Kemiska hälsorisker inom
möbelkonservatorsyrket
- en inventering av förekommande hälsorisker
och hur dessa kan undvikas eller minimeras
David Fucik och Sandra Friberg
MÖBELKONSERVERING
Carl Malmsten
Centrum för Träteknik & Design
REG NR: LiTH-IKP-Ing-Ex-03/31-SE
Augusti 2003
Avdelning, Institution
Division, Department
Datum
Date
LiTH - IKP
Carl Malmsten Centrum för Träteknik & Design
Renstiernas Gata 12
116 28 Stockholm
Språk
Language
Rapporttyp
Report category
2003-08-31
ISBN
ISRN
Svenska/Swedish
Engelska/English
Annat/Other
Examensarbete
Övrig rapport
Kurs
URL för elektronisk version
Serietitel och serienummer
Title of series, numbering
Registreringsnummer
LiTH-IKP-Ing-Ex- 03/31-SE
Kemiska hälsorisker inom möbelkonservatorsyrket - en inventering av
förekommande hälsorisker och hur dessa kan undvikas eller minimeras
Författare David Fucik och Sandra Friberg
Titel
Title
Author
Sammanfattning
Abstract
Möbelkonservatorer handskas i sin yrkesutövning regelbundet med ett stort antal hälsovådliga
kemikalier. Uppgifter om huruvida halten av kemikalierångor i våra verkstadsmiljöer ryms
inom ramen för Arbetarskyddsstyrelsens normer saknas.
Syftet med rapporten har varit att närmare belysa ett urval av de mest förekommande
kemikalierna inom möbelkonservatorsyrket, samt att redogöra för deras hälsovådlighet och
hur man på bästa sätt kan skydda sig emot dem.
Arbetet som genomfördes under våren 2003 är uppdelat i tre huvuddelar. Inledningsvis
redovisas en arbetsplatsundersökning som redogör för de använda kemikalierna ute på
verkstäderna, yrkesutövarnas kunskaper om produkternas hälsovådlighet och deras kännedom
om hur man undviker eller minimerar riskerna vid kemikaliehantering. Den andra delen
innehåller en jämförelse mellan hygieniska gränsvärden för fyra utvalda kemikalier och de
värden som framtagits genom testmätningar i verkstadsmiljö. Denna del innehåller också ett
avsnitt som sammanfattar kemikaliernas egenskaper, användningsområden och hälsorisker.
Avslutningsvis beskrivs de för ändamålet bäst lämpade skyddshjälpmedel som finns att tillgå
på marknaden och när dessa bör användas.
Arbetsplatsundersökningen visar att kunskapen om kemikaliernas hälsovådlighet och graden
av skyddsanvändning på verkstäderna är mycket skiftande och på många arbetsplatser
otillräcklig. Testmätningarna visar att halten av hälsovådliga ångor var under eller långt under
rekommenderande hygieniska gränsvärden för samtliga fyra testade kemikalier. Det är dock
nödvändigt att genomföra fler jämförande analyser för att möbelkonservatorernas arbetsmiljö
med avseende på kemikaliehantering ska kunna kartläggas på ett tillförlitligt sätt.
Nyckelord
Keywords
Möbelkonservering; Arbetsmiljö; Kemikalier; Hälsorisker;
Sammanfattning
Möbelkonservatorer handskas i sin yrkesutövning regelbundet med ett stort antal
hälsovådliga kemikalier. Uppgifter om huruvida halten av kemikalierångor i våra
verkstadsmiljöer ryms inom ramen för Arbetarskyddsstyrelsens normer saknas.
Syftet med rapporten har varit att närmare belysa ett urval av de mest förekommande
kemikalierna inom möbelkonservatorsyrket, samt att redogöra för deras hälsovådlighet
och hur man på bästa sätt kan skydda sig emot dem.
Arbetet som genomfördes under våren 2003 är uppdelat i tre huvuddelar. Inledningsvis
redovisas en arbetsplatsundersökning som redogör för de använda kemikalierna ute på
verkstäderna, yrkesutövarnas kunskaper om produkternas hälsovådlighet och deras
kännedom om hur man undviker eller minimerar riskerna vid kemikaliehantering. Den
andra delen innehåller en jämförelse mellan hygieniska gränsvärden för fyra utvalda
kemikalier och de värden som framtagits genom testmätningar i verkstadsmiljö. Denna
del innehåller också ett avsnitt som sammanfattar kemikaliernas egenskaper,
användningsområden och hälsorisker. Avslutningsvis beskrivs de för ändamålet bäst
lämpade skyddshjälpmedel som finns att tillgå på marknaden och när dessa bör
användas.
Arbetsplatsundersökningen visar att kunskapen om kemikaliernas hälsovådlighet och
graden av skyddsanvändning på verkstäderna är mycket skiftande och på många
arbetsplatser otillräcklig. Testmätningarna visar att halten av hälsovådliga ångor var
under eller långt under rekommenderande hygieniska gränsvärden för samtliga fyra
testade kemikalier. Det är dock nödvändigt att genomföra fler jämförande analyser för
att möbelkonservatorernas arbetsmiljö med avseende på kemikaliehantering ska kunna
kartläggas på ett tillförlitligt sätt.
Abstract
Furniture Conservators are using toxic chemicals at a daily basis. Information whether
harmful vapors in the workshops are within accepted threshold values are lacking.
The purpose of this study has been to illustrate a selection of the most common
chemicals occurring within the profession, to clarify their toxicity and supply
information about appropriate safety precautions.
The study was done during spring 2003 and is divided in three main sections. By way of
introduction is presented a survey that give an account of what chemicals are being
used, the conservators knowledge about their toxicity and their knowledge about safety
precautions. The second section contains a comparison between the hygienic (sanitary)
threshold values of four selected chemicals and values obtained through taking
measurements in a workshop environment. This section also includes a part that
summarizes the properties of the different chemicals, their usage and their toxicity. To
conclude there is a section that describes the most suitable safety equipment to be found
on the market.
The survey shows that the knowledge about the toxicity of the chemicals and the use of
safety equipment is varying and in many workshops insufficient. The measurements
taken shows that the content of harmful vapors were below, or well below
recommended threshold values for all four tested chemicals. However it is necessary to
implement further tests in order to fully chart the working environment for Furniture
Conservators.
Innehållsförteckning
1 INLEDNING ................................................................................................................ 1
1.1 SYFTE ...................................................................................................................... 1
1.2 METOD .................................................................................................................... 1
1.3 AVGRÄNSNING......................................................................................................... 1
1.4 TILLÄMPAD TERMINOLOGI ....................................................................................... 2
2 SAMMANSTÄLLNING AV INTERVJUERNA...................................................... 3
2.1 FÖRTECKNING ÖVER DE INTERVJUADE ARBETSPLATSERNA ..................................... 3
2.2 ANVÄNDA PRODUKTER ............................................................................................ 4
2.3 KONSERVATORERNAS KUNSKAPER OM PRODUKTERNAS HÄLSOVÅDLIGHET ............ 5
2.4 KONSERVATORERNAS VIDTAGNA SKYDDSÅTGÄRDER.............................................. 5
2.5 KONSERVATORERNAS HÄLSOPROBLEM.................................................................... 6
3 KEMIKALIERS PÅVERKAN OCH HÄLSOVÅDLIGHET................................. 7
3.1 HYGIENISKA GRÄNSVÄRDEN.................................................................................... 7
3.2 GIFTIGHET, BEGREPP OCH DEFINITIONER ................................................................. 8
3.3 UPPTAG AV FRÄMMANDE KEMIKALIER I KROPPEN ................................................... 9
3.3.1 Upptag via huden ............................................................................................ 9
3.3.2 Upptag genom mag- och tarmkanalen .......................................................... 10
3.3.3 Upptag genom lungorna................................................................................ 10
4 BESKRIVNING AV KEMIKALIER ...................................................................... 12
4.1 ACETON ................................................................................................................. 12
4.2 AMMONIAK............................................................................................................ 12
4.3 INDUSTRISPRIT A 99,5 % ....................................................................................... 13
4.3.1 Etanol ............................................................................................................ 13
4.3.2 Metyletylketon................................................................................................ 13
4.3.3. Metylisobetylketon ........................................................................................ 14
4.4 LACKNAFTA ........................................................................................................... 14
4.5 TERPENTIN............................................................................................................. 15
4.6 FÖRTUNNINGAR ..................................................................................................... 16
5 TESTER OCH MÄTNINGAR................................................................................. 18
5.1 TESTADE KEMIKALIER ........................................................................................... 18
5.2 BESKRIVNING AV TILLVÄGAGÅNGSSÄTT FÖR EXPONERINGSMÄTNING ................... 19
5.3 RESULTAT AV MÄTNINGARNA................................................................................ 20
5.3.1 Beräkning av uppmätta kemikaliekoncentrationer........................................ 20
5.3.2 Beräkning av samverkande effekter............................................................... 22
6 SKYDDSÅTGÄRDER .............................................................................................. 23
6.1 INSTITUTIONER ...................................................................................................... 23
6.2 VARUINFORMATIONSBLAD .................................................................................... 25
6.3 CAS-NUMMER ....................................................................................................... 25
6.4 PIKTOGRAM ........................................................................................................... 27
6.5 HANDSKAR ............................................................................................................ 28
6.6 ANDNINGSSKYDD .................................................................................................. 29
6.7 VENTILATION/PUNKTUTSUG .................................................................................. 32
6.8 FÖRVARING ........................................................................................................... 34
6.9 ÖVRIGT .................................................................................................................. 34
7.SLUTSATS OCH REKOMMENDATIONER ....................................................... 35
8 KÄLLFÖRTECKNING............................................................................................ 37
8.1 LITTERATUR OCH ÖVRIGA PUBLIKATIONER............................................................ 37
8.2 ELEKTRONISKA KÄLLOR ........................................................................................ 37
8.3 MUNTLIGA KÄLLOR ............................................................................................... 38
9 BILAGOR .................................................................................................................. 39
9.1 RESULTAT FRÅN EXPONERINGSMÄTNINGARNA ...................................................... 39
9.2 HYGIENISKA GRÄNSVÄRDEN FÖR B.L.A. ETANOL ................................................... 40
9.3 HYGIENISKA GRÄNSVÄRDEN FÖR B.L.A. ACETON ................................................... 41
9.4 HYGIENISKA GRÄNSVÄRDEN FÖR B.L.A. LACKNAFTA ............................................ 42
9.5 HYGIENISKA GRÄNSVÄRDET FÖR B.L.A. TERPENTIN ............................................... 43
9.6 INFORMATIONSBLAD FÖR FÖRTUNNING, UTGIVET AV FÖRETAGET WEDEVÅG ....... 44
Figurförteckning
Figur 1. Luftpump samt kolrör (foto Sandra Friberg).
Figur 2. Placering av mätutrustning på testperson (foto Sandra Friberg).
Figur 3. Utförande av arbete under exponeringsmätning (foto Sandra Friberg).
Figur 4. Piktogram över farosymboler (Lösningsmedel är farliga, 1992, skrift utgiven
av Arbetarskyddstyrelsen).
Figur 5. Nitrilgummihandskar (Skydda produktkatalog 2003).
Figur 6. Filtrerande halvmask (Skydda produktkatalog 2003).
Figur 7. Halvmask (Skydda produktkatalog 2003).
Figur 8. Helmask (Skydda produktkatalog 2003).
Figur 9. Fläktassisterande andningsskydd (Skydda produktkatalog 2003).
Figur 10. Tryckluftsmatade andningsskydd (Skydda produktkatalog 2003).
Figur 11. Luftflöde i luftridåskåp (Filtronics produktkatalog 2003).
Figur 12. Luftridåskåp (Filtronics produktkatalog 2003).
Figur 13. Filteraggregat (Filtronics produktkatalog 2003).
Figur 14. Sugarmar till filteraggregat (Filtronics produktkatalog 2003).
Figur 15. Ventilerade kemikalieskåp (Kebo Inredningar Sverige AB).
Tabellförteckning
Tabell 1. Redogörelse för de testade kemikaliernas koncentration samt deras
motsvarande hygieniska gränsvärden.
Tabell 2. CAS-nummer över de kemikalier som omnämns i rapporten.
Tabell 3. Gasfilter klassificeras beroende på vilken filterkapacitet de har (Klass)
Tabell 4. Gasfilter klassifiseras beroende av vilka gaser de upptar (Typ)
1 Inledning
Vid konservering och restaurering av möbler och polykromt bemålat trä hanteras
regelbundet en mängd olika kemikalier. Informationen om dessa kemikaliers
skadeverkningar och hälsovådlighet finns registrerade i olika produktblad och skrifter
från bl.a. arbetsmiljöverket. Dessa uppgifter är ibland svårtolkade och därför
komplicerade att relatera till i det dagliga praktiska arbetet.
De flesta konservatorer är idag medvetna om att det föreligger en rad olika hälsorisker
vid nyttjandet av kemiska produkter. Frågeställningarna är emellertid många. Hur
farliga är egentligen kemikalierna? I vilken omfattning vågar jag utsätta mig för dessa
produkter? Räcker mina försiktighetsåtgärder? Vad kan jag göra för att förbättra min
arbetsmiljö? Idag saknas specifika arbetsmiljödirektiv för konservatorer. Rapporten
avser att belysa en del av frågorna i förhoppning om att ge yrkesarbetande möbelkonservatorer en vägledning i kemikaliehantering och skyddsaspekter.
1.1 Syfte
Syftet med rapporten är att göra en sammanställning över de vanligast förekommande
kemikalier/produkter som används på verkstäder och institutioner och att tydliggöra
produkter som medför hälsorisker. Syftet är även att mäta exponeringshalten av olika
kemikalier för att kontrollera att dessa värden ryms inom ramen för
arbetarskyddsstyrelsens olika givna gränsvärden samt att ge förslag på olika
skyddsåtgärder som helt utesluter eller minimerar hälsoriskerna.
1.2 Metod
Underlag för rapporten kommer att tas fram genom att intervjua ett antal verkstäder och
institutioner. Av undersökningen kommer att framgå vilka kemikalier och andra
produkter som är de mest förekommande och vilka säkerhetsåtgärder som vidtas vid
användandet av dessa i dagsläget. Arbetsplatsintervjuerna avser också att belysa vilka
kunskaper som finns ute på fältet beträffande de olika hälsorisker som förekommer
inom yrket. Med hjälp av information från arbetarskyddsstyrelsen, yrkesinspektionen,
kemikalieinspektionen och andra eventuella experter inom området samt befintlig
litteratur kommer en sammanfattning att göras över de hälsorisker som förekommer
inom konservatorsyrkets olika tillämpningsområden. Exponeringsmätningar av olika
kemikalier kommer att göras i en verkstadsmiljö under pågående arbete. Resultaten ska
analyseras på Linköpings yrkesmedicinska institution.
1.3 Avgränsning
Arbetet är avgränsat till att behandla de vanligast förekommande produkterna inom
konserverings- och restaureringsyrket och deras eventuella hälsorisker samt de
produkter som kanske inte används regelbundet men som medför omfattande
hälsorisker. Rapporten tar inte upp produkternas miljöpåverkan. Antalet exponeringsmätningar över olika kemikalier har begränsats p.g.a. ekonomiska faktorer.
1
1.4 Tillämpad terminologi
I rapporten används termer i en mening som inte alltid överensstämmer med vad som är
allmänt vedertaget. Av denna anledning följer här en beskrivning av begreppens
betydelse i denna specifika rapport.
Konservator:
Bland de intervjuade yrkesgrupperna i undersökningen förekommer konservatorer,
restaurerare, renoverare och förgyllare. I rapporten sammanfattas denna grupp till
konservatorer och innefattar de olika hantverkskategorier som arbetar med konservering
och restaurering av möbler, fasta träinredningar samt bemålade och förgyllda
träföremål.
Kemikalie och produkt:
I rapporten används både orden kemikalie och produkt. I handeln säljs många
kemikalier under samma produktnamn som själva kemikalienamnet t.ex. är aceton en
kemikalie som av olika leverantörer säljs under produktnamnet Aceton. Inom
konserverings- och restaureringsyrket används både rena kemikalier och sammansatta
produkter. I rapportens används orden ibland som synonymer.
– kemikalie: Samlande benämning på alla på kemisk väg, vanligtvis i laborationer och
industrier, framställda kemiska föreningar (National Encyklopedin, 1993).
– produkt: Resultat av en tillverkningsprocess (Svensk Ordbok, 1999).
2
2 Sammanställning av intervjuerna
Följande kapitel sammanfattar de resultat arbetsplatsintervjuerna gav. Det föreligger
ingen redogörelse för varje enskild arbetsplats. Svaren och resultaten från
undersökningen är samlade i fem underrubriker. Totalt intervjuades 21 hantverkare på
14 olika arbetsplatser.
2.1 Förteckning över de intervjuade arbetsplatserna
För att få fram ett underlag för vilka produkter konservatorer använder sig av i sitt
yrkesutövande har sammanlagt fjorton olika arbetsplatser varit föremål för intervjuer.
Arbetet på privata verkstäder och institutioner kan skilja sig åt varför intervjuerna
fördelats så att de täcker bägge verksamheterna.
Privata verkstäder:
•
Jarla Möbelverkstad
•
Brunkebergs Möbelkonservering
•
Förgyllare JP Larsson AB
•
Thomas Wall Möbelkonservering
•
Sveriges Möbelkonservering
•
Stefan Erelöf Möbelkonservering
•
Stadius Möbelkonservator
Institutioner:
•
Nationalmuseets förgyllarateljé
•
Riksantikvariämbetet, avdelningen för bemålat på trä
•
Nordiska museet, avdelningen för möbelkonservering
•
Historiska museet, avdelningen för kyrk- och målerikonservering
•
Dennis Crona, Möbelkonservator, Örebro länsmuseum
•
Husgerådskammaren, avdelningen för möbelkonservering
•
Möbelkonservatorsutbildningen på Carl Malmsten CTD, Linköpings universitet
3
2.2 Använda produkter
Nedan följer en lista över de produkter yrkesutövarna i undersökningen använder sig av
i sitt arbete. Produkterna är satta i alfabetisk ordning och har ingen annan inbördes
rangordning. Produkterna kan ha nämnts vid några enstaka intervjuer eller
återkommande. Tilläggas bör att denna lista inte är en komplett redovisning över alla de
kemikalier och produkter konservatorerna använder sig av, men den kan bedömas som
tämligen heltäckande.
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
Aceton
Acronal/Experiment 6 (lim)
Alifatnafta
Ammoniak
Animaliska limmer
Anläggningsoljor (förgyllning)
Bensin, kemisk ren
Betser
Brasso (putsmedel för metall)
Cellulosalack
Cellulosaförtunning
Centurio (möbelpolish)
Citronsyra
Das pronto (spackel)
Ethanol
Epo-tek 301 (limmar glas)
Epoxylim
Färgborttagningsmedel
Färgpigment
Förtunning
Ihopdragningsvätska
Kinaolja, Le Tonkinois
Lacknafta
Linolja, kallpressad/kokt
Oxalsyra
Paraffinolja
Polerolja
Schellack
Silicon 600 (avgjutningsmaterial)
Terpentin
T-röd
Tvål
Vaxer
Vitlim
Väteperoxid
Ättiksyra
4
2.3 Konservatorernas kunskaper om produkternas
hälsovådlighet
Ett visst antal av yrkesutövarna försöker införskaffa så mycket information som möjligt
om de produkter de använder, bl.a. genom varuinformationsblad. Visar det sig att
produkterna är hälsovådliga försöker de skydda sig på bästa sätt. Andra hantverkare gör
inga större ansträngningar för att ta reda på om produkterna är farliga vilket i sin tur
leder till att de skyddar sig i mindre omfattning.
Bristande kunskaper i kemi leder ofta till svårigheter i att förstå produkternas
informationsblad. Även om kännedom finns att en produkt är hälsovådlig saknas oftast
kunskap om varför och i vilken omfattning produkten kan skada hälsan och vilken typ
av skyddsmedel som kan användas. Varningstexter på etiketter och i produktblad är ofta
bristfälliga och kräver vidare kunskapsinhämtning från användarens sida.
2.4 Konservatorernas vidtagna skyddsåtgärder
De åtgärder som vidtas på arbetsplatserna skiljer sig åt ganska markant. En del
hantverkare skyddar sig inte alls medan andra medvetet arbetar med så lite hälsovådliga
produkter som möjligt samtidigt som de skyddar sig optimalt när dessa används.
Olika försiktighetsåtgärder som förekommer på arbetsplatserna är följande:
•
•
•
•
•
•
•
Användning av handskar.
Användning av gasmask.
Användning av punktutsug.
Användning av ventilationsrum/lackrum.
God ventilation under arbetet.
Planering av arbetet (t.ex. sker utvalda arbetsuppgifter sist på dagen för att
undvika att utsätta sig för farliga ångor i onödan).
Undviker farliga arbetstekniker/tackar nej till arbeten där sådana förekommer.
Ventilationsrum/lackrum förekom på två privata verkstäder. De används vid lackarbete
med cellulosalack och plastlack samt vid arbete med höga doser av ammoniak och
andra starkt luktande kemikalier. Ett väl ventilerat rum som går att tillsluta ordentligt
var ett önskemål som fanns hos flera verkstäder.
Gasmask används på flertalet av verkstäderna men i skiftande omfattning och inte
konsekvent. Ofta saknades kunskap om maskernas användningsområden, livslängd och
skötsel.
Engångshandskar av typ latexgummi är vanligt förekommande och används när
händerna riskerar att komma i kontakt med olika kemikalier. Även här skiftar
användningsfrekvensen från hantverkare som aldrig bär handskar till de som alltid
skyddar sig. Handskar av starkare material förekom på ett fåtal verkstäder. Precis som
med gasmaskerna saknas det på de flesta arbetsplatserna tillförlitlig kunskap om olika
handskars användningsområde.
Punktutsug förekom på fyra arbetsplatser, tre av dessa var institutioner.
5
Punktutsug, Nationalmuseet.
Ett antal verkstäder tackar nej till bl.a. arbeten med cellulosalack, en av anledningarna
till detta är lackens hälsovådlighet.
Endast 2 av de 14 arbetsplatserna förvarar sina kemikalier på ett riktigt sätt, dvs. i ett
låsbart ventilerat kemikalieskåp med separat ventilation. För det mesta förvaras
kemikalierna i vanliga förvaringsutrymmen utan vare sig ventilation eller
låsmöjligheter.
2.5 Konservatorernas hälsoproblem
De intervjuade hantverkarna fick frågan om de upplevde några besvär av de produkter
de använder på sina verkstäder.
•
•
•
•
•
En person var känslig för slipdamm och kände sig ofta täppt i näsan på
verkstaden.
Två personer hade mycket svårt för ammoniakångor och sa sig må direkt dåligt
av dessa.
En person får eksem på händerna utav vitlim.
En person klagade på mycket torra händer.
Två personer hade svårt för terpentinångor.
6
3 Kemikaliers påverkan och hälsovådlighet1
För att förstå varför och i vilken omfattning en kemikalie är farlig för hälsan måste man
ha inblick i hur den mänskliga organismen tar upp, hanterar och påverkas av olika
kemiska substanser. För att kontrollera halten av farliga kemikalieångor på en
arbetsplats kan man utföra mätningar. Resultaten av dessa kan sedan jämföras med de
hygieniska gränsvärden som föreligger för respektive kemikalie.
3.1 Hygieniska gränsvärden
Ett hygieniskt gränsvärde anger den högsta tillåtna genomsnittshalten av ett ämne som
får finnas i inandningsluften. Gränsvärdet är satt så lågt att en person med normal hälsa
ska kunna vistas och arbeta i sådan luft ett helt arbetsliv utan att drabbas av ohälsa. I
Sverige publicerades den första listan med hygieniska gränsvärden 1974 och den har
sedan dess förnyats med jämna mellanrum. Gränsvärdena bygger på den kunskap man
har om ämnet idag. Oavsett denna kunskap är det dock svårt att dra en skarp gräns
mellan skadlig och icke skadlig koncentration av en luftförorening. De individuella
variationerna när det gäller känslighet för kemikalier är mycket stora och det kan inte
uteslutas att vissa personer kan få besvär eller sjukdomssymtom vid halter som ligger
under det hygieniska gränsvärdet.
De hygieniska gränsvärdena ska naturligtvis inte ses som några rekommenderade halter
eller halter som ska accepteras. Framtida sänkningar av gränsvärdena är inte osannolika
och man bör därför alltid sträva efter att hålla halten av luftföroreningar så långt under
det hygieniska gränsvärdet som möjligt.
Begrepp och definitioner:
Definitionsmässigt anger ett hygieniskt gränsvärde den högsta godtagbara
genomsnittshalten av en luftförorening i inandningsluften. Ett hygieniskt gränsvärde
kan anges antingen som ett nivågränsvärde eller som ett takgränsvärde.
1
•
Nivågränsvärde (NGV), hygieniskt gränsvärde för exponering under en hel
arbetsdag.
•
Takgränsvärde (TGV), anger genomsnittshalten för en kortare tidsrymd,
vanligen 15 minuter. En sådan begränsning innebär att variationerna i halten inte
tillåts vara så stora. Takgränsen används för ämnen som är snabbverkande och
som kan ge skador redan vid en kortvarig hög exponering.
•
Korttidsvärde (KTV), ett korttidsvärde är inget hygieniskt gränsvärde utan en
rekommendation av högsta genomsnittshalt under en 15-minutersperiod.
Merparten av innehållet i kapitel 3 är taget ur kompendiet Kemiska Hälsorisker.
7
Hygieniska gränsvärden anges både i mg/m3 och ppm. Sorten mg/m3 anger vikten i mg
av luftföroreningar per kubikmeter luft, medan ppm anger antal millimeter av en
gasformig luftförorening per kubikmeter luft. För att räkna om från ppm till mg/m3, kan
nedanstående formel användas:
ppm = mg/m3. V
M
V= 24,1 l/mol vid normalt tryck och temperatur, dvs. 760 mm Hg och 25°C.
M= ämnets molekylvikt, dvs. hur mycket en mol av ämnet väger. M kan beräknas eller
slås upp i litteraturen.
I gränsvärdeslistan anges även följande beteckningar om kemikalien har särskilda
egenskaper:
H= ämnet kan lätt tas upp genom huden
K= ämnet är cancerframkallande
S = ämnet är sensibiliserande, dvs. allergiframkallande
R= ämnet är reproduktionsstörande
I arbetslivet kompliceras förhållandet ofta av att flera ämnen förekommer samtidigt i
inandningsluften. Effekten på människan av en sådan kombination kan tänkas bli någon
av följande:
•
Ämnena förstärker varandras effekt (synergistisk effekt), vilket innebär att
effekten av kombinationen är större än summan av de enskilda ämnenas effekter.
•
Additiv effekt erhålls om ämnenas effekter är likartade. Lösningsmedel ger t.ex.
ofta en additiv effekt som blir lika stor som summan av de enskilda ämnenas
effekter.
•
Ämnenas effekter kan vara helt oberoende av varandra.
•
Ämnena kan motverka varandra (antagonistisk effekt), gifter och deras motgifter
har t.ex. motverkande effekt.
Hur olika ämnen samverkar är idag ofullständigt utforskat. Detta motiverar ytterligare
att man håller halterna av blandade luftföroreningar på en mycket låg nivå.
3.2 Giftighet, begrepp och definitioner
En kemikalie sägs vara giftig om den har förmågan att åstadkomma en toxisk effekt.
Denna effekt kan vara av olika slag:
•
Lokal toxisk effekt, uppstår på det område som har haft kontakt med ämnet, t.ex.
frätskador.
•
Systemiska effekter, uppträder i ett annat organ än det som ursprungligen tog upp
kemikalien. Exempel på kemikalier som kan ge sådana effekter är organiska
8
lösningsmedel. De tas upp via lungorna men påverkar i de flesta fall istället det
centrala nervsystemet.
•
Selektiva toxiska effekter, förutsätter en speciell molekyl (receptor) som den
toxiska kemikalien kan binda sig till.
•
Akut toxisk effekt, skada uppträder ganska snart efter exponering. Skadan kan
vara övergående eller bestående.
•
Kroniska effekter, uppträder efter långvarig kontakt med ett ämne som kanske
under flera år har lagrats i organismen och som slutligen når den koncentration
vid vilken den toxiska effekten uppträder. Med kronisk effekt kan också avses
skador som kvarstår under en längre tid, t.ex. mer än ett år. Kroniska skador kan
också uppträda som en följd av en akut förgiftning.
3.3 Upptag av främmande kemikalier i kroppen
Främmande kemikalier åstadkommer i allmänhet de allvarligaste skadorna om de
genom upptag via huden, lungorna eller mag- och tarmkanalen når blodet och med detta
förs ut till något känsligt organ. Vanligtvis utsöndras de främmande kemikalierna via
njurarna med urinen. En del kemikalier utsöndras dock från levern och förs med gallan
ut i tunntarmen och lämnar kroppen med avföringen. Vissa ämnen, främst gaser och
lättflyktiga lösningsmedel kan dessutom utsöndras via lungorna med utandningsluften.
De ämnen som utsöndras med urinen eller gallan måste vara vattenlösliga men det är i
allmänhet inte de främmande föreningarna som tas upp i kroppen. Icke vattenlösliga
ämnen måste därför omvandlas i kroppen vilket sker genom kemiska reaktioner som
katalyseras av olika näringsämnen.
3.3.1 Upptag via huden
En av hudens viktigaste uppgifter är att skydda kroppens inre delar mot omgivningen,
bl.a. mot främmande kemikalier, något som fungerar bra när det gäller vattenlösliga
men inte fullt så bra när det gäller fettlösliga kemikalier. Fettlösliga kemikalier kan
diffundera genom huden och man riskerar på så sätt få i sig skadliga mängder giftiga
kemikalier.
Hudens motståndskraft mot främmande ämnen varierar på olika ställen av kroppen.
Avgörande för hur snabbt ett ämne kan tränga igenom huden är framförallt överhudens
tjocklek. Överhuden är det yttersta skiktet av huden och består av en eller flera celler
tjock epitelvävnad. Utbytet av epitelceller sker i sådan takt att överhuden förnyas
ungefär var fjortonde dag. Överhudens tjocklek varierar över kroppsytan. Tjockast är
överhuden i handflatorna och under fötterna. Där huden är tunnare, t.ex. ovan händer
och armar är risken för upptag av kemikalier större. Främmande kemikalier kan också
tänkas ta sig genom huden via hårsäckar, svettkörtlar och talgkörtlar men då dessa
endast upptar ca 1 % av hudens yta kan man i allmänhet bortse från dessa vägar. Den
dominerande upptagningsvägen av ämnen är diffusion rakt genom huden. Normalt
innehåller huden en viss mängd vatten och om denna av någon andledning ökar, ökar
också hudens permeabilitet dvs. dess förmåga att släppa igenom olika ämnen. Om man
9
använder gummi- eller plasthandskar under en längre tid hindras fukten från huden att
avdunsta och det extra skydd man får av handskarna motverkas då av hudens ökade
permeabilitet. Även fettlösliga föreningar kan diffundera genom sådana handskar även
om det tar lite tid. Man bör därför inte bära skyddshandskar under någon längre tid om
man arbetar med fettlösliga kemikalier.
3.3.2 Upptag genom mag- och tarmkanalen
Mag- och tarmkanalen kan ses som ett rör som går genom kroppen och dess innehåll
kan därför sägas befinna sig utanför kroppen eftersom det inte har direktkontakt med
kroppens övriga delar. Främmande kemikalier ger därför normalt inga skador förrän de
tagits upp i blodet om de inte är frätande eller irriterande. Upptaget (absorptionen) kan
ske hela vägen från munnen till ändtarmen men viktigast är upptaget i tunntarmen som
genom tarmluddet på insidan får en yta av ca 200m2. Ungefär hälften av denna yta finns
i den första fjärdedelen av tunntarmen. Främmande kemikalier tas upp framförallt
genom diffusion. Upptaget av fettlösliga föreningar sker snabbast och kan bli mycket
effektivt på grund av den stora ytan. Mag- och tarmkanalens främsta uppgift är
emellertid att absorbera näringsämnen och viktiga metalljoner och därför finns det även
flera aktiva transportsystem för t.ex. aminosyror, glukos, järn och kalcium.
PH-värdet varierar kraftigt mellan olika delar av mag- och tarmkanalen. I magsäcken är
miljön starkt sur (ca pH1) p.g.a. den saltsyra som utsöndras av speciella celler i
magsäckens väggar. När maginnehållet töms i tunntarmen blandas det med ett alkaliskt
sekret från bukspottkörteln och pH-värdet höjs då till ungefär 5,3 vilket kan jämföras
med kroppsvätskornas normala pH som är 7,4. PH-värdet har en avgörande betydelse
för fettlösligheten hos syror och baser. Detta medför att syror främst absorberas i
magsäcken medan baser lättast absorberas i tunntarmen. På grund av den stora ytan i
tunntarmen kan syror också absorberas där även om andelen av den fettlösliga formen
är låg. Det låga pH-värde som råder i vissa delar av mag- och tarmkanalen kan också
medföra att kemikalier sönderfaller eller reagerar med varandra. Förutom lågt pH-värde
kan också de enzymer som finns främst i magsäcken och tunntarmen samt de
mikroorganismer som alltid finns i tarmarna påverka en främmande kemikalie.
Absorptionen i mag- och tarmkanalen beror också på hur löslig den främmande
kemikalien är i mag- och tarmvätskorna. Om en kemikalie inte löser sig blir kontakten
med tarmväggarna mindre effektiv och därmed minskar också upptagets storlek. Stora
partiklar löser sig långsammare än små och en given mängd av en främmande förening
absorberas därför i mindre utsträckning om den består av stora partiklar. Metalliskt
kvicksilver (Hg) är olösligt i magsäcken och absorberas därför endast i ringa
utsträckning när det passerar i form av droppar. Om man däremot andas in
kvicksilverånga tas ämnet upp mycket effektivt i lungorna.
3.3.3 Upptag genom lungorna
Lungornas uppgift är att föra syre till blodet och transportera bort den koldioxid som
bildas vid nedbrytningen av näringsämnen av olika slag. Lungorna är också den
vanligaste upptagningsvägen för främmande föreningar. När vi andas sugs luften genom
näsan eller munnen ner i luftstrupen som nere i bröstet delar sig i de båda bronkerna.
10
Dessa delar i sin tur upp sig i grenar som förser skilda delar av lungorna med luft.
Bronkerna förgrenar sig sedan mer och mer tills de mynnar ut i lungblåsorna vilka
också kallas alveoler. En vuxen människa har flera hundra miljoner alveoler.
Främmande kemikalier som når ända ner till alveolerna kan antingen lätt tas upp av
blodet eller störa den viktiga lungfunktionen. För att en främmande kemikalie (fast,
flytande eller gasformig) ska tas upp via lungorna måste den vara flyktig så att den kan
följa med luften in i lungorna. Fasta föreningar kan förekomma som dammpartiklar och
vätskor som dimma. Från vätskor sker alltid en viss avdunstning och dessa ångor kan
liksom gaser lätt följa med inandningsluften. Cirka 90 % av de yrkesbetingade
förgiftningarna orsakas av upptag via lungorna.
Gaser och ångor förekommer som fria molekyler. Deras vattenlöslighet är avgörande för
hur djupt de kan tränga ner i lungorna. Detta beror på att luftvägarna hålls fuktiga av
slemproducerande celler hela vägen ner till alveolerna. Molekyler som är lättlösliga i
vatten fångas normalt upp i näsan eller svalgets slem. Vattenlösliga föreningar är
kraftigt irriterande och retningarna gör att man normalt inte andas in farliga mängder.
Risken vid stora utsläpp av vattenlösliga föreningar är att dessa kan orsaka svåra skador
eftersom många av dessa är frätande. Vid högre koncentrationer i luften hinner
dessutom inte allt lösa sig i näsan eller svalget och föreningarna tränger därmed djupare
ner än de annars skulle ha gjort.
Även föreningar som är svårlösliga i vatten kan tränga ända ner till alveolerna.
Svårlösliga föreningar ger ingen nämnvärd irriterande effekt vilket medför att man kan
andas in stora mängder utan större obehag. Väl nere i alveolerna kan en främmande
förening tas upp i blodet och föras ut i kroppen eller bli kvar och eventuellt ge skador på
lungvävnaden.
Gaser t.ex. luft som innehåller partiklar och droppar som är så små att de kan hålla sig
svävande i luften kallas för aerosoler. Vad som händer med dessa i luftvägarna beror på
vilken storlek partiklarna har. Ju mindre partiklar eller droppar, desto längre tränger
dessa ner i luftvägarna. Den effekt som t.ex. partiklar som fastnar i lungorna ger beror
dels på var de fastnat men även på deras kemiska egenskaper. De partiklar som är
olösliga i vatten rensas i allmänhet bort med det reningssystem som finns i lungorna.
Om sådana partiklar nått ner till alveolerna tar denna process lång tid och därvid störs
den normala lungfunktionen. Det är inte alltid lungornas reningssystem lyckas avlägsna
partiklarna varav allvarliga skador kan uppkomma som t.ex. lungcancer. De partiklar
som är lättlösliga i vatten löses upp i slemmet och kan sen ge olika effekter som t.ex.
irritation, inflammation, ödem och sammandragning av bronkerna. Når partiklarna
alveolerna kan de också tas upp i blodet. Aerosoler som innehåller de minsta partiklarna
eller dropparna medför de största farorna eftersom de når alveolerna på motsvarande
sätt som vattenlösliga gaser eller ångor.
11
4 Beskrivning av kemikalier
Bland de produkter möbelkonservatorer använder sig av ska här sex stycken behandlas
närmare. Fyra av dessa är rena kemikalier medan två är sammansatta produkter. Urvalet
av kemikalier och kemikalieprodukter är baserat på graden av användning i
konserveringssammanhang. Det är dessa kemikalier som förekommer oftast i
möbelkonservatorns arbete enligt intervjuerna. Förtunning som används mer sällan har
valts p.g.a. dess höga toxicitet.
4.1 Aceton
Synonymer:
2- propanon, dimetylketon, propanol (Kemiska risker, 1993)
Beskrivning:
Aceton är ett flyktigt lösningsmedel som tillhör gruppen ketoner och är klassificerat
som mycket brandfarligt (Johansson & Zimerson, 1992).
Användningsområde:
• Löser en rad natur- och syntethartser, oljor och olika vaxer samt cellulosanitrat
och andra cellulosaderivat (Nicolaus, 2001).
• Kan blandas med såväl vatten som en mängd olika organiska lösningsmedel
(Nicolaus, 2001).
• Sväller torra oljefärger (Nicolaus, 2001).
• Kan användas som extraktionsmedel (Kemiska risker, 1993).
• Kan användas som denatureringsmedel i etanol (Johansson & Zimerson, 1992).
Hälsovådlighet och kemiska risker:
Aceton är mycket lättflyktigt. Inandning av stora mängder eller förtäring kan ge
huvudvärk, yrsel, trötthet och i svårare fall medvetslöshet. Vätskan avfettar huden.
Upprepad hudkontakt kan ge eksem. Stänk i ögonen verkar starkt irriterande (Kemiska
risker, 1993)
4.2 Ammoniak
Beskrivning:
Kväveförening, starkt luktande gas eller vätska. Vattenlöslig (Hallström, 1986).
Användningsområde:
Ammoniak är en mild bas som bryter ner oljor och fetter (Hallström, 1986).
Hälsovådlighet och kemiska risker:
Gasen verkar starkt irriterande på ögon, hud och luftvägar. Inandning kan ge hosta,
andnöd samt i svårare fall kramp i struphuvudet, kräkningar, lungödem och bestående
skador i luftvägarna. Inandning under lång tid kan ge luftrörskatarr. Stänk i ögonen och
på huden av vätskan eller av koncentrerade vattenlösningar kan ge svåra frätskador.
Risk för blindhet (Kemiska risker, 1993).
12
4.3 Industrisprit A 99,5 %
Industrisprit innehåller 80–100 % etanol samt även denatureringsmedlena metyletylketon 1–5 % och metylisobetylketon 1–5 %.
Denatureringsmedel:
Denatureringsmedel tillsätts till etanol och andra ämnen för att förhindra avsiktlig eller
oavsiktlig förtäring. De har till uppgift att ge produkterna en oangenäm smak och/eller
lukt. Denatureringsmedel förekommer också i produkter som små barn kan komma åt
och eventuellt ta skada av. Vissa denatureringsmedel framkallar även kräkning och
systemtoxiska effekter (Johansson & Zimerson, 1992).
4.3.1 Etanol
Synonymer:
Etylalkohol (Kemiska risker, 1993).
Beskrivning:
Den mest kända alkoholen är den kortkedjiga etylalkoholen etanol.
Etanol är en kemisk förening tillhörande gruppen alkoholer och är blandbar med vatten.
Till alkoholer räknas:
• Metylalkohol (metanol)
• Etylalkohol (etanol)
• Propylalkohol (propanol)
• Isopropylalkohol (isopropanol)
• Butylalkohol (butanol)
• Cyklohexanol
• Diacetonalkohol
(Nicolaus, 2001)
Användningsområde:
Lågmolekylära alkoholer löser naturhartser. De används för framställning av fernissa
(spritfernissa), för regenerering av ”blinderad” fernissa och för borttagning av fernissa
(Nicolaus, 2001).
Hälsovådlighet och kemiska risker:
Alkoholångor anses vara giftfria med undantag från metanolångor (Nicolaus, 2001).
Etanolångor är lättflyktiga. Ångorna verkar irriterande på ögon och luftvägar. Inandning
av stora mängder kan ge yrsel, huvudvärk, illamående och i svårare fall medvetslöshet.
Vätskan avfettar huden. Upprepad hudkontakt kan ge eksem. Stänk i ögonen verkar
irriterande. Mycket brandfarlig (Kemiska risker, 1993).
4.3.2 Metyletylketon
Synonymer:
MEK, 2-Butanon, Etylmetyketon (Kemiska risker, 1993).
13
Beskrivning:
Färglös vätska med acetonliknande lukt. Lättflyktig. Löslig i vatten (Kemiska risker,
1993).
Användningsområde:
Metyletylketon används som lösningsmedel (Kemiska risker, 1993) samt som
denatureringsmedel (Johansson & Zimerson, 1992).
Hälsovådlighet och kemiska risker:
Ångorna verkar irriterande på ögon och luftvägar. Inandning eller förtäring kan ge
huvudvärk, yrsel, illamående och i svårare fall medvetslöshet. Upptag under lång tid
kan ge stickningar i händer och armar. Vätskan irriterar och avfettar huden och
upprepad kontakt kan ge upphov till eksem. Stänk i ögonen kan irritera ögonen kraftigt.
Mycket brandfarlig (Kemiska risker, 1993).
4.3.3. Metylisobetylketon
Synonymer:
MIBK, 4-Metyl-2-pentanon, Isobutylmetylketon, Hexon (Kemiska risker, 1993).
Beskrivning:
Färglös vätska med svag kamferliknande lukt. Lättflyktig. Löslig i vatten (Kemiska
risker, 1993).
Användningsområde:
Metyisobetylketon används som lösningsmedel (Kemiska risker, 1993) samt som
denatureringsmedel (Johansson & Zimerson, 1992).
Hälsovådlighet och kemiska risker:
Ångorna verkar irriterande på ögon och luftvägar. Inandning och förtäring kan ge
huvudvärk, yrsel, illamående och i svårare fall medvetslöshet. Vätskan irriterar och
avfettar huden och upprepad hudkontakt kan medföra eksem. Stänk i ögonen verkar
starkt irriterande. Mycket brandfarlig (Kemiska risker, 1993).
4.4 Lacknafta
Synonymer:
Lacknafta saluförs under en rad olika handelsnamn som t.ex. Varnolen, Dilutin, White
spirit, Kristallolja, Nafta, Mineralsprit och Terpentinersättning. Många av dessa
handelsnamn har tilläggsbeteckningar av vilka man exempelvis kan utläsa den ingående
andelen aromatiska föreningar samt kokpunkten (Nicolaus, 2001).
Beskrivning:
Kolväteföreningar består av kol- och väteatomer. Till de viktigaste alifatiska kolvätena
för restaureringsändamål hör de olika typerna av lacknafta. Lacknafta är en mycket
oprecis beteckning på olika blandningar av kolväten med kokpunkt mellan 120° och
200°. De typer av lacknafta som saluförs i handeln har varierande sammansättning.
Detta beror delvis på vilken typ av olja som använts som utgångsmaterial. Vissa oljor
14
innehåller aromatiska komponenter. Det förekommer också att producenterna tillsätter
aromatiska föreningar för att förbättra lösligheten. Avgörande för de alifatiska
kolvätenas egenskaper är halten av aromatiska föreningar. Dessa påverkar
löslighetsegenskaperna, penetrationsförmågan och viskositeten hos en hartslösning
Svårlöslig i vatten (Nicolaus, 2001).
Användningsområde:
Som lösnings-, avfettnings- och rengöringsmedel (Kemiska risker, 1993).
Hälsovådlighet och kemiska risker:
Lacknafta är en färglös vätska som avger ångor, särskilt vid uppvärmning. Inandning
och förtäring kan ge huvudvärk, illamående och yrsel, trötthet och i svårare fall
medvetslöshet. Förtäring kan även ge irritation av matsmältningsorganen, kräkningar
och diarré. Om vätska i samband med förtäring eller kräkning kommit ner i lungorna
(aspirerats) kan lunginflammation uppkomma. Inandning under lång tid kan ge skador
på nervsystemet. Vätskan avfettar huden. Upprepad hudkontakt kan ge eksem. Stänk i
ögonen verkar irriterande. Brandfarlig (Kemiska risker, 1993).
4.5 Terpentin
Synonymer:
Terpentinolja, Träterpentin, Balsamterpentin och Fransk terpentin (Hallström, 1986).
Beskrivning:
Terpentin är ett samlingsnamn på de flyktiga beståndsdelarna i kåda från barrträ och är
en färglös till gulaktig vätska. Terpentiner är eteriska oljor med normerande
kokpunktsintervall och får enligt tyska bestämmelser endast utvinnas ur levande träd
genom extraktion av kådan (Nicolaus, 2001).
Användningsområde:
Terpentin används som lösnings- och förtunningsmedel (Hallström, 1986).
Förvaring:
Genom inverkan av ljus och syre oxiderar terpentinet och bildar ett harts. Detta förlopp
är en komplicerad process som beror på typen av terpentin, på syrehalten och på
eventuella närvarande katalytiska ämnen. Syreupptagningen blir särskilt stor vid
förhöjda temperaturer varför det är av största vikt att terpentinet förvaras under korrekta
betingelser. Terpentinet skall förvaras så svalt som möjligt i väl tillslutna, mörka
glasflaskor fyllda till bredden. Terpentin från olika leverantörer får inte blandas och
färskt terpentin skall inte fyllas på flaskor med gammal terpentin. Plåtkärl bör undvikas
eftersom metallen kan bilda järnresinat tillsammans med förhartsade terpentinrester
något som kraftigt påskyndar terpentinets nedbrytning och missfärgning (Nicolaus,
2001).
Hälsovådlighet och kemiska risker:
Terpentin avger ångor, särskilt vid uppvärmning. Ångorna verkar irriterande på ögon
och luftvägar. Inandning, förtäring eller hudkontakt kan ge huvudvärk, yrsel och i
svårare fall medvetslöshet. Misstänks kunna ge njurskador. Förtäring kan även ge
kräkningar. Om vätska i samband med förtäring eller kräkning kommit ner i lungorna
15
(aspirerats) kan lunginflammation uppkomma. Terpentin är sensibiliserande
(allergiframkallande) vid hudkontakt. Kan lätt upptas genom huden. Vätskan avfettar
huden. Stänk i ögonen verkar irriterande och kan ge skador. Terpentin kan självantända
om vätskan sugits upp i t.ex. trassel eller sågspån. Brandfarlig (Kemiska risker, 1993).
4.6 Förtunningar
Beskrivning:
Förtunning består av lösningsmedel med olika egenskaper avseende t.ex.
avdunstningshastighet, utflytning och lösningsförmåga (Johansson & Zimerson, 1996).
Användningsområde:
Förtunningar tillsätts i färger och lacker för att ge produkten lämpliga viskositets-,
torknings- och löslighetsegenskaper. Användningsområdet avgör förtunningens
sammansättning (Johansson & Zimerson, 1996).
Sammansättning:
Förtunningar baseras på organiska lösningsmedel. Sammansättningen av förtunningar
varierar beroende på användningsområde. Vanligen används enskilda ämnen eller
blandningar av följande lösningsmedel:
•
Alkoholer 0-30 %
butanol
etanol
propanol
•
Alifatiska kolväten 0-30 %
lågaromatisk lacknafta
terpenkolväten
terpentin
•
Aromatiska kolväten 0-30 %
etylbensen
toluen
xylen
trimetylbensener
lacknafta, högaromatisk
•
Estrar 0-30 %
etylacetat
metylacetat
butylacetat
•
Glykoletrar 0-10 %
etylglykol
etylglykolacetat
16
•
Ketoner 0-10 %
aceton
metyletylketon
metylisobutylketon
•
Klorerade kolväten
Metylenklorid
(Johansson & Zimerson, 1996)
Hälsovådlighet och kemiska risker:
Förtunningar har varierande effekt på hälsan bl.a. beroende på toxicitet, flyktighet och
hantering. Många förtunningar är lättflyktiga och avdunstar snabbt i rumstemperatur.
De fettlösliga egenskaperna och avdunstningsförmågan gör att förtunningar tas upp
framförallt via inandning och till viss del via huden. Hudkontakt kan ge uttorkning av
huden och icke allergiskt kontakteksem p.g.a. att hudens fettskikt avlägsnas. Inandning
av höga halter kan ge trötthet, yrsel, huvudvärk och minnesförlust. Anestesieffekt
uppkommer vid höga koncentrationer och vid mycket höga halter kan medvetslöshet
inträda. Kroniska hälsoeffekter kan troligtvis erhållas av alla förtunningar vid tillräcklig
exponering vad avser tid och dos. Reproduktionsstörande ämnen kan finnas i vissa
lösningsmedel t.ex. etylglykol och etylglykolacetat. Cancerframkallande ämnen kan
finnas i vissa lösningsmedlen t.ex. metylenklorid och bensen.
De flesta förtunningar påverkar hälsa och miljö. Undvik förtunningar innehållande,
aromatiska och halogenerade lösningsmedel, etylglykol och etylglykolacetat (Johansson
& Zimerson, 1996). Ett exempel på förtunning är ett lösningsmedel som saluförs av
företaget Wedevåg och som går under handelsnamnet ”Förtunning”. Produkten används
som förtunning av färger och lacker (bilaga 6).
Produkten innehåller:
toluen
2-metylpropan-l-ol
etanol
etylacetat
1-propanol
2-propanol
butylacetat
→ 60-100 %
→ 5-10 %
→ 5-10 %
→ 1-5 %
→ 1-5 %
→ 1-5 %
→ 5-10 %
17
5 Tester och mätningar
För att med säkerhet kunna fastställa huruvida en kemikalies användning i ett specifikt
sammanhang är hälsofarlig eller ej måste halten av kemikalien mätas under förhållanden
som motsvarar just detta sammanhang. En sådan mätning som undersöker halten av
luftföroreningar i en persons inandningsluft kallas för exponeringsmätning. De resultat
som man då får fram kan sedan jämföras med de hygieniska gränsvärden som finns att
tillgå.
5.1 Testade kemikalier
Mätutrustning för exponeringsmätning av kemikalier lånades ut av Yrkes- och
miljömedicinska laboratoriet i Linköping (figur 1). Trots att analyserna
subventionerades så blev ekonomin den begränsande faktorn för antalet kemikalier som
kunde mätas. Budgeten tillät utförandet av en mätomgång med möjlighet att utläsa
halten av fyra olika lösningsmedel; etanol, aceton, lacknafta samt terpentin. För att
kunna mäta halten av ammoniak, cellulosaförtunning och halten av denatureringsmedel
i etanol vilket var tanken från början hade nya mätningar behövts göras där
luftpumparna hade behövts kalibreras om.
Exponeringsmätningarna utfördes i en sluten lokal med en yta på cirka 25 m2 utrustad
med vanlig mekanisk ventilation. Arbetet som utfördes under två timmar skulle kunna
liknas vid polering av en bordsskiva med etanol och pensling på mindre träytor med
aceton, terpentin och lacknafta. Arbetet utfördes under femminuters pass med tiominuters rastintervaller då testpersonen tillslöt kemikaliebehållarna men stannade i
rummet.
Figur 1. Luftpump samt kolrör.
18
5.2 Beskrivning av tillvägagångssätt för exponeringsmätning
För att säkrare erhålla resultat vid exponeringsmätning bör två mätningar göras vid ett
och samma tillfälle. Anledningen till detta är möjligheten att jämföra resultaten med
varandra och att säkra ett resultat även om en av mätutrustningarna skulle fungera dåligt
(Reza Nosratabadi, pers. medd.).
En luftpump monteras vid bältet på testpersonen. Från pumpen löper en slang till ett
litet kolrör som i sin tur fästs så nära andningsorganen (mun och näsa) som möjligt
(figur 2 och 3).
Figur 2. Placering av mätutrustning på testperson.
Figur 3. Utförande av arbete under
exponeringsmätning.
När luftpumpen sätts på cirkulerar luften i rummet genom kolfiltret som absorberar en
del av luftföroreningarna. Testpersonen utför sedan de arbetsmoment som förekommer
under en given period med de kemikalier man vill mäta halten av. När tiden för
testperioden har löpt ut monteras kolröret ned och skickas till ett laboratorium för
analys. Resultaten från analysen anger vikten i milligram av föroreningen per
kubikmeter luft. Dessa siffror kan omvandlas till ppm som anger antal millimeter av en
gasformig luftförorening per kubikmeter luft (se formel i avsnitt 3.1) och kan därefter
jämföras med angivna hygieniska gränsvärden. Hygieniska gränsvärden finns oftast
angivna i både ppm och mg/m3 men ibland enbart i den ena eller andra enheten varför
det kan vara en fördel att ha tillgång till bägge mätangivelserna.
19
5.3 Resultat av mätningarna
Följande avsnitt redogör för analyssvaren och hur dessa kan omvandlas för att sedan
jämföras med befintliga hygieniska gränsvärden. Omvandlingen från enheten mg/m3 till
enheten ppm är inte nödvändig för de fyra kemikalier som testats eftersom båda
enheterna anges i de hygieniska gränsvärdena. En redogörelse för tillvägagångssättet
kan trots allt vara på sin plats, dels för att öka förståelsen för själva beräkningen och
dels för att kunna användas som hjälpmedel vid framtida jämförelser av kemikalier som
inte finns redovisade med båda enheterna. En sammanfattande redovisning för
resultaten av testerna visas i tabell 1.
5.3.1 Beräkning av uppmätta kemikaliekoncentrationer
Etanol, kemisk formel: C2H5OH, CAS-nr. 64-17-5, (Chemical Abstract Service, se 6.3).
Analysen gav en koncentration på 387 mg/m3 (bilaga 1).
För att omvandla koncentrationen från mg/m3 till ppm måste etanolens molekylvikt
beräknas:
C = kol, har en atommassa på 12 u
H = väte, har en atommassa på 1,01 u
O = syre, har en atommassa på 16 u
C2H5OH → (12 ⋅ 2) + (1,01 ⋅ 5) + 16 + 1,01 = 46,06 u
Nu kan formeln som anges i avsnitt 3.1 användas: ppm = mg/m3 ⋅ (V/M).
M = 46,06
V = 24,1 l/mol
mg/m3 = 387
387 . .24,1 = 202,5 ppm
46,06
Testpersonen i undersökningen utsattes för en koncentration på 202,5 ppm. Det
hygieniska gränsvärdet för etanol ligger på 500 ppm (bilaga 9.2).
Aceton, kemisk formel: CH3COCH3, CAS-nr. 67-64-1
Analysen gav en koncentration på 15,3 mg/m3 (bilaga 1).
För att omvandla koncentrationen från mg/m3 till ppm måste acetonets molekylvikt
beräknas:
C = kol, har en atommassa på 12 u
H = väte, har en atommassa på 1,01 u
O = syre, har en atommassa på 16 u
CH3COCH3 → 12 + (1,01 · 3) + 12 + 16 + 12 + (1,01 · 3) = 58,06 u
Nu kan formeln som anges i avsnitt 3.1 användas: ppm = mg/m3 . (V/M).
M = 58,06
V = 24,1 l/mol
mg/m3 = 15,13
15,13 . 24,1 ≈ 6,4 ppm
58,06
Testpersonen i undersökningen utsattes för en koncentration på 6,4 ppm. Det hygieniska
gränsvärdet för aceton ligger på 250 ppm (bilaga 9.3).
20
Lacknafta, kemisk formel saknas, CAS-nr 64742-47-8 (ett exempel på CAS-nr bland
flera) Testpersonen i undersökningen utsattes för en koncentration på 30 mg/m3 (se
bilaga 1). Det hygieniska gränsvärdet för lacknafta är 300 mg/m3 (bilaga 9.3).
Terpentin, kemisk formel saknas, CAS-nr 8006-64-2 (ett exempel på CAS-nr bland
flera). Testpersonen i undersökningen utsattes för en koncentration på 4,67 mg/m3 (se
bilaga 1). Det hygieniska gränsvärdet för terpentin är 150 mg/m3 (bilaga 9.4). En
sammanställning av CAS-nr för de kemikalier som behandlas i rapporten återfinns i
tabell 2, avsnitt 6.3.
Lacknafta och terpentin innehåller kolväten som förekommer i en rad olika blandningar
med olika kokpunkter därför finns inga bestämda kemiska formler för dessa kemikalier
(Jan Andersson, pers. medd.). Detta gör det mycket svårt att beräkna kemikaliernas
molekylvikt vilket har till följd att kemikaliernas ppm inte kan beräknas. Eftersom
analyssvaren gav lacknaftans och terpentinets koncentration i mg/m3 och då dessa
kemikaliers hygieniska gränsvärden finns angivna i denna enhet går det ändå bra att
jämföra värdena med varandra.
Tabell 1. Redogörelse för de testade kemikaliernas koncentration samt deras motsvarande hygieniska
gränsvärden.
Koncentration
Testade
kemikalier angiven i mg/m3
Etanol
Aceton
387 mg/m3
3
15,3 mg/m
Hygieniska
gränsvärdet
angivet i mg/m3
Koncentration
angiven i ppm
1000 mg/m3
202,5 ppm
500 ppm
600 mg/m
6,4 ppm
250 ppm
3
Hygieniska
gränsvärdet
angivet i ppm
Lacknafta
30 mg/m3
300 mg/m3
X
50 ppm
Terpentin
4,67 mg/m3
150 mg/m3
X
25 ppm
Sammanfattningsvis kan konstateras att inga uppmätta koncentrationer överstiger de
hygieniska gränsvärdena. Några direkta slutledningar av detta resultat går knappast att
fastslå. Däremot indikerar halten av de fyra uppmätta lösningsmedlena att det inte
förekommer någon akut hälsofara vid användandet av produkterna i sammanhang som
påminner om de som mätningarna gjordes under. Anmärkningsvärt är att etanolen är
den kemikalie som har högst koncentration och som ligger närmast det hygieniska
gränsvärdet. Således bör etanolen vara ett ämne som prioriteras i möbelkonservatorns
skyddstänkande. Till saken hör att en allmän uppfattning bland flera av de intervjuade
konservatorerna är just att etanolen inte är någon kemikalie man oroar sig för nämnvärt.
Som tidigare nämnts anger inte gränsvärdena någon skiljelinje mellan koncentrationer
på kemikalier som är hälsovådliga eller ej, utan de anger enbart den högsta tillåtna
genomsnittshalten av ett ämne som får finnas i inandningsluften. Koncentrationer långt
under de hygieniska gränsvärdena kan för vissa personer ge besvär eller
sjukdomssymptom. Som exempel kan nämnas att försökspersonen som genomförde
testmätningarna började känna tydliga obehagskänslor redan efter halva försökstiden
dvs. efter 60 minuter. Symtomen visade sig som huvudvärk och illamående och
testpersonen valde då att sätta på sig en gasmask för att slutföra experimentet.
21
En påverkande faktor för mängden hälsovådliga ångor en person får i sig är graden av
fysisk ansträngning. Den som går och står i sitt arbete kan få i sig tre eller fyra gånger så
mycket ångor som den som sitter stilla (Lösningsmedel är farliga, 1992).
5.3.2 Beräkning av samverkande effekter
Som tidigare nämnts i avsnitt 3.1 så uppkommer ofta samverkande effekter vid samtidig
exponering av olika luftföroreningar. Denna samverkan kan vara av olika karaktär. En
samverkan som ger additiv effekt erhålls om luftföroreningarnas verkan är likartad. Då
bedöms den totala effekten vara lika med summan av effekterna av de enskilda ämnena.
Ibland kan dock effekten av en samtidig exponering för olika ämnen bli betydligt större
än summan av effekterna för de enskilda ämnena. Ämnena förstärker då varandras
effekter (synergistisk effekt).
För att bedöma riskerna vid exponering av en blandning av ämnen med likartade och
additiva effekter bildar man kvoten mellan uppmätt genomsnittshalt av varje ämne och
dess hygieniska gränsvärde. Summan av dessa kvoter utgör den sammanlagda
hygieniska effekten (HE). Förekommer ett ämne ensamt blir den hygieniska effekten 1,
när den uppmätta genomsnittshalten av ämnet är lika med det hygieniska gränsvärdet.
Vid exponering av blandningar av ämnen med likartade effekter brukar man anse att
exponeringen är godtagbar om summan av kvoterna, den hygieniska effekten, är
högst 1. Den sammanlagda (additiva) hygieniska effekten kan sammanfattas i följande
formel:
HE = C1+ C2 + C3+….+ C4 ≤ 1
G1 G 2 G 3
G4
C1, C2, C3 etc. är uppmätta halter för ämnena 1, 2, 3 etc. och G1, G2, G3 etc. är
gränsvärdena för dessa ämnen uttryckta i samma enhet.
Nedanstående beräkning visar den hygieniska effekten för etanolen och acetonet i
försöket:
Etanol = 202,5/500 = 0,405
Aceton = 6,4/250 = 0,0256
HG = (202,5/500) + (6,4/25) = 0,405 + 0,0256 = 0.4306
Exponeringen med avseende på samtidig förekomst av lösningsmedlena etanol och
aceton ligger på 0,43, dvs. under 1 som motsvarar gränsvärdesnivån.
22
6 Skyddsåtgärder
För att skydda sig på ett tillbörligt sätt i arbetet med kemikalier är det nödvändigt att ha
kunskap om de produkter man arbetar med och där kunskapen brister känna till hur man
införskaffar relevant information.
Följande kapitel redogör för vilka institutioner man kan vända sig till för att få hjälp,
hur man söker information om en produkt och vilka skyddshjälpmedel som finns att
tillgå. Bilder och namn på olika skyddshjälpmedel i detta kapitel ska enbart ses som
exempel på en rad olika godkända produkter som finns ute på marknaden. De angivna
kostnaderna är redovisade som ett resultat av de intervjuer som utfördes på
arbetsplatserna. Den strama budgeten för enskilda företagare är många gånger den
begränsande faktorn till varför man inte investerar i mer kostsam skyddsutrustning.
6.1 Institutioner
Arbetsmiljöverket
Arbetsmiljöverket bildades 2001. Detta skedde genom att Yrkesinspektionens tio
distrikt och Arbetarskyddsstyrelsen (ASS) gick samman och bildade en enda
myndighet. Verkets övergripande mål är att minska riskerna för ohälsa och olycksfall i
arbetslivet och att förbättra arbetsmiljön ur ett helhetsperspektiv, dv.s. från såväl
fysiska, psykiska som sociala och arbetsorganisatoriska aspekter.
Verkets uppgift att se till att arbetsmiljö- och arbetstidslagstiftningar efterlevs samt till
viss del också Tobakslagen och Miljöbalken vad avser vissa frågor om genetik och
bekämpningsmedel. Arbetsmiljöverket ska också ge råd och upplysningar samt sprida
information (arbetsmiljö[email protected]).
Arbetsmiljöverket
Ekelundsvägen 16
171 84 Solna
Tel. 08-730 90 00
E-post: arbetsmiljö[email protected]
Arbetarskyddstyrelsen
Arbetarskyddstyrelsen är den ansvariga myndighet som bl.a. fastställer gränsvärden när
det gäller exponering av kemiska ämnen i arbetsmiljön. ASS är chefsmyndighet för
Yrkesinspektionen ([email protected]).
Arbetarskyddsstyrelsen
Ekelundsvägen 16
171 84 Solna
Tel. 08-730 90 00
E-post: [email protected]
23
Yrkesinspektionen
Yrkesinspektionen är den regionala tillsynsmyndigheten till Arbetarskyddsstyrelsen.
Yrkesinspektionen har tio regionala kontor (Viktorin, 1991).
Yrkesinspektionen
Stocholmsdistrikt
Englundavägen 5. Box 1259
171 24 Solna
Tel. 08-475 01 00
E-post: [email protected]
Kemikalieinspektionen
Kemikalieinspektionen är den centrala myndigheten vad gäller kemikaliekontroll.
Kemikalieinspektionen har den centrala tillsynen över tillverkare, importörer och andra
leverantörer enligt lagen om kemiska produkter. Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet i
frågor om tillstånd för import och överlåtelse av kemiska produkter som klassats som
livsfarliga eller mycket farliga. Ansvaret för att tillsynen över användningen av kemiska
produkter i verksamheter ligger centralt på arbetarskyddsstyrelsen och naturvårdsverket,
regionalt på länsstyrelsen och yrkesinspektionen och lokalt på miljö- och
hälsoskyddsnämnden (Viktorin, 1991).
Kemikalieinspektionens huvuduppgifter är bl.a. att:
• Följa kemikalieanvändningen i samhället, särkilt med tanke på riskerna för
människors hälsa eller den yttre miljön.
• Övervaka att tillverkare, importörer och leverantörer efterlever lagen om
kemiska produkter.
• Förhandsgranska bekämpningsmedel.
• Sprida information om kemikaliers hälso- och miljöeffekter.
(Viktorin,1991)
Kemikalieinspektionen
Sundbybergsvägen 9
Box 1384
Tel. 08-519 411 00
E-post: www.kemi.se & [email protected]
Arbetslivsinstitutet
Arbetslivsinstitutet ska bedriva forskning och utveckling om individens villkor i ett
föränderligt arbetsliv med särskild betoning på följande sex områden:
• arbetshälsa
• arbetsmarknad
• arbetets organisering
• ergonomi och belastning
• fysikaliska och kemiska hälsorisker
• integrations- och utvecklingsprocesser
Genom institutionens bibliotek (Arbetslivsbiblioteket) och publikations- och
informationsverksamheten sprids forskningsresultat och information om utvecklingen
inom arbetslivsområdet. Det sker i form av översikter, forskningsrapporter, populär-
24
vetenskapliga skrifter, nyhetsbrev och utbildningsverksamhet.
(www.arbetslivsinstitutet.se)
Arbetslivsinstitutet
Vanadisvägen 9
113 91 Stockholm
Tel. 08-619 68 00
E-post: www.arbetslivsinstitutet.se
Läkemedelsverket
Tillstånd till införsel och eller inköp av teknisk sprit görs hos läkemedelsverket.
([email protected] & www.mpa.se )
Läkemedelsverket i Uppsala
Husargatan 8
Box 26
751 03 Uppsala
Tel. 018-17 46 00
E-post: [email protected] & www.mpa.se
6.2 Varuinformationsblad
Leverantören av ett farligt ämne lämnar normalt information om produktens egenskaper
från risk- och skyddssynpunkt genom ett varuinformationsblad (Cardfelt, 1996). Detta
dokument kan gå under olika namn beroende på leverantör. Exempel på namn är:
varuinformationsblad, produktblad, säkerhetsblad, säkerhetsdatablad eller faktablad.
De uppgifter som lämnas på varuinformationsbladet ska göra det möjligt för användaren
att vidta nödvändiga åtgärder för att skydda hälsa, säkerhet och miljö (Cardfelt, 1996).
Det är viktigt att känna till att en tillverkare endast är skyldig att ange de ämnen som
finns registrerade i de hygieniska gränsvärdena. Ett lösningsmedel som inte är klassat
som hälsofarligt behöver därför inte finns med på varuinformationsbladet (Jahn Hård,
pers. medd.)
Halten av ett ämne är oftast angivet i form av ett intervall (t.ex. toluen 10-30%).
Andledningen är att tillverkarna inte vill avslöja de exakta mängderna av ett visst ämne.
Det skulle annars vara alltför lätt för andra tillverkare att kopiera en produkt. (Jahn
Hård, pers. medd.)
Exempel på varuiformationsblad finns som bilaga 9.6.
6.3 CAS-nummer
Chemical Abstract Service är ett amerikanskt företag som består av ett forskarlag med
uppgift att skapa och leverera digital information för bl.a. vetenskaplig forskning.
CAS–nummer innebär ämnets identifikationsnummer enligt Chemical Abstract Services
ämnesregister. Fördelen med att kunna identifiera ämnen med hjälp av en sifferkod är
25
att kemikalier kan ha flera synonymer och stavas olika beroende på språk. CAS-numret
är internationellt och därför enklare att förhålla sig till (www.cas.org).
För ämnesgrupper och ämnen som förekommer i flera isomera former kan det finnas
flera CAS-nummer (t.ex. för lacknafta och terpentin). CAS-nummer ska finnas
registrerat på varuinformationsbladen och i gränsvärdeslistor (Jan Andersson, pers.
medd.).
Tabell 2. CAS-nummer över de kemikalier som omnämns i rapporten.
Kemikalie
Aceton
CAS-nummer
67-64-1
Lacknafta
64742-47-8 (finns flera)
Terpentin
8006-64-2 (finns flera)
Industrisprit A 99,5 %
innehåller:
Etanol
64-17-5
Metyletylketon
78-93-3
Metylisobutylketon
108-10-1
Förtunning ( Wedevågs)
innehåller:
Toluen
108-88-3
2-Metylpropan-l-ol
78-83-1
Etanol
64-17-5
Etylacetat
141-78-6
1-Propanol
71-23-8
2-Propanol
67-63-0
Butylacetat
123-86-4
På varuinformationsblad och på innehållsdeklarationer kan de även finnas ett eller flera
EG-nummer. Denna sifferkod är precis som CAS-numret ett indentifikationnummer
men koden är kopplad till en europeisk databas (Anna Klepczynska,
kemikalieinspektionen, pers. medd).
26
6.4 Piktogram
En viktig information på kemikalieförpackningar är märkningen av farliga ämnen
genom s.k. piktogram (figur 4). Dessa tecken tillsammans med eventuella andra
varningstexter på förpackningen ska ge användaren tillräckligt med information för att
hon/han ska förstå vikten av att skydda sig på ett tillbörligt sätt. Om informationen
känns otillräcklig kan det vara nödvändigt att gå vidare till varuinformationsbladet där
ska finnas angivet hur man ska skydda sig samt vilka åtgärder som behöver vidtas vid
eventuell olyckshändelse. Se därför till att alltid ha varainformationsbladen
lättillgängliga på arbetsplatsen.
Figur 4. Piktogram över farosymboler.
27
6.5 Handskar
Problemet med valet av skyddshandskar för en konservator är att handsken som
används bör vara tunn och smidig för att inte ta bort fingertoppskänslan samtidigt som
den måste agera som en skyddsbarriär emot olika kemikalier. För att arbeta med t.ex.
aceton krävs enligt föreskrifterna en handske i butylgummi. Handsken är p.g.a. sin
klumpiga utformning och tjocka gummi alltför opraktisk att arbeta med för en
konservator. Mer bekväma och praktiska handskar är tunna engångs/korttidshandskar.
Dessa finns i olika material såsom latex, PVC, vinyl, polyeten och nitril.
Enligt Urban Hallberg på Skydda är nitrilhandsken den handske som är mest lämpad att
använda om man ser till de sex kemikalier vi tittat närmare på i denna rapport.
Nitrilgummi är en syntetisk blandning av butadien och akrylnitril och ger ett material
som är mycket slitstarkt och har bra motstånd mot skär- och punkteringsskador.
Nitrilgummi i hög kvalitet ger också mycket bra torrgrepp. Materialet är mycket
beständigt mot t.ex. olja, lösningsmedel och fett (figur 5).
Figur 5. Nitrilgummihandskar.
Att arbeta med handskar har till följd att händerna svettas. När huden är fuktig ökar dess
permeabilitet (genomtränglighet), en ”moment 22” situation som leder till att kroppen
suger åt sig mer av den toxiska kemikalien fortare. Nitrilhandsken går att köpa pudrad
eller puderfri. Den pudrade kan förhindra svettningseffekten. Ett annat tips är att
använda en tunn bomullshandske under nitrilhandsken.
Oavsätt vilket handskmaterial man väljer skall man vara medveten om att den kemikalie
man arbetar med kommer att tränga igenom materialet, det är bara en fråga om vilken
tid det tar. Arbetar man under en längre tid med kemikalier är det därför viktigt att
emellanåt byta till nya handskar. Om ett arbete utförs under en längre tid och händerna
utsätts för större mängder kemikalier är det säkrast att utläsa produktens CAS-nummer
från informationsbladet och sedan ta kontakt med någon på t.ex. Skydda för att få ett
förslag på passande handskmaterial.
28
6.6 Andningsskydd
Andningsskydd finns i olika varianter (nedanstående produktexempel är hämtade från
Skyddas produktkatalog).
Filtrerande halvmask
Skyddet består helt eller till största delen av filt eller filtermaterial. Luften passerar
filtermaterialet vid inandning. Utandningsluften passerar genom filtermaterialet eller
genom utandningsventil. Masken täcker mun och näsa (figur 6).
Figur 6. Filtrerande halvmask.
Halvmask
Inandningsluften passerar genom ett eller flera filter in i masken via en
inandningsventil. Utandningsluften går genom en utandningsventil. Då filtret börjar bli
fullt bytes filtret/filtren ut mot nya som apteras på halvmasken. Inandningsluften kan
även komma från en andningsapparat. Masken täcker haka, mun och näsa (figur 7).
Figur 7. Halvmask.
29
Helmask
Denna mask får sin lufttillförsel på samma vis som en halvmask. Masken täcker haka,
mun, näsa och ögon. Filter med standardgänga kan användas (figur 8).
Figur 8. Helmask.
Fläktassisterande andningsskydd
Inandningsluften går via fläkt med ett eller flera filter till hjälm, ansiktsskärm eller
huva. Fläkten är batteridriven. Utandningsluften passerar genom utandningsventiler.
Endast de filter som utrustningen är testad med får användas (systemtestade). Högsta
komfort ges genom övertryck (figur 9).
Figur 9. Fläktassisterande andningsskydd.
Tryckluftsmatade andningsskydd
Tryckluftsfilter krävs för att rena luften innan den når användaren. Luftflödet är
antingen konstant eller reglerbart med ventil. Utrustningen som kopplas in efter
tryckluftsfiltret skall vara godkänd tillsammans, dvs. slang, bälte, regulator och
andningsskydd (systemtestade) (figur 10).
Figur 10.Tryckluftsmatade andningsskydd.
30
För möbelkonservatorns arbete är halvmasken med ett för ändamålet anpassat filter i de
flesta sammanhang ett tillräckligt gott skydd..
Det finns olika typer av filterskydd:
•
Partikelfilter: skyddar mot partiklar - damm, rök eller dimma (fasta aerosoler).
•
Gasfilter: skyddar mot gaser och ångor. Gasfilter klassificeras beroende av vilka
gaser de upptar (Typ) samt filterkapacitet (Klass).
•
Kombinationsfilter: kombinerade skydd mot partiklar, gaser och ångor,
exempelvis vid sprutlackering.
•
Förfilter: förfilter förlänger livslängden på huvudfiltret.
Problemet med gasfilter är att veta när filtret är fullt och behöver bytas. En metod är att
byta filter när lukt och smak av kemikalien tränger igenom masken, en inte allt för
tillförlitlig metod med tanke på att våra lukt- och smaksinnen kan reagera olika
beroende på individ. Ett annat problem är att en del av de hantverkare som varit
verksamma under längre tid har förlorat sin känslighet för olika kemikalier och reagerar
därför inte ens vid höga halter av lösningsmedel.
En betydligt säkrare metod är att väga gasfiltren. Till detta behövs en våg med ± 1 gr.
noggrannhet. Eftersom det är filter av typ A och K (Klass 1) som täcker den
filterkapacitet som möbelkonservatorn har behov av (tabell 3 och 4) är det dessa filter vi
förhåller oss till i denna rapport (Lars Ronner, pers. medd.)
För att veta om ett filter är fullt är det viktigt att väga filtret när det är nytt och oanvänt.
När ett typ A filter väger 14-15 gr. mer än sin ursprungsvikt räknas det som förbrukat.
När ett typ K filter väger ca 10 gr. mer än sin ursprungsvikt räknas det som förbrukat.
Enligt Lars Ronner på Sundström AB bör dessa värden halveras för att man ska vara
helt på den säkra sidan. En generell regel kan vara att byta filter när viktökningen är ca
6-7 gr. över ursprungsvikten. Ett filter kan ha en livslängd på upp till 6 månader men
även längre om det används rätt och förvaras lufttät när det inte nyttjas.
Tabell 3. Gasfilter klassificeras beroende på vilken filterkapacitet de har (KLASS).
Gasfilter till halv- och helmask delas in i tre klasser efter upptagningskapacitet
Filterklass
Testas enligt norm i koncentration till:
Klass 1
0,1 volymprocent – 1 000 ppm
Klass 2
0,5 volymprocent – 5 000 ppm
Klass 3
1,0 volymprocent – 10 000 ppm
31
Tabell 4. Gasfilter klassificeras beroende av vilka gaser de upptar (Typ).
Färgkod
Användningsområde
Brun
Gasfilter
typ
A
Brun
AX
Grå
B
Organiska gaser och ångor med kokpunkt över 65ºC t.ex.
lösningsmedel som lacknafta och toluen.
Organiska gaser och ångor med kokpunkt under eller lika med
65ºC.
Oorganiska gaser och ångor t.ex. klor, cyanväte, svavelväte
Gul
E
Sura gaser t.ex. svaveldioxid.
Grön
K
Ammoniak och vissa aminer.
Röd
HG
Kvicksilver.
6.7 Ventilation/punktutsug
Viktigt är att ha bra fungerande ventilation i verkstadslokalen för att minska intag av
gaser, ångor och partiklar. Förutom god ventilation finns tekniska hjälpmedel att tillgå
för att minimera eventuella hälsorisker. Enligt Urban Hallberg på Filtronic visar sig
fasta installerade centrala system såsom dragskåp och monterade anordningar med
sugarmar vara till 50% felinvesterade pengar. Anledningen till detta är att verksamheter
ofta förändras, flyttas och omstruktureras. Av den anledningen rekommenderas mobila
system.
Ett exempel på ett sådant system är ett mobilt luftridåskåp. Skåpet har en luftström som
går uppifrån och ner i framkanten på skåpet. Härigenom får användaren som arbetar vid
skåpet tillgång till ren luft. Inne i skåpet skapas en turbulens som håller kvar ångor och
gaser. Luften sugs sedan ut i överdelen på skåpet. Utsugen luft kan anslutas till något
mobilt filtersystem och recirkuleras i rummet, eller sugas ut via central
ventilationsanläggning (Filtronics Produktinfo) (figur 11).
Figur 11. Luftflöde i luftridåskåp.
32
Tack vare luftridån krävs ingen glasskiva för skåpet. Användaren kan röra armarna fritt
och har lätt att se. Luftridåskåpet ställs direkt på arbetsbänken och är förhållandevis lätt
att flytta. Den kräver inga fasta installationer (se figur 12). Priset för ett luftridåskåp är
cirka 16 000 kronor + moms och uppåt beroende på tillbehör såsom belysning o.s.v.
(Filtronics Produktinfo.).
Figur 12. Luftridåskåp.
Ett annat mobilt system är ett filteraggregat med integrerad filterövervakning och
reglerbar sugkapacitet. Tillsammans med en hjulförsedd vagn och en rad olika sugarmar
som tillbehör är detta system en bra lösning i många möbelkonserveringssammanhang
(figur 13 och 14). Priset för ett sådant system är ca.12 -13 000 kronor + moms och uppåt
beroende på mängden tillbehör (Filtronics Produktinfo.). Systemet har även ett speciellt
s.k. MEK-filter. Etanol som innehåller denatureringsmedlet metyletylketon (MEK) kan
ge ifrån sig ångor som av många upplevs som obehagliga. För att eliminera dessa ångor
har detta särskilda MEK-filter arbetats fram.
Figur 13. Filteraggregat
Figur 14. Sugarmar till filteraggregat.
33
6.8 Förvaring
Farliga ämnen ska förvaras så att hälso- och olycksfallsrisker undviks. Det är viktigt att
ventilationen i förråd och förvaringsutrymmen är tillräcklig och rätt utformad.
• Förvara alltid rätt kemikalie i rätt förpackning.
• Märk alltid egna lösningar med innehåll, koncentration och datum.
• Skaffa information om vilken typ av behållare som passar för olika lösningar.
• Ta reda på om det innebär en risk att förvara olika ämnen tillsammans.
(Cardfelt,1996).
Många kemikalieförpackningar har en förmåga att läcka trots att de är ordentligt
förslutna. Ett lämpligt sätt att förvara kemikalier är i ett ventilerat kemikalieskåp. Dessa
skåp är låsbara, brandsäkra och ventilerade. Ventilationen fungerar på så sätt att det
utmed skåpets vänstra innergavel går en ventilationskanal, på vilken det längst upp samt
längst ned finns ställbara ventiler. Mellan dessa finns mindre utsugspunkter längs hela
kanalen. Skåpet får därigenom utsug på varje hyllplan och blir helt genomventilerat.
Frånluftsstosen sitter på skåpets översida och kopplas till det fasta ventilationsanläggningen. Kostnad för ett sådant kemikalieskåp är cirka 5 - 9 000 kronor + moms
beroende på skåpets storlek (figur 15).
Figur 15. Ventilerade kemikalieskåp.
6.9 Övrigt
Vid all kemikaliehantering bör man tänka på att skydda andra delar av kroppen som inte
nödvändigtvis utsätts för direktpåverkan men där risk finns att utsättas för t.ex. spill,
stänk eller explosion.
• Använd skyddsglasögon vid risk för stänk.
• Använd skyddskläder som lätt kan tas av.
• Använd skor som skyddar hela foten.
• Se till att alltid ha nära tillgång till ögondusch på arbetsplatsen.
34
7.Slutsats och rekommendationer
I inledningsskedet av arbetet var syftet att göra en relativt omfattande kartläggning av
möbelkonservatorers arbetsmiljö med hänseende på kemikaliehantering. Kontakter med
experter inom området klargjorde tämligen snabbt att en sådan undersökning krävde
inte bara stora arbetsinsatser i form av åtskilliga testmätningar utan även en väl tilltagen
budget.
Arbetsplatsintervjuerna påvisade användningen av ett trettiotal kemikalieprodukter vars
innehåll i ett flertal fall består av flera kemikalieämnen vilka samtliga skulle behövas
utredas närmare med mycket höga kostnader som följd. Rent allmänt kan tyckas att
eventuella resultat och forskning från andra yrkesområden skulle kunna vara till hjälp i
denna undersökning. Problemet är att halten av olika kemikalieångor skiftar avsevärt
beroende på arbetsplats och arbetsuppgift. Det som är relevant för yrkesutövaren är att
känna till den konkreta koncentrationen av hälsovådliga kemikalieångor som
förekommer på den specifika arbetsplats hon/han befinner sig på.
Exponeringsmätningarna i rapporten ger exempel på hur sådan information kan arbetas
fram, problemet som återstår är hur dessa uppgifter ska tolkas och användas. En
jämförelse med de hygieniska gränsvärdena visar om halten av en kemikalie är direkt
hälsofarlig och därmed kräver omedelbar åtgärd.
Gränsvärdena är inte bara beräknade efter hälsoaspekter utan även efter andra faktorer
som exempelvis ekonomiska. Dessutom revideras och sänks gränsvärdena ständigt
allteftersom ny kunskap tillkommer på området. Av dessa anledningar känns inte
gränsdragningarna helt adekvata och tillförlitliga att förhålla sig till. Resultat från
exponeringsmätningarna som ligger under det angivna gränsvärdet är ingen garanti för
att halten av kemikalieångor är ofarlig. Även lägre halter kan påverka det allmänna
välbefinnandet. Testpersonen som utförde exponeringsmätningarna upplevde starka
obehagskänslor såsom huvudvärk och illamående trots de relativt låga värden som
uppmättes. I dessa sammanhang är det viktigt att lyssna på kroppens varningssignaler
och undvika vidare exponering om detta är möjligt. Det kan även vara på sin plats att
påpeka att alla individer har olika grad av känslighet inför kemikaliernas biverkningar
vilket betyder att särskild hänsyn måste tas i de fall flera yrkesutövare arbetar i samma
lokal.
Biverkningar från kemikalier kan komma successivt under loppet av många år vilket gör
det svårt för den som är utsatt att upptäcka förändringarna i tid. Försämrat minne,
överkänslighet för olika produkter, försvagat lukt- och smaksinne, kronisk huvudvärk,
försämrad reaktionsförmåga är alla konstaterade biverkningar på långvarig exponering
av lösningsmedel. Dessa kända fakta tillsammans med allmänt bristande kunskaper om
möbelkonservatorsyrkets olika hälsorisker vid kemikaliehantering förstärker bara de
allmänna råd som i regel kretsar kring kemikaliehanteringen och som även denna
rapport rekommenderar:
•
•
•
•
•
Se till att alltid ha god kunskap om produkterna.
Be alltid om ett informationsblad när du köper en ny produkt.
Skydda dig som det står föreskrivet i informationsbladen.
Förvara produkterna enligt föreskrivna rekommendationer.
Se till att ha bra fungerande ventilation på arbetsplatsen.
35
•
•
•
•
Använd punkutsug vid behov (om sådan finns tillgänglig).
Tänk på din omgivning/arbetskamrater.
Använd rätt skyddsutrustning dvs. ändamålsenliga handskar och gasfilter.
Kosta på dig bra skyddsutrustning, se det som en investering.
Arbetsplatsintervjuerna gav skiftande resultat när man jämför graden av
skyddsmedvetande. Arbetsplatsernas skyddsutrustning är även den mycket varierande.
En markant skillnad finns mellan institutioner och privata verkstäder där institutionerna
över lag är bättre utrustade än de privata verkstäderna. Anledningen till detta är att
institutionerna har tillgång till en större budget samt att det där finns ett
arbetsgivaransvar som garanterar de anställdas säkerhet. Några sådana rättigheter finns
tyvärr inte för den enskilde företagaren.
Rapportens sammanställning av befintliga skyddshjälpmedel visar att tillgång på
ändamålsenliga produkter finns. Det är upp till den enskilde att avgöra om kostnaderna
för dessa produkter är rimliga och ryms inom företagets budget.
En personlig reflektion från rapportens författare är att en hög grad av
skyddsmedvetande borde vara ett självklart mål för hela yrkeskåren att sträva mot. Den
största anledningen är naturligtvis en allmän förbättring av arbetsmiljön för
yrkesutövarna med bättre hälsa och allmänt välbefinnande som följd. En positiv verkan
av högre säkerhetstänkande torde även vara en allmän höjning av yrkets status
Önskemålet och förhoppningen är att grunden för ett sådant tänkande och medvetenhet
ska läggas i yrkets inledningsskifte dvs. under själva utbildningen.
36
8 Källförteckning
8.1 Litteratur och övriga publikationer
Cardfelt Marie (1996), Kemikaliekontroll, Att begränsa kemiska risker i arbetslivet,
Arbetarskyddsstyrelsen. ISBN 91-7464-972-8.
Filtronics Air Pollution Control, Produktkatalog (2003), Filtronic AB, Lidköping.
Hallström Björn (1986), Måleriets material, Stockholm, Wahlström & Widstrand. ISBN
91-46-15099-4.
Johansson & Zimerson (1992), Tox-Info handboken, Vol.1, Kemiska ämnens hälso- och
miljöeffekter,. Lund, Elanders Tryckeri. ISBN-nummer saknas.
Johansson & Zimerson, (1996), Tox-Info handboken, Vol.9, Färger och Lacker, Lund,
ToxInfo AB. ISBN 91-88889-03-3.
Kemiska Hälsorisker, Toxikologi i kemiskt perspektiv. Kompendium sammanställt av
Olle Ramnes (1993) för konservatorslinjen i Göteborg.
Kemiska risker, En handbok om ämnena i kungörelsen om hygieniska gränsvärlden
(1994), skrifter utgivna av Arbetarskyddsstyrelsen, Contact/Printcom.
ISBN 91-7464-943-4.
Lösningsmedel är farliga (1992), skrift utgiven av Arbetarskyddsstyrelsen, Solna.
Nationalencyklopedin, Band 10, Bokförlaget Bra Böcker AB, Höganäs, 1993.
ISBN 91-7024-619-x.
Nicolaus Knut (2001), Handbok för restaurering av målningar, Viken, Replik AB.
ISBN 3-8290-5376-2.
(Odegaard m.fl. 2000), Material Characterization Tests for Objects of Art and
Archaeology, London, Archetype Publications. ISBN 1 1-873132-12-3.
Skydda, Protecting People, Produktkatalog, Skydda i Sverige AB, Ulricehamn.
Svensk Ordbok (1999), Norstedts, tredje upplagan. ISBN 91- 7227-155-8.
Victorin Katarina (1991), Gränsvärden, vad de innebär och hur myndigheterna
använder dem, Solna, PrintGraf, Stockholm.
8.2 Elektroniska källor
Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om Hygieniska gränsvärden och åtgärder mot
luftföroreningar. http://[email protected]. ISBN 91-7930-357-9.
(Acc. 2003-05-25).
The Cas Registry, http://www.cas.org/. (Acc. 2003-05-30).
37
8.3 Muntliga källor
Andersson, Jan, Biomedicinsk analytiker, Yrkes- och miljömedicinska laboratoriet, Linköping.
Billerstam, Camilla, Möbelkonservator, Jarla Möbelverkstad, Stockholm.
Blåberg, Jan, Möbelkonservator, Brunkebergs möbelkonservering, Stockholm.
Crona, Dennis, Möbelkonservator, Örebros länsmuseum.
Erelöf, Stefan, Möbelrenoverarmästare, snickarmästare, Stockholm.
Eriksson, Bengt, Filtronic, Lidköping.
Hallberg, Urban, Filtronic, Lidköping.
Hedgardh, Fredrik, Möbelkonservator, Tomas Walls Möbelkonservering, Djursholm.
Hedlund, Hans Peter, Fil.kand., Riksantikvarieämbetets målerikonservering, Stockholm.
Hård, Jahn, Säkerhetsansvarig, Wedegård. Färg AB. Vedegård.
Johnstone, Thomas, Möbelrenoverarmästare, Jarla Möbelverkstad, Stockholm.
Koivunen, Lassi, Möbelkonservator, Husgerådskammaren, Kungliga slottet, Stockholm.
Kortebäck, Per, Möbelkonservator, Husgerådskammaren, Kungliga slottet, Stockholm.
Kvastad, Kristina, Möbelkonservator, Huddinge.
Larsson, Per, Förgyllare, Förgyllare JP Larsson AB, Stockholm.
Lindberg, Håkan, 1:e konservator, Historiska museets samlingar, Stockholm.
Lindeborg, Ellinor, Förgyllare, Nationalmuseet, Stockholm.
Nosratabadi, Reza, Biomedicinsk analytiker, Yrkes- och miljömedicinska laboratoriet,
Linköping.
Olsson, Stefan, Ramkonservator, Nationalmuseet, Stockholm.
Ronner, Lars, Sundström Safty AB, Stockholm.
Stadius, Christian, Möbelkonservator, Stadius Möbelkonservator, Stockholm.
Tingström, Anette, Möbelkonservator, Brunkebergs Möbelkonservering, Stockholm.
Wall, Thomas, Möbelkonservator, Thomas Walls Möbelkonservering, Djursholm.
Wanngren, Thomas, Möbel- och snickarmästare, Jarla Möbelverkstad, Stockholm:
Westberg, Per, Möbelkonservator, Nordiska museets föremålssamlingar, Stockholm.
38
9 Bilagor
9.1 Resultat från exponeringsmätningarna
39
9.2 Hygieniska gränsvärden för b.l.a. etanol
40
9.3 Hygieniska gränsvärden för b.l.a. aceton
41
9.4 Hygieniska gränsvärden för b.l.a. lacknafta
42
9.5 Hygieniska gränsvärdet för b.l.a. terpentin
43
9.6 Informationsblad för förtunning, utgivet av företaget
Wedevåg
44
45
46
47
48