. Mahogny
1776
Från Londeon
Mahogny
1775
Från Hamburg
Oarb mahogny, oarbet. Ebenholz
1777
Från Amsterdam
Oarb. Kostbart trä
Från London
Oarbet. Bresiljeträ och mahogny
1778
Från Amsterdam
Oarbet. Gement trä, oarbet kostbart trä
Från Cette och Marseille
Oarb. Pockenholz
Oarbet valnötsträ
Oarbet. Pockenholz
Nedan redovisas ett urval av uppgifter angående importen av trä till Göteborg hamn.
Det består endast av träslag som inte funnits med i uppgifterna ang. importen till
Stockholms hamn.
1743
Från Amsterdam
oarb. Bollenträ och palmträ
1755
Från Amsterdam
Bitterholz, köninsholz
1747
Från Hamburg
Svart trä
1761
Från Amsterdam
Spanskt ekträ
1751
Från Danzig
Askträ
1766
Från Amsterdam
Citronträ
1753
Från Hamburg
Olivrä
1769
Från Amsterdam
Campecheträ.
1754
Från Hamburg
Rosenträ
51
Bilaga 2. Förteckning över träprover i Anders Berchs samling
Detta är en avskrift av Nordiska museets inventarieförteckning över träproverna i
samlingen. Hela samlingen har Nordiska museets inventarienr: 17.648. Originalet till
förteckningen är maskinskriven och upprättades 1957 av en arbetsgrupp sammansatt
av tjänstemän på Nordiska museet (bl. a. Marschall Lagerquist och Anna-Maja
Nylen, Elisabeth Stawenov-Hidemark, pers. medd.). Detta är en redovisning av
denna förteckning och där tillägg gjorts är detta noterat. Ett urval av proverna är
utlånade till museum Gustavianum, markerat med "Gustavianum".
Prover av trä
B. 503 Träprov av masurbjök, fyrkantigt stycke, påskrift med blyerts: “Mazur
Biörk”
B. 504 Träprov, al, fyrkantigt stycke - påskrift med blyerts: ”ahl”
B. 505 Träprov, alm. fyrkantigt stycke, påskrift med blyerts: ”alm”
B. 506 Träprov, ask, fyrkantigt stycke, påskrift med blyerts: ”ask”
B. 507 Träprov, asp, fyrkantigt stycke, påskrift med blyerts: ”asp”
B. 508 Träprov, bok, fyrkantigt stycke, påskrift med blyerts. ”Hwit bok”
B. 509 Träprov, bok, fyrkantigt stycke, påskrift med blyerts: ”Röd bok”
B. 510 Träprov, lönn, fyrkantigt stycke, påskrift med blyerts: ”Lönn”
B. 511 Träprov, päronträ. fyrkantigt stycke, påskrift med blyerts: ”Päron”
B. 512 Träprov, päronträ, fyrkantigt stycke något oregelbundet, Påskrift med
blyherts: Päron
B. 513 Träprov, valnöt, fyrkantigt stycke, påklistrad lapp: ”Wahlnöth”
B. 514 Träprov, bok, fyrkantigt stycke, påklistrad lapp: ”Wittbook”
B. 515 träprov, lind, fyrkantigt stycke, påskrift med blyerts: ”Lind”
B. 516 Träprov, alm, fyrkantigt stycke (oregelbundet) påskrift med bläck: ”Alm”
B. 517 Träprov, fyrkantigt stycke, påklistrad lapp: ”Campesch de Mananhao”
B. 518 Träprov, fyrkantigt stycke, påklistrad lapp: ”Pipina De Mananharu”
B. 519 Träprov, fyrkantigt stycke, påklistrad lapp: ”Castanhe De Lisabon”
B. 520 Träprov, ek, fyrkantigt stycke, påklistrad lapp: ”Westerwiks Ek blomig”
B. 521 Träprov, ek, fyrkantigt stycke, påklistrad lapp: ”Swart Ek”
B. 522 Träprov, ek fyrkantigt stycke, större. Påskrift med bläck: ”fras Ek Swensk”
B. 523 Träprov, ek, fyrkantigt stycke, större. Påskrift med bläck: ”Dansk Ek”
B. 524 Träprov, ek, fyrkantigt stycke, större. Påskrift med bläck: ”tysk Ek”
B. 525 Träprov, avsågat stycke av stam el. gren, med påskrift m. bläck:
”Pomerans?”
B. 526 Träprov, avsågat stycke av stam el. gren, med påskrift m, bläck: ”Prunus
spinosa”
B. 527 Träprov, avsågat stycke av stam el. gren, med påskrift m. bläck: ”Oxel”
B. 528 Träprov, avsågat stycke av stam el. gren, segment, med påskrift m. bläck:
”Hwit mullbär”
B. 529 Träprov, avsågat stycke av stam el. gren, segment, med påskrift m. bläck:
”Hwita Mullbär”
B. 530 träprov, avsågat stycke av stam el. gren, segment , med påskrift m. bläck:
”Fr. Zueda”
52
B. 531 Trärov, avsågat stycke av stam el. gren, segment med påskrift m. bläck:
”Lemkis träd”
B. 532 Träprov, fyrkantigt stycke, litet, påskrift m. blyerts. (oläsligt)
B. 533 Träprov, fyrkantigt stycke, litet, påskrift m. blyerts: ”Madera” (?)
B. 534 Träprov, fyrkantigt stycke, litet, påskrift m. blyerts: ”Idegran”
B. 535 Träprov, avsågat stycke av stam el. gren, påskrift m, blyerts: ”Idegran”
B. 536 Träprov, avsågat stycke av stam el. gren, segment, påskrift m. blyerts. oläsl.
B. 538 Träprov, oregelbundet format. svart, 1.6 cm. Påskrift m. bläck: ”N. 12”,
med rödkrita: ”Ebenh”
B. 538 Träprov. oregelbunden form, raka sidor, påskrift m. blyerts: ”Plomon”
B. 539 Träprov, oregelbunden form, påskrift m. blyerts: oläsl. 1. 8,8
B. 540 Träprov, fyrkantigt stycke, påskrift m. bläck: ”Fr. Johanna”
B.541 Träprov, oregelbundet format, påskrift m. bläck: ”No-20. Bresillet”
B. 542 Träprov, brunt trä, oregelbundet format, 1. 11, 3, påskrift m. blyerts:
oläsligt (Boisjune???? förf.)
B. 543 Träprov, brunrött trä, avlång sticka 1. 14 cm märkt med bläck ”No- 17”
och med en lapp instucken i en ena kluvna änden: ”Zintmarterschout”
B. 544 Träprov, svartbrunt trä, avlång sticka, 1.7 cm, med lapp som föreg, :
”Galbatoershout”
B. 545 Träprov, brunt trä, avlång sticka, 1. 10 cm med lapp som
föreg.:”Campesyhout”
B. 546 Träprov, gult trä, avlång sticka, 1. 8.5 cm med lapp som
föreg.:”Zandelhout”
B. 547 Träprov, gulbrunt trä, avlång sticka, 1. 12,5 cm med lapp som
föreg.:”Fusehout” Med bläck märkt: ”No- 19” (saknas)
B. 548. Träprov, brunt trä, avlång sticka, 1.12,2 cm med lapp som föreg.: ”Jepan”.
Med bläck märkt: ”No-22”
B. 549 Träprov, oregelbunden form, gul-brunflammigt trä, med påklistrad laåå:
”Bästa Sort Träd som Chineserne bruka att röka för sina Gudar”
B. 550 Träprov, ett stycke, som ursprunligen tillhört föregående, men som brutits
loss därifrån
B. 551 Träprov, oregelbunden skiva, påskrift m. bläck: ”Geelhoud”
B. 552 Träprov, kluvet stycke, påskrift med bläck: ”Berteris (Berberis) Rot”, samt
”Häradsh. Bergström”
B. 553 Träprov, fyrkantig skiva, påskrift med blyerts: ”Berteris Rot”
B. 554 Träprov, fyrkantig skiva, oregelbunden. påskrift med blyerts: ”Getapel”
B. 555 Träprov, bambu, avsågat stycke, påskrift m. bläck: ”Bambu”
B. 556 Träprov, ek, fyrkantigt stycke 1. 4,5 cm (svart)
B. 557 Träprov, ek, fyrkantigt stycke, 1.8,8 cm, brunt
B. 558 Träprov, avlång sticka, brunt trä, påskrift m. bläck: ” D” och ”E Ke”
B. 559 Träprov avlång sticka, brunt trä, påskrift m. bläck: ”3 D”
B. 560 Träprov, avlång sticka, brunt trä. påskrift m. bläck: ”No- 7D”
B. 561 Träprov, avlång sticka, brunt trä, 1. 6,7 cm
B. 562 Träprov, avlång sticka, brunt trä, 1. 7,4 cm
B. 563 Träprov, huggspån, brunt trä, 1. 8,0 cm
B. 564 Träprov, fyrkantigt stycke, gult trä, 1. 3 cm
B. 565 Träprov, oregelbundet, hugget, stycke, gulbrunt trä, 1. 6,3 cm
53
B. 566
B. 567
B. 568
B. 569
B. 570
B. 571
B. 572
B. 573
cm
B. 574
B. 582
Träprov, huggspån, brunt trä, 1. 8,7 cm
träprov, tunn skiva av tvärträ, triangulär, 1. 7,5 cm
Träprov, avsågat stycke av stam el. gren h. 3, diam. 3,5 cm.
Träprov, avsågad skiva av stam el. gren, diam. 5 cm
Träprov, avsågad skiva av stam el. gren, diam. 4,5 cm
Träprov, avsågad skiva från baksidan av stammen. 1. o . b. 5 cm
Träprov, som föreg. 1. 6 cm, br. 5 cm
Träprov, fyrkantigt stycke, ena halvan ljus, andra mörk, 1. 4,5 cm, br. 2,7
Träprov, som föreg. bark kvarsittande. 1. 4 cm, br. 3,5 cm
Träprov, huggspån, inlindad i pappersblad: ”N. ll Palmhout”
Serie 1. (Påskrivna papperslappar på baksidan av varje träbit enhetligt format)
B. 849
B. 850
B. 851
B. 852
B. 853
B. 854
B. 855
B. 856
B. 857
B. 858
B. 859
B. 860
B. 861
B. 862
B. 863
B. 864
B. 865
B. 866
B. 867
B. 868
B. 869
B. 870
B. 871
B. 872
B. 873
B. 874
B. 875
B. 876
B. 877
B. 878
B. 879
B. 880
B. 881
Appel bohm / Portugal
(Gustavianum)
Granaten / Bohm / Portugal (Gustavianum)
Sitron Bohm / Portugal (Gustavianum)
Lemoen Bohm / Portugal
(Gustavianum)
Apricorn / Bohm / Portugal (Gustavianum)
Persse Bohm / Portugal (Gustavianum)
Kirsse Bohm / Portugal saknas
Krike Bohm / Portugal
(Gustavianum)
Sizola / Bohm / Portugal
saknas
Sizola / Bohm / Portugal
saknas
Arcago / Bohm / Portugal
(Gustavianum)
Arcago / Bohm / Portugal
(Gustavianum)
Swaerte Fey / gen Bohm / Portugal saknas
Feyge Bohm / Portugal (Gustavianum)
Fayo Bohm / Portugal
(Gustavianum)
Fayo Bohm / Portugal
saknas
Pruym Bohm / Portugal
(Gustavianum)
Lillo / Bohm / Portugal (Gustavianum)
Orfolie / Bohm / Portugal
saknas
Olme / Portugal
(Gustavianum)
Pera / Portugal
saknas
Bebu / Portugal
Tilho / De / Portugal
Asen No= / ten Bohm / Portugal
Belin / Bohm / Portugal
Bordo / De / Portugal
Sipresse / Bohm / Portugal
”Pinho/ De / Portugal”
”Palm / Bohm / Portugal”
”Bunno / Bohm / Portugal”
”Olinen / De / Portugal”
”Carnalho / De / Portugal”
”Mariet (?) bohm / Portugal”
54
B. 882 ”Qwe=peren / Bohm / Portugal”
B. 883 ”Nespo / Bohm / Portugal”
B. 884 ”Laurir / Bohm / Portugal”
B. 885 ”Nugueira / de / portugal; pa filha de Madeira”
B. 886 ”Kandaru / de / Fernanbuck”
B. 887 ”Violette / De / Fernanbuck” (Jmfr 1035)
B. 888 ”palit(s)ander / De / Fenanbuck”
B. 889 ”Cattiade / De / Fernanbuck” (Jmfr 1034)
B. 890 ”Eben Zora / ti. / De / Fernanbuck”
B. 891 ”Pau Ferro / De / Fernanbuck”
B. 892 ”Hebbano / fernanbock”
B. 893 ”Sebastian da Ru= / ” da (?) /De/ Fernanbuck” (Jmfr 895, 905, 1010, 1011,
1049, 1032, 1024)
B. 894 ”Karuba / De / Fernanbuck” (Jmfr 1013)
B. 895 ”Roza de faxa / de / Fernanbuk” (Jmfr 905, 1010, 1011, 1024, 1032, 1049,
893)
B. 896 ”Anxelin / De / Fernanbuk”
B. 897 ”Petliado / Fernanbock”
B. 898 ”Koko / Maranhao (Jmfr 1016, 1028)
B. 899 ”Amarante / De / Maramham” (Jmfr 1007)
B. 900 ”Sidre / De / Maranhao”
B. 901 ”Xorue / de / Maranham”
B. 902 ”Roamn / Maranhao”
B. 903 ”Suckke Pere (?) / De Maranham”
B. 904 ”Loure / De / maranhao”
B. 905 ”Roza / De / Maramham” (Jmfr 893, 895, 1010, 1011, 1024, 1032, 1049)
B. 906 ”Gonzallo aluez / De / maranham (Jmfr 1009)
B. 907 ”Pau Frixo / De / maranham”
B. 908 ”Uiniatica / De / maramham”
B. 909 ”Fruies / De / Maranhao”
B. 910 ”Campesch / De / Maranhao”
B. 911 ”Genipap / De / Maranham” (Jmfr 1015)
B. 912 ”Spinheiro / De / Maranham” (Jmfr 1014)
B. 913 ”Magne / De / Ingalterra”
Serie 2. (Påskrivna papperslappar på baksidan av varje träbit enhetligt format)
B. 914
B. 915
B. 916
B. 917
B. 918
B. 919
B. 920
B. 921
B. 922
B. 923
”Nogero / Portegal”
”Amerant / fernanbock” (Jmfr 899)
”Candaro / fernanbock”
”Consal Walve / fernanbock” (Jmfr 906)
”Sebastia da ro / fernanbock” (Jmfr 893, 895, 905, 1011, 1024, 1032, 1049)
”Bou de Rose / fernanbock” (Jmfr 893, 895, 905, 1010, 1024, 1049)
”Sacanada / marino”
”Carobe / marion” (Jmfr 894)
”Spinniro / marino” (Jmfr 1003)
”Cheripap / marinon” (Jmfr 1002)
55
Serie 3. (Påskrivna papperslappar på baksidan av varje träbit varierande format)
B. 924
B. 925
B. 926
B. 927
B. 928
B. 929
B. 930
B. 931
B. 932
B. 933
B. 934
”Coco” (Jmfr 898, 1028)
”Bresilie”
”Bois Violé”
”Littern” (Schlangenholz)
”Sandell” (Jmfr 1050, 1052)
”Sardine jaune”
”Arcajoux” (Mahogny) (Jmfr 1029)
”Olivien”
”Bois de Rose” (Jmfr 893, 895, 1010, 1011, 1032, 1049) Saknas
”Turkisk Box = / bom”
”Engelsk / Buxbom” Saknas
Serie 4. (Påskrift med bläck på baksidan av varje träbit, större, varierande format)
B. 935
B. 936
B. 937
B. 938
B. 939
B. 940
B. 941
B. 942
B. 943
B. 944
B. 945
B. 946
B. 947
”Movalette / 1” Saknas
”Cocogole / 2” (Jmfr 898, 1016)
”Caobano / Mahagoni / 3” (Jmfr 1022)
”Gaiti 9 4”
”pao santo / 5
”Sebastian de la Rosa / 6 ” (Jmfr 893, 895, 905, 1010, 1011, 1024, 1049)
”Mansanille / 7” (Jmfr 1045)
”Gateado / 8 (?)” (Jmfr 889)
”Dividivi / 9”
”Violette / 11” (Jmfr 887)
”Cuallaba / 12”
”Santanes / 14”
”Canario / 15”
Serie 5. (Påskriften med bläck på baksidan av varje träbit; mindre, varierande format)
B. 948 ”Canatipi / Surinam”
B. 949 ”Canatipi / Surinam” (faner)
B. 950 ”Sapau (med blyherts ”Sapan”)
56
Diverse träprover. Påskrift med bläck.
B. 951
B. 952
B. 953
B. 954
B. 955
B. 956
B. 957
B. 958
Ceder
Cypresse
- 7 Marsenilien A (jmfr 1033)
___fwood A. / puissant (med blyherts ”bois puissant”)
Zucker Käsugen (med blyherts ”Zucker Kestgen”)
No 6 / Königs holtz (jmfr 1053)
No 4 B Rosenträ (jmfr 893, 895, 905, 1010, 1011, 1024, 1032)
No 24 / Sandel. (jmfr 1020, 1052)
Diverse träprover. Påskrift med blyherts.
B. 959
B. 960
B. 961
B. 962
B. 963
B. 964
B. 965
Ambogene
Sandel / Cahlcut (jmfr 1020, 1050)
Königs / ha?uz (jmfr 1048)
såker / dan (jmfr 1047, 1055)
Bastard / såkerdan Spån. (jmfr 1047, 1054)
Biörk (masurbjörk)
(Gustavianum)
Plommon
Diverse träprover utan påskrift
B. 966 Rödlila, liknar palisander
B. 967 Rödbrunt, liknar mahogny
B. 968 Faner utan markering, rödbrunt. Svag blyertsskrift” (Su) rinam” (jmfr. 1040,
1041)
B. 969 Faner utan markering, ljust rödbrunt. Liknar mahogny.
B. 970 Alrot
B. 971 ”Tysk Wiss?? Ek” med bläck 11,3 x 6 x ?cm
B. 972 tysk Ek 10 x 6 x 2,? Cm
B. 973 Danzig Ek 10 x 6,? X 2,5 cm (Gustavianum)
B. 974 Ek tysk 9 x 6 x ?,5 cm
(Gustavianum)
B. 975 Swensk ????Ek 11 x 6 x ?,5 cm
B. 976 Swensk Ek 10,5 x ? x 2,5 cm (Gustavianum)
B. 977 Westera ???? Ek / blomig på pappersetikett ?,5 x 5,2 x 1,3 cm
Gustavianum
B. 978 Hård Ek Swensk på etikett 7,6 x 4, ? x 1,2 cm
B. 979 Mepell på pappersetikett 8 x 5,8 x ?,8 cm (Amerikansk lönn TT)
B. 980 asck- ? på etikett 7,6 x ? 1 cm (troligen oxel TT)
B. 981 Furu 8 x 5,8 x ? cm
(Gustavianum)
B. 982 Ahlrotsmasur 7,2 x ? 1 cm (Gustavianum)
B. 983 Hagtorn 9,7 x ? x ?,8 cm
(Gustavianum)
B. 984 Hassel 8 x 4,5 x ? cm
(Gustavianum)
B. 985 Biörck 8,5 x ? x 1 cm
(Gustavianum)
B. 986 Get A? 7,8 x ? x 1 cm
(Gustavianum)
B. 987 Ek bläck 7,8 x ? x 0,9 cm
57
B. 988
B. 989
B. 990
B. 991
B. 992
B. 993
B. 994
B. 995
B. 996
B. 997
B. 998
B. 999
B. 1000
B. 1001
B. 1002
B. 1003
B. 1004
B. 1005
B. 1006
B. 1007
B. 1008
B. 1009
B. 1010
B. 1011
B. 1012
B. 1013
B. 1014
TT)
B. 1015
B. 1016
B. 1017
B. 1018
B. 1019
B. 1020
B. 1021
B. 1022
cm
B. 1023
B. 1024
cm
B. 1025
B. 1026
B. 1027
B. 1028
B. 1029
B. 1030
B. 1031
Oxel 7,5 x ? x 0,8 cm, med bläck
Gran 7,9 x ? x 1 cm, med bläck
Ambo?, med bläck, Ambog?, med blyerts, 6,3 x 3,? X 1,2 cm (Amboina)
Alm 6 x 4 x ? cm med blyerts
plommon 5,3 x 4,? X 0,2 cm med blyerts
Bock 7,5 x ? x 0,8 cm med bläck
No 16 03 ”Oprnabuk” på pappersremsa, 14,5 x 1,5 x 0,2 cm
Ljusbrunt, ådrat 6,4 x 3 x 0,4 cm
Ljust, ådrat 6,5 x 3,2 x 0,3 cm
Ljust, slätt 6,5 x 3,1 x 0,4 cm (troligen buxbom TT)
Ljust, svagt ådrat 6,5 x 3,2 x 0,4 cm
Svart 19 x 6 x 0,1 cm
Mahogny, med blyerts 7,2 x 4,6 x 0,8 cm (Troligen afikansk TT)
Ljust ådrat 6,4 x 3,1 x 0,4 cm
Till två tredjedelar brunt, 1/3 ljust 7 x 5,2 x 0,5 cm
Kirsbär med bläck och otydl. Blyertsskrift. 7,7 x 4,5 x 0,2 cm.
Ebenholst 4,8 x 2,7 x 1,5 cm
Ljust 6,5 x 3,1 x 0,4 cm
Brunt ådrat 7 x 5 x 0,2 cm
En tredjedel ljust, 2/3 mörkt. ”N” med bläck 7,1 x 3,5 x 0,1 cm
Brunt ådrat 7,2 x 3,7 x 0,2 cm (sydafrikansk jakaranda TT)
Brunt, ådrat 7,1 x 4,2 x 0,2 cm (Sydafrikansk jakaranda TT)
Rödbrunt, ådrat 7 x 4,8 x 0,1 cm
No 1.G. med bläck. Ljust rödbrunt ådrat. 6,5 x 4,5 x 0,1 cm
No 1 B. Med bläck. Brunt ådrat knäckt på mitten. 6,2 x 5,5 x 0,1 cm
No 1 D. Med bläck. Brunt ådrat 9,5 x 4 x 0,1 cm
No 1. E. Med bläck Brunt ådrat 10 x 4,2 x 0,1 cm (Sydafrikansk jakaranda
No 3. B. Med bläck. Brunt ådrat 7 x 4,3 x 0,1 cm
No 7 c med bläck. Brunt ådrat 12,2 x 4,8 x 0,1 cm
No 1 c med bläck rödbrunt 6 x 6 x 0,1 cm
No 8 B 7,4 x 4,8 x 0,1 cm med bläck
No 9 med bläck 7,3 x 4,4 x 0,1 cm (Kubamahogny TT)
No 10 med bläck 6,3 x 4,5 x 0,1 cm (amboina TT)
No 5c med bläck 7,5 x 5,7 x 0,1 cm
No 12 B Pisnanwood med bläck, delvis mörkt, delvis ljust trä. 7 x 2,7 x 0,1
No 15 med bläck 7,2 x 3,5 x 0,5 cm
Lucl?tor gull?a 15? cm samt överstruken skrift, med bläck 21 x 8,9 x 0,2
oläslig skrift med bläck 11,9 x 0,6 x 0,2 cm
mehoút? med bläck 8,2 x 5,8 x 0,2 cm
Svart ådrat 8,3 x 3,5 x 1,8 cm (ebenholts TT)
Rödbrunt 5 x 4,2 x 1,7 cm
Ljust, No med bläck. Med blyerts: des fan?7,2 x 5,5 x 0,9 cm
Med pappersetikett med inskr. ?14,7 x 4,7 x 1,1 cm
No? C med bläck 6,8 x 0,2 x 5,8 cm (Amerikansk valnöt TT)
58
B. 1032 Svart 10,2 x 2,7 x 0,5 cm (ebenholts TT)
B. 1033 Mörkbrunt 4,1 x 3,2 x 1,7 cm
B. 1034 Svartbrunt ådrat 7,2 x 4,2 x 0,6 cm
B. 1035 Rödbrunt ådrat 7,1 x 5 x 0,1 cm (Nordamerikask valnöt TT)
B. 1036 Ljust, otydlig blyertsskrift 5,7 x 1,8 x 1,7 cm
B. 1037 Svart. Otydlig skrift med bläck och blyerts, (troligen DUKEPER blyerts
LENKOGEN, bläck TT)
B. 1038 Ljusbrunt, Otydlig blyertsskrift 7,5 x 5,9 x 0,1 cm
B. 1039 Med otydlig blyertsskrift 3,7 x 3,5 x 1,3 cm
B. 1040 Svart. 6,5 x 3,1 x 0,3 cm (ebenholts TT)
B. 1041 Blyertsskrift 3,9 x 3,2 x 0,9 cm
B. 1042 Ljust ådrat 7,2 x 1,8 x 0,5 cm
B. 1043 Ljust ådrat, otydlig blyertsskrift. 7,3 x 2,3 x 0,1 cm.
B. 1044 Rödbrunt, ådrat. Otydlig bläckskrift 7,2 x 2,9 x 0,1 cm
B. 1045 Ljust brunt. Otydlig blyertsskrift 3,8 x 3,3 x 0,2 cm (Ceder)
B. 1046 Ljust rödbrunt, ådrat 7,1 x 1,9 x 0,15 cm (falskt rosenträ TT)
B. 1047 2/3 mörkbrunt ådrat, 1/3 ljust. Otydlig blyertsskrift. 4,5 x 2,8 x 0,5 cm
(TT) =En makroskopisk bedömning av träslaget gjord av Thomas Tempte 1987 enligt
protokoll på Nordiska museet. Dessa opublicerade anteckningar har skickats till mig
av Elisabeth Stavenow-Hidemark.
59
Bilaga 3. Förteckning över träproverna i Drottning Lovisa Ulrikas
träprovsamling, HGK 461
Träprovsbitarna är märkta med påklistrade pappersetiketter med handskrift av bläck.
Roland Skoglund, ordförande i Uppsala släktforskarförening har hjälp mig att tyda
handskriften och enligt honom har etiketterna skrivits av minst två olika personer.
Roland Hörnfeldt, SLU, har varit behjälplig med att bestämma vad de franska 1700talsnamnen betyder på svenska. Han har inte haft tillgång till träproverna utan endast
namnen.
Träprovsnamnen på franska
Låda 1 (Uppifrån sett)
Låda 2
Loupe de Grenoble
Estre
F(S)ustelle tinture
Merisier des Indes
Grenoble
Gaillac
Nojer des Indes
Jaguarenda
Ferlembourg
Nojer Fransois
Cedre de surinam
Ferolle
Låda 3
D´embre
Cormier
Inde, p´tinture
Ebeine Verte
Cormier des Indes
Charme D´Inde
Epine vinette
Dantinade
Charme Vert
D´Ecaille
D´Embonne?
Översättning till Svenska
Tom
"loupe de noyer" = kvist eller "knast" i
valnötsträ. Valnöt är vanlig i
Grenobletrakten. Varför inte en "Loupe"
i en rotbit? (RH)
Kan vara Hetre =Bok (RH)
?
Merisier = Fågelbärsträ (RH)
Se Loupe de Grenoble
Pockenholz (RH)
Noyer = Valnöt, Indes kan betyda Indien
eller västindinen?
Jakaranda
Fernbock?
Fransk valnöt (RH)
Ceder, från Surinam? (RH)
?
?
Sorbier=Sorbus domestica = släkting till
rönn (RH)
?
Ebenholtz grön (RH)
Se Cormier ovan, Indisk? (RH)
Charme = Avenbok (RH)
Berberis (RH)
Danta = ett av amazonas skogars största
träd (Diderot, 1966)
Grön Avenbok? (RH)
?
?
60
Träprovsnamnen på franska
Coraille
Låda 4
Låda 5
Aulne
Zij(y)culle
Agaciar
Buis d´espagne
Buis fransioire
Alisier
Calembourg
Låda 6
Olivier bastard
Sedre
Palesante, bastard
Soleil
Pain(r)er
Sapin
Violet bastard
Sitron
Ste Lucie
Violet
Sendalle tinture
Översättning till Svenska
Korall, det finns ett exotiskt träslag med
det namnet (RH)
Tom
Al (RH)
?
Akasia? Kan i så fall vara "äkta" men
troligare "falsk" = Rubinia?(RH)
Buxbom spansk (RH)
Buxbom fransk (RH)
Sorbusart, släkt med rönn (RH)
Oliv, falskt ? (RH)
Ceder (RH)
Falsk palisander?
?
Poirier =Päron (RH)
Ädelgran, Silvergran Abies alba (RH)
?
Citronträ (RH)
?
?
Sandelträ (RH)
61
Bilaga 4. Träprovsamlingen i Skokloster slott
Detta är en förkortad version av inventarieförteckningen som tillhör träprovskåpet.
Ofta förekommer både svenskt, tyskt och franskt namn samt botaniskt namn. Här
återges endast de svenska, ibland felstavade namnen, samt det botaniska namnet.
Förklaringen till att samma botaniska namn förekommer flera gånger är att trädet
finns representerat med ved från olika delar samt frö och frukt. Varje del har ett eget
inventarienummer. Till varje träslag i träprovskåpet finns ett tillhörande herbarieark
vilket innehåller en mängd information som det tyvärr inte finns möjlighet eller
utrymme att nämna här.
Inventarienr.
14001
14002
14003
14004
14005
14006
14007
14008
14009
14010
14011
14012
14013
14014
14015
14016
14017
14018
14019
14020
14021
14022
14023
14024
14025
14026
14027
14028
14029
14030
14031
14032
14033
14034
14035
14036
14037
Svenskt namn
WildCastanie
WildCastanie
WildCastanie
MandelTräd
MandelTräd
PersikeTräd
BambuRör
Surtorn el. Barbaritz
Björk
Björk
Al
Al
Buxbom
Fernambukträd
Afvenbok
Botaniskt namn
Acer campestre
Acer campestre
Acer negundo
Acer platanoides
Acer platanoides
Acer pseudoplatanus
Acer pseudoplatanus
Aacer rubrum
Acer tartaricum.
Aesculus hoppocastanum
Aesculus hoppocastanum
Aesculus Pavia
Amygdalus communis, fructuamaro
Amygdalus comunis, fructudulce
Amygdalus, Persica
Aralia spinosa
Arundo Bambos
Arundo Donax
Berberis vulgaris
Betula alba
Betula Alba
Betula alnus
Betula alnus
Betula alnus incana
Betula lenta
Betula nigra
Bignonia Catalpa
Bursera gmmiera
Buxus semperv.
Calamus Rotang
Calamus Rotang, var.
Caesalpina br.
Casalpina vesicaria
Carpinus betulus
Carpinus betulus
Celtis australis
Cercis canadensis.
62
14038
14039
14040
14041
14042
14043
14044
14045
14046
14047
14048
14049
14050
14051
14052
14053
14054
14055
14056
14057
14058
14059
14060
14061
14062
14063
14064
14065
14066
14067
14068
14069
14070
14071
14072
14073
14074
14075
14076
14077
14078
14079-84
14085
14086
14087
14088
14089
14090
14091
14092
14093
PomerattsTräd/
Orangeträd
AppelsinoTräd
RödApelsineTräd
Citronträd
CaffeéTräd
Benved
Hassel
Lambertska nötter
Zellernötter
Hyllfläder
Hagtorn
Ljung
Benved
Äkta Castanie
Bok
Fikonträd
Ask
Hafstörne
WallnöteTräd
Sävenbom
Lagerbärsträd
Citrus aurant.
Citrus aurantium sinensis
Citrus aurantium, sinensis,
fructurubro
Citrus decumanus
Citrus Medica Citrus limon
Citrus medica, fructu maximo
Coffea arabica
Collutea arborescens
Cornus alba
Cornus mascula
Cornus mascula
Cornus sanguinea
Cornus sanguinea
Corylus avellana
Corylus avellana
Corylus avellana, var.
Corylus avellana, var.
Crataegus aria
Crataegus azarolus
Crataegus coccinea
Crataegus torminalis
Crataegus oxyacantha
Cupressus sempervirens
Cytisus laburnum
Elceagnus angustifolius
Erica vulgaris
Evonymus europaeus
Fagus Castanea
Fagus Castanea americana
Fagus sulvatica
Fagus sulvatica
Fagus sulvatica, foliis pupureis
Ficus Carica
Ficus Carica
Fraxinus americana
Fraxinus excelsior
Fraxinus excelsior
Hedera quinquefolia
Hibiscus syriacus
Hippophae rhamnoides
Iuglans alba
Iuglans regia
Iuniperus bermudiana
Iuniperus communis, mas.
Iuniperus communis femina
Iuniperus Sabina
Iuniperus virginiana
Lavatera arborea
Laurus borbonia
Laurus indica
Laurus nobilis
63
14094
14095
14096
14097
14098
14099
14100
14101
14102
14103
14104
14105
14106
14107
14108
14109
14110
14111
14112
14113
14114
14115
14116
14117
14118
14119
14120
14121
14122
14123
14124
14125
14126
14127
14128
14129
14130
14131
14132
14133
14134
14135
14136
14137
14138
14139
14140
14141
14142
14143
14144
14145
Rosenmarin
Amarant, Purpurträ
Ligustrum
Ledum palustre
Lignum purpurium
Ligustrum vulgarae
Liriodendron tulipifera
Caprifolium
Lonicera caprifolium
Lonicera tartaricum
Lonicera Xylosteum
Lycium europaeum
Melia azederach
Mespilus germanica
Witt Mulbärsträd
Morus alba
Morus alba
Swart Mulbärsträd
Morus nigra
Morus papyrifera
Morus tinctoria
Rött Mulbärsträd
Morus rubra
Myrten Träd
Myrtus communis
Myrtus pimenta
Nerium Oleander
Oliveträd
Olea europaea, Olea foliis
lanceolatis
Philadelphus coronarius
Gran
Pinus abies
Ceder
Pinus Cedrus
Lärketräd
Pinus larix
Pinus larix var.
Pinus picea
Pinus strobus
Tall
Pinus sylvestris
Pinus sylvestris
Platanus occidentalis
Platanus orientalis
Wit Poppel
Populus alba
Balsam Poppel
Populus balsamifera
Carolinska Popeln
Populus heterophylla
Flugträdet, Swart Poppel Populus nigra
Asp
Populus tremula
Aprikosträd
Prunus armeniaca
Fogelbär
Prunus avium
Prunus Cerasus
Prunus Cerasus
Prunus Cerasus
Prunus Cerasus
Prunus Cerasus
Prunus lauro Cerasus
Hägg
Prunus padus
Slåen-Kiörne
Prunus spinosa
Prunus virginiana
Plommon Träd
Prunus domestica
Prunus domestica
Prunus domestica
Prunus domestica
Prunus domestica
64
14146
14147
14148
14149
14150
14151
14152
14153
14154
14155
14156
14157
14158
14159
14160
14161
14162
14163
14164
14165
14166
14167
14168
14169
14170
14171
14172
14173
14174
14175
14176
14177
14§78
14179
14180
14181
14182
14183
14184
14185
14186
14187
14188
14189
14190
14191
14192
14193
14194
14195
14196
14197
14198
Rött Sandelträ
Prunus domestica
Prunus domestica
Ptelea trifoliata
Pterocarpus santalinus
Punica granatum
Punica granatum
Pyrus communis
Pyrus communis
Pyrus communis
Pyrus communis
Pyrus communis
Pyrus communis
Pyrus Cydonia, pyriformis
Pyrus cydonia, maliformis
Pyrus Malus
Pyrus Malus
Pyrus Malus
Pyrus Malus
Pyrus Malus
Pyrus Malus
Querucus prinos
Quercus robur
Querqus robur
Quercus robur, indurata
Quercus rubra
Quercus suber
Rhamnus catharticus
Rhamnus frangula
Rhus Cotinus
Ruhs javanic.
Rhus typhinum
Ribes alpinum
Ribes grossularia
Ribes grossularia
Ribes nigrum
Ribes rubrum
Ribes rubrum
Ribes rubrum
Robina Caragana
Robina hispida
Robinia pseudoacacia
Robinia pseudoacacia
Rosa alba
Rosa canina
Rosa centifolia
Rosa eglanteria
Rosa lutea
Rosa villosa
Rosmarinus officinalis
Rubus frugticosus
Robus idaeus
Rubus odoratus
Salix alba
65
14199
14200
14201
14202
14203-211
14212
14213-217
14218
14219
14220
14221
14222
14223
14224
14225
14226
14227
14228
14229
14230
14231
14232
14233
14234
14235
14236
14237
14238
14239
14240
14241
14242
14243
14244
14245
14246
14247
14248
14249
14250
14251
14252
14253
Sandelträ
Sandelträ
Ebenholtz?
(Mahognyträd)
Salix amygdalina
Salix babylonica
Salix caprea, mas.
Salix caprea, femina
Salix
Sambucus laciniata
Sambucus
Santalum album, Santalum flavum
Santalum luteu
Sideroxylon spinosum
Sorbus aucuparia
Sorbus aucuparia, fructuluteo
Sorbus domestica
Spartium scoparium
Spirea alba
Spirea opulifolia
Spirea salicifolia
Staphylea pinnata
Staphylea trifoliata
Switenia Mahogoni
Syringa vulgaris
Syringa vulgaris
Syringa vulgaris
Syringa persica
Thuja occidentalis
Thuja orientalis
Tilia europaea
Tilia europaea
Tilia europaea
Tamarix gallica
Taxus baccata
Ulmus americana
Ulmus campestris
Ulmus campestris
Ulmus scabra
Viburnum opulus
Viburnum opulus roseum
Vitis vinifera
Vitis vinifera
Vitis laciniata
Ceder
Chaqverande Såckerkis
Oleo Oleo Såckerdam
Köningsholtz
66
Bilaga 5. Tabell med träslagens svenska, botaniska och utländska namn
Tabellen innehåller en sammanställning av den information jag använt mig av i
uppsatsen. Syftet är att den skall ge en överskådlig bild av vilka träslagsnamn som är
kända från perioden med hänvisning till källa. Viktigast är kanske de fält som är
tomma. De visar var vi saknar kunskap och syftet är att de skall kompletteras med
uppgifter i framtiden. I något fall förekommer ett träslag två gånger med olika
benämningar. Satin, Sattin är ett annat exempel där jag kopplat två olika botaniska
arter till samma namn. Vilken art det syftas på kan diskuteras. I några fall har
Lagerquist (1981) nämnt träslagsnamn som inte förekommit i de historiska källorna.
Dessa är t.ex. sockerkistträ, cigarrlådsträ och barbadosceder. Dessa och några andra
finns med i tabellen utan att de ingått i den jämförande studien.
Källhänvisningar:
(L)=Lagerquist, 1979, 1981
(HI)= Hinckley , 1960
(S)= Skoklosters träprovsamling
(R) = Risør, 1980
(C) = Yannick Chastang, 2000
(H) = Georg Haupts bouppteckning. 1785/1:450 S.S.A., Anna Elisabeth Linnings
bouppteckning 1777/5:429 S:S:A samt specifikation till Gustav III:s vagga
(Lagerquist,1979)
(D)= Nils Dahlins bouppteckning 1788/2:336 s. 350-353 S.S.A.
Svenskt namn
Ca 1740-1780
Amiranten (H)
Purpurträ(L)
Lignum purpur
(S)
Botaniskt namn enl
1700-talskällor
Capaifera bracteata (L)
Peltogyne (HI)
Bois violet (H),
se palisander
och kungsträ.
Bois de
puissant (L)
Bollenträ (L)
Bresillia thre
(H)
Fernambukträd,
Brasilieträd
(S), Fernbock
(L)
Boxbom (S)
Buxbom (L)
Franskt namn
Ca 1740-1800
D´acajou à
meubles (L) Bois
de Mahagony
d´amaranthe (L),
Bois d´amarante
(HI)
Tyskt namn Ca
1740-1800
Purpurholz (S),
purpurhout (L)
Luftholz (L)
Engelskt namn
ca 1740-1800
Purple Wood,
Purpleheart,
violetwood
(HI)
Botaniskt namn
idag
Peltogyne spp (R)
Peltogyne venosa
(C)
Betyder på
franska mäktig,
kraftig, stark.
Caesalpinia
brasiliensis och
echinata (L)
Caesalpinia sappan
(HI) Caesalpina br. (S)
Bresillet, Bois de
Pernambouk (HI)
Bois de Bresil (S)
Brasilienholtz,
Fernambuc
Brasiletto (S)
Brazilwood (L
m fl),
Sapanwood
(HI)
Caesalpinia
echinata (R)
Buxus sempervirens (S)
Bois de buis (HI)
Bouis (S)
Buchs, Der
immergryne
Birche,
Bychsenbaum (S)
Box tree (HI)
Buxus
sempervirens R)
67
Svenskt namn
Ca 1740-1780
Canatipi (L)
Capepecheträ
(H)
Campecheträ
(L)
Citer thre (H),
se Ceder
Ceder (S, L)
Botaniskt namn enl
1700-talskällor
Franskt namn
Ca 1740-1800
Tyskt namn Ca
1740-1800
Engelskt namn Botaniskt namn
ca 1740-1800
idag
Haemotoxylon
campechianum (HI)
Bois de
Campeche (HI)
Campetchenholz
(L)
Logwood (HI)
Pinus Cedrus (S)
Le Cedre du
Liban, Melese du
Levant (S)
Citron Träd (S)
Citron (L)
Citrus Medica (S)
Citronnier (S)
Ebenholts
(svart) (S),
Ebenträd,
Ebenhåls (H)
Ebenholts grön
(HI)
Fernambukträd,
(S) se Bresillia
thre
Guldt thre (H)
Jakaranda
Chaqveranda
(S)
Javana gul (H)
Köningshåls
(H),
Koningsholts
(D)
Littern (H)
Sideroxylon spinosum
(S), Diospyros ebenus,
D. melanoxylon (HI)
Ébène (HI)
Diospyros melanoxylon
(HI)
Ébene verte ?
(HI)
The Cedar of
Cedernholz (L),
Die wahre Ceder, Libanus (S)
Ceder von
Libanon (S)
Citronenbaumholz
(L) Der gemeine
Citronenbaum (S)
Ebony (HI)
Stachlichtes
Eisenholtz,
Ebenholtz
Ebbenhout (S)
Green ebony
(HI)
Madera thre
(H)
Persea indica, P.
canariensis (HI)
Bignoniacae (L)
Cedrus libani (R)
Citrus spp. (R)
Diospyros spp (R)
Tecoma
leucoxylon ? (M)
Dalbergia Nigra
(R)
Dalbergia (HI)
Bois roi (L), Bois Köningsholz (L)
violet , bois de roi
(HI)
Piratinera guianensis
(HI)
Bois de lettres,
Bois d´amourette
moucheté (HI)
Letternholz (L)
Acajou, Acajou
moucheté (HI)
Mahogniholz (L),
Mahogoni (S)
Bois d´olivier (S)
Oelbaum,
Olivenbaum (S)
Olivenholz (L)
Swetenia Mahogoni
(S), Swetenia
mahogani, S.
macrophylla (HI)
Madera thre
Persea indica,
(H)
P.canariensis (HI)
Oliwe Träd (S), Olea Europaea (L)
Oliver thre (H) Olea folis lanceolatis
(S)
Mahogny träd
(S) Mahogene
H)
Haematoxylon
campechianum
(R),
68
Kingwood (L),
Violetwood
(HI)
Dalbergia
Cearensis (R)
Snakewood,
speckledwood,
leopardwood.
Letterwood
(HI)
Canarywood,
Madeirawood,
Madeira
mahogany (HI)
Piratinera
guianensis (R)
Swietenia
mahagoni (R)
Olive (S)
Olea europea (R)
Svenskt namn
Ca 1740-1780
Palisanten (H)
Polixander,
Purpurträ, Blå
ebenholz (L)
Palisander
Brun, gul och
grön
Palmträ (L)
Pockenholz (L)
Botaniskt namn enl
1700-talskällor
Lignum violaceum,
Polixandrinum,
Dalbergia nigra,
latifolia och greveana
(L)
Tecoma leucoxylon (L)
Pomerants Träd Citrus Aurantium (HI,
S)
(S)
Pommerance
(H)
Purpurträ, se
Amarant
Dalbergia (HI)
Rosenträ (D),
Rosen, Rossen
thre (H)
Franskt namn
Ca 1740-1800
Bois violet (L),
Bois de
palissandre, Bois
de Sainte-Lucie
(HI)
Bois d´oranger
(HI). Oranger (S)
Pomeranzenbaum
(S),
Pomeranzenholz
(L)
Bois de Rose (HI) Rosenholz (L)
Sandelträ Rött
(S)
Sandelträ vitt
(S)
Pterocarpus santalinus
(S)
Santalum album,
Santalum flavum (S)
Bois de santal
rouge (HI)
Bois de santal
citrin (HI)
Sattin, Sating
thre (H)
Fagara flava (L)
Zanthoxylum flavum
(HI)
Brosimum paraense,
Ferolia guianensis (HI)
Bois satiné (HI)
Sattin, Sating
(H)
Satin bastard,
cigallrådsträ,
barbadoesceder
(L)
Seder (D) se
Ceder
Sockerdan (L),
Sockerdam (H)
Lignum saccaharinum,
Sockerkistträ
Cedrela odorata (L)
Cederträ,
Madeiraträ,
Satin bastard?
(L)
Juglans regia (S)
Wallnöteträd
(S) Walnöten
(D)(H)
Tyskt namn Ca
1740-1800
Satiné (C), Satiné
rouge (HI)
Bois de noyer
Noyer (S)
Das rote
Santlholtz (S)
Weiser
Santelbaum,
Weiser Santal (S)
Seidenbaumholz
(L)
Engelskt namn Botaniskt namn
ca 1740-1800
idag
Rosewood (HI) Dalbergia nigra
(R)
Bitter orange
tree (HI)
Tulipwood (HI) Dalbergia
frutescens (R)
Dalbergia
decipularis (C)
Red sanders
Pterocarpus
(HI)
santalinus(R)
Sandalwood
Santalum album
(HI)
(R)
Sat(t)inwood,
Yellow wood
(HI)
Bloodwood (C)
Der gemeine
Walnut-tree (S)
Wallnussbaum (S)
69
Palmaceae (R)
Guaiacum
officinale.
sanctum (R)
Citrus Aurantim
(R)
Zanthoxylum
flavum (R)
Brosimum
rubescens (C)
Juglans regia (R)
Bilaga 6. Oxford Chalk Key och Oxford Prl Key
Oxford Chalk Key
70
Oxford Prl Key
VESSELS/PORES
1. Exclusively solitary
2. Radial multiples of four or more predomina
3. Radial or oblique arrangement
4. Tangential arrangement
5. Pore clusters
6. Simple perforations
7. Multiple perforations
8. Scalariform perforation plates
9. Spiral thickenings
10. Intervascular pitting opposite or scalariform
11. Intervascular pitting opposite or scalariform
12. Intervasclar pits vestured
13. Vessels absent
14. Tyloses abundant in hartwood
15. Tyloses sclerosed
16. Gum or deposit in vessels in hartwood
PORE SIZE
17. Mean tangential diameter less than 50
18. Mean tangential diameter less than 100
19. Mean tangential diameter more than 200
INTERCELLULAR CANALS
20. Normal axial (vertical) canals present
21. Normal axial (vertical) canals tangential
22. Traumatic axial (vertical) canals
FIBRES AND FIBRE.TRACHEIDS
23. Septate
24. Thick-walled
25. Fibre- tracheids present
TRACHEIDS
26. Tracheids present and distinct
27. Not used
RAYS
28. Commonly more than 1 mm in height
29. Exclusively uniseriate
30. Commonly 4 to 10 cells wide
31. Commonly more than 10 cells wide
32. Aggregate rays present
33. Ray tissue homogeneous
34. Ray tissue heterogeneous type I
71
35. Ray tissue heterogeneous type II
36. Ray tissue heterogeneous type III
37. Two or three seriat parts narrow
38. Tile cells present
39. Sheath cells present
40. Radial intercellular canals or latex tubes
41. Storied rays
42. Pits to vessels large and round
43. Pits to vessels large and gash-like
44. Pits to vessels small
PARENCHYMA
45. Rare or absent
46. Terminal or initial
47. Predominantly apotracheal
48. Diffuse
49. Diffuse-in-aggregates
50. Predominantly parathracheal
51. Scanty paratracheal
52. Vasicentric
53. Aliform or confluent
54. Banded
55. Bands usually uniseriate
56. Bands usually four or more cells wide
57. Fusiform parenchyma cell common
MISCELLANEOUS FEATURES
58. Included phloem present
59. Axial (vertical) elements storied
60. Oil or mucilage cells present
CRYSTALS AND OTHER INORGANIC INCLUSIONS
61. Rhomboidal crystals in ordinary cells
62. Rhomboidal crystals in chambered cells
63. Rhomboidal crystals in idioblasts
64. Silica present as irreg. crystalline aggr.
65. Raphides (r) or druses (d)
66. Elongated rod-like or acicular crystals
PHYSICAL PROPERTIES OF SOUND HEARTWOOD
67. Distinctive odour
68. Distinctively coloured or streaky
69. Heartwood yellow or whitish
70. Heartwood yellow yellow brown or chocolate
71. Heartwood yellow pinkish or reddish tinge
72. Specific gravity not more than 0.5
73. Specific gravity 1.0 or more
72
GEOGRAPHICAL REGIONS
74. Europe to Japan etc.
75. India Pakistan Ceylon Burma and including
76. Malay Peninsula Thailand Indo-China Indone
77. Australis and New Zealand
78. Tropical Africa Madagascar and neghbourin
79. South Africa
80. North America (Cananda, United States Burma
81. Tropical America, West Indies
82. Temperate South America
83. Not used
GROWTH RINGS
84. Distinct and regular
85. Wood ringporous
86. Wood semi-ringpouros
87. Not used
88. Not used
73