Text: Tiiu Valmet
Redaktör: Tiiu Valmet
Foto: Erik Peinar, SSM bildarkiv, Tiiu Valmet
Omslag: Tyrgatans hus. Östermalm IV. Byggnadsinventering. Stockholms stadsmuseum SSM, 1984
Grafiskt blad: Vive Tolli
Formgivning: Enno Piir
ISBN 978-9949-21-562-1
Estlands Ambassad i Stockholm
Tallinn 2010
© Estlands Ambassad i Stockholm
H U S E T I L Ä R K S TA D E N
M A J A L Õ O K E S E L IN N A J A O S
E S T L A N D S A M B A S S A D I S T O CK HOLM – E N ÅT E R BL I CK
FÖRORD
E
tt litet folk är alltid beroende av förhållandet till sina grannar
och måste outtröttligt söka vänner och meningsfränder – detta
är Estlands diplomatiska vardag. Inte mindre viktigt i detta arbete är själva ambassadbyggnaden som symbol för staten. Genom tiderna
har Republiken Estlands ambassad i utlandet kunnat främja politiska, affärs- och kulturaktiviteter och man har anordnat utställningar, konserter
samt seminarier för att presentera dagens bild av Estland. Estlands diplomatiska representation i Stockholm har genom åren vid upprepade tillfällen bytt läge för att slutligen ha hittat sitt hem i ett vackert, historiskt och
kulturminnesvärt stadsområde, som är väl värt att lära känna.
Samtidigt sammanfaller utgivandet av denna bok lägligt med 90-årsdagen
av Konungariket Sveriges erkännande de jure av Republiken Estland.
Alar Streimann
Estlands Ambassadör i Sverige
5
IN L E DNIN G
E
Huvudingången till Estniska
Ambassaden ligger på det
högre gatuplanet, under flag-
stland har haft diplomatisk representation i Stockholm sedan
slutet av första världskriget. Fram till avbrottet i de diplomatiska förbindelserna år 1940 hyrde den estniska legationen våningar på flera olika adresser på Östermalm i centrala Stockholm. Under
1930-talet började den estniska staten undersöka lämpliga fastigheter för
inköp i området. Inget beslut om lämpligt objekt hann fattas före augusti
1940, när de diplomatiska relationerna avbröts på grund av Sovjetunionens annektering av Estland.
gan.
Den nedre dörren leder
till konsulatet på suterrängplanet.
De diplomatiska förbindelserna mellan Estland och Sverige återupptogs
hösten 1991 efter det att Estland återerkänts. I januari 1997 förvärvade
estniska utrikesdepartementet huset med adress Tyrgatan 3 i stadsdelen
Östermalm. Läget i den förnäma och lugna delen, som kallas för Lärkstaden, är mycket centralt i Stockholm. Efter en omfattande ombyggnad
öppnades dörrarna till Estniska Ambassaden med en officiell invigning
den 17 juni 1998.
7
12
10
9
8
6
11
7
1
3
4
2
5
ESTLANDS REPRESENTATION I STOCKHOLM 1918–1940
8
ESTLANDS AMBASSAD 1991–2010
1
Kungsträdgårdsgatan 18
10
Rådmansgatan 18
2
Vasagatan 5
11
Storgatan 38
3
Riddargatan 76
12
Tyrgatan 3
4
Strandvägen 47
5
Fredsgatan 2
6
Nybrogatan 9
7
Grevgatan 9
8
Sturegatan 16
9
Östermalmsgatan 43
E S T L A N D S L EG AT I O N
I S TO C K H O L M 1918 – 19 4 0
F
örsta världskriget skapade förutsättningar för uppkomsten av
nya nationalstater. Estniska politiker insåg denna möjlighet för
estnisk självständighet och under år 1917 togs ett viktigt steg
för att bygga upp ett nätverk för estnisk representation i närliggande länder.
En utlandsdelegation bildades och med initiativtagaren Jaan Tõnisson i
spetsen gjordes ett flertal resor till grannländerna. På flera håll anskaffade
man också kontorslokaler – bland annat i Köpenhamn och i Stockholm.
”Denna
flagga
tillhörde
Republiken Estlands kon-
Republiken Estland utropades den 24 februari 1918. Sverige erkände Estland de facto den 9 september 1919 och de jure den 5 februari 1921. De
diplomatiska kontakterna med Sverige fick fastare form i och med inrättandet av ett konsulat i Stockholm i januari 1919, och från maj 1920 även
en legation. Under mellankrigstiden har den estniska representationen haft
flera olika adresser i hyrda lokaler. Efter Sovjetunionens annektering av
Estland 1940 överlämnades legationens nycklar av envoyé Laretei på uppmaning av både Sovjetunionen och Sverige till svenska utrikesministeriet.
Kort därefter överlämnades nycklarna till Sovjetunionens representanter.
sulat i Kalmar, Sverige. År
1940
lämnades den till-
sammans med konsulatets
stämplar
av
dåvarande
honorärkonsuln
direktör
Gunnar-Eberhard Berggren
till förste sekreteraren vid
estniska legationen i Stockholm, eftersom han vägrade att överlämna dem till
Sovjetunionens ambassad.
På så vis blev flaggan och
stämplarna kvar.”
9
E S T L A N D S R E P R E S E N T A T I O N I S T O C K H O L M 1918 – 19 4 0
KUNGSTRÄDGÅRDSGATAN 18.
Det första konsulatet öppnades i januari 1919.
Våningen tillhörde AB Estonia.
VASAGATAN 5.
Från augusti 1919 till 1 oktober 1920 var konsulatet i konsuln våning. Huset är rivet.
RIDDARGATAN 76.
KUNGSTRÄDGÅRDSGATAN 18
I oktober 1920 hyrdes en våning för konsulatet.
Från juni 1921 flyttade även legationen hit.
STRANDVÄGEN 47.
Från maj 1920 till juni 1921 hyrdes en våning
som legation och residens. I oktober 1923 återvänder legationen hit.
RIDDARGATAN 76
10
STRANDVÄGEN 47
FREDSGATAN 2
NYBROGATAN 9
FREDSGATAN 2.
Under september 1925 hyrdes lokaler intill Gustav
Adolfs torg.
NYBROGATAN 9.
Från oktober 1925 till september 1927 hyrdes en våning 3 trappor upp.
GREVGATAN 9.
Mellan oktober 1927 och september 1928 låg legationen här.
GREVGATAN 9
STUREGATAN 16
STUREGATAN 16.
Från oktober 1928 till april 1939. Därefter blev våningen
residens.
ÖSTERMALMSGATAN 43.
Våningen högst upp i huset, blev den sista legationen
fram till 16 september 1940.
ÖSTERMALMSGATAN 43
11
ES T L A NDS DIPLOM ATISK A SÄN DE BU D TILL SVE RIGE 1918 – 1940
Arnold Posti (1892–1941)
Konsul i Stockholm 1919
Posti representerade den estniska fabriken Volta i Sverige från år 1914. Han
blev den förste konsuln i Sverige. Posti arresterades i januari 1941 och dog i
sibiriskt fångläger.
Karl Menning (1874–1941)
Chargé d’affaires i Stockholm 1920–1921
Menning studerade humaniora och teologi vid universitetet i Tartu. Därefter
utbildade han sig till scenograf bl a vid M.Reinhardts studio i Berlin. Som präst
arbetade han fram till 1904 och därefter blev han teater Vanemuines ledare och
regissör 1906–1914.
Från 1918 ingick han i den estniska utrikesdelegationen som förberedde
diplomatiska kontakter med närliggande länder. I januari 1920 utnämndes
han till chargé d’affaires för de skandinaviska länderna med säte i Stockholm.
Därefter fortsatte hans diplomatiska karriär på kontinenten. Menning kvarstod
i utrikesministeriets tjänst till sin pensionering 1939.
Eduard Virgo (1878–1938)
Konsul och chargé d’affaires i Stockholm 1921–1928.
Virgo utbildade sig till sjöbefäl och senare studerade han socialvetenskap vid
Sorbonne i Paris.
Från 1918 ingick Virgo i den estniska utrikesdelegationen med uppdrag i Finland och Italien. Som chargé d’affaires för de skandinaviska länderna tjänstgjorde han i Stockholm 1923–1928, varefter han blev ambassadör
i Lettland.Virgo arbetade som utrikesministeriets utrikeshandelskontors-chef
fram till sin död.
12
Friedrich Karl Akel (1871–1941)
Envoyé i Stockholm 1928–1933
Akel studerade medicin vid universitetet i Tartu och specialiserade sig som
ögonläkare. Politiskt intresserad och aktiv blev han kallad till tjänst som envoyé
till Finland åren 1922-23. Därefter var han utrikesminister i flera regeringar
och under åren 1928-33 var han envoyé för de skandinaviska länderna med
säte i Stockholm. Åren 1936-38 var han återigen utrikesminister. Hösten 1940
arresterades han av Sovjetunionens ockupationsarmé och avrättades i Tallinn
i juli 1941.
Karl Robert Pusta (1883–1964)
Envoyé i Stockholm 1935
Pusta studerade socialvetenskap i Paris och Bern. Han blev arresterad av politiska skäl 1903 och därefter tillbringade han flera år som flykting på kontinenten. Från februari 1918 ingick han i den estniska utrikesdelegationen med
placering i Frankrike. Han var Estlands representant i fredsförhandlingarna i
Paris 1918. Som diplomat verkade han i många länder, bland annat i Spanien
och Belgien omväxlande med uppgifter på utrikesministeriet. Pusta var envoyé i Stockholm 1935.
Pusta förblev Estlands diplomatiske representant i Spanien, Frankrike och
Belgien fram till sin död.
Heinrich Laretei (1892–1973)
Envoyé i Stockholm 1935–1940
Laretei studerade ekonomi vid Tartu Universitet. Han deltog ute i fält både
under det första världskriget och i det estniska frihetskriget. Laretei var minister i flera regeringar på 1920-talet.
Han blev envoyé i Sovjetunionen åren 1926-28 och därefter i Litauen till
1931. År 1935 utnämndes han till envoyé för de skandinaviska länderna, med
säte i Stockholm. I augusti 1940 avbröt han legationens diplomatiska arbete
på grund av Sovjetunionens ockupation och annektering av Estland. Laretei
stannade i Sverige med sin familj.
13
Sveriges
förste
envoyé
U.T. Undén till vänster om
Estlands statschef K. Päts
och utrikesminister A. Piip
vid överlämnandet av ackrediteringsbrev den 4 februari 1922.
Estlands
statschef
Jaan
Tõnisson och kung Gustav V.
Tõnisson var inbjuden till
kungens 70-års firande i
Stockholm år 1928.
14
Kung Gustav V på statsbesök i Tallinn 27 juni 1929.
Estlands statschef August
Rei till vänster och utrikesminister Jaan Lattik till höger om kungen.
Sveriges
utrikesminister
Richard Sandler vid ankomsten till Tallinn den 11 juni
1937. Från vänster Estlands
envoyé i Sverige Laretei,
Sveriges envoyé i Estland
baron Koskull, Sveriges utrikesminister Sandler, Estlands vice utrikesminister
Rei och socialminster Kask.
15
ESTLANDS AMBASSAD EFTER
ÅT E R E R K Ä N N A N D E T 19 91
O
ckupationen av Estland medförde att landet från svensk horisont
försvann bakom Järnridån. Det var inte förrän under de politiska
reformerna under mitten av 1980-talet som Baltikum återvände
till det svenska medvetandet. I slutet av årtiondet gick den politiska utvecklingen allt fortare och möjligheten att återupprätta ett självständigt
Estland började bli reellt. Både bland ester i exil och i hemlandet intensifierades arbetet med att informera världen om utvecklingen i Estland.
Mere tee – Sjövägen.
1999
Elna Kaasik
textil
I Sverige medförde detta bland annat att Vänskapsförbundet SverigeEstland ansökte om ekonomiskt stöd från SIDA, den svenska statens biståndsorganisation, för information om situationen i Estland. Stödet beviljades hösten 1990 och tillsammans med lettiska Folkfronten hyrdes
lokaler för en informationsbyrå på Rådmansgatan 18. Det fanns ett
otroligt stort behov av information, alla tänkbara kanaler utnyttjades: radio, TV och tidningar. Möten hölls med föredrag och
föreläsningar på många håll i Sverige. Informationsbyråns
verksamhet fortsatte ännu en tid efter det att Estland
öppnat sin ambassad hösten 1991.
Engagemanget för Baltikum bland exilbalter och
svenskar tog sig även utryck genom de så kallade
måndagsmötena på Norrmalmstorg i Stockholm. Under 79 måndagar från och med den 19 mars 1990 samlades
folk på torget vid lunchtid för att höra senaste nytt om vad som
pågick på andra sidan Östersjön. Tal hölls av exilbalter, svenska
politiker och representanter från de baltiska länderna. Det sista mötet
hölls strax efter återerkännandet av Estland den 20 augusti 1991. Då fylldes torget med omkring 5 000 deltagare, övriga måndagar räknade man
till mellan 300 och 400 personer.
17
På Rådmansgatan 18 hyrdes lokaler för den estniska
informationsbyrån.
Från hösten 1991 blev
det även Estlands ambassad efter det långa uppehållet i de diplomatiska förbindelserna med Sverige.
På Storgatan 38 hyrde ambassaden en våning i sex år.
De diplomatiska kontakterna med omvärlden kunde återupptas. Förbindelserna mellan Sverige och Estland återupptogs redan den 27 augusti.
Sverige blev också det första land som öppnade sin ambassad i Tallinn den
29 augusti 1991 med Lars Arne Grundberg som den förste ambassadören.
Hösten 1991 utnämndes Margus Laidre till ambassadör i Sverige. Våren
1992 flyttade ambassaden till större hyrda lokaler på Storgatan 38 på Östermalm. I och med köpet av fastigheten på Tyrgatan 3, fick Estland för
första gången en egen byggnad för sin ambassad i Stockholm.
Ambassadens adresser åren 1991–2010
1991–1992 Rådmansgatan 18
1992–1998 Storgatan 38
1998–2010 Tyrgatan 3
Ambassadörer 1991–2010
1991–1996 Margus Laidre
1996–2000 Andres Unga
2000–2004 Toomas Tiivel
2004–2006 Jüri Kahn
2006–2010 Alar Streimann
18
På våren 1998 flyttar ambassaden till sitt eget hus
på Tyrgatan 3.
Ambassadör
Lars
Grundberg
överlämnar
Arne
sina ackrediteringsbrev till
Estlands
statsöverhuvud
Arnold Rüütel. Utrikesministern Lennart Meri betraktar överräckandet.
Det svenska kungaparet besökte Estland i april 1992.
Kung Carl XVI Gustaf och
drottning Silvia tillsammans
med Estlands statsöverhuvud Arnold Rüütel med fru.
Kungaparet deltog i avtäckandet av den nya Gustav II
Adolfs-statyn i Tartu. Original-statyn avtäcktes den
27 juni 1928 av Sveriges
ärkebiskop N. Söderblom.
Den var en gåva från Föreningen Sverige-Estland på
10-årsdagen av Estlands
självständighet.
19
President Lennart Meri på
statsbesök
i
Stockholm
1995.
Statsminister Ingvar Carlsson hälsar president Lennart
Meri
välkommen.
Mellan dem Sveriges ambassadör i Estland, Lars
Arne Grundberg.
20
L Ä R K S TA D E N O C H D E S S
B E B Y G GE L S E
L Ä R K S TA DE N
Vy mot norr taget år 1912
från Engelbrektskyrkans torn.
Tyrgatans husrad till höger är
färdigbyggd.
Foto SSM bildarkiv.
E
stniska ambassaden ligger i nordvästra hörnet av stadsdelen
Östermalm med adress Tyrgatan 3 i kvarteret Tofslärkan. Området kallas för Lärkstaden eftersom de fyra kvarteren, som
gränsar till Odengatan och Valhallavägen, är uppkallade efter fåglarna
Trädlärkan, Sånglärkan, Piplärkan och Tofslärkan. Alldeles i närheten finns
ytterligare fyra ambassader och flera residens.
21
Vid sekelskiftet 1900 var marken som kom att bli Lärkstaden obebyggd på
grund av att där var ojämnt, bergigt och kargt. På några bergknallar fanns
det kvarnar. Man ville bebygga området och stadsplaneraren, arkitekten
Per Olof Hallman fick i uppdrag att rita en stadsplan. Här fick Hallman
möjlighet att förverkliga sin önskan att skapa ett småskaligt, mänskligt boende. Inspirerad av de engelska villastäderna kunde han här planera ett
område för välbärgade familjer som ville bo i en egen stadsvilla centralt i
staden.Tomterna gjordes relativt små för att bli överkomliga även för andra
än de mest välsituerade. Det skulle vara variation i utformningen av husen,
gatorna skulle mjukt följa terrängen och det skulle finnas trädgårdar.
22
Tyrgatans hus i den klippiga
branten vintern 1963.
Foto Siv Rahm, SSM bildarkiv.
Vintern 2010.
Kvarteret Tofslärkan är omgiven av gator med namn ur
den fornnordiska gudaläran.
Lärkstaden blev någonting nytt i Stockholm, en motsats till de vid slutet
av 1800-talet vanligt förekommande stora huskomplexen inritade i ett
rutnät av raka gator. Många storstäder hade följt Haussmans regleringsplaner i Paris på 1850–70-talen, då stadens medeltida kärna ersattes med rätlinjiga gator, stjärnplatser med triumfbågar och stora kvarter. I Stockholm
planerades delar av stadsdelen Södermalm enligt rutnätsplanen, med långa
raka gator och likformiga kvarter. De klippiga höjderna bevarades och
blev parker och grönområden. Även de centrala delarna av Östermalm
byggdes med räta gator och stora kvarter, med finare gathus och enklare
gårdshus på innergårdarna.
Planerings- och sprängningsarbeten för Lärkstaden påbörjades år 1908.
Hela området jämnades dock inte med marken och i en kvarvarande
brant, där man kan se urberget, anlade man parken Balders hage med promenadväg och lummig grönska. Eftersom tomterna blev små utnyttjades
tomtens hela bredd för bostaden. Husen byggdes ihop vid gavlarna och
varje hus hade en mindre trädgård på baksidan. Lärkstaden kom att bli en
provkarta på olika arkitekturstilar som var på modet i början på 1900-talet.
Slätputsade jugendfasader finns omväxlande med nationalromantiska hus
i blandade stilar. Byggnaderna kan vara inspirerade av medeltida hus, ha
23
romerskt inflytande eller vara försedda med detaljer från renässans, barock
eller nygotik. Oregelbundenheten i planlösningarna med utstickande
burspråk och balkonger ger området ett pittoreskt intryck.
Stadsdelen har kvar sin ursprungliga karaktär i fråga om exteriören, men
få hus har bevarats som enfamiljsvillor. I dag har de flesta husen kontoriserats och man finner många utländska beskickningar i området.
F OR N NOR DI S K A GU D A R GE R G AT OR N A N A M N
De hedniska myterna och föreställningarna har genom tiderna påverkat de
nordiska ländernas kultur. När Lärkstaden byggdes fanns det ett stort intresse
för nordisk mytologi och historia, framför allt för vikingatiden. Gatunamnen
i ett område får oftast namn som tillhör en viss kategori och när Lärkstadens
gator fick sina namn år 1909 valde man fornnordiska gudanamn.
24
I den klippiga branten ligger
parken Balders hage.
Gatorna som begränsar kvarteret Tofslärkan är Tyrgatan, Odengatan och
Valhallavägen. I söder, i den kvarvarande branten ligger parken Balders
hage. Tyr, Oden och Balder är gudanamn och Valhall är namnet på Odens
boning. Dit fick de främsta kämparna komma efter sin död på slagfälten.
I Valhall fördrev de tiden med att strida på dagarna och på kvällarna satt
de till bords vid överdådiga måltider. Om Tyr berättas det att han var de
forna germanernas förnämsta gud och själva namnet Tyr betyder gud. I
nordisk mytologi är han däremot inte den främste guden, utan Oden och
Tor är mäktigare. I Snorre Sturlassons isländska sagor framträder Tyr som
vishetens gud, men han är samtidigt även den djärvaste och modigaste av
gudarna som alltid segrar i strid. Oden var den fornnordiska gudavärldens
överhuvud. Frigga var hans maka och Balder deras son. Oden var enögd
efter att ha offrat sitt ena öga i Mimers källa för att nå vishet. Han red över
världen på sin åtta-fotade häst Sleipner och Oden åtföljs alltid av sina två
korpar Hugin och Munin.
Fornnordiska
gudar
på
svenska frimärken år 1981.
Freja, Heimdal, Tor, Frej
och Oden.
De flesta av våra veckodagar är uppkallade efter de fornnordiska gudarna.
Tisdag är Tyrs dag, onsdag Odens dag, torsdag är uppkallad efter Tor och
fredag efter Frej.
25
Tyrgatans hus under byggnad 1911. Ambassadens hus
längst till vänster.
Foto SSM bildarkiv.
26
H U S E T S HI S TO R I A
L
ärkstadens stadsplan från år 1908 fastslog att området skulle
byggas med stadsvillor. När tomtindelningen var gjord, blev
tomterna genast sålda till hugade spekulanter. Byggherrarna
anlitade kända arkitekter för utformandet av husen. Eftersom stränga
byggnadsregler gällde för området blev det arkitekternas uppgift att rita
så rymliga hus som möjligt på de relativt små tomterna.Varken butikslokaler eller kontor tilläts i villorna och varje hus fick innehålla endast ett
kök. Möjligen kunde ett mindre kök finnas i en lägenhet för gårdskarl
eller portvakt. Det fanns också bestämmelser om utformning av burspråk,
balkonger och torn.
I den nya byggnadsstadgan bestämdes även förhållandet mellan gatans
bredd och husens höjd. I Lärkstaden skulle gatorna vara 12 meter breda och husen fick vara högst 13,5 meter höga. Byggnadsidealet var från
början ljusa putsade fasader, men mellan planering och utförande hann
idealen förändras. De senare husen i området byggdes i nationalromantisk
stil. Husen har ett högklassigt, hantverksmässigt utförande med genuina
material som natursten och tegel. Alla 51 tomterna i Lärkstaden var bebyggda 1914. En undersökning från 1924 visar att av de 37 husen i Lärkstaden, beboddes 21 av en välbärgad, borgerlig kärnfamilj med barn och
tjänstefolk. Två av husen var mestadels tomma och användes endast när
husägaren var på Stockholmsbesök, men deras tjänstefolket bodde i huset
hela året.
Byggmästaren Albert Andersson inköpte fastigheten Tofslärkan 14 med
adress Tyrgatan 3 för att där bygga sig och sin familj en stadsvilla. Ritningarna gjordes av arkitekten Nils Lovén och bygglov beviljades 1910. Andersson själv var både byggherre och byggmästare och huset blev färdigt
1912. Familjen Andersson var mantalsskriven på fastigheten under åren
1913-1917.
27
Ritningar från år 1910.
Fasaden från gatan med
de fyra våningsplanen. Överst
takfönster på vindsplanet.
Ritning från gården. På våningen ovanför dubbeldörrana till trädgården finns en
stor balkong.
Husets fasad följer de då rådande stilidealen med en hög sockel av natursten och ljusputsade väggar. Hela suterrängvåningens yttervägg är byggd
av dels grå, dels rödaktig sten. Det höga taket täcktes med plåt. De stora
fönstren var delvis spröjsade och ytterligare fönster byggdes på vindsvåningen. Ovanför burspråket mot gatan fanns en balkong medan den andra
balkongen vette in mot gården. Tomten på 275 m2 tillhör de mindre i
Lärkstaden. Bakom det stora huset anlades en liten trädgård med rabatter.
Huset fick inte ha fler än tre och en halv våningar enligt bestämmelserna
och detta utnyttjades till fullo. Det nedersta våningsplanet bildade en suterrängvåning med egen ingång. Bostaden försågs redan från början med
elektricitet, centralvärme, badrum, toaletter och tvättstuga. Detta var vanligt när man byggde i Lärkstaden, men mycket ovanligt i resten av staden.
Enligt bestämmelserna var det inte tillåtet att hyra ut delar av fastigheten,
utan den skulle användas som enfamiljsbostad.
Husets huvudingång låg på den högre gatunivån. Pardörrar från entrén
ledde in i en stor hall med ett burspråk mot gatan. På den här tiden var
engelsk heminredning på modet och en välkomnande eldstad fanns i hallen. Umgängesdelen på entréplanet fortsatte med ett representativt förmak varifrån skjutdörrar kunde öppnas mot matsalen. Från matsalen kunde man gå ut i trädgården. Köket låg också på samma plan, i den bortre
hörnan mot trädgården. Mitt i byggnaden fanns trapphuset som förenade
hela huset från suterrängplanet hela vägen upp till vinden. En trappa upp,
28
Tvärsnitt från 1910.
Lägg märke till innerdörrarnas utformning och den
öppna spisen i hallen med
burspråket.
Ytterligare takfönster togs
upp år 1938. De nya fönstren i modernistisk stil stämmer inte överens med de
övriga fönstren.
på det andra våningsplanet, fanns fyra rum varav tre vette mot gatan. Det
mellersta sovrummet hade en balkong. På detta plan fanns ett badrum och
ett flertal garderober. Två trappor upp, på det egentliga vindsplanet, hade
man ytterligare tre rum, tvättstuga och vindsutrymme. Allra överst fanns
en oinredd vind. Suterrängvåningen hyrdes ut till en ungkarl redan från
början. I denna del fanns toalett men inget kök.
Fastigheten hade genom åren flera ägare och olika hyresgäster, men inga
större förändringar av byggnaden utfördes förrän år 1937 när fru Sonja
Borgenhard köpte huset. En omfattande ombyggnad företogs under ledning av arkitekt Gunnar Forszén. Mot gällande bestämmelser delades huset upp i tre lägenheter. Suterrängplanet kompletterades med kokvrå och
entréplanet blev en separat lägenhet. De båda övre våningsplanen bildade
den tredje stora lägenheten med tio rum, kök och badrum.
Redan året efter renoveringen såldes huset till direktör Gustaf Winqvist.
Familjen hade fyra nästan vuxna barn och för att villan bättre skulle passa
Winqvist och hans familjs behov byggdes delar av huset om. Arkitekterna
Rolf Hagstrand och Birger Lindberg anlitades. Eftersom suterräng- och
entrévåningen fortfarande hyrdes ut, inreddes vinden med ett badrum
och två nya rum, så att alla skulle få ett eget sovrum. I taket på vindsplanet
byggdes nya fönsterkupor i modernistisk stil, som inte stämde överens
med huset i övrigt.
29
Ritning från år 1910.
Entrén är längst fram till
höger. På detta våningsplan
fanns sällskapsrummen och
köket.
Ritning av samma plan efter
ombyggnaden 1938. Nu kan
man gå ut i trädgården från
matsalen.
Winquists familj disponerade nu tio rum, två badrum, två separata toaletter
och ett kök. En stor standardhöjning medförde installationen av en hiss för
tre personer från entréplanet upp till vinden. Moderniteter som lokaltelefon och porttelefon installerades och trädgården omgestaltades. Inredningen var tämligen modern med många Carl Malmstens-möbler och mycket
konst. Några år senare, 1944, byggdes en järntrappa från trädgården upp
till balkongen på husets baksida, för att familjen själv skulle kunna gå ned i
trädgården. En liten damm och några rabatter fyllde den delvis stenbelagda
gården. Familjen hade två tjänsteflickor som hjälp i hushållet och de fick
dela en liten jungfrukammare.
Från år 1955 hyrde ingenjörsfirman Kjessler&Mannerstråhle suterrängplanet som använde de tre ombyggda rummen som ritkontor. Denna kontorisering godkändes av hyresnämnden. Allt fler hus i Lärkstaden blev under
den här tiden kontoriserade och det finns uppgifter på att omkring 300
personer arbetade här. Kjessler&Mannerstråhle var även intresserade av att
köpa hela fastigheten, men ägaren Gustaf Winqvist ville inte sälja. Först
efter Winqvists död, år 1972, såldes villan till Walter Lindqvist. Han i sin
tur hyrde omedelbart ut hela byggnaden till albanska ambassaden, som
senare avhystes på grund av vanskötsel av byggnaden. Sten Rundin, koncernchef för Fastighets AB Nexor, köpte fastigheten år 1989 och planerade och igångsatte en omfattande ombyggnad. Bygglov beviljades för en
större bostadsdel i kombination med en kontors- och representationsdel.
30
Ritning från 1990.
Trapphuset har flyttats
och en hiss finns centralt i
huset. Hallens eldstad är
ersatt av två öppna spisar i
stora salen.
Ritning från 1997.
Nuvarande entréplanet
med den svängda innerväggen som leder in i kaminsalen.
Den påbörjade renoveringen av huset översteg dock ägarens finansiella
tillgångar och efter att ha renoverat fasaden, installerat en ny hiss till alla
fem våningsplanen samt försett huset med ett nytt koppartak gick företaget
i konkurs år 1996. Huset bjöds ut till försäljning och den nye ägaren planerade att inreda tre bostadsrättslägenheter i huset. När även detta projekt
misslyckades kom huset återigen ut på marknaden. Eftersom det estniska
utrikesministeriet under en längre tid hade sökt efter lämpliga lokaler blev
man intresserad av fastigheten. Läget, storleken på huset och möjligheten
att i ett närmast tomt skal inreda de olika våningsplanen helt efter egna behov gjorde att estniska utrikesministeriet beslutade att inköpa fastigheten.
Köpekontrakt skrevs den 8 januari 1997.
31
F R Å N S TA D S V IL L A T IL L
AMBASSAD
H
uset på Tyrgatan 3 hade behållit sin grundplan och rumsindelning, trots kontorisering och indelning i våningar
för flera familjer. Först efter estniska statens köp av den
då tämligen dåligt underhållna fastigheten genomfördes radikala nya djärva grepp. Eftersom huset vid köptillfället var nästan ett tomt skal, så fanns
möjlighet för arkitekten att skapa fritt, i varje fall i de offentliga utrymmena. Nya innerväggar i olika färger leder besökarna in i mottagningssalarna och till sammanträdesrummen. Estnisk konst och konsthantverk
pryder rummen vars väggar och möblemang tar upp antingen de svenska
färgerna blått och gult eller de estniska blått-svart-vitt.
Blått och gult!
33
Blått-svart-vitt.
Färgsättning i den estniska flaggans färger.
OMBYGGNAD
Byggnaden hade förfallit under åren 1972-1989, när den var uthyrd till den
albanska ambassaden. Stora delar av huset hade förstörts av fukt och mögel,
eftersom ambassaden inte hade fullföljt sin del av hyresavtalet. En totalrenovering var planerad och påbörjad av den nye ägaren och kostsamma
34
Trappan som går genom
hela huset.
Burspråket med flaggor.
investeringar var gjorda. Huset hade fått ny takbeläggning, fasaderna var
putsade och nya fönster var insatta. En ny hiss var installerad och ett nytt
trapphus var under byggnad. Eftersom fastigheten bedömdes ha ett stort
kulturhistoriskt värde, var det viktigt att bevara det så intakt som möjligt.
Utvändigt ser huset ut som det gjorde när det var färdigbyggt 1912, men
invändigt har man kunnat göra stora förändringar eftersom det inte fanns
mycket kvar av de ursprungliga rumsindelningarna.
Uppdraget att bygga om stadsvillan till ambassad gick till den estniska
arkitektbyrån AS Arkitektbüroo Kalle Rõõmus, vars arkitekt Kristiina
Renter gjorde ritningarna och det estniska byggföretaget AS Fansa Ehitus
utförde bygget. För både arkitekten och byggföretaget var detta uppdrag
det första i utlandet. Arbetet påbörjades under hösten 1997 och tog ett
drygt halvår. För inredningen svarade utrikesministeriets inredningsarkitekt Reet Otsepp.
35
INREDNING
Entréhall.
Kask – Björk.
1991
Piret Rahusaar
olja
Kaminsalen.
Salens två kaminer är av
polerad dolomit.
36
KONST
Kadriorg – Kadriorg.
1995
Marje Üksine
litografi
Vaikus – Stillhet.
1991
Kristiina Kaasik
olja
37
EF TERORD
H
uset som Republiken Estlands Ambassad äger i Lärkstaden
sammanfaller i ålder med det fria Estland. Både huset och
ambassaden har genomlevt en omväxlande historia, som
framgår av boken. Vägen, fram till att de möttes i slutet på 1900-talet, har
inneburit nyskapande och problemlösningar - man har utnyttjat tidens aktuella strömningar inom politiken respektive arkitekturen.
Tiiu Valmet
Maire Männik
La femme à la chaise
gips
39