Snickarmästare
Hans Barchmann
– teknik och organisation på en dansk 1600-talsverkstad
Stina Ekelund-Karlsson
MÖBELKONSERVERING
Carl Malmsten
Centrum för Träteknik & Design
REG NR: LiTH-IKP-Ing-Ex-04/16-SE
Maj 2004
Avdelning, Institution
Division, Department
Datum
Date
LiTH - IKP
Carl Malmsten Centrum för Träteknik & Design
Renstiernas Gata 12
116 28 Stockholm
Språk
Language
Rapporttyp
Report category
2004-05-31
ISBN
ISRN
Svenska/Swedish
Engelska/English
Annat/Other
Examensarbete
Övrig rapport
Kurs
URL för elektronisk version
Serietitel och serienummer
Title of series, numbering
Registreringsnummer
LiTH-IKP-Ing-Ex- 04/16-SE
Snickarmästare Hans Barchmann - teknik och organisation på en dansk
1600-talsverkstad
Författare Stina Ekelund-Karlsson
Titel
Title
Author
Sammanfattning
Abstract
Under kung Christian IV:s regeringstid i början av 1600-talet blomstrade den danska
byggnads- och inredningskonsten. Invandrade hantverkare från Holland och Tyskland
medverkade till att introducera tidens senaste mode. En av dessa hantverkare var den
tyskfödde snickaren och bildhuggaren Hans Barchmann (1582-1648). Barchmann arbetade
som slottsnickare på Frederiksborg slott från 1611. Vi sidan av sitt arbete som slottsnickare
drev han en privat verkstad där det tillverkades kyrkinventarier till nordsjälländska
landsortskyrkor.
I denna uppsats studeras och jämförs snickeritekniker använda på Hans Barchmanns
verkstäder. Snickeriteknikerna har studerats genom en teknologihistorisk undersökning av
föremål tillverkade på eller tillskrivna Barchmanns verkstäder. Syftet med undersökningarna
har varit att försöka besvara följande frågor: Vad är karaktäristiskt för Barchmanns
produktion? Vilka tekniska likheter respektive skillnader kan registreras på det arbete som
Barchmann utför då han arbetar som snickarmästare på Frederiksborg slott och då han arbetar
i sin mer privata verkstad med kyrkan som kund? Sammanställningen och analysen av
undersökningarna visar att föremålen har stora tekniska olikheter.
Det har utifrån uppgifter hämtade ur samtida arkivalier skapats en bild av Hans Barchmann
som den stora konstnären bakom intarsiaarbetena i Frederiksborg slottskyrka. Rapporten vill
med stöd av de teknologihistoriska undersökningar som genomförts av föremål tillverkade på
Barchmanns privata verkstad bestrida denna bild.
Uppsatsen innehåller även avsnitt om historisk bakgrund, inredningskonstens stilar och
danska hantverkares organisation under 1600-talet.
Nyckelord
Keywords
Möbelkonservering; Möbelsnickeri; Barchmann; Frederiksborg slott;
Sammanfattning
Under kung Christian IV:s regeringstid i början av 1600-talet blomstrade den danska
byggnads- och inredningskonsten. Invandrade hantverkare från Holland och Tyskland
medverkade till att introducera tidens senaste mode. En av dessa hantverkare var den
tyskfödde snickaren och bildhuggaren Hans Barchmann (1582-1648). Barchmann arbetade
som slottsnickare på Frederiksborg slott från 1611. Vi sidan av sitt arbete som slottsnickare
drev han en privat verkstad där det tillverkades kyrkinventarier till nordsjälländska
landsortskyrkor.
I denna uppsats studeras och jämförs snickeritekniker använda på Hans Barchmanns
verkstäder. Snickeriteknikerna har studerats genom en teknologihistorisk undersökning av
föremål tillverkade på eller tillskrivna Barchmanns verkstäder. Syftet med undersökningarna
har varit att försöka besvara följande frågor: Vad är karaktäristiskt för Barchmanns
produktion? Vilka tekniska likheter respektive skillnader kan registreras på det arbete som
Barchmann utför då han arbetar som snickarmästare på Frederiksborg slott och då han arbetar
i sin mer privata verkstad med kyrkan som kund? Sammanställningen och analysen av
undersökningarna visar att föremålen har stora tekniska olikheter.
Det har utifrån uppgifter hämtade ur samtida arkivalier skapats en bild av Hans Barchmann
som den stora konstnären bakom intarsiaarbetena i Frederiksborg slottskyrka. Rapporten vill
med stöd av de teknologihistoriska undersökningar som genomförts av föremål tillverkade på
Barchmanns privata verkstad bestrida denna bild.
Uppsatsen innehåller även avsnitt om historisk bakgrund, inredningskonstens stilar och
danska hantverkares organisation under 1600-talet.
Summary
During the reign of king Christian IV in the beginning of the 17th century the Art of Building
and Furnishing flourished in Denmark. Immigrated craftsmen from the Netherlands and
Germany contributed in introducing the latest fashion of the time. One of these craftsmen was
the German born cabinetmaker and sculptor Hans Barchmann (1582-1648). Barchmann
worked as Master Craftsman at Frederiksborg castle from 1611. Besides his work as Master
Craftsman at the castle he also run a private workshop where he produced furnishings for
country churches in North Zealand.
In this report cabinetmaking techniques used in the workshops of Hans Barchmann are
studied and compared. The techniques have been studied through examination of the
technology used in furnishings made in or ascribed to the workshops of Barchmann. The
purpose of the examinations have been, if possible, to answer the following questions: What
is characteristic for the production of Barchmann? What technical similarities or differences
can be registered in the work Barchmann produces as Master Craftsman at Frederiksborg
castle and when he works in his more private workshop with the church as customer? The
compilation and the analysis of the examinations show that the furnishings have significant
technical differences.
Through information derived from 17th century archivals Hans Barchmann has been regarded
as the great artist behind the marquetry work in the castle church of Fredriksborg. With
support from the examination of furnishings made in the private workshop of Barchmann the
report opposes this opinion.
In the report is also included sections about historic background, furnishing styles and the
organisation of Danish craftsmen during the 17th century.
Förord
Arbetet med att kartlägga och undersöka 1600-talssnickaren Hans Barchmanns verksamhet
har varit mycket intressant. Jag valde ämnet eftersom snickeritekniker intresserar mig och jag
ville skriva ett arbete med utgångspunkt i konkreta föremål. Det har varit mycket spännande
att undersöka föremålen på plats och upptäcka kyrkornas otroliga kulturskatter.
Först och främst vill tacka min externa handledare Birgitte Larsen, konserveringstekniker på
danska Nationalmuseets bevaringsavdelning för sitt fantastiska stöd, engagemang och för alla
värdefulla råd. Vidare vill jag tacka min handledare Ulf Brunne för stöd och språklig kontroll
av arbetet. Jag vill även rikta ett stort tack till Teis Dich Abrahamsen, möbelkonservator på
Frederiksborg slott, för hjälp i samband med undersökningarna i slottskyrkan. Tack även till
personalen i kyrkorna i Strø, Lillerød, Kregme, Slangerup, Nørre Herlev, Lynge och Ramløse
för hjälp i samband med de teknologihistoriska undersökningarna. Slutligen vill jag rikta ett
speciellt tack till John, för allt.
Köpenhamn maj 2004
Stina E Karlsson
Innehållsförteckning
1
INLEDNING ........................................................................................................................................................1
2
HISTORISK BAKGRUND ................................................................................................................................2
2.1
2.2
2.3
3
MÖBELHANTVERKETS OCH INREDNINGSKONSTENS STILAR UNDER
15- OCH 1600-TALEN .......................................................................................................................................5
3.1
3.2
3.3
3.4
3.5
4
INTARSIA - FRÅN EGYPTEN TILL RENÄSSANS ............................................................................................11
BILDHUGGERI – RENÄSSANS TILL BROSKBAROCK ....................................................................................13
SNICKARMÄSTARE HANS BARCHMANN..............................................................................................15
6.1
6.2
7
SNICKARE .....................................................................................................................................................9
BILDHUGGARE ..............................................................................................................................................9
SLOTTSNICKARE .........................................................................................................................................10
HANTVERKSTEKNIK....................................................................................................................................11
5.1
5.2
6
RENÄSSANS I EUROPA ..................................................................................................................................5
SENRENÄSSANS I EUROPA............................................................................................................................5
MÖBLER OCH INREDNING I DANMARK UNDER CHRISTIAN IV ....................................................................6
FREDERIKSBORG SLOTT ...............................................................................................................................7
FREDERIKSBORG SLOTTSKYRKA ..................................................................................................................8
DE DANSKA 1600-TALS HANTVERKARNAS ORGANISATION ..........................................................9
4.1
4.2
4.3
5
EUROPA I BÖRJAN AV 1600-TALET ..............................................................................................................2
DANMARK I BÖRJAN AV 1600-TALET ..........................................................................................................3
CHRISTIAN IV (1577-1648) .........................................................................................................................4
HANS BARCHMANNS ARBETE I SLOTTSKYRKAN PÅ FREDERIKSBORG SLOTT...........................................17
ARBETEN UTFÖRDA AV BARCHMANN I DANSKA KYRKOR ........................................................................19
TEKNOLOGIHISTORISK UNDERSÖKNING AV FÖREMÅL TILLVERKADE PÅ HANS
BARCHMANNS VERKSTAD ........................................................................................................................23
7.1
SAMMANSTÄLLNING AV DE TEKNOLOGIHISTORISKA UNDERSÖKNINGARNA............................................25
7.1.1
Föremål i landsortskyrkorna -Barchmanns privata verksamhet .................................................. 26
7.1.2
Bänkarna i Frederiksborg slottskyrka -Slottsnickaren Barchmann .............................................31
8
SAMMANFATTANDE DISKUSSION ..........................................................................................................34
9
KÄLLFÖRTECKNING ...................................................................................................................................36
9.1
9.2
10
SKRIFTLIGA KÄLLOR ..................................................................................................................................36
FOTOGRAFISKT BILDMATERIAL .................................................................................................................37
BILAGOR...........................................................................................................................................................38
10.1
10.2
10.3
10.4
10.5
10.6
ÖVERSIKTSBILDER – FÖREMÅL TILLVERKADE PÅ BARCHMANNS PRIVATA VERKSTAD ...........................38
DETALJBILDER – FÖREMÅL TILLVERKADE PÅ BARCHMANNS PRIVATA VERKSTAD .................................41
FREDERIKSBORG SLOTTSKYRKA – ÖVRE BILDHUGGERIARBETEN ............................................................44
FREDERIKSBORG SLOTTSKYRKA – INTARSIA, SIDSTYCKENAS MITTPARTIER ...........................................47
FREDERIKSBORG SLOTTSKYRKA – DÖRRAR ..............................................................................................50
FREDERIKSBORG SLOTTSKYRKA – INTARSIA, ARKITEKTURPERSPEKTIV .................................................52
Figurförteckning
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
Europa 1555.................................................................................................2
Christian IV .................................................................................................4
Frederiksborg slott, exteriör..........................................................................7
Frederiksborg slottskyrka, interiör ................................................................8
Intarsiatillverkning .....................................................................................12
Bildhuggare Schrøder.................................................................................14
Karta över Hilleröd ....................................................................................15
Kyrkbänkarna, översiktsbild.......................................................................18
Altaret, fram- respektive baksida ................................................................19
Geografisk spidning av Barchmanns arbeten ..............................................21
Predikstolen i Lillerød ................................................................................23
Predikstolarnas insida och konstruktion......................................................26
Hörnstolparnas skålning .............................................................................27
Profiler ovan fyllningar ..............................................................................28
Profiler nedan fyllningar.............................................................................28
Tandsnitt ....................................................................................................28
Ornamentsdetaljer ......................................................................................29
Urnes och Arnfelts vapenskjöldar...............................................................30
Bänkarnas sidstycken .................................................................................31
Dörrar ........................................................................................................32
Arabeskmotiv.............................................................................................32
Övre bildhuggeriarbete...............................................................................33
Bilhuggeriarbete och perspektivintarsia ......................................................33
Predikstol Nørre Herlev..............................................................................38
Predikstol Strø............................................................................................38
Predikstol Kregme......................................................................................38
Predikstol Lillerød......................................................................................39
Predikstol Ramløse.....................................................................................39
Altare Lynge ..............................................................................................40
Epitafie Slangerup......................................................................................40
Fyllningar Nørre Herlev .............................................................................41
Fyllningar Strø ...........................................................................................41
Fyllningar Kregme .....................................................................................42
Fyllningar Lillerød .....................................................................................42
Fyllningar Ramløse 1-3 ..............................................................................43
Fyllningar Ramløse 4-5 ..............................................................................43
Bilageförteckning
Bilaga 1
Bilaga 2
Bilaga 3
Bilaga 4
Bilaga 5
Bilaga 6
Översiktsbilder på de undersökta föremålen i kyrkorna
Detaljbilder från undersökningarna i kyrkorna
Frederiksborg slottskyrka – de övre bildhuggeriarbetena
Frederiksborg slottskyrka – intarsia, sidstyckenas mittpartier
Frederiksborg slottskyrka – dörrar
Frederiksborg slottskyrka – intarsia, arkitekturperspektiv
1 Inledning
I denna uppsats har syftet varit att utifrån kyrkinventarier belysa hantverkarens teknik,
materialkännedom och organisation. Inventarierna som varit utgångspunkt för uppsatsen är
kyrkbänkarna i Frederiksborg slottskyrka, tillverkade 1611-16, samt andra kyrkinventarier
som är tillverkade av eller har tillskrivits slottssnickaren Hans Barchmann (1582-1648).
Vid teknologihistoriska undersökningar av föremål tillverkade under 15- och 1600-talet är det
inte praktmöbler utan kyrkinventarier som utgör det främsta käll- och referensmaterialet. Dels
eftersom antalet bevarade föremål är relativt stort, dels eftersom kyrkinventarier är
väldokumenterade gällande tillkomst, vem som utfört arbetet och eventuella ingrepp på
föremålen. Kyrkornas räkenskapsböcker visar åtgärder som inneburit en utgift för kyrkan,
exempelvis lön, material och uppsättningskostnader för en ny predikstol.
Teknologihistoriska undersökningar av kyrkinventarier gällande konstruktion,
sammansättningar samt val av träslag har genomförts med syfte att belysa vad som
karaktäriserar Hans Barchmanns produktion. Undersökningarna har genomförts dels på
inventarier i slottskyrkan på Frederiksborg (kyrkbänkarna) där Barchmann arbetade som
slottssnickare och dels på sju andra kyrkinventarier (altartavlor, predikstolar och epitafium)
som tillverkats på Barchmanns ”privata” verkstad. Är det någon tydlig skillnad på de arbeten
som Barchmann utfört som slottssnickare och de arbeten som han lämnat efter sig som privat
snickare? Om det finns en skillnad, vad är i så fall anledningen till detta? Vilken del har Hans
Barchmann haft i arbetet på Frederiksborg och ute i kyrkorna?
Information har inhämtats genom litteraturstudier och tekniska studier på plats. Det skrivna
hantverksteknologiska källmaterialet är mycket begränsat, de huvudsakliga framställningarna
har varit Eva de la Fuerte Pedersens avhandling Dansk træskæreri: studier i snedker- og
billedskæreri fra renæssancen og bruskbarokken ca 1560-1660 (1998) och dess referenser
samt Birgitte Larsens rapport Håndværksteknikker i Brix Michgells værksted 1609-27 (2002)
vilka båda beskriver bildhuggeriarbeten ur ett snickeritekniskt perspektiv. Nationalmuseets
verk Danmarks kirker har varit viktigt referensmaterial. Den främsta samtida källan är
Kancelliets brevbøger vedrørende Danmarks indre forhold 1598-1650 (1913-16) som visar
utdrag ur korrespondens från Christian IV:s tid.
För att avgränsa denna uppsats har endast inventarier som har en dokumenterad koppling till
Barchmann undersökts. Beskrivningen om skrå och snickarutbildning sträcker sig från mitten
av 1500-talet till mitten av 1600-talet och berör i huvudsak danska städer.
I uppsatsen används dansk stavning på danska personer och städer, undantaget Köpenhamn
och Helsingör.
1
2 Historisk bakgrund
2.1 Europa i början av 1600-talet
Nya tiden är, enligt Nationalencyklopedin, en sedan 1700-talet vanlig benämning på tiden
efter ca 1500, i Sverige efter 1521 och Danmark 15361. En utgångspunkt för denna
epokindelning har varit föreställningen att den s.k. renässansen skulle ha inneburit slutet på en
mörk mellantid, medeltiden, och en pånyttfödelse av antika ideal. Mera konkreta företeelser
som ansetts vara epokbildande är främst européernas upptäckt av Amerika och sjövägen till
Indien 1492-1502, reformationens början 1517 och framväxten av auktoritära furstestater i
Europa.2
Hela Europas ekonomiska tyngdpunkt försköts vid denna tidpunkt västerut mot kuststaterna
vid Atlanten. Den tyske kejsaren Karl V, som ärvt ett stort men splittrat rike omfattande bl.a.
Österrike, Nederländerna, Spanien och delar av Italien, försökte skapa ett fastare organiserat
imperium, men hans efterträdare förmådde inte hålla samman staten som i stället splittrades i
en tysk och en spansk rikshalva. Den ekonomiska tyngdpunkten i Europa försköts därefter
från Iberiska halvön till England och Nederländerna. Den europeiska splittringen underströks
också av reformationen som kom att dela Europa i en protestantisk och en katolsk del med
motsättningar som ledde till krig under de följande århundradena, inbördeskrig som i
Frankrike och Storbritannien eller internationella uppgörelser som i trettioåriga kriget. En
nyhet för 15- och 1600-talen var att också stater utanför det katolska kärnområdet kunde spela
rollen av regionala stormakter: England, Nederländerna, Ryssland och för en tid även
Sverige.3
Figur 1. Europa 1555. De randiga områdena beskriver den spanske kungen Karl V:s
besittningar. Danmark styr Norge, Halland, Blekinge, Skåne och nordtyska områden.
1
Nya tiden anses i Danmark börja 1536 i samband med reformationen ”… nyordning af rigets styrelse, en en
statsforvaltning, der med ændringer kom til at vare helt til enevældens indførelse i 1660, den næste store milpæl i
den nye statsmagts udvikling.”
Wittndorff Alex (2003), s. 17.
2
2004-02-23 Källa Nationalencyklopedin
http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_sect_id=272868
2
2.2 Danmark i början av 1600-talet
Danmarks utrikespolitiska läge var vid den nya tidens början ganska bra. Norge var säkert i
dansk hand, dess formella autonomi inom unionen upphävdes 1536 då det blev en med de
danska landskapen jämställd del av staten. Erik av Pommern hade visserligen förlorat kriget
mot Holstein om Sønderjylland (Slesvig), men mot 1400-talets slut hade likväl dynastiska
förändringar gett den danske kungen makten i delar av dessa furstendömen, resten blev senare
hertigdömet Holstein-Gottorp. Viktigast var dock att Hansan på grund av övermäktig engelsknederländsk konkurrens definitivt hade mist sin expansionskraft. Alltså misslyckades Hansans
försök att genom den s.k. grevefejden 1534-36 blanda sig i kampen om Danmarks krona.
Därmed var hotet mot Danmark söderifrån eliminerat för ett sekel framåt.
Också ekonomiskt var läget för Danmark ljust. Befolkningstrenden hade vänt redan mot slutet
av medeltiden och 1500-talet blev en uppgångsperiod för näringslivets alla områden, bl.a. på
grund av samhällsförändringar i de geografiska upptäckternas spår. Särskilt jordbruket
gynnades av en längre tids stigande livsmedelspriser, något som endast de som hade
överskottsproduktion att sälja, främst adliga godsägare, kunde dra fördel av.4 Inte heller
kyrkan, Danmarks andra stora medeltida jordägare, fick någon glädje av 1500-talets goda
jordbrukskonjunkturer. Genom reformationen, som Christian III genomförde 1536, blev
liksom i Sverige det mesta av kyrkogodset indraget till kronan.
Handelskompanier grundades med monopol på förbindelserna med fjärran länder,
manufakturer startades och städer anlades, bl.a. Kristianstad i Skåne och Kristiania på det
nedbrunna Oslos plats. Utrikespolitiken hindrade dock en större ekonomisk expansion i
Danmark.
De fredliga dansk-svenska relationerna från Christian III:s tid försämrades på 1560-talet. En
huvudorsak var den Tyska ordensstatens begynnande sönderfall. En kapplöpning om
ordensländerna startade mellan Östersjöns strandstater Danmark, Sverige, Ryssland och
Polen. Detta innebar också början på den dansk-svenska kraftmätning om herraväldet i
Norden och östersjöområdet som i en serie krig skulle fortgå till 1720. I utgångsläget var
Danmarks militärstrategiska övertag uppenbart. Det omslöt Sverige nästan hela vägen från
Finnmarken i norr till Blekinges östgräns och hade Gotland och Ösel som framskjutna baser
österut. Därtill måste merparten av den svenska utrikeshandeln passera genom det tullbelagda
danskkontrollerade Öresund.
I två krig, 1611-13 (Kalmarkriget) och 1563-70 (nordiska sjuårskriget), lyckades Danmark
med knapp nöd hävda sin ledande ställning. Christian IV:s försök att stärka Danmarks yttre
ställning genom att delta i trettioåriga kriget misslyckades. Genom svenskarnas samtidiga
krigiska framgångar på kontinenten ändrades det strategiska läget i Norden totalt. Sverige fick
baser i Nordtyskland, senare också fasta besittningar där. Danmark kunde angripas från två
håll och inringningen kunde brytas på bred front. Genom frederna i Brömsebro 1645 och
3
2004-02-23Källa Nationalencyklopedin
http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_select_id=165426
4
Hoveri, benämning i Danmark och efter 1658 i de svenska Skånelandskapen på de dagsverken som ålåg vissa
fästebönder.
2004-02-24 Källa Nationalencyklopedin
http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_sect_id=205507
3
Roskilde 1658 förlorade Danmark Skåne, Halland, Blekinge, Gotland, Ösel och de norska
landskapen Härjedalen, Jämtland och Bohuslän.
Samtidigt som förlusten av vitala landsdelar drabbades Danmark vid 1600-talets mitt hårt av
försämrade internationella jordbrukskonjunkturer. De dåliga tiderna varade ett århundrade.
Godsägaradeln som i samband med enväldets införande hade berövats viktiga privilegier
miste snart sin ekonomiska och sociala ledarställning. De ersattes med ämbetsadel från
borgarkretsar och inflytelserika tyskar. Många ur den nya adeln och det högre borgerskapet
blev stora jordägare när de som statens kreditorer tilldelades kronojord på grund av det efter
krigen katastrofala statsfinansiella läget.5
2.3 Christian IV (1577-1648)
Redan som 16-åring tillträdde Christian IV styrelsen i sitt Slesvig-Holsteinska hertigdöme och
blev kung över Danmark-Norge från 1588, dock med förmyndarregering fram till 1596 då han
blev myndig och kröntes. Christian IV var son till Frederik II och Sofia av Mecklenburg.
Christian IV var en regent med stor personlig makt. Han var engagerad i försvaret, särskilt
flottan, vilken var en förutsättning för den expansiva utrikespolitik han bedrev i syfte att göra
Danmark till Nordeuropas mäktigaste stat. Han visade stort intresse för den norska riksdelen
och vistades ofta där. Christian IV har gått till historien som Danmarks byggkung på grund av
sin omfattande byggnadsverksamhet, bl.a. med slotten Frederiksborg och Rosenborg. Goda
tider för Danmarks jordbruk skapade gynnsamma förutsättningar för hela Christian IV:s
politiska verksamhet. Likväl blev inte det samlade resultatet av hans regering lyckosam.
Huvudorsaken var utrikespolitiken (se föregående avsnitt).6
Figur 2. Christian IV, kung över Danmark 15881648. Runt kungen ses det danska riksvapnets
olika delar. Fotografi av kopparstick från
Kungliga Biblioteket, avdelningen för kort och
bilder, Köpenhamn.
5
2004-02-23 Källa Nationalencyklopedin
http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_sect_id=15044501
6
2004-02-25 Källa Nationalencyklopedin
http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_sect_id=231732
4
3 Möbelhantverkets och inredningskonstens stilar under
15- och 1600-talen
3.1 Renässans i Europa
Renässansen började inom bildkonsten strax efter 1400 (1420-15001) som en helt italiensk
strömning – ungrenässansen (quattrocento) – vilken kring 1500 utvecklades till
högrenässans. Denna stil kom att dominera hela Västeuropa.2 Det franska ordet ”renaissance”
betyder pånyttfödelse och det är den antika konsten som nu pånyttföddes. Från Italien spreds
renässansidealen under 1400-talets mitt och senare hälft till Europas övriga länder men till det
avlägsna Norden nådde inte den nya stilen förrän ett stycke in på 1500-talet.3
Under medeltiden hade kyrkan varit de sköna konsternas mecenat och beskyddare. Genom
reformationen och kyrkoreduktionen förlorade den snabbt denna ställning och det blev i
stället kungafamiljen och hovet som genom nybeställningar kom att uppmuntra konstnärer
och konsthantverkare.4
3.2 Senrenässans i Europa
Utvecklingen inom renässanskonsten och konsthantverket gick från enklare och stramare
former mot en rikare artikulering med kraftigare profiler och en oroligare linjerytm.
Renässansen övergår i senrenässans. Italienska kopparstick, mönsterblad och mästare var
inspirerande och vägledande för ungrenässansens konstnärer och hantverkare, det var Italien
som var gesällvandringens mål. I början av 1600-talet blev förbindelserna med och
inspirationen från Nederländerna och Nordtyskland av allt större betydelse. Nederländska och
tyska hantverkare kom till Norden för att söka arbete och nordiska hantverkare hamnade
under sina gesällvandringar förr eller senare i Nordtyskland.5
I Nederländerna har teglet varit det lokala material som präglat arkitekturen. Den första
guldåldern för nederländsk arkitektur inföll under 1600-talet. Renässansen omtolkades då i en
speciell nederländsk tegelarkitektur som genom arkitekterna Cornelis Floris och Hans
Vredeman de Vries spreds till andra länder med hjälp av kopparstick och mönsterblad.6 När
klassiska ideal nådde Norden omskapades formerna efter inhemsk tradition till en självständig
stil. Möblerna som hade en enkel arkitektonisk uppbyggnad var företrädesvis utförda i ek med
det stora salsskåpet som karaktäristisk möbeltyp. Under barocken blev skåpen tyngre och
bredare, fick gärna spiralsvarvade kolonner samt hopplister i fyllningar och ramverk.
1
Andrén Erik (1965), s. 27.
2004-02-23 Källa Nationalencyklopedin
http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_sect_id=292422
3
Andrén Erik (1965), s. 30.
4
Ibid, s. 46.
5
Ibid, s. 36.
6
2004-02-25 Källa Nationalencyklopedin
http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_sect_id=267966
2
5
3.3 Möbler och inredning i Danmark under Christian IV
I Danmark omfördelades efter reformationen 1536 kyrkans makt och kungen blev dess
makthavare. Under Frederik II knöts flera framstående konstnärer till det danska hovet då
kungen och adeln blev de främsta uppdragsgivarna. Kalkmåleriet som tidigare dominerat
kyrkornas utsmyckning fick en undanskymd plats och istället fick porträttkonsten en allt
större betydelse. Herrgårdar byggdes i stort antal över hela Danmark där renässansens
formideal framträdde i första hand i detaljer och dekorationer. Den holländska renässansen
utvecklades i Danmark genom Christian IV:s flitiga byggnadsverksamhet där bl.a.
arkitektfamiljen van Steenwinckel och arkitekten Antonius van Opbergen spelade
framträdande roller. Vid Christian IV:s trontillträde 1588 fanns såväl ekonomiska
förutsättningar som intellektuella ambitioner för konstnärliga projekt i stor skala.
Det var en karaktärsfull stil med röda tegelmurar, sandstensdekorationer kring fönster och
portaler samt kraftfulla, dekorativt svängda gavlar. Byggnader som Kronborg, Frederiksborg
och Rosenborg slott (påbörjade 1574, 1602 resp. 1606), Börsen (1619-25), Holmens kyrka i
Köpenhamn (1640-42) och Trefaldighetskyrkan i Kristianstad (1617-28) är alla utsökta
exempel på Christian IV-stilen.7
1600-talet var en blomstringstid för bildhuggarkonsten. Det fanns stora verkstäder såväl i
hertigdömena (Hans Gudewerth d.y. i Eckernförde) som i de danska landsortsstäderna (Peder
Jensen Kolding i Horsens, Abel Schrøder d.y. i Næstved) vilken producerade rikliga mängder
högklassigt bildhuggeriarbete, inte minst till kyrkornas inventarier. 8
Nivån på möbelkonsten och hantverkstekniken höjdes delvis på grund av den
arbetskraftsinvandring av tyska och nederländska hantverkare som påbörjades under Frederik
II:s tid. Med ambition att höja hantverkets nivå stödde statsmakten invandringen. 1620
informerade Christian IV riksrådet om att de till våren väntades flera kvalificerade
hantverkare till Danmark. Riksråden som ville måna om integrationspolitiken krävde att
hantverkarna skulle bosätta sig i olika städer i landet.
7
2004-02-25 Källa Nationalencyklopedin
http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_sect_id=15043802
8
2004-02-25 Källa Nationalencyklopedin
http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_sect_id=15043401
6
3.4 Frederiksborg slott
Kung Frederik II förvärvade 1560 Hillerødsholm som han strax döpte om till Frederiksborg
slott. Slottets tidigare ägare Herluf Trolle och Birgitte Gøye fick i stället Skovkloster i
Sydsjälland som nu fick namnet Herlufsholm. Frederiksborg omvandlades från herrgård till
slott. Det är främst på den första slottsholmen som det idag återfinns byggnader från Frederik
II:s tid.
Kung Christian IV beslutade omkring 1600 att fortsätta ombyggnaden av Frederiksborg.
Huvudslottet som ligger på den yttersta av de tre holmarna i sjön är helt omgivet av vatten.
Slottet består av tre höga flyglar och en låg terrassbyggnad omkring den inre borggården. I
mitten ligger Kungaflygeln där kungen och drottningen hade sina gemak. I flygeln på höger
sida bodde kungabarnen, flygeln fick på 1700-talet benämningen Princessflygeln. På vänster
sida ligger Kyrkflygeln som rymmer slottskyrkan och riddarsalen.9 Frederiksborg slott är
byggt i Christian IV:s holländskt inspirerade renässansstil i rött tegel. Byggmästaren Hans van
Steenwickel d.ä. (död 1601) anses vara slottets arkitekt trots att egentliga bevis saknas.10
I december 1849 utbröt en våldsam brand som ödelade huvudbyggnadens inre, tak och spiror.
De solida tegelmurarna klarade branden liksom slottskyrkan och huvuddelen av dess
inventarier. Genom bidrag från kungahuset, statskassan och privatpersoner kunde slottet
återuppbyggas med praktfulla rum såsom Kongens Bedekammer, Riddarsalen och Rosen.
J. C. Jacobsen, bryggeriet Carlsbergs grundare, som visade särskilt intresse för slottet lade
1877 grunden till det som idag är Nationalhistoriskt Museum på Frederiksborg Slott.
Figur 3. Frederiksborg slott som det ser ut idag. Kyrkflygeln är den bortre byggnaden i
bilden, kyrktornet med förgyllda delar mitt i bilden.
9
Paulsen Jørgen (1961).
Danmarks kirker (1973) Frederiksborg slotskirke, s. 1828.
10
7
3.5 Frederiksborg slottskyrka
Kyrkflygeln på Frederiksborg slott började byggas 1606.11 Kyrkan är placerad i nord-sydlig
riktning med altaret i syd och orgeln i norr. Kyrkorummets centrala del består av en
långsträckt rektangel omslutet av ett galleri under det bågformade taket.12 På insidan är kyrkan
rikt dekorerad. Altartavlan (altarskåpet) som inköptes av Christian IV i Hamburg 1606 är rikt
dekorerad med silver och ebenholts. Även predikstolen är av ebenholts och silver. Kyrkan
pryds av intarsia- och bildhuggeriarbeten, framförallt på bänkarnas sidstycken och på
kongestolen som anses vara utförd av snickarmästare Hans Barchmann.
Till kyrkan hör även två små rum i kyrkans norra del: Kungens och Drottningens
Bedekammer. Rummen ödelades i branden 1859. Kungens Bedekammer återuppbyggdes efter
Henrich Hansens teckningar på 1860-talet. Träpaneler med intarsia i mörka träsorter
(ebenholts och rödaktigt ormträ) täcker stora delar av väggytorna och kassettaket i ebenholts
ger rummet sitt speciella uttryck.13
Figur 4. Interiör slottskyrkan Frederiksborg, östra sidan mot norr.
11
Danmarks kirker (1973), Frederiksborg slotskirke, s. 1689 ff.
Danmarks kirker (1973), Frederiksborg slotskirke, s. 1706 ff.
13
Bligaard Mette (1987), s. 17ff.
12
8
4 De danska 1600-talshantverkarnas organisation
4.1 Snickare
Yrket inrednings- och möbelsnickare etablerade sig förhållandevis sent. Kistmakare,
kontormakare och snickare var fram till 1520 samma hantverkare. Från senmedeltiden till
1857 organiserade sig stadshantverkarna i skrån (laug) efter yrkestillhörighet, liknande dagens
fackförbund, enligt tysk modell. Köpenhamns snickarämbete (snedkerlaug) bildades 1554. I
städer runt om i Danmark bildades flera snickarämbeten i slutet av 1500-talet och i början av
1600-talet, exempelvis i Helsingør 1581, Århus 1559, Kolding 1598, Horsens 1603, Roskilde
1611 och Køge 1622.1 I snickarskrået ingick både snickare och bildhuggare. Staten var
skyldig att kontrollera hantverkarnas skrån så att priserna inte blev för höga. Å andra sidan
fick skråhantverkarna monopol på arbete vilket gav dem makt att förfölja oorganiserad och
”svart” arbetskraft. Skråhantverkarna beslöt också hur många mästare det fick finnas i en stad
vilket kom att göra mästarna till en liten exklusiv grupp som hade rätt att hålla andra utanför
organisationen och därmed utan arbete.2
Skrået skyddade sina egna genom särskilda regler för mästarsöner och mästares familjer. En
avliden mästares änka kunde få rätt att driva verkstaden vidare och den som gifte sig med
henne fick bli medlem i skrået för halva priset (”konservera änkan”). Halva priset gällde även
för snickarsöner. Utbildningen till snickare påbörjades som lärling. Lärlingen blev gesäll efter
avslutad lärotid, vanligen 3 år. Först 1762 infördes gesällprov i Danmark.3 När lärlingen blev
gesäll skulle han ut på vandring i Danmark och utlandet, under 1500-1600-talen främst till
Tyskland, innan han fick avlägga mästarprov.4 För att bli mästare, när en plats slutligen blev
ledig, skulle hantverkarens yrkeskunskaper testas. I några städer i form av ett mästarstycke
som exempelvis kunde innebära; ”en skive med to skuffer, en tresor og en fodkiste”5,
dessutom kunde det ställas krav på ”levnadsvisdom” och att man var en ”ärlig man”(ej
oäkting). En rad avgifter skulle betalas, exempelvis inträdesavgift till skrået, i Köpenhamn
fyra daler, en avgift till fattigbössan, rådet och kungen. Kom man från en annan stad tillkom
även att betala för borgerskap. Givetvis skulle den blivande mästaren även stå för den
oundvikliga festen för skråets medlemmar.
4.2 Bildhuggare
Det är svårt att dra en tydlig gräns mellan 1600-talets snickare och bildhuggare. De tillhörde
samma skrå fast snickarna var utbildade ”på hyveln” och bildhuggarna var utbildade ”på
kniven”. Bildhuggarna hade i många fall en lång utbildning, först tre år som snickare sedan en
påbyggnadsutbildning på minst tre år för att bli bildhuggare.6 I tider av arbetsbrist kunde
bildhuggare försörja sig på snickeriarbeten, samtidigt kunde snickare utföra enklare
bildhuggerirarbeten.7 Kända danska bildhuggare under 1600-talet var bl.a. Abel Schrøder i
Næstved, Peder Jensen Kolding i Horsens och Brix Michghell i Roskilde.8
1
Clemmensen, Nørregaard, Søgaard (1954), s. 25ff.
Fuente Pedersen Eva de la (1998).
3
Jan Brønsted (2001).
4
Degn och Dübeck (1983), s. 73.
5
Clemmensen, Nørregaard, Søgaard (1954), s. 25.
6
Otto Norn (1960).
7
Vibeke Michelsen (1990).
8
Birgitte Larsen (2002), s.1.
2
9
4.3 Slottsnickare
Enligt Otto Norn var slottssnickarna som arbetade på de kungliga slotten de högst ansedda
snickarna under renässansen. Under perioden 1580-1660 var det vanligt att snickaren
invandrat från Tyskland eller mer sällsynt från Nederländerna. De kom till Danmark för att ta
arbete då den ekonomiska uppgången i slutet av 1500-talet ökade efterfrågan på lyxföremål
såsom möbler och inredningar. Med sig till Danmark hade slottsnickarna de senaste trenderna
från Sydeuropa, såväl stilistiskt som tekniskt.
Första gången en snickare (kistmakare) omtalas i Danmark var på Köpenhamns slott vintern
1520 då holländaren Mäster Michiel leder kung Christian II:s ombyggnadsarbete. Mäster
Michiel arbetade på stolverket i kyrkan efter att ha anmält sig själv till arbete. Byggandet av
Kronborg slott blev betydelsefullt för snickaryrkets utveckling. I byggnationens slutfas 1585,
när hantverkarna skulle bryta upp för att söka arbete någon annanstans fruktade kung Frederik
II att det skulle uppstå brist på goda hantverkare. Slottssnickaren på Kronborg slott, Jasper
Matiesen, var även ålderman i det nybildade (1581) Helsingör snickarskrå och genom skrået
drevs utbildningen av hantverkare vidare bl.a. genom en skola vars växtplats var Kronborg
slott. Spår av detta kan ses än idag, bl.a. på de talrika altartavlor och predikstolar som finns i
skånska och nordsjälländska kyrkor.9
Gregers Greus intog en ledande ställning bland Christian IV:s slottssnickare. Han anställdes år
1600 på Kronborg men flyttade snart sin verksamhet till Sparpenge och Frederiksborg där han
stod för det stora snickeri- och bildhuggeriarbetet, undantaget slottskyrkans inventarier.10
Hans Barchmann efterträdde Greus som slottssnickare på Frederiksborg 1611.
Renässansens inredningsmode med väggpaneler, kassettak och finare möbler gav snickaren
mycket arbete, först med att bygga och senare också med att underhålla interiörerna.
Slottssnickarna tog även arbeten ute i staden hos adel och borgare samt i kyrkorna, möjligen
på grund av den minskade arbetsbördan på slotten eller för att snickaren eftersträvade en
högre inkomst. Detta irriterade självklart det lokala snickarskrået som möte konkurrens om
arbetet. Otto Norn omskriver två av Greus medarbetare på Frederiksborg, bildhuggarna
Statius Otto och Engelbert Melsted. Otto omtalas första gången 1603 som gesäll i Helsingör
och arbetar för kungen från 1607, mestadels på Frederiksborg. Vid sidan av arbetet på
Frederiksborg arbetade Otto i kyrkor på båda sidor sundet. Melsteds historia liknar Ottos.
Förutom sitt arbete på Frederiksborg slott och i Holmens kyrka drev han en privat verksamhet
på Tryggevældegaard i Stevns. Melsteds arbetsområde var alltför nära och irriterade
snickarämbetet i byn Køge. Hans verktyg konfiskerades och för att få tillbaka dem tvingades
Melsted betala böter till ämbetet.
De kungliga hantverkarna hade löner som låg högt över genomsnittet, de var även osedvanligt
kvalificerade.11 En ojämn konkurrenssituation uppstod då slottsnickarna med sina kontakter
med kungen, länsmän och andra styrande skulle konkurrera med lokala snickare om arbeten
bl.a. i kyrkorna som efter reformationen styrdes av kungen.
9
Otto Norn (1960).
Otto Norn (1960).
11
Degn och Dübeck (1983), s 107.
10
10
5 Hantverksteknik
Den teknik som en hantverkare använder sig av grundläggs under lärotiden då lärlingen tar del
av mästarens och verkstadens rutiner och arbetssätt. Under sin tid som gesäll och eventuellt
senare som mästare utvecklar hantverkaren sin teknik efter den allmänna teknikutvecklingen i
samhället, verktygens utveckling och efter de krav som nya material och arbetsuppgifter
ställer. Man bör dock förmoda att man på somliga verkstäder under 1600-talet liksom idag,
vidhöll traditionella arbetsmetoder och material trots den tekniska utvecklingen i det
omgivande samhället.
Exempelvis utvecklades kistans konstruktion under 1500-talets andra hälft från att ha
tillverkats av massiva plankor till en modernare konstruktion där fyllningar monterades i
ramar.1 Intarsia eller enkla faner monterades sedan på fyllningarna och bildhuggeriarbeten
kunde fästas på ramverket. Ram- och fyllningskonstruktioner ger träet möjlighet att röra sig,
minskar risken för sprickbildningar och ger en lättare konstruktion. Konstruktionen användes
även vid tillverkning av dörrar, predikstolar och altartavlor.
5.1 Intarsia - från Egypten till renässans
Inom intarsiakonsten skiljer man definitionsmässigt mellan inkrustering där skurna träbitar
fälls ner i fördjupningar av motsvarande form i en massiv träyta och marketeri där blindträet
faneras med ett heltäckande fanermönster. Bevarade föremål och avbildningar av föremål från
Egypten visar att man redan 1500 år f.Kr. behärskade inläggningskonsten. Egyptiernas
fanerings- och inläggningsteknik återupptogs av romarna där bl.a. Plinius d.ä. (23-79 e.Kr.) i
sin Naturalis historia beskriver användningen av träfaner, horn, ben, metall och sköldpadd.2
Intarsiakonsten kom i fokus i Italien under renässansen där stora kyrkobyggnadsprojekt och
mer avancerade möbeltyper ställde krav på välorganiserade verkstäder och skickliga
hantverkare. Intarsian utfördes av specialiserade yrkesmän vars huvudsakliga verktyg var
kniven. Dessa hantverkare arbetade ofta efter förlagor skapade av periodens största
konstnärer. Tidens stora nyhet var linjeperspektivet som ger bilden en tredimensionell effekt.
Det stora namnet inom intarsiakonsten var Benedetto de Maiano (1444-96) som fulländade
den geometriska tekniken och anses vara den förste intarsiakonstnär som använde sig av
perspektivets lagar. Skuggning med het sand och betsning gav faneren färger och effekter som
naturen inte kunnat erbjuda.3
På 1560-talet utvecklades intarsiatekniken ytterligare då man i Tyskland började använda
lövsåg i stället för kniv. Sågblad tillverkades av klockfjädrar och monterades i träramar.
Knivens krav på räta linjer kunde nu förbigås och friare motiv såsom arabesker och moresker
blev vanliga i de geometriskt uppbyggda motiven. Nya tekniker kunde utvecklas, exempelvis
tarsia a incastro där två kontrasterande fanerstycken läggs ovanpå varandra, motivet och
bakgrunden sågas sedan samtidigt, i ett sågsnitt. Sedan läggs ett ljust motiv samman med en
mörk bakgrund och omvänt. Teknikens stora nackdel är att det mellan motiv och bakgrund
alltid kommer att vara ett mellanrum motsvarande sågbladets tjocklek. Tyska 1500-tals
möbler visar att den ålderdomliga inkrusteringstekniken användes parallellt och tillsammans
med den nyare tekniken.
1
Brunne Ulf (1996), s. 14.
Brunne Ulf (1996), s. 8.f.
3
Brunne Ulf (1996), s. 12.f.
2
11
På 1560-talet introducerades det första vattendrivna fanersågverket i Augsburg i Tyskland,
sågen producerade ca 3 mm tjocka faner. Möjligheten att såga tunna faner påverkade
utvecklingen inom möbel- och intarsiakonsten. Intarsiakonstens vandring från Italien till
Tyskland hade Innsbruck i Tyrolen som centrum, här tillverkades små skrin och s.k.
konstskåp. Konstskåp tillverkades också i stor omfattning i Augsburg och Nürnberg och
exporterades till bl.a. Nordeuropa.4 I Nordeuropa utgjordes intarsiamotiven framförallt av
arkitekturperspektiv, beslagsornament, arabesker och blomsterarrangemang i vaser inramade
av bågformad murstensintarsia. Förlagorna var träsnitt, ornamentsblad och illustrerade verk
såsom Geometria et Perspektiva av den Augsburgska målaren Lorentz Stöer från 1567 och
Perspectiva av holländaren Vredeman de Vries (1527-1604) från 1600-talets första
decennium där motiven är enklare och mer stiliserade än tidigare.5
På Kalmar slott inreddes Kungsmaket, vanligen kallat Erik XIV:s kammare med
intarsiapaneler redan 1556-62. Intarsian består av arkitekturmotiv, arabesker och stiliserade
växtornament. Arbetet är enligt Tempte (1986) utfört av två tyska snickare: Marchus Wolfram
och Urban Schultz. Intarsian är utförd av ek, ask, lönn, poppel, al, ene, björk, valnöt, päron,
apel och plommon, alla träslag som finns inom Sveriges gränser.
Kyrkbänkarna i slottskyrkan på Frederiksborg utförda 1611-16 är Danmarks bästa exempel på
renässansintarsia. Arbetet är besläktat med sydtyska intarsiamöbler från 1500-talets andra
hälft. Intarsiafälten innehåller arkitektoniska perspektivmotiv. Arbetet anses vara utfört av
snickarmästare Hans Barchmann.6
Figur 5. Fanersågning och intarsiatillverkning (skissning, skuggning och sågning). Illustrationer från
Roubo ”L’art du menuisier ébéniste”, Paris 1774, hämtade ur Intarsia av Bligaard (1987).
4
Tempte Thomas (1986), s. 94.
Bligaard Mette (1987), s. 9.
6
Bligaard Mette (1987), s. 10ff.
5
12
5.2 Bildhuggeri – renässans till broskbarock
Under medeltiden var mästarna i det allra flesta fall okända. Vid framställan av bibliska motiv
och figurer fanns fasta teologiska regler som bildhuggaren kunde finna i mönsterblad och
andra förlagor.7 En förändring skedde under renässansen och efter reformationen då
Danmarks ca 2000 kyrkor blev storförbrukare av snickeri- och bildhuggeriarbeten. I den
lutheranska gudstjänstordningen krävdes predikstolar och,8 vilket kan ses i kyrkornas
anskaffande av inventarier som tar fart på 1560-talet. Anskaffandet av kyrkinventarier fick en
högkonjunktur från ca 1600 med en topp ca 1615 och under 1620-30-talet.9 Under
ungrenässansen skars bildhuggeriarbetet direkt på fyllningarna vilket gav en låg relief.
Plantornament blandades med blommor och frukter, djurhuvuden och barnfigurer. På
snickerierna förekom dekorerade pilastrar och senare också kolonner med korintiska kapitäl.
Akantusen höll sig innanför fyllningarna och ramverket dekorerades med karnisprofiler.
Figurornament förekom men hade en underordnad roll.
På 1560-talet började det danska snickeriarbetet att anta nya former. Högrenässansen gör sitt
intåg i Danmark, närmare bestämt i Kronborgs slottskyrka. Akantusbladet avlöstes av
kartouchen med sina volutsvängar. Innanför ramen fanns lejonhuvuden, djurmasker,
kvinnohuvuden och fruktklasar med lagerbärsliknande blad. Högrenässansen kom till
Danmark från Nederländerna med hjälp av invandrade hantverkare. Altartavlorna och
predikstolarna försågs med stora kolonner och hermer, bibliska figurer och scener ur gamla
och nya testamentet i form av reliefer. Man blandade ofta olika kolonntyper; ornamentsstick
och kolonnböcker fungerade som inspirationskällor. Mot slutet av 1500-talet är
högrenässansen fullt utvecklad.
Genom en successiv övergång kunde man på 1620-talet se inslag av barock på skurna arbeten
i Danmark.10 Broskbarocken som har sitt ursprung i Italien spreds över Europa. I Italien kunde
man under 1500-talets sista halvdel se mjukare tolkningar av geometriskt rationella
ornamentsformer. Från konstcentrum runt Florens, Bologna och Prag spreds en tendens att ta
avstånd från antikens ornamentsformer såsom de utvecklats i kolonnordningarna. Det var
dock i Nordeuropa som broskbarocken fick riktigt genomslag under delar av 1600-talet.
Spridningen skedde på gräsrotsnivå, bl.a. genom de nordtyska stadssnickarna som levererade
förlagor till broskbarockens ornament. Stilen syntes mest i det protestantiska Nordeuropa;
Skandinavien, Baltikum och runt den tyska floden Main.11 Renässansens regelmässigt lodrät
och vågrät indelade altartavlor mjukades upp mer och mer under broskbarocken. Indelningen
smälte allt mer samman och uppfattades inte längre som regelbunden. Nattvardsscener,
evangelistfigurer, uppståndelsen och apostlarna var vanliga motiv. Figurerna växte, de stod i
nischer som de snart växte sig för stora till. Figurerna som även kunde vara fristående bar
stora attribut. Reliefer blev allt vanligare, exempelvis på altartavlornas huvudfält. Reliefen
blev även högre för att uppnå skuggeffekter samtidigt som hela fältet flyttades bakåt i
förhållande till huvudplanet. Bildhuggaren var inte intresserad av att visa anatomiskt perfekta
figurer, exempelvis görs ansikten hellre uttrycksfulla än anatomiskt korrekta. Det klassiska
broskornamentet var en pressad volut. Andra vanliga ornament var masker och naturalistiska
former med frukter och änglavingar.12
7
Boye Petersen Karen og Jørgen (1999), s. 12f.
Jensen, Chr. Axel (1911), s. 3.
9
Fuente Pedersen Eva de la (1998), s. 25 ff.
10
Jensen, Chr. Axel (1911), s. 15ff.
11
Fuente Pedersen Eva de la (1998), s. 67f.
12
Lassen, Eller mfl.(1973), s. 135 ff.
8
13
Tillverkningen
Snickare och bildhuggare arbetade efter skisser eller byggda modeller. Materialvalet var
viktigt för en kräsen bildhuggare, i danska kyrkor var ek det främsta materialet på grund av
sin lättillgänglighet och sin motståndskraft mot insektsangrepp. Träet fraktades till verkstaden
där det skars i lämpliga stycken. Därefter bearbetades blocket efter skiss eller förlaga. Olika
mästare använde sig av olika tekniker. Färskt virke är lättare att bearbeta än torrt, men färskt
virke riskerar att formförändras kraftigt då det torkar. Enligt den medeltida traditionen
urholkades vanligen figurerna för att minska risken för sprickbildningar då figuren torkar.
Undantag finns självklart, såsom mästaren Abel Schrøder den Yngre vilken inte urholkade
sina figurer vilket gjorde hans figurer mindre tredimensionella (platta). Då arbetet på
verkstaden var avslutat transporterades föremålet till uppsättningsplatsen, en altartavla kunde
ta 4-5 vagnar i anspråk. Arbetet sattes upp på plats och slutarbetet, exempelvis övergångar
mellan olika delar, finjusterades. Slutputsningen av bildhuggeriarbetet kunde vara mer eller
mindre genomarbetat. 13 Skulpturerna var tillverkade för att förses med polykrom yta
(bemålade). Måleriarbetet var mycket tids- och kostnadskrävande vilket ledde till att många
kyrkinventarier stod omålade under en längre period.14
Det var ytterst sällsynt att en bildhuggare signerade sina verk under medeltiden. Trots detta
skiljer sig olika hantverkares verk så pass mycket att man utifrån stilistiska och
hantverksmässiga särdrag kan koppla enskilda föremål till en verkstad och ibland också till en
mästare. Det var sällsynt att en leverantör av kyrkliga föremål arbetade ensam på sin verkstad,
man räknar med att en mer betydande verkstad hade mellan 5-15 medarbetare.15
Figur 6. Bildhuggare vid sin arbetsbänk. Del av en fris på
Lystrup slott, skuren av Abel Schrøder den Ældre, ca 1579.
Bilden är hämtad ur van Haven (1995).
13
Fuente Pedersen Eva de la (1998), s. 26-28.
Boye Petersen Karen og Jørgen (1999), s. 7f.
15
Boye Petersen Karen og Jørgen (1999), s. 7f.
14
14
6 Snickarmästare Hans Barchmann
Informationen om Hans Barchmann är knapphändig, de noteringar som finns bevarade har
haft som egentligt syfte att beskriva ekonomiska transaktioner. I Kancelliets brevbøger (190920), som återger utvalda delar av inrikeskorrespondensen under Christian IV, och i de olika
kyrkornas räkenskapsböcker omtalas snickarmäster Barchmann i samband med anställning,
lön, materialinköp, leverans av arbete och gåvor. I brevböckerna omskrivs Hans Barchmann
med ett flertal olika stavningar; Barckmand, Bachmand, Berckmand, Borckmand, samtidigt
som han i kyrkböckerna vanligen benämns ”Hans snedker i Kratmøllen”, någon gång
”snedkeren i Frederiksborg” eller helt enkelt som ”mester Hans snedker”. Något tidigare
(1601) än snickaren Hans Barchmann verkar en stenhuggare med samma namn på bl.a.
Koldingshus och på Rosenborg slott.
Snickarmästare Hans Barchmann (juni 1582-10 februari 1648)1 föddes i Hamburg i det
dåvarande Tysk-Romerska riket. Första gången Hans Barchmanns namn påträffas i Danmark
är 1608 då han omnämns som snickargesäll arbetandes under Gregers Greuss på
Frederiksborg. Barchmann är då 26 år och bör ha genomgått sin hantverksutbildning i
Tyskland. Från 1611 arbetar han som mästare.2
Hans Barchmann gifte sig den 24 november 1611 med Engel, född Jakobsdatter. Engel dog
redan den 10 december 1622 och ligger begraven i S. Marie kyrka i Helsingör (gravsten nr 21,
inskription på tyska med versaler). S. Marie kyrka hade sedan 1580-talet hållit gudstjänster
”inn unnser deutschen sprachen thuen”.3 1636 gifte sig Hans Barchmann för andra gången,
denna gång med Anna Andersdatter (född ca 1595) dotter till sockenprästen och prosten i
Strø, Anders Lauritsen och Inger Jørgensdatter.
Figur 7. Karta över Hilleröd där Hans Barchmanns
hus är markerat som nummer 2. Slottet ligger i
kartans övre vänstra hörn.
1
Weilbach (1994), s.175-176.
Danmarks kirker (1973), Frederiksborg slotskirke, s. 1844.
3
Danmarks Kirker (1970), S. Marie kirke, s. 479.
2
15
Hans Barchmann bodde i Hilleröd på en tomt som han tilldelats av kronan 1619 enligt
nedanstående anteckning i Kancelliets brevbøger. Hur länge Barchmann bodde på platsen är
okänt, från 1642 omtalas kungens ”vinskænk” på Frederiksborg, Reinhold Tor Smede, som
ägare.4 Se figur 3, föregående sida.
19. juni 1619 (Frederiksborg)
Gåvobrev till Hans Barchmann, snedkere, og hans arvingar på en Kronens grund i Hyllerød, (Hillerød?) der
stæcker sig 56 Al i bredden ut mot gatan, 102 Al i længden ud med Grøften ved Vendtsel Kromands gård, 60 Al i
bredden bag ude ad marken til og 131 Al i længden på den anden side fra marken og ud til gaden ad slottet til.
Han skall vara førpliktigad till att sætta god och tarvelig købstadsbyggning tæckt med tegel på.5
Från slutet av 1620-talet fram till sin död omtalas Hans Barchmann i kyrkböckerna som
”Hans Snedker i Kratmøllen”, en liten ort mellan Slangerup och Jørlunda ca 20 km sydväst
från Frederiksborg slott, där han enligt nedanstående citat ur Kancelliets brevbøger drev
møllen (kvarnen) kallad Krat-møllen som han 1636 fick lov att besitta resten av sitt liv och
som sedan skulle övertas av hans barn. Barchmann tilldelades av länsmannen Frederik Urne
en jordareal kallad Skræderholmen. 1629 blandade sig Barchmann i lokalpolitiken då frågan
om vägdragningar förbi hans mark diskuterades. Barchmann gjorde i samband med det en
kartskiss över Kratmøllen.6
1 aug (kbhvn) 1626
Miss til Jørgen Urne. Prinsen har eftergivet Hans Barchmann, Snedker på Frederiksborg Slot, 3 aars aflag paa
hans resterende Landgilde af Kraftmøllen og bevilget ham 3 Pd. Mels afslag aarlig i den sædvanlige Landgilde,
saalænge han besidder Møllen, hvilket han skal føre saalledes til Regnskab7
20. juni 1636
Livsbrev for Hans Barckmand Snedker samt hans Hustru og Børn paa en Mølle, kaldet Krat Mølle, i
Frederiksborg Len mod den sedvanlige aarlige Landskyld, som han hidtil har givet, at yde i rette Tid. Han, hans
Hustru og Børn, som besidder Møllen efter hans Død, skal være forpligtet til at holde Møllen forsvarligtvedlige.
Hvert af Børnene, som faar Møllen, naar Forældrene er døde, skal fæste den paany og siden ligeledes aarligen
yde den sædvanlige Landgilde til gode rede.8
Hans Barchmann tilldelades fiskerätt på livstid på två ställen av länsmannen på Frederiksborg
och Kronborg Frederik Urne, samma Urne vars vapen ses på många av Barchmanns
kyrkoinventarier från samma period.
27 okt (kbhvn) 1636
Livsbrev for denne Hans Barckmand i Kratmøllen paa 2 Bundgarnsstader, strækkende sig mellem Narebed,
Kolholm og ørnesten, som en Mand, ved Navn Arild Pedersen, i Seersløf (Sigerslev, Lynge-Frederiksborg H)
tilforn har haft til Fæste og som Frederik Urne til Brendtved, Embedsmand paa Kronborg og Frederiksborg
9
Slotte, nu har fæstet til ham, dog at han aarlig giver Kronen 1 Rdlr. deraf.
Under 1630-talet arbetade Hans Barchmann för hovet vid speciella tillfällen, exempelvis vid
förberedelserna till Prins Christians och Leonora Christines bröllop på Köpenhamns slott
1634 och 1636.10
Enligt följande citat övertog Hans Barchmann 1639 överseendet av snickeriarbetet på
Kronborg. Stora delar av slottet skulle byggas upp efter branden som drabbade Kronborg
1629. 1646 utnämndes Barchmann till förvaltare på slottet Kronborg.
4
Uhrskov Anders (1948), s. 376.
Rigsarkivet, Anteckningar Kancelliets brevbøger, Sj. R. 16, 434b.
6
Sundbo Arne (1931), s. 61.
7
Rigsarkivet, Anteckningar Kancelliets brevbøger, Sj. T. 23, 224. K.
8
Rigsarkivet, Anteckningar Kancelliets brevbøger, Sj. R. 19, 410.
9
Rigsarkivet, Anteckningar Kancelliets brevbøger, Sj. R. 19, 452.
10
Weilbach (1994), s.175-176.
5
16
20 okt (kbhvn) 1640
Bestalling for denne Brevviser Hans Borckmand til at have Tilsyn med det Snedkerarbejde, som skal forfærdiges
paa Kronborg Slot, med en aarlig Løn af 40 Rdlr., en sædvanlig Hofklædning og 8 Rdlr. om Maaneden i
Kostpenge, at betale af Lensmanden paa Kronborg Slot fra 4 septbr. 1639 og til 4 sept 1640 og siden aarlig saa
længe snedkerarbejdet varer.
Hans Barchmann avled den 10 februari 1648 och begravdes på Helsingör Klosters kyrkogård.
Hustrun Anna avled 1650.
6.1 Hans Barchmanns arbete i slottskyrkan på Frederiksborg slott
Barchmann nämns första gången i Danmark 1608, då som snickargesäll under mästaren
Gregers Greuss på Frederiksborg. Från 1611 arbetade han som mästare och fick betalt för fyra
arbeten i ”adskillige slags farvet træ”. Enligt nedanstående citat ur Kancelliets brevbøger
utnämndes Barchmann till slottssnickare på Frederiksborg 1616 med retroaktiv lön från 1611.
Därmed var Barchmann chef över snickeriarbetet i slottskyrkan på Frederiksborg under
avlutningsskedet.
8 maj 1616
Bestallning for Hans Barchmann som snedker paa Frederiksborg slot. Han skal udføre det sndkerarbejde, der
forefalder, og skal i aarlig løn have 40 Rigsdlr samt 8 Rigsdlr i kostpenge til sig selv og en dreng og en
sædvanlig hofklædning. Saalænge han forarbejder Muskattræ og Ibenholt, maa han hver dag faa 4 skill paa hver
svend, der arbejder med ham, hvorfor han, saalænge han har dette arbejde for, skal være forpliktet til at skaffe
sig selv og sine svende fri snedkerredskaper og tøj. Hans bestalling skal regnes fra den 14. april 1611.11
Enligt ovanstående citat skulle Barchmann ha extra betalt för varje gesäll så länge han
arbetade i ”Muskattræ och Ibenholt” (ormträ och ebenholt), hårda träslag som är dominerande
på Kravellerstolen (ett litet rum vid altaret) och som även återfinns på kyrkbänkarna. 1615
mottog ”Hans slottsnickare” (13 par) gångjärn till bänkarna i kyrkan vilket daterar bänkarna
till mellan 1611-16. 12 Hans Barchmann anses vara upphovsman till Kravellerstolen och
Kungens Bedekammer vilka till stor del är utförda i mörka, exotiska träslag som ebenholts
och muskatträ (ormträ, slangetræ). Enligt Weilbach arbetade Barchmann på Frederiksborg
fram till 1625 då arbetet avslutades och han fick besked om att avskeda sitt manskap. Källan
är inte angiven och kan därför inte bekräftas.13
Den 17 december 1859 brann Frederiksborg slott. Huvudslottets interiörer förstördes men
slottskyrkan klarade sig relativt väl.14 Altartavlan samt predikstolen av silver och ebenholts
räddades undan branden.15 Kungens Bedekammer från 162016 totalförstördes vid branden.
Bedekammeren fungerade som ett kapell i kapellet, ett privat andaktsrum för kungen.
Rummet var 26m2, med fantastisk inredning där tak och väggar var klädda med träpaneler, i
huvudsak av ebenholts och ormträ. Intarsian i Bedekammeren anses vara skapad av Hans
Barchmann, framförallt på grund av det citat ur Kancelliets brevbøger som återges i
ovanstående stycke där det framgår att Barchmanns manskap arbetade i ebenholts och
muskatträ, de två dominerande träslagen i Bedekammeren. Då bryggaren J. C. Jacobsen
(Carlsbergs grundare) visade stort intresse för och var villig att finansiera återuppbyggnaden
av Frederiksborg slott, fanns det möjlighet att återskapa Bedekammeren så nära originalet
som möjligt. Till sin hjälp hade man bl.a. målningar av Heinrich Hansen som utförts strax
innan branden samt beskrivningar från 1600- och 1800-talen.
11
Rigsarkivet, Anteckningar Kancelliets brevbøger, Sj. R. 16, 196.
Danmarks kirker (1973), Frederiksborg slotskirke, s. 1828.
13
Weilbach (1994), s. 175-176.
14
Danmarks kirker (1973), Frederiksborg slotskirke, s. 1773.
15
Danmarks kirker (1973), Frederiksborg slotskirke, s. 1789f.
16
Bligaard Mette (1987), s. 17.
12
17
Kyrkbänkarna (stolestaderna)
Figur 8. Kyrkbänkarnas sidstycken och dörrar.
I Frederiksborg slottskyrka finns idag 28 kyrkbänkar (12 på den östra och 16 på den västra
sidan). Bänkarna har vid ett flertal tillfällen varit demonterade, bl.a. vid Christian
VIII:s kröning 1840 och vid slottsbranden då bänkarna flyttades ut ur kyrkan.17 Detaljbilder av
bänkarnas olika delar visas i bilaga 3-6.
Kyrkbänkarnas dörrar har reliefskurna lagerkransar vilka omringar intarsiafält. På de
gavelstycken som är lodrät halverade föreställer intarsian blommor och blad, fantasidjur,
fåglar och halva masker. Intarsiafälten på de smala gavlarna är inte tillverkade i ett stycke och
delade eftersom det inte finns några spegelvända motiv. Somliga intarsiamotiv är tillverkade
som positiv och negativ från samma mönster. Det finns tre olika typer av lagerkransar; en
med släta blad och upphöjt mittparti, en med skuren mittsträng mitt på bladen och en tredje
typ med små skurna hack i kransen. Den första gruppen dominerar, av den andra bladtypen
finns 10 st och av den tredje typen finns endast två kransar. Utanför lagerkransarna pryds
bänkarnas dörrstycken av frukter nedtill och änglar, djur, fåglar eller fantasidjur upptill.
Änglahuvuden, lejonmasker och en ängel som håller Christian IV:s monogram är de
vanligaste. Själva bänkarnas sidstycken är dekorerade med ett bågformat intarsiafält. Inget
gavelfält är det andra likt. Dekorationen är uppbyggd kring en mittlinje, men motiven är inte
symmetriska. De flesta fält innehåller en vas ur vilken det växer kvistar. Nederst på bänkarnas
sidstycken finns intarsiapartier med arkitektoniska perspektiv, till stor del utförda efter
förlagor från Vredeman de Vries Perspectiva utgivet 1604-0518(se bilaga 6). Sidstyckena
avslutas med skurna figurer, masker, människor eller det danska riksvapnet ovanför en
profilerad list.
I samband med branden blev den nordligaste bänken på den västra sidan så förstörd att den
ersattes med en ny. En del mindre reparationer, en ny arm, två fingrar, ett änglahuvud, två
17
18
Danmarks kirker (1973), Frederiksborg slotskirke, s. 1828f.
Danmarks kirker (1973), Frederiksborg slotskirke, s. 1831.
18
vingar m.m. utfördes enligt kyrkans räkenskaper av snickare Langballe.19 Samtliga lås och
gångjärn är utbytta, det finns synliga spår efter de ursprungliga beslagen.
Intarsian är utförd av olika träslag. Enligt Mette Bligaard (1987) förekommer huvudsakligen
följande träslag; lönn (ahorn), bok (bøg) samt ett rödbrunt mahognyliknande träslag. I
gavlarnas intarsia har man använt sig av grön bets på de lagerbladsliknande bladen. Ebenholts
och ormträ har använts i mycket begränsad omfattning. Bildhuggeriarbetet är bemålat i grälla
färger och delvis förgyllt. Det är inte möjligt att fastställa någon koppling mellan det
intarsiasmyckade altaret som köptes av Christian IV i Hamburg 1606 och Hans Barchmann.
På altarets baksida finns ett stort fält som i påfallande grad påminner om bänkarnas
intarsiafält. Troligen ankom altartavlan som ett färdigt arbete och har sedan använts som
förebild till bänkarna.20
Figur 9. Altaret i slottskyrkan, fram- respektive baksida. Framsidan i ebenholts och silver.
Baksidans intarsiafält anses vara förebild till bänkarnas sidstycken.
6.2 Arbeten utförda av Barchmann i danska kyrkor
Följande kyrkinventarier har genom räkenskaper en bevisad koppling till Hans Barchmann
enligt Danmarks Kirker:
Kyrka/
Herred (socken)
Föremål
År
Mästare
Frederiksborg
Slotskirke
Kyrkbänkar
1611-16
Hans Barchmann
Måleriramar
Altartavla
1629
1631
Altartavla
1635
Hans Barchmann
”Hans i
Kratmøllen”
Hans Snedker enl.
rgnsk.
Gerlev
Horns
† Tjæreby
Strø
19
20
Danmarks kirker (1973), Frederiksborg slotskirke, s. 1842.
Danmarks kirker (1973), Frederiksborg slotskirke, s. 1844.
19
Bemålat av
Mathies
Maler
Hänvisning
Danmarks
kirker
s. 1828
X
s. 1870
s. 2525
X
s. 1400
†Vinderød
Predikstol
1631
Hans snedker i
X
Strø
Kratmøllen
Predikstol
1629-30
Hans Snedker i
†Uggeløse
Kratmøllen
LyngeFrederiksborg
Lillerød
Predikstol
1632
”Hans snedker i
X
Lynge-Frederiksborg
Kratmøllen”
Esbønderup
Himmel
1640-41
”Mæster Hans
X
Holbo
Snedker”
(1641)
† = Föremålet existerar inte i dag, men är väl beskrivet i kyrkböcker och kyrkans räkenskaper.
s. 1597
s. 2015
s. 1972
s. 1023
Följande kyrkinventarier anses ha en koppling till Hans Barchmann enligt Danmarks Kirker:
Föremål
År
Lille Lyngby
Strø
Kyndby
Horns
Lynge
LyngeFrederiksborg
Dråby
Horns
Krogstrup
Horns
Nørre Herlev
Lynge-Frederiksborg
Strø
Strø
Kregme
Strø
Orø kirke
Tuse, Holbæk Amt
Altartavla
1631
Tillskriven
s. 1514
Predikstol
1645
Tillskrivet
s. 2719
Altartavla
O1630
Tillskriven
s. 1990
Altartavla
O1630
Tillskriven
s. 2559
Altartavla
1633
Tillskriven
s. 2736
Predikstol
Himmel
Predikstol
1629
Tillskriven
s. 1952
1630
Tillskriven
s. 1501
Predikstol
1646
Tillskriven21
s. 1571
Predikstol
Himmel och
trappa
Epitafium/
Minnestavlor
Predikstol
1632
Hans Barchmann
Kratmøllen vid
Jørlunda22
Tillskr. stilistiskt
23
”Snedkeren i
Frederiksborg”
”Formentlig utført af
(...) Hans Barchmann”
”Stilistisk og historiske
grunde henføres til
H.B.”
X (1642)
Slangerup
Lynge-Frederiksborg
Ramløse kirke
Holbo
Græsted
Holbo
1632
1635
Bemålat
avv
Mathies
Maler
Hänvisning
Danmarks kirker,
Frederiksborgs Amt
Kyrka/
Herred (socken)
s. 884
Holbæk Amt
s. 2089
s. 1354
24
Fonthimmel
1641-45
†Korsskranke25
1641-45
21
s. 1185
s. 1186
Ang. Kregme Predikstol: 1646 betalas 500 mk. För predikstolen, två vagnar förde snickaren med svende och
redskap till København. Snickaren är okänd.
Danmarks Kirker, Frederiksborg Amt. s. 1571.
22
Ang Orøs predikstol: Arbetslön på 115dl. Vagnhyra 3dl. Färjeavgift och transport från stranden till kyrkan
1mk. Gesällerna fick 2dl i dricks. Jern att fästa predikstolen med 1dl och trä att fästa predikstolen med 1 mk.
Danmarks Kirker s. 884 efter kirke inspektionsarkivet. Roskilde domkapitels kirkers rgnsk.
23
Staffering utförd av Mikael Kavemann, 1633.
24
Ramløse tillskrivs dels på grund av ”Snedkeren på Frederiksborg”, samt likheter mellan predikstolarna i
Ramløse och Lillerød.
25
Av korsskranken finnas idag endast delar av topplisten och en stor broskbarock mask. Korsskranket
nedmonterades 1954, foton finns bevarade.
20
Geografisk spridning
Hans Barchmanns arbeten är koncentrerade till ett mindre område i Nordsjälland med
Frederiksborg som mittpunkt. Samtliga arbeten befinner sig i Frederiksborg Amt, undantaget
predikstolen på Orø (Holbæk Amt).
Figur 10. Modern kartbild över Nordsjälland där kyrkor med arbeten av
Hans Barchmann är markerade. += bevisligen Barchmann, (+)=
bevisligen Barchmann som inte finns längre, o= tillskrivet Barchmann.
Tillskrivning
Utifrån de inventarier som i räkenskaperna kan bevisas ha en koppling har Danmarks Kirker
tillskrivit Hans Barchmann olika föremål. Konstruktionens uppbyggnad, stilistiska element
som figurer och sättet som olika element är skurna på har använts som ”bevis” eller ledtrådar
för att finna mästaren. Vid några tillfällen har man använt sig av sociala kopplingar såsom
målaren Mathies Malers bevisade närvaro på ett Barchmannsliknande föremål vilket är fallet
med Ramløse kirkes predikstol. Målaren Mathies har enligt kyrkornas räkenskapsböcker
målat föremål tillverkade på Hans Barchmanns verkstad. Även beställare eller sponsorer av
föremål kan vara till hjälp vid tillskrivning, exempelvis var Urne länsman på Frederiksborg
och Kronborg under Barchmanns tid på dessa slott. Den logiska slutsatsen borde vara att
Barchmannsliknande föremål med Urnes vapen har en stark koppling till Barchmann.
Självklart skall föremålet även kunna kopplas till Barchmann tidsmässigt och geografiskt. De
flesta identifikationer och tillskrivningar av föremål i danska kyrkor har genomförts av
Francis Beckett, Chr. Axel Jensen och V. Thorlacius-Ussing under 1900-talet, allt utifrån
stilbaserade identifikationer.26
26
Boye Petersen Karen og Jørgen (1999), s. 13.
21
Urnes och Arnfelds vapensköld
Frederik Urne var länsman på Kronborg och Frederiksborg under perioden 1627-41 och gift
med Karin Arenfeld. Av de altare som tillskrivs Barchmann är det fyra altare som har Urnes
vapensköld; Dråby, Lille Lyngby, Lynges och Krogstrup. Enligt Hofmans beskrivning från
1755-73, fanns det på Norre Herlevs predikstol en ryggbricka med inskription över
länsmannen på Kronborg, Frederik Urne och Hustrun Karen Arnfeld.27 Därutöver finns Urnes
och Arnfelds vapenskjöld på predikstolarna i Strø och Lillerød.
Betalningen för bildhuggarnas arbeten kom ofta från privata donatorer vilka gärna ville ha sitt
avtryck på det donerade alstret.28 Om Barchmanns arbeten med Urnes vapensköld är beställda
eller betalade av Urne är inte känt.
Gerlev liknande altartavlor
Altartavlorna i Gerlev och † Tjæreby är de altare som kan kopplas till Barchmanns verkstad.
Lille Lyngby, Lynge, Dråby, Krogstrup tillskrivs Barchmanns verkstad utifrån stilistiska
likheter med altaret i Gerlev kyrka.
Lillerød liknande predikstolar
Lillerød är den enda bevarade predikstol som man med säkerhet vet (genom kyrkans
räkenskaper) är utförd av Hans Barchmann, andra predikstolar har tillskrivits Hans
Barchmann efter stilistiska likheter med predikstolen i Lillerød. I den nedrivna Vinderød
kirkes inventarier fanns bl.a. en predikstol från 1631 av snedkeren i Kratmøllen, Hans
Barchmann. Enligt Hoffmans beskrivning29 från 1755-73 var predikstolen smyckad med
bildhuggeriarbeten och stafferad av Mathies maler. Predikstolen i Vinderød liknade den
bevarade predikstolen i Lillerød. Strø, Nørre Herlev och Lillerød anses av Danmarks kirker
vara skurna av samma snickare.
27
Danmarks kirker, Nørre Herlev K:a, Frederiksborg Amt, s. 1952.
Boye Petersen Karen og Jørgen (1999).
29
Hoffman Hans (1755-73), Vinderød kirke.
28
22
7 Teknologihistoriska undersökningar av föremål
tillverkade på Hans Barchmanns verkstäder
Syftet med undersökningen har varit att försöka besvara följande frågor: Vad är
karaktäristiskt för Hans Barchmanns produktion? Vilka tekniska likheter och skillnader
kan registreras på det arbete som Barchmann utför då han arbetar som snickarmästare på
Frederiksborg slott och då han arbetar i sin mer privata verkstad med kyrkan som kund?
De undersökta föremålen har fungerat som bruksföremål under snart 400 år. Slitage och
förändrade stilideal har lett till ytmässiga och konstruktionsmässiga förändringar och
restaureringar, varför det idag kan vara svårt att avgöra föremålens ursprungliga utseende
och konstruktion. Undersökningarna av föremålen har utförts efter ett nedan återgivet
schema. Konstruktionsmässiga detaljer såsom fyllningarnas infästning, ramarnas
konstruktion och användandet av träplugg har registrerats. Vidare har träslag,
bildhuggeriarbetenas uppfästning på fyllningarna och profilernas form och placering
registrerats, analyserats och sammanfattats.
De föremål som undersökts är kyrkinventarier som är tillverkade på eller är tillskrivna
Hans Barchmanns verkstad. Barchmanns privata verkstad representeras i denna
undersökning av fem predikstolar, en altartavla och ett epitafium tillverkade mellan 1629
och 1635. Kyrkbänkarnas sidstycken i Frederiksborg slottskyrka representerar här Hans
Barchmanns arbeten som slottsnickare. Informationen från registreringarna i kyrkorna har
analyserats och sammanställts i följande stycke. Undersökningen tydliggörs med hjälp av
bilder i bilaga 1-6.
Figur 11. Predikstolen i Lillerød kyrka, tillverkad på Hans Barchmanns verkstad 1632.
23
Konstruktionsschema
Konstruktion
Fyllnings
höjd
Utsidigt
Matheus
Marcus
Salvator
Lucas
Iohannes
Differens
största/minsta
fyllning:
Fyllnings
Höjd
Insidigt
Matheus
Marcus
Salvator
Lucas
Iohannes
Sprickor i
fyllningarna
Fyllningar i
fals
Fyllningarna
är lodräta
Antalet fogar
i fyllningarna
Fyllningarna
fästa med
träplugg
Fyllningarna
är fasade
i nivå med
ramen
Limrester
Konstr. hålls
samman med
träplugg
Profiler fästa
med träplugg
Skulpturer
fästa med
träplugg
Invändig
finish
Upphängning
* = tillskriven Hans Barchmann
Ramløse*
Kregme*
Predikstol
Predikstol
1629
ej
apostlarna
1635
1630
36,8
37,5
37
37
68
67,5
68,2
68
67,8
37,4
37,4
37,3
37,4
37,4
67,6
67,8
67,9
67,8
0,3
0,8
0,7
0,1
0,3
70
69,5
69,8
69,9
39
39
38
38,2
37,8
37,8
37,8
38
38
69,1
69,5
70
69,3
+
-
+
+
Frederiksborg
Lynges
Slangerup*
Strø*
Lillerød
Bänksidor
Altartavla
Epitafium
Predikstol
Predikstol
1611-16
O. 1630
1632
1630
1632
68
67,7
68
68
Nørre
Herlev*
Predikstol
+
+
+
+
-
+
dörrarna
dörrarnas
övre fyllning
lodrät, nedre
vågrät.
1-2
+
+
måleriet
+
+
+
69,8
69,8
69,7
69,8
69,7
ny
restaurerad
+
+
+
+
+
+
1
0
1
0
2
+
ovan, nedan
& sidor
+
ovan &
nedan
+
ovan, nedan
& sidor
ja,
Fyllningarna
fasade, står
ut ca 1 cm.
ja,
delvis
ja, med
maskin.
Sekundärt
+
ovan,
nedan,
sidor
ja,
fyllningen
ligger
utanpå
(ca1cm).
ej noterat
+
1
ja, i samband
med intarsian
+
dörrarnas ram
konstruktion
noterat i
fog
ja
i fog
i fog
?
+
ovan,
nedan,
sidor
nej,
fyllningen
ligger
innanför
ramen
i fog
+
?
+
+
+
+
+
spik
(sekundärt?)
+
somliga
synligt
innifrån
mycket fin
+
+
+
fyrkantiga
+
+
+
+
+
+
+
synliga
inifrån
+
+
synliga
innifrån
grov,
urslag,
rundhyvel
-
grov
bemålad,
grov yta
grov,
urslag
+
hörnfigurer
synliga
innifrån
hyvlad
(sekundärt?)
+
Hörnfigurer
synliga
innifrån
bemålad,
grov yta
-
huggen påle
+ träbjälke
inmurad i
väggen
svarvad
påle
(senare) +
balk i
väggen
lister som
spikats fast
(sekundärt)
ja, utanpå
liggande
lister
-
+
ovan &
nedan
ja,
Tydliga
hyvel
märken
?
klossar
som håller
måleriet
ja,
delvis
24
huggen påle
+ balk
murad i
väggen
bemålad,
grov yta
vilar på
grovt
huggen
påle +
träbalk i
väggen
uppfäst mot
väggen.
inget stöd
till golvet
Träslag och bildhuggerischema
Kyrka
Föremål
Tillv. År
Träslag
Verktygsspår
Skulptur
storlek
Matheus
Marcus
Salvator
Lucas
Iohannes
Uppfästning
av skulpturer
Urnes vapen
Skulpturer är
bemålade
Grovt/fint
skurna
Dekoration
med
tandsnitt &
droppar
Ramløse*
Kregme*
Predikstol
Predikstol
1635
ek
1630
ek
rundhyvel,
såg,
bildh.verkt.
ja, rundhyvel
och
bildh.verktyg.
hyvel, såg,
bild.verktyg
38
36
37
38
kvadratiska
träplugg
ej
skulpturer i
fyllningarna
32
32
32
ca 33
32,5
kvadratiska
träplugg
30
31
31
31,5
kvadratiska
träplugg
ja
ja, delvis
bemålade och
förgyllda
ja
delvis
förgyllda
nej
nej
nej
ja, tjockt
lager
fint
finfint
nej1
ja, delvis
bemålade
och
förgyllda
finfint
svårbedömt
ja,
två storlekar
ja
finfint och
grovt2
ja
Frederiksborg
Lynge
Slangerup*
Strø*
Lillerød
Stolestader
Altartavla
Epitafium
Predikstol
Predikstol
1611-16
ek
O. 1630
ek
1632
ek
1632
ek
bildhuggarb,
annars putsat
hyvel,
rundhyvel
bildh.verkt.
rundhyvel,
såg
1630
ek + furu
(undersidan
underbaldakin)
såg, rundhyvel
och
bildh.verkt.
ja
35,5
37
36
37
kvadratiska
träplugg
-
-
-
kvadratiska
plugg,
panelernas
skulpturer
kvadratiska
träplugg
nej
delvis
ja
ja
?
stora delar
är skurna
ur massiva
stycken
nej
ja
fint
fint
ja
ja
fint,
stort
nej
Nørre
Herlev*
Predikstol
& himmel
1629
ek
kvadratiska
träplugg
ja,
två
storlekar
tandsnitt,
och en
reliefliknade
dekoration
7.1 Sammanställning av de teknologihistoriska
undersökningarna
Sammanställningen av konstruktioner gäller i första hand de fem undersökta
predikstolarna. Konstruktionstekniska undersökningar av altare och epitafier är svåra att
genomföra, främst på grund av föremålens placering och storlek. Undersökningar av
altare och epitafier används i denna sammanställning främst i avsnitten om material och
ornamentik. Undersökningen av kyrkbänkarna i Frederiksborg slottskyrka sammanfattas
under en egen rubrik.
1
Enligt Hans de Hoffman (1755-73) fanns det en ryggbricka i på predikstolen i Nørre Herlev med Urnes
vapensköld.
2
Fyllningarna på Ramløsestolen kan inte vara skurna av samma hand. Lucas- och Iohannesfyllningarna
skiljer sig anmärkningsvärt från de övriga.
25
7.1.1 Föremål i landsortskyrkor – Barchmanns privata verksamhet
Konstruktion och material
Samtliga undersökta predikstolar är uppbyggda av en ram- och fyllningskonstruktion, två
olika typer av ramkonstruktioner kan registreras. Fyra av de fem undersökta
predikstolarna; Lillerød, Nørre Herlev, Strø och Kregme har samma uppbyggnad.
Konstruktionen är uppbyggd på massiva hörnstolpar som bildar ramkonstruktionens
lodräta delar. Ett övre och ett nedre stycke är intappat i hörnstolparna och fästa med
träplugg. Hörnstolparna är tappade i predikstolens golv. Predikstolen i Ramløse kyrka är
däremot uppbyggd av separata ramar där de vågräta delarna tappats in i de lodräta och
fästs med träplugg. Ramarna möts genom geringar som bildar predikstolens hörn. Det har
inte varit möjligt att konstatera hur ramarna är fästa mot golvet.
Figur 12. Predikstolarnas insida: Kregme, Ramløse, Lillerød, Nørre Herlev och Strø.
Fyllningarna är vanligen uppbyggda av två sammanfogade trästycken som vilar i en fals i
ramen och är fästa med träplugg. Invändigt har predikstolarna en relativt grov yta som
kan vara skrubbhyvlad. På baksidan av altartavlan i Lynge kyrka finns tydliga
skrubbhyvelspår på fyllningarna.
26
Predikstolarna är vanligen uppfästa med en trä- eller metallbalk som är inmurad i väggen.
De undersökta predikstolarna (undantaget Kregme-stolen) vilar dessutom på en svarvad
(sekundär) eller huggen träpåle från predikstolens botten till golvet.
De undersökta predikstolarnas konstruktion kan betraktas som formstabil. Ram- och
fyllningskonstruktioner som hålls samman med träplugg kan anses som typiska för 1600talsinventarier. Ek (Quercus sp.) är det träslag som använts till samtliga undersökta
föremål. Såväl konstruktionen, ornamentiken och profilerna är av ek som under 1600talet är det vanligaste träslaget i danska kyrkinventarier.3 Konstruktionens formstabilitet
är beroende av i vilken riktning som träet använts. När träet torkar sker en krympning
som är dubbelt så stor i tangentiell riktning som i radiell riktning. Detta innebär att en låst
konstruktion med blandat tangentiellt och radiellt sågat virke löper mycket hög risk att
spricka då virket torkar. I de undersökta arbetena från Hans Barchmanns verkstad kan
man konstatera att virket i exempelvis fyllningarna består av både radiellt och tangentiellt
sågat virke. Det förekommer längsgående sprickor i fyllningarna vilket är ett resultat av
träets olika krympningsegenskaper vid klimatförändringar och dess begränsade
rörelseförmåga i en konstruktion låst med träplugg. Storleksskillnaden på fyllningarnas
yttre höjd vid fyra mätpunkter på varje predikstol visar att den maximala höjdskillnaden
vid de olika mätpunkterna är mellan 0,1-0,8 cm. Den lilla skillnaden kan möjligen
förklaras med hantverkarens precisa arbetsmetoder vid tillverkningen och
konstruktionens formstabilitet, alternativt som ett resultat av restaureringar av föremålet.
Hörnstolparnas avslutning mot predikstolens ovankant är kraftigt rundad (skålad) på
predikstolarna i Nørre Herlev, Lillerød och Strø. Predikstolen i Kregme kyrka har inte
denna rundning, hörnstolparna är här också mycket tunnare.
Utifrån konstruktionsmässiga grunder kan man konstatera att Ramløsestolens
konstruktion skiljer sig avsevärt från de övriga. Predikstolen i Ramløse är tillverkad
1635, 3-6 år efter de övriga predikstolarna i undersökningen. Det är svårt att avgöra om
Ramløsestolens konstruktion skall ses som en konstruktionsmässig utveckling där en stor
del av arbetet kan utföras på verkstaden och sedan monteras som färdiga moduler.
Figur 13. Skålning av
hörnstolpe och
fyllningarnas pluggar,
Nørre Herlev.
3
Fuente Pedersen Eva de la (1998), s. 27.
27
Profiler
Profilerna är handhyvlade ur massiva ekstavar med profilhyvel. Profilerna är relativt
jämna men har inte den exakthet som maskinellt producerade profiler har. På de
undersökta föremålen förekommer profiler av olika modeller och storlek. Profilerna är
uppbyggda av flera olika delar som tillsammans bildar en större profilserie. Endast
predikstolarna i Nørre Herlev och Ramløse kyrkor har profiler som är mycket lika, de har
även samma placering. I övrigt har det inte varit möjligt att se någon koppling mellan
profilerna på de undersökta föremålen.
Figur 14. Listen ovan fyllningarnas profil på
predikstolarna i Nørre Herlev, Strø och Lillerød.
Figur 15. Profillisten under fyllningarna i
Strø och Nørre Herlev.
Tandsnitt
Tandsnitt med droppar är ett vanligt dekorativt element som förekommer på samtliga
undersökta inventarier, undantaget epitafiet i Slangerup kyrka. Tandsnitten är ojämna och
handsågade, droppen som är skuren med bildhuggarjärn skiljer något i form. Ett tydligt
exempel är tandsnittet på Ramløsepredikstolen där tandsnittet är placerat nedanför
fyllningarna. Placeringen av tandsnitten varierar något, Lilleröd och Ramløse som i
övrigt har en liknande uppbyggnad, har olika placering av sina tandsnitt. Lillerøds
tandsnitt är placerat under den översta profilen. Tandsnittet på Kregmepredikstolen
skiljer sig markant från de övriga undersökta föremålen. Kregmepredikstolens tandsnitt
är tunnare och bredare.
Figur 16. Tandsnitt Lillerød kyrka.
28
Ornamentik
På samtliga undersökta predikstolar är ornamenten skurna i delar som sedan fästs på
fyllningarna med träplugg, ett enkelt och materialbesparande sätt för bildhuggaren att
skapa volym i bilden. Fyllningen kan göras tunnare och ornamentens fiberriktning är inte
beroende av fyllningens fiberriktning. Ornamentens skärteknik och formspråk i de
undersökta föremålen påminner mycket om varandra.
Fyllningarna på predikstolen i Ramløse är av två olika typer. De tre första fyllningarna;
Matheus, Marcus och Salvator är mycket detaljerade och har ett mjukt uttryck medan de
två sista fyllningarna, Lucas och Iohannes, är kantiga och hårda (se bil. 2, fig. 35). Det
mjuka och detaljerade formspråket återfinns på ornamentiken på framförallt predikstolen
i Lillerød men även på predikstolarna i Nørre Herlev och Strø. Fyllningarna på
Kregmestolen har en helt annan uppbyggnad samt en tjock bemålning som gör
ornamentiken och skärtekniken mycket svårbedömd.
Träpluggen som fyllningarnas figurer är fästa med är vanligen fästa utifrån och inte
synliga innifrån predikstolen. Figurerna är apostlarna Matheus, Marcus, Lucas och
Iohannes och på Ramlösestolen även Salvator. Figurerna är placerade på nischer i
fyllningarna, undantaget Nørre Herlev, där apostlarna är placerade som hörnfigurer och
fyllningarnas centrala fält är bemålat i marmoreringsteknik. Det har inte varit möjligt att
fastställa huruvida figurerna är urgröpta eller massiva. Hörndekorationerna har fästs med
träplugg som är synliga från predikstolens insida. På altartavlan i Lynge kyrka är nischen
tillverkad av skålade lister som fästs samman. Ornamenten är skurna i den broskbarocka
stilen med dess karaktäristiska pressade voluter.
Figur 17. Detaljer altartavlan Lynge samt predikstolen i Lillerød.
29
Urnes och Arnfelds vapenskjöldar
Figur 18. Urnes och Arnfelts vapenskjöldar på predikstolarna i Lillerød och Strø samt altartavlan i Lynge.
Länsmannen i Frederiksborg och på Kronborg 1627-41 Frederik Urnes vapen har använts
som ornament på tre av de undersökta föremålen. Frederik Urne var Hans Barchmanns
chef på Frederiksborg men vilken kontakt eller relation de haft gällande nämnda föremål
är inte känt. Föremålen är tillverkade under en tvåårsperiod (Lynge 1630, Strø 1630 och
Lillerød 1632) och man kan se klara likheter i de skurna vapnens detaljer.
30
7.1.2 Bänkarna i Frederiksborg slottskyrka – slottsnickaren
Barchmann
Som tidigare nämnts har kyrkbänkarna i Frederiksborg slottskyrka varit demonterade vid
ett flertal tillfällen. Troligen har ordningen på bänkarna ändrats då de återmonterats. Spår
efter restaureringar är synliga på flera ställen, främst gäller detta gångjärnens placering.
Även intarsiafälten har varit föremål för restaureringar; kompletteringar och bemålning
av bladen är ett par exempel. Konstruktionen har registrerats på olika bänksidor,
utgångspunkten har varit bänkarna närmast altaret på sydsidan. Nedan beskrivs
bänksidornas respektive dörrarnas konstruktion.
Bänksidor
Bänksidornas konstruktion består av två massiva ekstycken som fästs samman, troligen
med lim. Det bakre intarsiafältet (blomvasmotivet) är limmat på det bakre ekstycket. Det
främre stycket bildar en ram runt den bakre intarsian. Sprickor i det bakre ekstycket
fortsätter vanligen inte ut på den överliggande ramen. Blindträet i den yttre ramen har
gersågade hörn, vilket är synligt i de sprickbildningar som finns i intarsian. Kantlister av
ek döljer sammansättningen på bänksidornas sidstycken. Lister av massiv ek har
profilerats och fästs med små spik. Bänksidornas skurna toppdekorationer är tappade i
sidstycket. Bänksidorna är tappade i sockeln.
Figur 19. Bänkarnas sidstycke,
rikt dekorerat med intarsia.
31
Dörrar
Kyrkbänkarnas dörrar är tillverkade i en ram- och fyllningskonstruktion. Fyllningen hålls
på plats av en profilerad list vilken är synlig från dörrens insida. Konstruktionen hålls
samman med träplugg. På dörrens översida ligger en tunn eklist som döljer
konstruktionen. Dörrarnas bildhuggeriarbeten är skurna i flera delar. Gångjärnen är
utbytta och omplacerade.
Figur 20. Dörrar i två varianter. Till vänster den vanligaste formen som har ett fyrklöverformat intarsiafält inramat av bildhuggeriarbeten. Till höger en av fyra dörrar med
rektangulärt intarsiafält inramat av lister, bildhuggeriarbeten och tegelstensintarsia.
Intarsia
Intarsiafälten på bänksidorna består av arabeskmotiv som inramar blomvasmotiv med
grenar och blommor. Nederst på bänksidorna finns motiv med arkitekturperspektiv som
är inramat av bildhuggeriarbeten. Dörrarnas intarsiafält består av ett centralt motiv
föreställande människor eller masker omgivna av exempelvis växter. Det centrala motivet
omgärdas av arabeskmotiv. Mönstret är mörkt på ljus botten eller omvänt. Motivintarsian
är sågad bit för bit och har sedan lagts samman som ett pussel. Schatteringar och
skuggverkan återfinns bl.a. på två dörrdekorationer som omges av murstensintarsia . På
bänkarnas sidstycken har lagerbladsliknande former färgats med grön bets (se bil. 4-6).
Figur 21. Intarsiafält på dörrarnas nedre partier. Arabeskmotiv där bakgrund och förgrund sågats i
samma snitt och sedan lagts samman med ljus bakgrund respektive mörk förgrund och omvänt.
32
Bildhuggeriarbeten
Kyrkbänkarnas mittgavlar kröns av skurna arbeten föreställande människor, djur och
delar av det danska riksvapnet. Sidgavlarna avslutas med skurna element av exempelvis
människor. Gavlarnas nedersta intarsiafält är inramade av bildhuggeriarbeten
föreställande bl.a. änglar och frukter. Gavlarnas bildhuggeriarbeten är skurna ur ett
stycke. Det har inte varit möjligt att fastställa huruvida figurerna är urgröpta. Figurerna
har genombrutna partier och är i några fall skurna både på fram- och baksidan.
Figur 22. Bildhuggeriarbete som
avslutar ett av bänkarnas sidstycken.
Arbetet föreställer människofigurer,
änglar och kung Christian IV:s krönta
monogram.
Dörrarnas centrala intarsiafält omges av en skuren bård (list) och i hörnen skurna figurer
föreställande t.ex. änglar eller djur. Dörrarnas nedre intarsiaarbeten inramas av lister och
bildhuggeriarbeten. Bildhuggeriarbetena är skurna i flera delar som fästs mot dörrens
yttre ram i ett notspår. Figurerna är detaljerat skurna och har sedan stafferats och målats i
grälla färger.
Figur 23. Bildhuggeriarbete på sidstyckets nedre
del som omger ett fält med perspektivintarsia.
Bildhuggeriarbetet är skuret i flera delar.
33
8 Sammanfattande diskussion
I denna rapport har teknologihistoriska undersökningar genomförts i syfte att om möjligt
försöka besvara följande frågor: Vilka konstruktionsmässiga lösningar är karaktäristiska för
Hans Barchmanns verkstad? Vilka tekniska likheter respektive skillnader kan man se på de
arbeten som utförts på slottsnickaren Hans Barchmanns verkstad och de arbeten som
tillverkats på Hans Barchmanns privata verkstad? Vilken del har Hans Barchmann haft i
arbetet på Frederiksborg och ute i kyrkorna?
Föremål som tillverkats på eller tillskrivits Hans Barchmanns verkstad har undersökts med
tonvikt på snickeritekniker. Föremålen som undersökts är kyrkinventarier som tillverkats
mellan 1611 och 1635. Inventarierna är tillverkade till två olika typer av miljöer; dels den
praktfulla slottsmiljön i Frederiksborg slottskyrka som här representeras av bänkarnas
sidstycken och dels landsortskyrkorna som representeras av predikstolar, altare och epitafium.
Arbetet i slottskyrkan på Frederiksborg är stort, innehåller många delmoment och har krävt
stor organisation och många hantverkare med kompetens inom olika områden. Vilken Hans
Barchmanns roll har varit i det praktiska arbetet i slottskyrkan på Frederiksborg är svårt att
avgöra. Det som kan konstateras är att han är ansvarig för snickeriarbetet från 16111. Om
Hans Barchmann själv har utfört intarsiaarbetena eller om han i kraft av sin ställning som
slottsnickare var den som såg till att arbetet blev utfört har inte varit möjligt att fullständigt
klargöra. Det har utifrån två citat hämtade ur Kancelliets brevbøger skapats en bild av Hans
Barchmann som den stora konstnären bakom intarsiaarbetena i Frederiksborg slottskyrka. De
två citaten är från 1611. Enligt det första får Hans Barchmann betalt för fyra arbeten i
”adskillige slags farvet træ” och enligt det andra får Barchmann extra betalt för sina gesäller
så länge de arbetar i ormträ och ebenholts. Jag vill med stöd av de teknologihistoriska
undersökningar som genomförts av andra föremål tillverkade på Barchmanns verkstad
bestrida denna bild. Betalning för arbeten tillverkade på slottets verkstad tillfaller mästaren
och arbetsledaren Hans Barchmann oavsett om delar eller hela arbetet är utfört av en annan
hantverkare anställd på verkstaden eller inhyrd speciellt för ett arbete. Betalningen fördelas
sedan på verkstaden. Jag anser det som mycket osannolikt att samma mästare kan utföra
konstruktioner och bildhuggeriarbeten av grovarbetat nordiskt slag samtidigt som han utför
den finaste formen av renässansintarsia. Intarsiaarbetena i Frederiksborgs slottskyrka är av
mycket hög kvalitet och utförda av mycket kompetenta hantverkare. Arbetet är så omfattande
att de omöjligt kan vara utförda av en ensam hantverkare. Troligen är intarsiaarbetena utförda
av specialister, möjligen holländska eller tyska hantverkare, vilka haft med sig förlagor i
tidens senaste mode.
Konstruktionen av bänkarna i slottskyrkan är enkel med två lager ekträ och pålimmade
intarsiafält. De övre bildhuggeriarbetena är tappade i sidstyckena och sidstyckena är tappade i
en sockel. Bänkarnas dörrar är konstruerade i en enkel ram- och fyllningskonstruktion. De
undersökta predikstolarna med koppling till Hans Barchmanns verkstad har i huvudsak en
konstruktion som bygger på ramar och fyllningar uppbyggda mellan bärande hörnstolpar, en
konstruktion som är vanlig i 1600-talsinventarier.
1
Enligt utdrag ur Kancelliets brevbøger, Vedrørande Danmarks indre forhold i utdrag, 1616-20, Sj. R. 16, 196.
Rigsarkivet.
34
Predikstolen i Ramløse har en annan typ av ram- och fyllningskonstruktion som gör det
möjligt att utföra en större del av arbetet på verkstaden innan predikstolen färdigmonteras i
kyrkan. Om konstruktionsförändringen skall ses som en del av en teknisk och
produktionsmässig utveckling har inte varit möjligt att konstatera. Utifrån den
teknologihistoriska undersökningen konstaterar jag att de är olika profiler och olika
konstruktionsmässiga lösningar som karaktäriserar produktionen på Hans Barchmanns
verkstad. Olikheterna kan inte förklaras men väcker många frågor; Är olikheterna ett resultat
av stor personalomsättning? Var Hans Barchmanns verkstad en miljö där man
experimenterande med olika tekniska lösningar eller är det helt enkelt så att föremål
tillskrivits Hans Barchmann utan att ha en egentlig koppling till hans verkstad?
Utifrån de teknologihistoriska undersökningarna kan man utläsa att det snarare är
bildhuggeriarbete än intarsia som karaktäriserar arbeten från Hans Barchmanns verkstad.
Bildhuggeriarbetena i slottskyrkan är detaljerade och säkert skurna arbeten som stafferats och
bemålats. Bildhuggeriarbetet är mycket omfattande vilket kräver en stor organisation med
många duktiga hantverkare. Likheter både vad det gäller motiv och skärteknik kan konstateras
mellan de skurna arbetena på bänksidorna i Frederiksborg slottskyrka och de övriga
undersökta föremålen. Min slutsats är att Hans Barchmann har organiserat bildhuggeriarbetet
i slottskyrkan och också haft en viss del i det praktiska arbetet. De likheter som de skurna
arbetena förevisar tyder på att Hans Barchmann troligen har utfört en större del av det
praktiska arbetet i sin privata verkstad. Men inte heller den mer privata verkstaden är en
enmansverksamhet. Ett tydligt exempel är predikstolen i Ramløse där man kan se att de
skurna ornamenten och figurerna inte är utförda av samma händer. Stilistiskt sker en
utveckling av bildhuggeriarbetena om man jämför slottskyrkan på Frederiksborg med de
övriga kyrkorna, en utveckling som måste anses naturlig då det föreligger ett tidsintervall på
mellan 15 och 20 år.
Jag vill poängtera vikten av att skilja mellan verkstad och mästare. Produktion av
kyrkinventarier var en omfattande verksamhet som mycket sällan utfördes på
enmansverkstäder. De olikheter som tidigare konstaterats i föremålens teknik, uppbyggnad
och i bildhuggeriarbetet kan ha sin förklaring i den stora grupp hantverkare som arbetade på
verkstaden. Mästaren garanterade att arbetet höll en hög teknisk och estetisk standard. Hans
Barchmann omtalas i samtida källor som snickare och någon gång som bildhuggare. Mot
bakgrund av den efterlämnade produktionens omfattning och kvalitet råder emellertid inga
tvivel om att Hans Barchmann var en synnerligen kompetent mästare, hantverkare och
arbetsledare.
35
9 Källförteckning
9.1
Skriftliga källor
Andrén Erik (1965), Möbelstilarna – En handbok i den svenska möbel- och
inredningskonstens historia. Stockholm.
Bligaard Mette (1987), Intarsia. Köpenhamn.
Boye Petersen Karen og Jørgen (1999), Kirkelig skulptur i Danmark , bind I. Köpenhamn.
Brunne Ulf (1996), Intarsia – En historisk vägledning. Nässjö.
Brøndsted Jan (2001), Snedkersvendenes laugslade fra 1679, Ur Nationalmuseet nyt nr. 92.
Clemmensen, Nørregaard & Søgaard (1954), Københavns snedkerlaug gennem firehundrede
år. Köpenhamn.
Danmarks kirker (1973), Frederiksborg slotskirke, Frederiksborg Amt. Köpenhamn.
Danmarks kirker (1970), S. Marie kirke, Frederiksborg Amt. Köpenhamn.
Degn och Dübeck (1983), Håndværkets kulturhistorie – perioden 1550-1700. Köpenhamn.
Fuente Pedersen Eva de la (1998), Dansk træskæreri: studier i snedker- og billedskæreri fra
renæssancen og bruskbarokken ca. 1560-1660. Ph.d. Københavns Universitet, Institut for
Kunsthistorie og Teater.
Haven Mogens von (1995), Bogen om Abel Schrøder, 1602-1676 Næstveds store barokmester
billedsnider organist humorist. Næstved.
Hoffman Hans de, Siellands Kirckers beskrivelse 1755-73, Nationalmuseet 2.afd.
Håndskrifter. Köpenhamn.
Hollstein’s (1997) Dutch & Flemish Etchings, Engravings and Woodcuts 1450-1700, volym
48, completed by Peter Fuhring. Rotterdam, Nederländerna.
Jensen Chr. Axel (1911), Danmarks snedkere og billedsnidere i tiden 1536-1660.
Köpenhamn.
Jepsen Anton (1977), Gamle møbler – en bog om bevaring og restaurering. Köpenhamn.
Larsen Birgitte (2002), Håndværksteknikker i Brix Michgells værksted 1609-27,
Nationalmuseets hemsida www.natmus.dk
Lassen, Eller m.fl. (1973), Dansk Kunsthistorie, Bind II 1500-1750. København.
36
Michelsen Vibeke (1990), Snedkere og billedskærere i Horsens snekerlav 1603-1754, ur
Synligt og usynligt – studier tilegnet Otto Norn. Köpenhamn.
Nationalencyklopedin, nätupplaga. www.ne.se
Otto Norn (1960), Slotssnedker og laugsmester, ur Folkeliv og kulturlevn – studier tilegnet
Kai Uldall, red Bjarne Stocklund. Köpenhamn.
Paulsen Jørgen (1961), Historisk inledning – Bilder från Frederiksborg. Köpenhamn.
Rigsarkivet (1909-1920), Anteckningar Kancelliets brevbøger vedrørande Danmarks indre
forhold i utdrag i utdrag, åren 1595-1650. Köpenhamn.
Sundbo Arne (1931), Frederikssunds og købstaden Slangerups historie. Köpenhamn.
Tempte Thomas (1986), Gamla Kungsmaket i Kalmar slott, ur Levande Trä, Svenska
Turistföreningens årsbok 1987.
Uhrskov Anders (1948), Hillerødbogen, Köpenhamn.
Weilbach (1994), Dansk kunstnerleksikon, förste bind. Köpenhamn.
Wittndorff Alex (2003), Gyldendal og politikens Danmarkshistorie, bind 7 1500-1600.
Köpenhamn.
9.2
Fotografiskt bildmaterial
Samliga bilder är tagna av författaren där ej annat anges.
Kamera: Canon Powershot A 80, digital.
37
10.1 Översiktsbilder – föremål tillverkade på Barchmanns privata
verkstad
Predikstolar i kronologisk ordning
Figur 24. Predikstolen i Nørre Herlev från 1629.
Figur 25. Predikstolen i Strø, tillverkad 1630.
Figur 26. Predikstolen i Kregme, tillverkad 1630.
38
Figur 27. Predikstolen i Lillerød kyrka från 1632.
Figur 28. Predikstolen i Ramløse kyrka från 1635.
39
Övriga undersökta föremål
Figur 29. Altartavlan i Lynge kyrka från omkring 1630.
Figur 30. Epitafium i Slangerup kyrka från
1632.
40
10.2 Detaljbilder – föremål tillverkade på Barchmanns privata
verkstad
Figur 31. Nørre Herlev kyrka, fyllning 1-4.
Figur 32. Strø kyrka, fyllning Matheus, Marcus, Lucas och Johannes.
41
Figur 33. Kregme kyrka, fyllning 1-4.
Figur 34. Lillerød kyrka, fyllningar Matheus, Marcus, Lucas och Johannes.
42
Figur 35. Ramløse kyrka, fyllning 1-3.
Figur 36. Ramløse kyrka, fyllning 4-5.
43
10.3 Frederikborg slottskyrka – övre bildhuggeriarbeten
44
45
46
10.4 Frederiksborg slottskyrka – intarsia, sidstyckenas
mittpartier
47
48
49
10.5 Frederiksborg slottskyrka – dörrar
50
51
10.6 Frederiksborg slottskyrka – intarsia, arkitekturperspektiv
Förlagor till intarsia av Jan Vredeman de Vries Book of Perspective från 1604. Bilderna
är hämtade ur Hollstein’s Dutch & Flemish Etchings, Engravings and Woodcuts 14501700, volym 48.
52
53
54
55