T O R Q U A T O
T A S S O »
GERUSALEM ME
LIBERATA,
öfversatt o d i kommenterad.
0.
D elen
soni med vidtberömda P liilos. F acu lletcns tillstånd
u n d e r inscende
af
mag.
t:\KL WILHELM BÖTTIGER
E . O. A d j u n c t i T y s k a oeh I t a l ie n s k a L i t t e r a t u r e n
L e d a m o t a f K o n g l . V e t . och V i t t c r h . - S a m h . i G ö t b e b o r g
-för
P li i 1 O s o p b i s k a G r a d e n
k o m m e r a t t offentligen försvara*
K RE D U I K
AUGUST
T 11A V G KIU S
V. D. M. af S öderm anlands och N erike* N ation
på G ustavianska L ä ro sa le n d. 1 4 M aji 184.'»
p. v. t. e. m.
—
— .>«> »
UPBALA
Wal ils tr öm & Låstbom.
%
mmm
1848.
51) St.
Virgilii skildring af den Volsciska sköldmön C a m i l l a
liar föresväfvat Tasso, då han här tecknade C l o r i n d a s bild.
Hvem igenkänner icke i de första raderne af denna Stans Vir—
gii ii ord i JEneid. VII. 805 och följ.
— —
B e lla trix . N on illa colo calathisque Minervae
Fem ineas adsneta manus ; sed proelia virgo
D u ra p a ti, cur sugne pedum p r (evertere ventos.
De sist anförda orden motsvaras af Tassos: aUenogli a l corso
i nästföljande Slans. Likheten sträcker sig äfven till detailler.
Så y ttr a r Virgilius om Camilla:
T ig rid is exuviae p e r dorsum a vertice p en den t,
och Tasso om Clorinda:
L a tig re , che su ll’ elmo ha p e r cimiero. (38 S t.)
4 0 St.
På den Concetto , hvarmed denna Stans slutar, torde
med skäl kunna tillämpas hvad som i sista raderna af an
m ärkningen till 28 Stansen ä r y llra d t om Tassos Concetti i
allmänhet.
5 4 och 55 St.
Tassos beskrifning på de Christna kolonisternas fördrifn in g u r Jerusalem och deras möte med Korsriddarnes här
instäm m er till alla delar med hvad historieskrifvarne derom
Så y ttra r M i c h a u d (Histoire des Croihafva att förtälja.
sades, Tom. I. p. 4 1 2 ) : ”Ce qui enflamma encore le zèle des
croisés pour la délivrance de la ville sainte, ce fut 1’arrivée
parmi eux d’un gran d nombre de chrétiens sortis de Jerusa
le m , et qui, privés de leurs biens, chassés de leurs maisons,
venaient chercher des secours et un asile au milieu de leurs
Ces chrétiens racontaient les persécutions
fröres d ’Occidenf.
q u ’avaient fait essuyer les Musulmans à tous ceux qui ado10
raie n t Jésus-Christ.
Les femmes, les en fm s, Ics vieillards
é to ie n t refenus en otage; les hommes en é t a t de porter les
a r m e s se trouvaient eondamnés à des travaux qui surpassaient
leurs f o r c e s . -------------------Ch aque jour enfin les chrétiens de
Jerusalem étaient accablés de nouveaux outrages, et^plusieurs
fois les infidèles avaient forme le projet de Iivrer aux flammes
et de détruir de fond en comble le Saint-Sépulcre et 1’église
de la Resurrection” *).
SO. S t.
E m aus e c itta , cui breve stra d a
D a lla rcgal G erusalem disgiunge;
E d uom , che lento a suo diporto va d a ,
S e parte m attu tino, a nova giunge.
Den här förekommande orten Emmaus kan ej, såsom några
t r o t t , vara den i Nya Testamentet omtalade byn, d e r Jesus
på sin uppståndelsedag uppenbarade sig för tvenne a f sina lär
ju nga r. Om denna by säger Evangelisten Lucas ( 2 4 : 13), att
d en ”låg vid 60 stadiers väg från Jerusalem” **), och detta
afstånd är alltför k o r t , för att behöfva tillryggaläggas med en
d r y g half dagsresa, äfven om man g å r ”i långsam t mak.”
Dessutom ligger byn Emmaus i nord vest lig rigtning från
Jerusalem , och kunde ej passeras af Korsriddarnes h ä r , som
k o m antågande från nordost. En blick på kartan sä g er oss,
a t t den o r t , som Tasso här m en ar, och som han uttryckligen
angifver såsom s ta d , ä r den i Dans stam liggande staden
E m m a u s, såsom lokal för en Romersk seger och hufvudort
i en Romersk Toparchi äfven känd under namnet N i c o
p o l i s * * * ) . — De Christna tropparna hade länge följt medel* ) S t ö r r e delen a f denna s k i l d r i n g liar
A l b e r t u s A q u e n s i s , L ib. V .
Michaud
häm tat
f rå n
* +) R o b i n s o n , som 1 8 5 8 bereste P a la e s tin a , a n g i f v e r 7 0 S t a
d i e r g af stå n d m ellan J e r u s a l e m och byn E m m a u s , e l l e r , s å so m d e n nu
inerti h e t e r , K u b e i b i .
* * * ) K y r k o fad r en H i e r o n y m u s b a r , m e d o r ä t t , a n s e t t d c b e g g e
o r t e v n a f ö r en ocli sa m m a. E t t tredje E m m a u s , 1. A m m a n s
hafskusten, för alt ej afskäras från flottan, som försedde dem
På detta sätt
med lifsmedel (Jfr. 78 St. i Första Sången).
hade de hunnit till A k k o , det gamle Ptolemais, (num era St.
Förbi berget Karmel hade de sedan anländt
Jean d ’A cre).
till Ceesareas s lä tte r , och aflägsnade sig nu småningom från
hafskusten, i det de lemnade Antipatris och Jaffa till höger
om sig. De bem äktigade sig derefter Lydda ( L u d , det gamla
Diospolis) och R am la, och härifrån gick vägen rakt på Je ru
salem , just genom ifrågavarande Emmaus. Tasso låter dem i
sistnämnda stad mötas af de Christna flyktingarna från J e r u
s a l e m : historien s ä g e r , a tt dessa flyktingar kommo från
” Lorsque les croisés arrivèrent à E m m a u s,
Bethlehem.
ville considerable au temps des Machabées, et qui n’ctait plus
q u ’une bourgade connue sous le nom de Nicopolis, quelques
chrétiens de Bethléem vinrent implorer secours” *).
5 7 St.
— duo gran B a ro n i in veste ignota —
Så lå ter äfven Yirgilius (iEn. VII. 167) en budbärare anmäla
inför konung L atinus, ingentes ignota in veste advenisse
viros. — Om Egyptiska sändebuds ankomst till Christna hä
Wilhelm af
ren och deras föraktliga afvisande, talar äfven
ru m p rin
tio
p
y
ig
J
eis
cum
veneruntque
”
):
*
*
s
ru
Ty
prius a t t u
quae
his,
ab
multum
deferentes,
verba
cipis legati
laborassent
obtinere
prius
multa
enim
Cum
dissimilia.
t,
n
a
r
le
precum instantia, ut no strorum principum contra Hierosolymam Tureorum et Persarum Soldanos haberent gratiam et
auxilium: nunc mutato cantico, pro summo beneficio se a r
bitrab antur nostris indulgere, si Hierosolymam ducentos au t
trecenlos simul perm itteret inermes accedere et completis
n ä r a sjön G e n n e s a r e t u tm e d T i b e r i a s , och v a r b e k a n t f ö r sina v a r m a
b a d k ä l l o r , som ä n n u i d ag b e g a g n a s . ( J f r . P a l m b l a d s Palaestin a, t r e
d j e U p l . sid. 5 2 1 . )
*)
M i c h a n d , 1. e. T . I . p. 4 0 1 .
I l is t . b e l l i sa cri L.
V I I . C a p . 19.
/
orationibu9 redire incolumes. Qvod verbum nostri principes
pro ludibrio habentes, prediclos nuncios redire com pulerunt,
significantes, quod non secundum propositas conditiones particulatim illuc accederet exercitus, sed iuncfis agminibus Hierosolymam proficiscerentur unanimes, regno eius periculum
illaturi/'
5 0 St.
Im partente, inesorabile f e r o ,
N e ll' a n n i infaticabile ed in v itto ,
D ’ogni D io sprezzatore , e che ripone
N e lla spada sua legge e sua ragione.
Tasso skildrar här A rg a n t, sàsom Horatius i sin A rs Poètica
(v. 1 2 2, 123) lärt skalden att teckna en Achilles-bild:
I m p ig e r , iracundus, inexorabilis, acer,
J u ra neget sibi d a ta , trtliil non arroget arm is;
och han tillägger honom ytterligare samma epithet, som Virgilius ger åt Mezentius ([centemtor Deorum = ).- d ’o g n i Dio
sprezzatore.
G l St.
—
e d i sua bocca uscieno
P i'u che m cl dolci, d'eloquenza i fium i.
—
Eflerbildning af Horners uttryck om Nestor i Iliaden (I. 2 4 9 ):
TS xal ano yÀcóoot]; (xélitog yXvxionv (5éov dvòrt ,
af Cicero ófversatt med : cujus ex ore incile dulcior J la c b a t
oratio.
71 St.
•
— — — d i Cassano il fig lio ;
Med Cassanos son meUer Tasso
öfrade Antiochia.
DemnJ furste
Sejan.
Den sköna priisejsan
Tredje Sången möter os.<> i r , i
sonen till fursten af d e t e r helte i sjelfva verket H a g i
E r m i n i a , som i 12 S t . af
Skaldens d i k t , en d o t t e r af
närande F ursle,
hof i Jerusalem.
uppfostrad, e f te r fadrens död,
vid Aladins
7 2 St.
T u da un sol tradim ento ogii altro im p a ra ?
e r in r a r om Yirgilii (/E n. II. 6 5 ) :
A c c ip e nunc D anaum insidias 7 et crim ine ab uno
D isce omnes. — —
Krönikorna öfverflöda af vittnesbörd
sarens trolösa beteende emot Gottfrid
om den Grekiska Kej
och hans här.
8 9 St.
I n d i il suo m anto p er lo lembo p r e s e ,
C u rv o llo , e fcnnc un sen o , e ’/ seno sp o rto , eie.
la s s o har i denna och nästföljande Stans ögonskenligen haft
till föresyn Lì vii berättelse om de Romerska sändebudens fö
re tr ä d e inför Senaten i C arthago, och på A rgante öfverflytt a t , hvad den Romerske historieskrifvaren förmäler om Q.
Fabius.
”Tum Romanus, sinu ex toga facto, hic, i nqui t ,
vobis bellum et pacem portam us; ut r um placet, sumite. Sub
hanc vocem haud minus ferociter, d a r e t, utrum vellet, subclamatum est: et quum is iterum sinu effuso bellum dare
dixisset, accipere se omnes resp onderu nt, e t , quibus accipe
re n t animis, iisdem se gesturos” *).
91 St.
Quel gran do g ià , che incontra il cielo eresse
L ' alta mole d' errar 7 fo rse ta l e r a ,
E in cotal atto il rim iro D abclle
A lz a r la fro n te , c m inacciar le stelle.
Tasso synes härmed anspela pà Nimrod, Chams sonson,
om hvilken i 1 Moseboks ÌQf Cap. 10 v. säges, a tt ”hans rikes
*) Liv. X X I . 18.
begynnelse var Babel.” Alt Nimrod personligen slàtt i spel
sen för Babyloniska tornbyggnaden ä r en gammal tradition,
som förekommer hos Josephus *)$ men med bestämda ord näm
ner ej Moses någonting derom.
9 6 St.
Ofta hafva redan dessa anm ärk ningar hänvisat på en
mer eller mindre påtaglig likhet mellan ställen hos Tasso och
Grekiska eller Romerska A u ctore r, och antalet af sådana stäl
len kund e, redan i de två första S ångerna af P oem et, ökas
Så e rin rar t. ex. uttryc
med ännu flera, som vi förbigått.
m ateria appo il la
ricca
della
io
preg
il
perde
ket i 93 St.
voro onekligen ganska bjert om Ovidii i andra boken afMeSådana remini
tamorphoserna : M ateriam superabat opus.
straxt skall
såsom
,
g
n
å
g
någon
bilder,
i
,
k
c
y
ttr
u
i
scenser
såsom
ingalunda
tid
Tassos
på
visas, i hela målningar, ansågos
såsom
några förkastliga lån och litterära stölder, utan tvärtom
prof på lärdom och beläsenhet, samt förtrolig bekanskap med
Antiken. Den mot Tassos person och poesi så hätska och stränga
Accademia della Crusca skulle ej eljest hafva underlåtit att
hård t ställa honom till ansvar för mångtaliga plagiater. Med
rätta y ttrar härom Bouterwek^ ” Hvad Tasso i sina Grekiska
och Latinska Auctorer, och i sin Petrarca, hade läst och tillegnat sig efter sitt sinne, det hade am algamerai sig med hans
Lika litet, som han
känsla och derigenom med hans poesi.
An
kunde förneka sig sjelf, kunde han förneka sin lecture.
talar ur honom H om erus, än Virgilius, än till och med L u
canus * * ) . ------------— Men andan i hans poesi ä r dock vida
höjd öfver den härm nings-anda, som lefver i främmande for
m e r, och u t o m dessa former ej har någon existens.” Efter
förutskickandet af dessa betraktelser, må till slut anm ärkas,
att 96 St.
E r a la notte a llo r , c K alto riposo etc.
ä r icke blott en reminiscens,
utan fastmer en efterbildning,
*) A n t. L i b . I . C a P . I V . 2 . 3.
**) B o u t e r w e k h a d e k u n n a t ti l l ä g g a : O
» i u s , och ii un u flera.
t
i d i u », 1, n e r c t i u » , I. i -
ja öfversättning at' Virgilii skildring af N a t t e n i iEn. IV.
522— 5 28:
N o x erat', et placidu m carpebant fessa soporem
C orpora p e r te rr a s , silveeque et saeva qu ierant
j^Equora: quum m edio volvuntur sidera la p su ,
Quum tacet omnis a g e r , pecudes, pietaeque volu cres,
Quaeque lacus late liq u id o s, quaeque aspera dumis
R u r a ten en t, somno positee sub nocte silenti
L enibant c u ra s, et corda oblita laborum .
9 7 St.
M a ne ’1 campo fe d e l, ne *1 F ranco duca
S i discioglie nel sonno, o p u r s’accheta, etc.
M i c h a u d sä
D etta instämmer med historiens vittnesbörd.
g e r : ” Pendant c e tte nuit mémorable, personne dans 1’armée
Chrétienne ne put se livrer au sommeil; jamais on n’ attendit
le jour avec plus d ’impatience.” — Historieskrifvarne förtälja,
a t t samma natt inträffade en månförmörkelse, som i hög grad
oroat den Christna h ä r e n , hälst m å n en , när han framträdde
u r det tjocka m ö r k r e t, varit omhöljd likasom af en blodig
Naivt tillägger Albertus Aquensis, att ”d e , som förslöja.
stodo sig på stjernornas gån g och rörelse, lugnade sina
k a m ra te r, i det de sade d e m , att en so Iförmörkelse hade
kunnat vara olycksbådande för de Christna, men att en m å n
förmörkelse tydligt förebådade de otrognas nederlag.”
ö f v e r s i g t af
Olika L ä sa rter
i den A ndra Sängens Italienska te x t.
St. I .
v. 6 . — P lu ton spaventa
St. 3.
v . 8 . ----- — a qli nem ici
St. 4.
v. 1. — ne vengo d el p erig lio
v. 2 .
ad a ita r te
St. 5.
v . 3 . D i q u e l l a ------V. 8 . C he v i portan o ------St. 6.
V.
1
V.
V.
4.
cerconne in ogni lato.
ó . i V’avvisa tosto il I l e , che a la n ovella
6 . V e r lui si m ostra —
V.
6 . d i ’ incerta fam a —
V.
V.
Ò. E 'I M ago —
6 . — ma non s’ oppone
8 .
de qli incanti sui.
V.
6 . Segu a che vuole —
V.
3 . E colpcvol ognun —
8 . F ia m m e, e ferro', abbrugiate ed uccidete.
effi(j ì e l ° r 9 qu in di r a p ita ,
St. 8.
V.
St. 9.
St. IO.
V.
St. l i .
St. 12.
V.
St. 14.
6 . ------- » suoi gran freg i.
St.
15.
v. 7 . T h tra mille custodie entro i più casti
v. 8 . V ergin ei alberghi il guardo a ltru i c e la sti
St. 10 .
—
medesma
itta
C
una
9
D
.
2
v.
v. 8 . ----------o non qradilo.
St. 18.
v. 5 . N o n so ben dir —
St. 21.
v . 3 . N a r r a (le disse)
St. 22.
v.
v.
2 . O fferse, e volse in se la colpa raccòrrò.
or dove e il vero ?
3.
St. 2 3.
v. ó . ------- replico colui
St. 24.
m irabil cosa
v. 4 .
ó . P erch e altnen —
v.
St. 25.
v. 2 .
q u el, che a gran torto e tolto.
St. 2 6.
v. 6 M a ben commosso —
St. 27.
v. 4 . T a l eh* ei venia de la sua donna in forse
v. 7 . E d i m i n i s t r i ------St. 2 8.
v. 7. S e ’l fece, il dica —
St. 2 9 .
v. i.. S equ ito p o s c i a -------St. 5 0 .
v. 3 . ------
o m isero dolente
St. 3 1 .
v. 7. M a tanto più s’ incita il R e quanV essi
v. 8 . Son più costanti in accusar se stessi.
St. 5 2 .
v. 7. S on’ ambo stretti a l palo stesso, e volto
v. 8 . E tergo a tergo; O fosse volto a v o lta i
St. 55.
v. 2 . E già le fiam m e fier mantice incita,
v. 3 . A llo r eh’ O lindo
St. 55.
v. 4 . ------- nella tua bocca sp iri
St. 57.
v. 4 . P a r che nel duro core —
St. 50.
v. 2 .
sin da V etate acerba
v. 7. A rm o d i s d e g n o ------St. 4 0.
v.
v.
v.
v.
4 . — ed alleatogli il corso
ò . Poscia o p e r via selva g g ia , o p e r alpestra
6 . ------- d i fier cinghiale, e d ’orso
7 .
e’n q u elle, e fr a le selve
St. 41.
v. ó . O r q u in c i ------v. 8 .
sospinse oltre il cavallo.
St. 4 2 .
v. 2 . ------- a rim irar da presso
St. 45.
v. 4 .
assai che ’l pianto
v. à . Sen za punto indugiare —
che canuto era da canto
St. 44.
v. 2 . B r e v e , m a appieno.
v.
6 . P e r quanto ponno i p reg h i —
v .--8 . --------- e coi m inistri parla.
St. 45.
v. 1. N on sia alcun d i vo i —
v.
4 .------- della tardan za
v. å . 1 sergenti u b b id ir, che mossi furo
v. 6 . D a quell* altera sua regia sem bianza
v. 8 .
che contra a lei venia. —
—
che incontro
s r . 48.
v. 3.
Cli
io im pieghi te —
S t. 50.
v. i. S o lo diro -----v. 4 . M o lta r a g io n ------v. 6 . F ii alle nostre leggi irriveren za
v. S . I d o li p ro p rii a v e r , ne men g li altrui.
non che g li altrui.
—
S t. 5 1 .
v. 1. D u n que tutto —
v.--2 . ------- ed esso il fece
St. 54.
t;. 8 . F ig li e i p a ren ti antichi ì e i do lci letti.
St. 55.
e d i svegliato ingegno
v. 2 .
lor duce O lindo, ed incontraro
e
f
i
v. 7. S
v. 8 . I F ranchi il di —
St. 56.
che breve stra d a
v. I .
v. 4 . S ’ a m atutino parte —
St. 58.
v. 2 . D e le bru ttu re —
St. 62.
v. 6 . Chiuso d* A lc id e suona —
St. 65.
v. à . N e s' appaga in n a rra rla anco a le volte
e — E s* appaga ------—
St. 6 7.
e preso innanzi
v. 5 .
v. 7. Den gioco d i fortuna —
St. 72.
v . 6 . P e r voi la vita esporre si p rep a ra
St. 75.
v. à .
le tue schiere molto
sceme
St. 74.
v. 2 . C he non ti possa il fe rro vincer m ai
qual tu lo fa i
v. 4 .
v. 7. V ib ra contra costei p u r Vasta —
S t. 7 'ii.
v. 4 .
più a to m i avanti
S t. 7 6 .
v. 5 . 0 non potram io poi —
S t. 7 8 .
V.
1. —
V.
2.
Con basso mormorio —
V.
V.
2.
8.
C i spronaro alV im presa —
Soavem ente (jli ammollisce —
V.
4.
V.
4 . N e V unirci —
anco rifiuti
St. 80.
St. 83.
St. 8G.
giacquer sepulti
St. 87.
St. 89.
V. 4 . V ia
piti d i prim a il dispettoso —
sia elezione —
V.
7. Tua
V.
6. Spiego il superbo —
V.
2.
St. 90.
St. 93.
V.
L 'e lsa , e'I pomo le [e* gem m ato, e d 5 oro 5
8.
il tuo don fia in uso posto.
V.
3 . I o a G erusalem —
V.
6. C h ’uopo o d i mia presenza —
V.
2.
St. 94.
V.
St. 97.
o ahncn s’accheta
8. S p u n ti, o de V om bre si risch ia ri il bruno
-— spu n ti, o si sch iari —
LA
GERU SALEM M E
CANTO
LIRERATA.
TERZO.
D ET
BEFRIADE
TRED JE
TREDJE
JERUSALEM.
SÄNGEN.
SÅ N GE N S
INN EH ÅLL.
S t . I . M o r g o n e n b r y t e r in.
L i f i d e C h r i s t n a s lä g e r . 2 — 4 .
G o t t f r i d s v i s h e t t y g l a r d eras v i n g a d e ifver. D e r a s f ö rt j u s n in g vid
a n b lic k e n a f J e r u s a l e m . 5 — 8 . D e r p å f ölja nd e s o r g och ruelse vid be
t r ä d a n d e t a f de helig a o r t e rn a . 9 — I I . U p p s tå n d e l s e in u ti s t a d e n ,
v id C h r i s t n a b ä r e n s an n alk an d e.
1 2 . A i a d i n , å t f ö l jd a f E r m i n i a ,
tager plats i ett vak tto rn . 1 3 — 16. C lorinda gör ett ta p p e r t u tf a ll,
oeh d r i f v e r t i l l b a k a en F r a n k i s k s t r ö f t r o p p . T a n k r e d s k y n d a r denna
till b i s t å n d . 1 7 — 2 0 . U p p e i t o r n e t g ö r E r m i n i a f ö r A i a d i n en s k il
d r i n g a f T a n k r e d i f ö r t ä c k t a o r d . 2 1 — 2 8 . E n v i g em ellan T a n k r e d
och C l o r i n d a . H a n k ly f v e r henne* hjclni o ch ig e n k ä n n e r henne. H a n
y p p a r sin k ä r l e k och b egär a f henn e d ö den. 2 9 — 3 2 . P a l e s ti n a r n e
vik a. E n C h r i s t e n k ä m p e m å l t a r ett h u g g m o t C l o r i n d a . T a n k r e d
fö rfö ljer sin egen t r o s f ö r v a n d t . C l o r i n d a d r a g e r sig f ö r s i g l i g t t i l l
b a k a . 3 3 — 3.1{, C l o r i n d a s t r o p p v änd er p l ö t s l i g t om . A r g a n t e m ed
sina k r i g a r e r u s a r n ed från sitt b a k h å l l . D e C h r i s t n a om rin g a s. S t r i d .
3 6 — 5 7 . T a n k r e d s k y n d a r till h j e l p ; äfven så D u d o s t r o p p . 3 8 — 4 0 .
U p p e i t o r n e t v isa r E r i n i n i a fö r A i a d i n åt s k il l i g a a f de C h r i s t n a k ä m
p a r n a . 4 1 — 4 4 . T e c k n i n g af s t r i d e n . 4 8 — 4 8 . A r g a n t d ö d a r D u d o .
S k r y t e r sed an v i l d t och t r o t t s i g t . 4 9 — 8 4 . R i n a l d o vill h ä m n a s D u
dos d ö d , men å t e r h å l l e s a f G o t t f r i d . D e C h r i s t n a vända om. 8 8 — 8 7 .
G o t t f r i d b eser J e r u s a l e m s läg e. 8 8 — 6 3 . S a m t a l u p p e i t o r n e t mel
l a n A i a d i n och E r m i n i a a n g å e n d e flera a f d e C h r i s t n a h j e l t a r n a .
6 4 — G6. G o t t f r i d s a n s t a l te r f ö r s i t t l ä g e r s b elas tan d e.
6 7 —73.
G o t t f r i d s tal vid D u d o s bår. D e n se d u a re s ä r o f u l l a l ikb eg än g els e.
7 4 — 7 6 . G o t t f r i d sä n d e r folk t i l l en n ä r b e l ä g e n s k o g , f ö r a t t h u g g a
v ir k e t ill k r ig siu a c h in e r .
C A N TO TERZO.
1.
G i à V aura m essaggiera erasi desta
A d an nu n ziar, che se ne vien V A u ro ra .
E lla intanto s’ a d o rn a , e V aurea testa
D i rose colte in P a ra d iso infiora$
Quando il cam po, c/t’ a ll’ arm e ornai s’ a p p resta ,
/ n voce m orm orava a lta , e son ora,
E preven ia le tro m b e ', e gueste poi
D ier piìi lie ti, e canori i segni suoi.
2.
/ / saggio C apitan con dolce morso
I desiderj lor g u id a , e seconda 5
C he più fa c il saria svolger il corso
P resso C a rid d i alla volu bil o n d a ,
O ta rd a r B o rea a llo r , che scuote il dorso
Deir A pen n in o, e t /e<jf«t m more a ffo n d a ,
G li o rd in a , gV incam m ina, e’n s«on g li regge
R a p id o s ì, ma rapido con legge.
3.
A l i ha ciascuno a l co re, ed a li a l p ie d e ,
N e del suo ratto an dar pero s’ accorge',
M a quando il S o l g li a rid i cam pi f e d e
C on raggi assai fe rv e n ti, e in alto sorge,
E cco a p p a rir G erusalem si v e d e ,
E cco additar G erusalem si scorge.
E cco da m ille voci unitamente
G erusalem m e salu tar si sente.
T R E D JE
SÅ N G E N .
1.
B e ' . v in d en , vaknad, fläglar öfver heden:
Aurora kommer. Han är hennes bud.
H on fo r st med rosor, plockade i E d en ,
Sitt g y ld n e hufvud smyckar och sin skrud;
Men lif och sorl det är i Ghristna led en ,
L ångt fò r r ’n trumpeterna ha höjt sitt lju d ,
O ch dessa se’n , mer smattrande och klara,
Ilvarandras tecken gällt och gladt besvara.
2.
Men G ottfrid varsam tyglar deras ifvcr
O ch lifvar den ändå i samma stund ;
T y lättare man snabba vågen drifver
T illbaka i Charybdis hvirfvel-rund,
O ch hämmar nordan, när han skeppen rifver
I hafvets djup och skakar bergens grund. —
H an stä ller upp d em , och fra m å t nu ljuder:
H an skyndar tåget, men han ordning bjuder.
3.
O ch vingadt h jerta, vingad fot ha a lla ,
O ch märka ej lik väl, hur fort de gä.
M en när som hetast solen s strålar falla
På brända fälten ur det höga b lå ,
D å ses Jeru salem , — och jubel sk a lla , —
D et s y n s , det syns! man pekar deruppå;
O ch tusen rö ster, sm ältande tillh o p a ,
J eru sa lem , Jerusalem nu ropa.
i 00
Così d i naviganti au dace stu o lo ,
C he m ova a ricercar estranio lid o ,
E in m ar dubbioso, e sotto ignoto polo
P r o v i V onde fa lla c i, e ’l vento in fido,
S* a l f a discopre il desiato su olo,
L o saluta da lunge in lieto g r id o m
,
E V uno all’ altro il mostra', e intanto oblia
E a n o ja , e ’l m al della passata via.
3.
A l gran p ia cer, che quella p rim a vista
D olcem ente spirò n ell’ a ltru i p e tto ,
A lta contrizion successe, m ista
D i timoroso e riveren te affetto.
Osano appena d ’ inn alzar la vista
t e r la C itta , d i C risto albergo eletto,
D o ve m o rì, dove sejjolto fu e ,
D o v e poi rivestì le m em bra sue.
6.
Som m essi accenti, e tacite p a r o lé ,
D o tti singulti, e flebili sospiri
D e lla gen te, eh’ in un s’ a lle g ra , edu ole,
F a n , che p er V aria un m orm orio s ’ a g g iri,
Q u al nelle folte selve u dir si suole,
S ’ a vvien , che tra le fro n d i il vento s p ir i,
O quale infra gli scogli, o presso a i lidi
S ibila il m ar percosso in rauchi stridi.
7.
J\udo ciascuno il pie calca il sentiero j
*
C he V esempio d e’ duci ogn altro muove.
S erico fre g io , o d ’ o r , p iu m a , o cimiero
S u p e rb o , d a l suo capo ognun rimuove',
E d insieme del cor V abito altero
D ep o n e, e calde e pie lagrim e piove.
P u r , quasi al pianto abbia la via rinchiusa,
Così parlan do ognun se stesso accusai
© Copyright 2024 Paperzz
