Ž E N A
List Bosanskohercegovačkog saveza žena u Švedskoj | Tidskrift utgiven av Bosnien och Hercegovinas Kvinnoriksförbund i Sverige
novembar 2009. – maj 2010. | 44-45
KVINNA
19
rösta
september
den 19 september är
det val till riksdag, kommunoch landstingsfullmäktige
www.val.se
2
List BH Saveza žena u Švedskoj
44-45 | žena · kvinna
Riječ urednice
Senada Bešić
Pred nama
novi zadaci!
Žena-Kvinna
P
oslije zastoja uzrokovanog prvenstveno tehničkim problemima
ponovo se u Vašim rukama nalazi novi broj novina bh Saveza žena u
Švedskoj – Žena.
Kao i do sada potrudili smo se da sadržaj novina bude aktuelan i inspirativan.
Težina je stavljena na projekat Trafficking, sa kojim je većina naših udruženja
na neki način radila. Najveću zaslugu za
ovaj projekat ima naravno predsjednica
našeg saveza, gospođa Emina Ćejvan,
kojoj se možete malo više približiti na
našim stranicama.
Žena je kao i uvijek tema našega lista.
Majka, umjetnica, predavač, istraživač;
jednostavno osoba sa mnogo uloga i
zadataka. Ponekad srećemo neke osobe,
možda se i družimo sa njima, a da ne
znamo kakve ih sudbine prate. Jedna od
takvih osoba je Sebiha Crnić, osnivač
udruženja Svjetlost. U Sebihi se može
prepoznati snaga žena iz bih.
Zlatarka Nermina Begović zaslužuje
isto pažnju zbog svoga drukčijeg pristupa jednom zanatu kojim su dominirali
muškarci i želje da se na Baščaršiji vidi
malo drugačiji nakit od onoga na koji
smo navikli.
ISSN: 1650-5204
Broj/Nummer 44-45
Godina/Årgång 11
Novembar-Studeni 2009./
Maj-Svibanj 2010.
List BH Saveza žena u Švedskoj
Prvi bosanskohercegovački ženski list
izvan Bosne i Hercegovine.
Prvi broj: april 1999.
Neki dan upustih se u razgovor sa
jednim muškarcem i rekoh mu koliko je
važno da glasamo na izborima u bih. Ma
baš me briga, reče on, svi su političari
isti. Narod bih zaslužio je promjene.
Mi možda ne možemo puno uticati, ali
svaki naš glas na izborima otvara vrata
demokratije i nekog boljeg života. Savjest
nam to zahtjeva, ako ne zbog živih
onda zbog onih mrtvih, nestalih u ratu.
Zbog 15 godina Srebrenice. Ovaj put
ne može niko zanemariti svoj značaj za
budućnost bih.
Isto tako je važno izići na izbore u
Švedskoj.
Ja znam, ako iko, žene će to odraditi.
Vaša Senada c
Tidskrift utgiven av
Bosnien och Hercegovinas
Kvinnoriksförbund i Sverige
Den första bosniska kvinnotidskriften
utanför Bosnien och Hercegovina.
Första numret: april 1999
Izdavački savjet/Utgivningsråd:
Emina Ćejvan (predsjednica)
Senada Bešić (potpredsjednica)
Fikret Babović
Amira Crnić
Sebiha Crnić
Hiba Čelik
Senadeta Fazlić
Ramiza Karamehmedović
Vahida Mehinović
Asima Pašalić
Jasminka Jasna Perić
Lejla Sijerčić
Nermina Sijerčić
Halisa Šaškin
Haris Tucaković
Mirsada Zahirović
Glavna i odgovorna urednica/Chefredaktör:
Senada Bešić
[email protected]
Grafički urednik/Grafisk redaktör:
Haris Tucaković
[email protected]
Lektor za švedski/Korrekturläsare:
Lennart Karlsson
Adresa/Adress:
Bosnien och Hercegovinas
Kvinnoriksförbund i Sverige
Box 353, 541 28 Skövde, Sweden
Tfn: +46 500 48 14 86
Fax: +46 500 41 42 01
E-post: [email protected]
Internet: www.bihsavezzena.com
Org. nr: 866601-5824
Postgiro: 1269573-0
Tiraž/Upplaga: 1 000
Štampa/Tryck:
Vadsbo-Tryck AB, Mariestad
+46 501 101 97
Printed in Sweden
kvinna · žena | 44-45
List BH Saveza žena u Švedskoj
Naslovna strana/Framsida:
Goran Mulahusić: End Human Trafficking, 2010.
3
Najznačajnije
animirati omladinu
I
ntervju med Emina Ćejvan som för andra gången
valdes till ordföranden i Bosnien och Hercegovinas
Kvinnoriksförbund i Sverige.
Emina Ćejvan anser som det viktigaste för den kommande perioden – nya projekt, inspirera ungdomar,
förstärka samarbete med svenska och andra organisationer.
Född: 1954 i Žepče, Bosnien och Hercegovina
Innan kriget: bodde i Bosanska Gradiška
Hemort: Karlskrona
Utbildning: civilekonom
Arbete: Karlskrona Kommun
Razgovarala: Senada Bešić
Familj: gift med Sead, två underbara barn, dottern
Vernesa i sonen Haris
Fritid: har ingen
Bok: Dalai Lama: ”Lycka! : en handbok i konsten att
leva”
BH Savez žena je etablirana organizacija koja svojim djelovanjem ne može promijeniti čitav svijet, ali može uticati
na određena kretanja u društvu, i u Švedskoj i u Bosni.
N
a Skupštini bh Saveza žena u Švedskoj, održanoj
20. marta u Skövdeu, za predsjednicu ovoga saveza ponovno je izabrana Emina Ćejvan. Tokom
svog prvog mandata Emina Ćejvan je ostavila veliki
doprinos savezu, tako da su ciljevi u drugom mandatu
vjerovatno podignuti na veći nivo.
Ovom prilikom želimo našim čitaocima malo pobliže predstaviti Eminu. Iza vedrog osmjeha, prijatnih
riječi i podrške svim članovima i udruženjima u savezu
krije se upornost i volja da savez ostvari uspješan rad u
svakom pogledu.
senada: Možete li čitaocima Žene nešto više reći o Vašem životu prije dolaska u Švedsku?
emina: Moj život prije dolaska u Švedsku može se,
kao i većina života majki Bosanki, opisati ovako:
Familijarni život u kojem su mala djeca činila najljepši i najvrjedniji dio života sa poslom koji je zahtijevao
angažman, vrijeme i priliku za dokazivanje, karijeru.
Druženje sa prijateljima i odlasci na odmor na more.
Sve se stizalo i bilo lijepo…
Riječ umor nije postojala u rječniku! Posao u Kreditnoj banci, služba plasmana, sam po sebi davao je
priliku za kreativnost, napredak i zadovoljstvo. Sve
do časa kad sam smijenjena s rukovodećeg mjesta s
objašnjenjem: ”nacionalna nivelacija kadrova”.
I tu je počela naša bosanska tragedija, u mom slučaju
i moje familije ”u malom”.
senada: Kako je teklo ”snalaženje” u švedskom
društvu i šta je na Vas ostavilo najveći utisak u novoj
sredini?
emina: Baš to snalaženje nije bilo lako. Sjećam se da
sam u početku od svega najviše nastojala da naučim
švedski toliko da možemo mi sami govoriti o sebi, ne
da nas drugi opisuju, to je bila pokretačka snaga. Posao
4
Film: Pretty woman (Julia Roberts och Richard Geer)
Favoritmat: Sogan dolma (färsfylld lök med ajvar och
crème fraîche) och en massa andra rätter
Hobby: att läsa för sin själ och promenera
u struci ili, ne daj bože sličan onom u mojoj Bosni,
mogla sam samo da sanjam.
Ali upornost se uvijek isplati pa i moja neopisiva želja da radim kao ekonomist se ostvarila. Ne toliko zbog
sebe, koliko da pokažem djeci da se isplati truditi, učiti
i da je to pravi put i za njih. U Švedskoj me se dojmilo
da smo primljeni sa puno razumijevanja iako zemlja
nije ratovala 200 godina!
senada: Od kada ste član saveza i koji su bili razlozi da pristupite savezu?
emina: Naše udruženje Respekt je član saveza od
osnivanja našeg udruženja prije tačno 5 godina.
Razlozi su vrlo jednostavni: želja da se povezujemo
sa ljudima s kojima se najbolje razumijemo, gradimo
jednu snagu koja će sve više postajati faktor u društvu
u kojem živimo.
senada: Šta Vam je bilo najvažnije uraditi tokom
prvog mandata?
emina: Najvažnije mi je bilo pokrenuti aktivnosti i
entuzijazmirati članove da se treba i može raditi više
u ovakvoj organizaciji i u Švedskoj, a i u Bosni. Imala
sam i prije malo iskustva kroz projekte pa sam u tom
smislu taj način rada još više intenzivirala.
senada: Koji su planovi za ovaj mandat?
emina: Savez je jedna zrela i ugledna organizacija
koja sada ne može ni nazad niti da stoji u mjestu.
Jedna ovako etablirana organizacija s pravom se može nositi sa svim aktuelnim problemima, kako lokalno
tako i globalno (u svijetu).
Od nas se to i očekuje. Obzirom na ta očekivanja,
a i mogućnosti, u savezu kad je u pitanju dostignuti
nivo razvoja, svijesti i potencijala ciljevi su jasni:
novi projekti, otvaranje prema švedskim i bosanskim
organizacijama, zajednički rad sa istim i sa drugim
organizacijama.
List BH Saveza žena u Švedskoj
44-45 | žena · kvinna
Lejla Sijerčić (predsjednica odbora za omladinu), Emina Ćejvan i Sadmir Pirić (”Mladost” Lidköping)
Profil našeg saveza je žena, a žena je, nažalost još
uvijek, kako u naprednom zapadnom svijetu, tako i
u našoj zemlji, još uvijek zapostavljena i nedovoljno
zastupljena na položajima na kojima zaslužuje da bude.
Žena je, nažalost, zastupljena i kao objekt trgovine
ljudima, upotrebljava se u razne svrhe itd.
Emancipacija, edukacija žene Bosanke, ali i žene
globalno, je jedan od najvažnijih ciljeva saveza.
senada: Kako usklađujete porodične obaveze sa
vremenom i radom koji odvajate za savez?
emina: Kad volite ono što radite onda i ne razmišljate puno o vremenu. Osjećaj društvene odgovornosti i želja da kao pojedinac doprinesem pozitivnim
društvenim kretanjima.
I što bi Nermin rekao, nema većeg zadovoljstva
nego kad se vratim sa naših susreta pa mi nešto fino,
sav sam ispunjen pozitivnim osjećajem i to me drži
danima…
senada: Kako vidite savez danas, nakon jedanaest
godina od formiranja, i kako vidite budućnost saveza u
švedskom društvu?
emina: Savez je od svog postojanja prolazio kroz
razne faze pa tako sada, kao što sam već rekla, je jedna
etablirana organizacija koja svojim djelovanjem ne može promijeniti čitav svijet, ali može uticati na određena
kretanja u društvu, i u Švedskoj i u Bosni.
U Švedskoj vidim savez više ravnopravnim sa drugim organizacijama i mogućnost zajedničkih projekata
na višem nivou.
senada: Kakva je uloga bosanskohercegovačke žene
u švedskom društvu?
emina: Naše porijeklo utiče na sve što mi žene
Bosanke radimo u švedskom društvu. Tako ja, kao i
mnoge druge žene, kada govorim na nekoj konferenciji,
crkvi, stojim za štandom za hranu, pišem u novinama,
kvinna · žena | 44-45
U ovoj godini smo počeli sa nekim promjenama od kojih
najznačajnijom smatram aktiviranje Odbora za omladinu. Jedan značajan izazov za nas i potreba da mladima
stvaramo prostor za aktivnosti i za vlastiti razvoj.
član sam različitih švedskih organizacija itd., sve
to radim ne kao Emina, nego prvenstveno kao žena
Bosanka.
Mi jesmo i treba da budemo dostojni ambasadori
svoje zemlje ovdje u Švedskoj.
senada: Kako gledate na položaj dijaspore prema
bih i odnos bih prema dijaspori?
emina: To je jedan proces sa kojim ne možemo biti
posebno zadovoljni. Moguće da smo malo i sami doprinijeli odnosu koji imamo a koji nismo baš zaslužili.
Mi smo svi bih i tu riječ dijaspora nekako ne volim…
senada: Šta biste željeli poručiti našim čitaocima i
članovima bh Saveza žena u Švedskoj?
emina: Velika je čast i odgovornost biti predsjednik
saveza i ja tu ulogu sa velikim ponosom doživljavam.
Ja imam viziju i planove, ali ništa ne bih mogla sama
uraditi da nije zdrave, pozitivne energije među našim
članovima, ponajviše ženama, ali i muškarcima.
U ovoj godini smo počeli sa nekim promjenama od
kojih najznačajnijom smatram aktiviranje Odbora za
omladinu. Jedan značajan izazov za nas i potreba da
mladima stvaramo prostor za aktivnosti i za vlastiti
razvoj. c
List BH Saveza žena u Švedskoj
5
Godišnja skupština
BH Saveza žena u Švedskoj
15.
izborna Godišnja skupština bh Saveza žena
u Švedskoj održana je 20. marta 2010. godine na Univerzitetu u Skövdeu. Pozdravne
riječi prisutnima, oko 100 delegata i gostiju, uputili su
Darko Zelenika, ambasador bih u Kraljevini Švedskoj,
Nadira Kilim ispred Trezvenjačkog obrazovnog saveza
nbv, i predstavnici organizacija i saveza građana Bosne
i Hercegovine u Švedskoj.
Emina Ćejvan – predsjednica, a Senada Bešić – potpredsjednica BH Saveza žena u Švedskoj. Vahida Mehinović
– predsjednica, a Halisa Šaškin – potpredsjednica Skupštine. Skupština imenovala dio novih koordinatora, a za
narednu izbornu Skupštinu planira se izmjena Statuta
prema kojoj bi i koordinatori regija mogli biti imenovani
samo na dva mandata po dvije godine.
a osnovu dostavljenih prijedloga za izbore u bh
Savezu žena, od udruženja i sekcija ovog saveza,
Izborna komisija je predložila, što je Skupština jednoglasno usvojila, da se produži mandat predsjednici
Emini Ćejvan, a da Senada Bešić bude potpredsjednica
bh Saveza žena u Švedskoj.
Za predsjednicu Skupštine izabrana je Vahida Mehinović, umjesto dr Dženane Zorlak, a Halisi Šaškin je
produžen mandat potpredsjednice Skupštine.
Skupština je imenovala dio novih koordinatora,
a za narednu izbornu Skupštinu planira se izmjena
Statuta prema kojoj bi i koordinatori regija mogli biti
imenovani samo na dva mandata po dvije godine.
U konstruktivnom dijalogu i prijatnoj atmosferi su
usvojene sve predviđene tačke dnevnog reda, a potom
je Emina Ćejvan predstavila projekt Trafficking –
Trgovina ljudima.
Delegatima se obratio i novoizabrani predsjednik
Saveza bh. udruženja u Švedskoj, Fikret Kadić, koji
je na zajedničkom sastanku saveza i organizacija bh.
građana u Kraljevini Švedskoj, 14. februara 2010.
u Göteborgu, imenovan vođom projekta Izborni
budilnik. Kadić je informisao o tom projektu i Izborima u bih koji će se održati 3. oktobra 2010. godine.
6
vid Bosnien-Hercegovinas Kvinnoriksförbunds årsmöte (Skövde, den 20 mars 2010) och konstituerande
styrelsemöte (Örebro, den 17 april 2010):
Årsmötets ordförande och vice ordförande (valdes
av Årsmötet 2010):
• Vahida Mehinović (”Tillsammans” Lidköping)
• Halisa Šaškin (Norrköping)
Kvinnoriksförbundets ordförande och vice ordförande (valdes av Årsmötet 2010):
• Emina Ćejvan, ordförande (”Respekt” Karlskrona)
• Senada Bešić, vice (”Kvinna 99” Värnamo)
Piše: Muharem Sitnica Sića
N
Val och utnämningar 2010
Revisionskommittén (valdes av Årsmötet 2010):
• Enisa Osmanković (”Tidaholms liljor” Tidaholm)
• Branka Behlulović (”Ljiljan” Oskarshamn)
•Ismeta Šeremet (”Kvinna 99” Värnamo)
Valberedning (valdes av Årsmötet 2010):
• Selma Borovac (”Kvinna 2000” Helsingborg)
• Fikret Babović (”Tidaholms liljor” Tidaholm)
•Izeta Burazerović (”Ljiljan” Växjö)
Regionala samordnare (utnämnda av Årsmötet 2010):
Region Öst:
• Jasna Perić, samordnare (”Bosna” Kalmar)
• Dinka Salagić, vice (”Linköping 2000” Linköping)
Region Väst:
• Hiba Čelik, samordnare (”Femina” Borås)
• Fatima Kovačić, vice (”Fatima Gunić” Göteborg)
Region Norr:
• Senadeta Fazlić, samordnare (”BKC” Örebro)
• Belma Kljajić, vice (”BKC” Örebro)
Region Syd:
• Nermina Sijerčić, samordnare (”Biser” Kristianstad)
• Edina Tuzlić, vice (”Sedef” Malmö)
Region Center:
• Amira Crnić, samordnare (”Ljuset” Skövde)
• Belma Hafizović, vice (”Tidaholms liljor” Tidaholm)
Bosniska distriktet Skaraborg:
• Asima Pašalić, samordnare (”Behar” Skövde)
• Jusuf Ćorić, vice (”Behar” Skövde)
Kommittéernas ordförande (valdes av styrelsen):
Kulturkommittén:
• Mirsada Zahirović, ordförande (”Tillsammans”
Lidköping)
• Nermin Halilović, vice (”Femina” Borås)
Kommittén för demokrati, integration och mångfald:
• Fikret Babović, ordförande (”Tidaholms liljor” Tidaholm)
Kommittén för humanitär hjälp:
• Ramiza Karamehmedović, ordförande (”Sedef”
Malmö)
Ungdomskommittén:
• Lejla Sijerčić, ordförande (”Bosnien-Hercegovina”
Kristianstad)
Sekretariat (anställda):
• Haris Tucaković, sekreterare
• Sebiha Crnić, kassör-bokförare
• Jasna Perić, samordnare för verksamheten i förb.
• Azra Muranović, projektledare ”Trafficking”
(1 januari – 30 juni 2010)
List BH Saveza žena u Švedskoj
44-45 | žena · kvinna
Skövde, Högskolan, 20. marta 2010.
Nakon uspješno provedenog projekta Kvinnors makt,
Uprava za omladinska pitanja (Ungdomsstyrelsen) je
odobrila bh Savezu žena još dva projekta, Trafficking i
E-demokratija.
Prvi dio projekta E-demokratija čini tehnička priprema interaktivne internet stranice bh Saveza žena,
a nakon godišnjih odmora slijedi obuka kontakt osoba
i konkretna primjena. Ovaj zadatak povjeren je Harisu
Tucakoviću, sekretaru bh Saveza žena Švedskoj.
Završena je još jedna uspješna Skupština bh Saveza
žena u Švedskoj, a udruženje Behar Skövde, u svojstvu
domaćina, besprijekorno je obavilo svoju zadaću.
Druženje je nastavljeno uz muziku i pjesmu Mome
Radića i Predraga Leskića i sigurno je da će svim prisutnim ovaj dan ostati u dugom sjećanju, u nagovještaju
nadolazećeg proljeća i novim susretima.
u pripremi je jedna veća konferencija početkom juna u
Göteborgu. bh Savez žena, u tom cilju, planira učešće
više predavača, eksperata u ovoj oblasti.
Izdvajam dio informacija o traffickingu.
Državni sekretarijat sad o trgovini ljudima je u
svom izvještaju za 2008. godinu stavio bih u drugu
kategoriju kao znak da bih nije u potpunosti ispoštovala minimalne standarde suzbijanja trgovine ljudima.
Internacionalna organizacija za migracije iom (International Organization for Migration) procjenjuje da je
od pola miliona ljudi, koji na mnoge načine dođu svake
godine u Evropu, dvije trećine iz istočnih zemalja, a
spominju se Rumunija, Moldavija, Bugarska i Rusija,
gdje su zabilježeni slučajevi kidnapovanja ili ”pozajmljivanja” djevojaka od roditelja za par stotina dolara za
rad u evropskim zemljama.
Trafficking – Trgovina ljudima
T
rafficking je tema o kojoj se raspravlja i donose
konkretne mjere svugdje u svijetu i nezaobilazan
je faktor svih vlada i političara u borbi protiv trgovine
ljudima i kršenja ljudskih prava.
bh Savez žena je krajem prošle godine donio odluke
o konkretnim aktivnostima po projektima, a Azra
Muranović je izabrana za vođu projekta Trafficking.
Ova mlada i veoma skromna djevojka rođena je u Prijedoru, u Švedsku je došla 1992. godine. Studirala je
na engleskom jeziku Međunarodne migracije i etničke
relacije (International Migration and Ethnic Relations)
na fakultetu u Malmöu i uspješno završila početkom
ove godine. Potom je nastavila studije Mira i Razvoja
(Peace and Development Studies) u Växjöu.
Ova tema izazvala je budnu pažnju prisutnih, a
tokom predavanja Emine Ćejvan saznali smo puno
važnih informacija, postavljena su mnoga pitanja i
prijedlozi, i sigurno je da će bh Savez žena provesti sve
planirane aktivnosti po tom projektu. U udruženjima
su planirane sedmice kampanje protiv traffickinga, a
kvinna · žena | 44-45
Visoki standardi suzbijanja trgovine ljudima su i jedan od
preduslova približavanja i ulaska BiH u EU, i neophodno
ih je podići na viši nivo.
Podsjetimo se da je Evropski sud za ljudska prava
(echr) 7. januara 2010. u presudi za trgovinu ljudima,
prvoj takve vrste, proglasio Kipar i Rusiju krivima po
više tačaka optužnice u slučaju Oksane Rantsev. Nažalost, pravda stiže sporo i za mnoge žrtve prekasno.
O traffickingu bit će još govora, posebno na planiranoj konferenciji u Göteborgu, a delegati koji su prisustvovali 15. Godišnjoj skupštini bh Saveza žena, pored
izrečenog, ponijeli su i odštampane brošure za svoja
udruženja i sekcije, koje je pripremila Azra Muranović
pod nazivom Modern Slaveri. c
List BH Saveza žena u Švedskoj
7
Nya
ansikten
2010
i Kvinnoriksförbundets styrelse
Nova lica u Glavnom odboru
i komisijama BH Saveza žena
8
Branka Behlulović
”Ljiljan” Oskarshamn
Nadzorna komisija/
Revisionskommittén
Senada Bešić
”Žena/Kvinna 99” Värnamo
vice ordförande/
potpredsjednica
Amira Crnić
”Svjetlost/Ljuset” Skövde
koord. regije Centar/
samordnare för region Center
Hiba Čelik
”Femina” Borås
koord. regije Zapad/
samordnare för region Väst
Nermin Halilović
”Femina” Borås
potpredsj. Odbora za kulturu/
Kulturkommitténs vice ordf.
Belma Kljajić
”BKC” Örebro
zamj. koord. regije Sjever/
vice samordn. för region Norr
Azra Muranović
”Žena/Kvinna 99” Värnamo
vođa projekta ”Trafficking”/
projektledare för ”Trafficking”
Dinka Salagić
”Linköping 2000” Linköping
zamj. koord. regije Istok/
vice samordn. för region Öst
Lejla Sijerčić
”Bosnien-Herc.” Kristianstad
predsj. Odbora za omladinu/
Ungdomskommitténs ordf.
Nermina Sijerčić
”Biser” Kristianstad
koord. regije Jug/
samordnare för region Syd
Edina Tuzlić
”Sedef” Malmö
zamj. koord. regije Jug/
vice samordn. för region Syd
List BH Saveza žena u Švedskoj
44-45 | žena · kvinna
Iz udruženja
Borås, 2009-11-14 | Regionalni susret
Zapad | Domaćin: ”Femina” Borås |
U programu: nastavnice sfi-a Anki
Linsemark i Annika Beckung; izložba
grafika Damira Nikšića i radova Jasmine Badnjević, Senke Ramić i Inge
Muftić; video prezentacija Jasmine
Badnjević; Nermin Halilović – recitacije, skečevi i workshop o narodnim
igrama; Alisa Špica – ručni nakit;
Alfred Shtitarica – klavir; voditeljica
programa: Zlata Sarhatlić
Nermin Halilović – workshop o narodnim igrama
Skövde, 2009-12-05 | Regionalni
susret Centar | Seminar ”Žene
protiv nasilja/Kvinnor mot våld” |
Domaćin: centar za žene ”Ljuset/
Svjetlost” Skövde | U programu:
Carina Ohlsson (predsjednica
Švedskog saveza kriznih centara
za žene), Emina Ćejvan, Sebiha
Crnić, Izeta Burazerović, Amira
Crnić i Birgitta Forsgård; voditeljica programa: Halisa Šaškin
kvinna · žena | 44-45
Anki Linsemark
List BH Saveza žena u Švedskoj
Annika Beckung
9
Skövde, 2009-11-13 | Susret žena Skaraborga
| Domaćin: ”Behar” Skövde | Voditeljica programa: Asima Pašalić
Nyköping, 2009-11-28 | Zajednički sastanak saveza i organizacija građana
bih u Kraljevini Švedskoj | Iste večeri
održana je Centralna proslava 25.
novembra – Dana državnosti Bosne
i Hercegovine | Organizator: Savez
Banjalučana u Švedskoj u saradnji sa
ostalim organizacijama bh. građana u
Švedskoj
Foto: Goran Mulahusić
Linköping, 2010-01-23 | Obilježavanje 10-godišnjice udruženja
”Linköping 2000” | U programu: veleposlanik bih gosp. Darko
Zelenika, Emina Ćejvan, Eija Tuutijärvi (Studiefrämjandet),
Ing-Mari Blomberg (Internationella vänskapsföreningen) i
Nadir Garčević (gitara); voditeljica programa: Dinka Salagić
Haris Tucaković, Belma Hafizović, Elma Jakupović, Sadeta Murić & Irma Kilim
Darko Zelenika & Emina Ćejvan
Eija Tuutijärvi
10
Ing-Mari Blomberg
List BH Saveza žena u Švedskoj
44-45 | žena · kvinna
Meho Baraković & Midhat Ajanović
Göteborg, 2010-04-10 | Promocija 6. romana Midhata Ajanovića
– ”Salijevanje strave” | Organizatori: ”Broarna-Mostovi” & ”Galleri Cosmopolitan” | Promotor: Meho Baraković
Hajrudin Čaušević, Nizama
Granov Čaušević & Meho Baraković
Göteborg, 2010-04-23 | Promocija 4. romana Nizame Granov
Čaušević – ”Utjeha” | Organizatori: ”Broarna-Mostovi” & Hjällbo
biblioteka | Promotori: Hajrudin Čaušević i Meho Baraković
Skövde, 2010-03-20 | 15. izborna
Godišnja skupština bh Saveza žena
u Švedskoj i predavanja ”Trafficking/
Trgovina ljudima” (Emina Ćejvan)
i ”Izborni budilnik” (Fikret Kadić) |
Domaćin: ”Behar” Skövde
Örebro, 2010-04-17 | Konstitutivna
sjednica Glavnog odbora bh Saveza
žena u Švedskoj | Domaćin: bkc
Örebro
kvinna · žena | 44-45
List BH Saveza žena u Švedskoj
11
Lidköping, 2010-05-15 | Regionalni susret Centar s temom ”Trafficking/Trgovina
ljudima” | Domaćin: ”Zajedno/Tillsammans” Lidköping | Program ”Trafficking”: Carina
Ohlsson (predsjednica Švedskog saveza kriznih centara za žene), Azra Muranović
(vođa projekta ”Trafficking”), Sebiha Crnić (predsjednica Centra za žene ”Svjetlost”
Skövde) | Kulturni program: Omladinska plesna grupa ”Mladost”
Lidköping, Hor ”Zajedno” Lidköping,
Suad Mehinović (pjesma) | Prezentacija: ”Mary Kay” njega kože lica i
kozmetika | Voditeljica programa:
Selma Bešović
Carina Ohlsson
Selma Bešović
Azra Muranović
Hor ”Zajedno/Tillsammans” Lidköping
Omladinska plesna grupa ”Mladost” Lidköping
12
List BH Saveza žena u Švedskoj
44-45 | žena · kvinna
Elke Schröder
Teatarska predstava ”Trafficking” (”Pärla” Arlöv)
Enisa Grozdanić & Senada Bešić
Edina Tuzlić & Ramiza Karamehmedović
Hor ”Biser” Kristianstad
Malmö, 2010-05-22 | Regionalni susret Jug
s temom ”Trafficking/Trgovina ljudima” |
Domaćin: ”Sedef” Malmö | ”Trafficking”: Elke
Schröder (Malmöpolisen) i Azra Muranović
| Teatarska grupa ”Pärla” Arlöv | Hor ”Biser”
Kristianstad | Izložbe slika i radova: Enisa
Grozdanić, Sada Ožegović i Dijana Muratoski
| Voditeljice programa: Edina Tuzlić i Ramiza
Karamehmedović | Foto: Jasna Perić i Ramiza Karamehmedović
kvinna · žena | 44-45
List BH Saveza žena u Švedskoj
13
Växjö, 2010-05-19 | Predavanje ”Trafficking/Trgovina ljudima” | Domaćin: ”Ljiljan”
Växjö | Predavač: Azra Muranović, vođa
projekta ”Trafficking” | Voditeljica programa: Izeta Burazerović
Foto: Muharem Numanspahić
Foto: Nadira Kilim
Värnamo, 2010-05-10 | Predavanje
”Trafficking/Trgovina ljudima” | Domaćin:
”Žena/Kvinna 99” Värnamo | Predavači:
Eva Strålman, predsjednica Värnamo
Kvinnojour (Krizni centar za žene) i Azra
Muranović, vođa projekta ”Trafficking” |
Voditeljica programa: Ismeta Šeremet
Izeta Burazerović, Azra Muranović & Vera Pavlović
Foto: Elvedin Durović
Eva Strålman
Helsingborg, 2010-05-16 | Učenici osnovnih škola iz Donjeg
Vakufa u posjeti Švedskoj | Organizator: kk ”Bosna Landskrona – Basket” | Za organizatora: Ferid Lukačević, Nail
Varjača, Alma Kapo, Lejla Arnautović, Naida Sinanović… |
Za ”bih-s-04” Helsingborg: Jasmin Kuruzović, Suljo Redžanović, Suad Kozarac, Senad
Arnautović, Elvedin Durović…
Skövde, 2010-05-22 | 18. tradicionalni majski fudbalski turnir udruženja ”Behar” Skövde | Organizator:
udruženje ”Behar” Skövde u saradnji s bh. distriktom
Skaraborg
Juniori ”Behar” Skövde – ”Bosna” Töreboda 7:2
14
List BH Saveza žena u Švedskoj
44-45 | žena · kvinna
A kako je sve to počelo…
5 godina Respekta
Piše: Emina Ćejvan
Učešće u švedskom društvu je takođe jedna od značajnih aktivnosti u našem petogodišnjem radu: učešće
omladinki u programima, prezentiranje udruženja
Respekt na raznim manifestacijama u Karlskroni itd.
Udruženje Respekt, s pravom se može reći, poznato je
ime na lokalnom planu.
I završiću riječima Ajle Kapić iz njenog filma: ”Hvala
udruženju Respekt za ovih 5 godina.” c
P
a, kao i većina udruženja, tako smo i mi u Karlskroni osjetili potrebu da se družimo, sastajemo,
putujemo, tako da je ideja o osnivanju udruženja
prihvaćena vrlo pozitivno. Smatrali smo da je dobro da se priključimo bh Savezu žena, jer nam po
prirodi aktivnosti i ugledu, baš odgovara. I tako je
to krenulo, djeca sa plesom, folklorom i modernim
plesom, a mi žene sa drugim aktivnostima. Susreti sa
dugim udruženjima imali su i imaju veliki značaj za
naše članove. Prilika da se ljudi upoznaju i povezuju,
a ujedno i vide zemlju u kojoj živimo, doprinijela je
motivaciji za budući rad na lokalnom nivou.
kvinna · žena | 44-45
List BH Saveza žena u Švedskoj
Respekt Karlskrona 5 år
10.
aprila proslavili smo u udruženju Respekt
– 5 godina postojanja! Svečanost je uvećala
grupa mladih Respekt i plesna grupa najmlađih, budućih zvijezda. Šta reći nego samo to da nas
mlade djevojke svaki puta oduševe plesom i profesionalnošću, a najmlađe najavljuju bogat repertoar u budućnosti! Sve čestitke učesnicima, a specijalno mladim
koreografkinjama!
Manifestacija ovakvog tipa ne bi mogla proći bez naših obaveznih i dragih gostiju, Aide i Edina Jarana, koji
su nas po ko zna koji puta oduševili svojim umijećem
sviranja na klasičnoj gitari.
Imali smo priliku gledati film, retrospektivu događaja u toku ovih pet godina, urađen od strane naše
omladinke Ajle Kapić. Bile su i neizbježne recitacije,
naravno, opet u izvedbi naše omladine.
Poslije svečanog programa slijedila je muzika za zabavu i druženje za koju su se pobrinuli izvrsni Haris i
Sejo iz Växja.
15
S pjesmom u srcu
Piše: Muharem Sitnica Sića
G
ornji Kamengrad pokraj Sanskog Mosta, tu u
nekom drugom vremenu kada se kahvom počinjalo, u baščama, po kućama i uvijek zajedno.
Komšije, hajte, gotova je! – povikao bi neko i eto prvih
jutarnjih eglenisanja, počinje novi dan i tako svaki dan,
rođaci, komšije, prijatelji, svi k’o jedna familija.
Tako se živjelo, radovalo i tugovalo, pjevalo i sviralo,
i uvijek zajedno. Tako se rađalo, odrastalo, momkovalo, zaljubljivalo, ženilo, udavalo, djecu izrađalo, u
harmoniji i slozi, u tradiciji i običajima idiličnog kraja
u bosanskim vrletima.
I kako to već biva, sreli su se i zavoljeli Sabina i Fadil
i počelo je kao u pjesmi – dok ne dođoše neka mračna i
neshvatljivo teška vremena.
Fadil sa dvogodišnjim sinom i trudnom suprugom
Sabinom, otrgnuti od rodne grude, dođoše 1993. u
Švedsku, u komunu Söderhamn. Iste godine, u Uppsali,
rodio se drugi sin Anes. Nije im bilo nimalo lako na
novom početku sa dvoje male djece, ali čvrsta odluka
da njima obezbijede budućnost dostojnu čovjeka,
davala im je snage da idu dalje.
A jednog lijepog dana, 1997., rodila se Aida. Dvije godine kasnije, familija Burnić preseljava u Färjestaden
na ostrvu Öland, gdje i sada žive. U međuvremenu sin
Selmin završava gimnaziju, upisuje fakultet i odlučuje
da prvo ide u vojsku. Anes pohađa prvu godinu gimnazije, a Aida ide u šesti razred osnovne škole.
A Aida, e to je posebna priča koju nam ova vitka i
lijepa djevojčica želi sama ispričati.
Ž
ivim u Färjestadenu na Ölandu i idem u šesti razred. Moji najbolji drugari u školi su Sara, Alva,
Julia, Emelie, Herman i Simon. Idem i u mekteb, a tu
16
Aida Burnić
su i moje drugarice Naila, Džemila, Delila, Sedina,
Emina i Medina. Pohađam i bosansku školu, a tu su
Haris, Medina, Arnel i učitelj Esad.
Moja familija je vesela po prirodi, kod nas je muzika
i pjesma uvijek prisutna, i ja sam od malih nogu imala
priliku da držim mikrofon i pjevam sa mojim babom
i bratom. Babo je pjevao sevdalinke i mene učio prve
bosanske riječi preko muzike, pa sam i ja počela da
pjevam sevdalinke i narodne pjesme. Mevlud i ilahije
volim isto tako da učim i to me čini sretnom.
Moji prvi nastupi počeli su osmoj godini na bosanskim feštama i bajramskim sijelima.
Posebno drag nastup bio je u švedskoj školi kad sam
imala deset godina. Pripremali smo program za Božić
i moja učiteljica, Eva Sjöstrand, upitala me je: ”Aida,
da li bi htjela da nas naučiš jednu pjesmu na tvom
jeziku?” Bila sam iznenađena, ali ponosna na to, jer
sam ja jedina Bosanka u razredu. Dala sam sve od sebe
da ih naučim pjesmu Hajde da ludujemo od Tajči, i
to sam uspjela. To je bilo iznenađenje za sve roditelje,
svi su bili oduševljeni mojom pjesmom, a također su
bili ponosni na svoju djecu. Imala sam veliku tremu, a
istovremeno bila sretna i ponosna kada je cijeli razred
sa učiteljicom pjevao pjesmu na mom jeziku.
Sad pjevam i narodne i zabavne pjesme na našem
jeziku. Nastupala sam u školi, staračkom domu, bosanskom klubu, bosanskim feštama i zabavama u Kalmaru, Nybru, Karlskroni itd.
Volim slušati sve vrste muzike posebno mi se dopada
r&b, hip hop, pop i naša muzika. Pored muzike bavim
se fudbalom od sedme godine i igram ponekad stolni
tenis. Čitam razne knjige, družim se prijateljicama i
igram igricu Sims 3 na kompjuteru, a najviše vremena
provodim sa familijom i najviše me raduje kada svi
zajedno zapjevamo.
Najdraži nastup dogodio se 10. oktobra u Oskarshamnu kada sam učestvovala u programu Dani kulture
2009. u organizaciji bh Saveza Žena u Švedskoj. Otpjevala sam pjesmu My Number One Helene Paparizou.
Nikad dosad nisam pjevala pred tolikom publikom, a
List BH Saveza žena u Švedskoj
44-45 | žena · kvinna
bilo je puno djece, omladine i odraslih. Dok sam izlazila na scenu i uzimala mikrofon imala sam tremu i
bila jako uzbuđena, ali kada sam zapjevala i vidjela u
publici svoje drage roditelje kako me pogledima bodre
i daju mi podršku, trema je nestala.
Tokom pjesme omladina je ustala, pljeskala u taktu
muzike i igrala, a kad sam završila svoj nastup, prolomio se gromoglasan aplauz kakvog do sada nisam
doživjela. Bilo je super, bilo je kul i nastup u Oskarshamnu ostat će mi u najljepšem sjećanju.
Za odjeću i scenski nastup brine se mama i brat Selmin. Kad mama napravi neku kreaciju i ja to obučem
kod kuće, pa kada Selmin i Anes kažu šta misle i još
kad babo klimne glavom, onda znam da je sve potaman i svi smo sretni i zadovoljni.
Često razmišljam i maštam šta bih željela biti kada
porastem? Možda pjevačica, učiteljica, manekenka,
fudbalerka, fotograf ili dizajner. Još sam mala da bi
odlučila šta ću raditi kad budem velika, ali sigurna
sam da ću biti aktivna sa muzikom. Nemam nikakvo
muzičko obrazovanje, a sa bratom Selminom pomalo
sviram gitaru, i želim to da naučim.
Svake godine putujemo u Bosnu i Hercegovinu i
svake godine su nova prijatna iznenađenja, i to me
jako raduje. Prošle godine smo napravili izlet kroz
bih i posjetili Sanski Most, Ključ, Jajce, Donji Vakuf,
Travnik, Sarajevo i Mostar. Ove godine smo obišli
Prijedor, Bosanski Novi, Cazin i Bihać. A uvijek ću se
sjećati Baščaršije u Sarajevu i kako Neretva fino teče
ispod Starog mosta u Mostaru.
S
ve ovo ispriča mi uvijek nasmijana i vesela Aida,
a u međuvremenu stiže mi i dopis njenog učitelja
Esada, koji nam kaže:
”Kada je riječ o Aidi Burnić, onda tu postoji samo
jedna lijepa priča. Kao njen učitelj maternjeg bosanskog jezika, ponosan sam i sretan što pored velikog
broja sličnih njoj u grupi imam i jednu ovako talentovanu, nadarenu, i po mnogim pitanjima sposobnu
djevojčicu i učenicu. U naših sedam godina lijepog
druženja, Aida je pokazala sve svoje najbolje vrline,
kvalitete i umijeća kako kroz uspješno savladavanje
školskog gradiva, tako i kroz redovno učešće u svim
kulturno-zabavnim manifestacijama organizovanim
na području komune Kalmar i bliže okoline.”
U školi, na nastavi maternjeg jezika, Aida je u grupi
jednu godinu starijih svojih jarana koji su ponekad
skriveno ljubomorni na njene odlične rezultate. Aida
je dobar recitator, dobro glumi, odlično pjeva, još bolje
pleše, i njen učitelj bosanskog jezika Esad Vučkić, s
ponosom kaže da bez nje nijedna školska kulturno-zabavna manifestacija nije tako uspješna kao što biva
kada je ona u programu.
I još puno toga mogao bi nam ispričati učitelj Esad
Vučkić, a i on je jedan od zaslužnih u proteklih sedam
godina što Aida tako dobro piše i govori bosanski jezik
i da je aktivna u mnogim sekcijama i da učestvuje u
svim školskim programima.
Svi ćemo biti sretni i ponosni da ima takve djece i
omladine koja su rođena u Švedskoj, a koja u svojim srcima ponosno nose i šire na ovim prostorima svu ljepotu i kulturne vrijednosti svoje domovine, naše bih.
Aida nastavlja svoj zvjezdani put i sigurno je da
ćemo je vidjeti u još mnogim programima i zabavama.
Poželimo Aidi, njenoj braći i roditeljima, još puno
uspjeha, nastupa i lijepih trenutaka. c
kvinna · žena | 44-45
Tri bosanske priče
Sa lica mjesta: Elvedin Durović
Ko u školi ne postiže zadovoljavajuće rezultate – dobija
”zasluženi odmor” dok ne poboljša svoju ”školsku situaciju”. O ovim mladim će se još čuti, poželimo im da
nastave graditi mostove prijateljstva ma gdje bili.
Z
a vrijeme moga posljednjeg putovanja po bih, januara ove godine, imao sam priliku da upoznam
sugrađanina Selvera Tozu, nekada istaknutog
člana konzorcija dc-a u Goraždu, a danas jednog od
najboljih mladih trenera fudbala u bih. Da su moje
pretpostavke tačne, najbolje svjedoči podatak da je
gospodin Tozo za proteklih 15 godina od završetka
rata uspio da kroz svoju školu fudbala plasira mnoštvo
mladih fudbalera koji danas sa pravom nose dresove
mnogih poznatih klubova u zemlji i inostranstvu.
Možda priča o ovom mladom fudbalskom entuzijasti
ne bi bila toliko interesantna da u gradu nisu postojale
i druge škole fudbala koje su vodili istaknuti fudbaleri
i treneri poput Nudžeina Gece, nekada standardnog
fudbalera prvoligaša sa Koševa, ili Šemsudina Kajtaza,
jednog od najvećih fudbalskih trenera kod nas i šire.
Svake godine kroz Selverovu školu fudbala prođe
50 mladih momaka od 10-17 godina u svim kategorijama. U posljednje vrijeme počela je sa radom i ženska
nogometna škola koju takođe vodi isti čovjek i sa
istim uspjehom. Upravo u vrijeme ovog razgovora sa
Selverom (januara 2010., op. autora) vratili su se sa
jakog međunarodnog turnira u Beogradu gdje su, u
konkurenciji 12 zemalja regiona i šire, osvojili srebrenu medalju izgubivši u finalu od domaćina turnira,
reprezentacije Srbije. Naglašavaju da su u Beogradu izvanredno primljeni i da su od strane domaćina uživali
u dobrodošlici čitava tri dana trajanja turnira.
I ne samo u Srbiji, već i u drugim zemljama (Hrvatska, Crna Gora, Švedska), bili su učesnici raznih turnira, a boravili su i na tradicionalnom turniru nacija koji
se svake godine održava u Göteborgu, Švedska, 2008./
2009.
Tokom razgovora saznali smo da su dječaci i djevojčice sa Drine ljubitelji građana svoga grada ne samo
zbog sportskih rezultata već i velikog broja ”odlikaša” te
ih sa pravom nazivaju ”generacijom odlikaša”. Zašto, to
objašnjava trener Tozo i ističe da svaki onaj koji u školi
ne postiže zadovoljavajuće rezultate dobija ”zasluženi
odmor” dok ne poboljša svoju ”školsku situaciju”.

List BH Saveza žena u Švedskoj
17
Trener Selver Tozo (u sredini iznad dječaka s crvenom trakom na glavi) sa saradnicima i učesnicima škole fudbala FK ”Goražde”

Dok posmatramo brojne dječake i djevojčice na
popodnevnom treningu u dvorani Mirsad Hurić razgovoru se pridružuje i šef stručnog štaba ovdašnjeg
prvoligaša fk Goražde, gospodin Dževad Hadžović, i
sa ponosom ističe da je veliki broj njegovih današnjih
prvotimaca upravo potekao iz škole fudbala trenera
Toze. A njihova zajednička saradnja traje dugi niz godina, još iz vremena kada su prije rata zajedno nastupali za ovdašnjeg trećeligaša fk Radnički.
Nadom da će se o ovim mladim dječacima i djevojčicama još čuti, ispunjavamo njihovu, i želju njihovog trenera, da se nađu na stupcima naših izdanja sa
željom da nastave graditi mostove prijateljstva i sporta
ma gdje bili u interesu grada i zemlje koju dostojno
predstavljaju.
Priča druga
U
životu zna ponekad i sudbina čudna biti. Od svoje
rane mladosti do poznih godina ljudi se hvale sretnim ili se sa sjetom sjećaju teških trenutaka koje su doživjeli tokom svoga životnog vijeka. Moj otac i majka
su bili sudionici obje ove sudbine. U svojoj mladosti,
sretni i razdragani u okrilju svako svoga porodičnog
okruženja, nisu ni razmišljali o mnogim svjesnim i
nesvjesnim događajima koji će ih pratiti kroz životni
put kao i većinu drugih porodica sa naših prostora.
U ratnom metežu i neizvjesnosti stigoše u ”dijasporu” i započeše planove svoje zajedničke budućnosti.
Realizacijom dijela njihovih zajedničkih želja i planova
jednog lijepog proljetnog dana rodila se njima najdraža
i jedina kćerka ”Emina”. Da li je sudbina tako htjela ili je
to ime određeno igrom slučaja njihovog prethodnog dogovora, ali ja sam i danas sretna i ponosna na svoje ime.
Odrastajući sretno i zadovoljno u krugu svojih
roditelja, vremena su prolazila a ja vremenom shvatih
da oni polako ali sigurno grade ljepše i bolje sutra za
nas sve troje. A to ljepše i bolje ja sam vrlo rano osjetila
u mojim lijepim dječijim danima. Lijepe haljine, puno
igračaka, pa polazak u školu, a samim tim i upoznavanje novih ljudi i njihovih običaja.
Kada sam pošla u školu shvatila sam da jedan broj
mojih vršnjaka dolazi iz različitih sredina i sa različitim običajima i kulturama. I to mi onda ali i sada nije
18
smetalo… Međutim, moje najbolje drugarice, čiji su
roditelji takođe sa istih prostora, su rođene i odrasle u
istom okruženju i sa istim životnim pričama kao i ja.
Zato odmah na početku iz predostrožnosti kulture i
lijepog ponašanja, ne bi bilo korektno da pišem o njima
a da ih ne predstavim: Sanna, Enna i Lanna.
Moje najbolje drugarice idu sa mnom u isti razred i
svakodnevno se družimo i zajedno provodimo najveći
dio slobodnog vremena. Pošto živimo u istom naselju, često se viđamo i zajednički dogovaramo. Svake
sedmice izlazimo zajedno u ”mali školski disko” a u
slobodno vrijeme treniramo gimnastiku u obližnjoj
osnovnoj školi.
Ali, ono što meni ponekad smeta u našem zajedničkom druženju je što one ne žele da razgovaramo na
”Emina”
List BH Saveza žena u Švedskoj
44-45 | žena · kvinna
našem zajedničkom jeziku kojem su nas učili naši dragi
roditelji. Ja: ”Dobar dan!”, a one ”Hej!”, ja: ”Doviđenja!”,
a one uglas ”Hej då!”. I tako redom i tako svakodnevno.
Ali to nije sve…
Ovoga ljeta ja sam sa ocem i majkom boravila u
Bosni i tom prilikom bila kod svoje nene i deda po prvi
put od kako su moji roditelji morali da ”silom prilika”
napuste svoju domovinu. Kako mi je bilo tih dvadesetak dana riječima ne mogu opisati i jedva sam čekala
priliku da svojim drugaricama po povratku ispričam
sve svoje događaje sa prvog školskog raspusta u svojoj
domovini.
Pričala sam im o tome da moj dedo i nena žive na
selu i ustaju svako jutro veoma rano da bi po čitav dan
radili na svome imanju. Naučili su me kako se pravi
sir, pogača, uljevak, razne vrste pita, od sirnice do
poznatog ”bureka”, pekmez, dževrek…
Tokom dana sam sa njima čuvala njihove, a oni kažu
i naše, ovce i krave na obližnjim proplancima i uživala
u ljepotama i krajoliku gdje su moji roditelji odrasli i
proveli svoje najljepše godine.
Obišla sam po prvi puta i gradove poput: Sarajeva,
Mostara i Banja Luke i divila se ljepotama Baščaršije i
Vrela Bosne, Kujundžiluka oko Starog mosta, ljepotama
Gornjeg Šehera i slapovima bistrog i hladnog Vrbasa.
Iako sam se svim srcem trudila da dočaram sve ono
što sam doživjela, a što je meni ostalo nezaboravno,
imala sam utisak da sam pričala uzalud i da moje ushićenje i radost koju sam doživjela nisu dobili onaj efekat
koji sam očekivala.
Nisam htjela da sa njima komentarišem različite poglede koji su očito prisutni kod njih , niti roditeljima da
objašnjavam ”moju borbu” za opisivanje životne stvarnosti koju sam doživjela. Dugo i uporno sam razmišljala zašto moje kolegice ignorišu moju temu i ne samo
nju nego i domovinu mojih ali i njihovih roditelja…
Vrijeme je prolazilo, sjećanja su navirala, a mene je u
dubini duše intrigiralo šta je i u čemu je uzrok svemu
ovome. Pišući ovu priču još uvijek ne znam pravu istinu, ali možda je ona u Sanni, Lanni i Enni ili je možda
u isključivoj komunikaciji na jeziku zemlje u kojoj se
nalazimo…
Vjerovatno će se vremenom saznati istina, ali ja
još uvijek jedva čekam novi raspust i susret sa svojim
dedom i nanom a oni neka misle šta kod hoće. Svako
prema sebi, ali dokle, vidjećemo…
Napominjem da je ovo moja priča, a svaka sličnost ili
podudarnost sa bilo kojim osobama ili događajima je
slučajna.
Priča treća
U
vijek sam se divio starim narodnim izrekama koje
smo mi kao djeca u to vrijeme prihvatali sa podsmijehom a kasnije shvatali njihovo pravo značenje.
Jedna od tih bila je: dabogda bio lijep i pametan, da ti
bog dā lijepo zdravlje, dabogda te sreća srela… i tako u
nedogled.
Sumirajući sve ove narodne izreke sa pravom bih
ih mogao objediniti u osobama dviju sestara: Ene i
Amajle koje sam davne 1995. godine sreo u Helsingborgu. U to vrijeme ja sam između ostalog bio jedan
od nastavnika u Bosanskoj dopunskoj školi i igrom
slučaja upoznao sam prvo Amajlu, a nešto kasnije i
Enu. Da slučajnost bude veća, tada je Bosanska dopunska škola važila za najbolju u Švedskoj a u sastavu
kvinna · žena | 44-45
Sestre Omeragić
nastavnog kadra bila je i njihova majka, nastavnica
Tica Omeragić. Vjerovatno mi nećete zamjeriti ako
istaknem da su u to vrijeme u školi dobrovoljno radili
vrsni pedagozi poput prof. Zemke Kamarić, Šemsije
Tufekčić, Šemse Omeragić, Nede Lagumdžije, Enise
Ćordić, Halime Migić, Senada Arnautovića, Fatime
Fazlić, Emira Mustedanagića…
Možda su prednji podaci uz niz drugih okolnosti
uticali da su obje danas mlade, lijepe i obrazovane
djevojke koje bi poželio svaki roditelj.
Mlađa Ena ima 18 godina i završava ekonomiju
preduzeća, ujedno se pripremajući za prvi studentski
bal u maju mjesecu ove godine. Želja joj je da nastavi
školovanje i usavršavanje ekonomije na Univerzitetu u
Lundu. Trenutno je angažovana na okončanju školovanja a u slobodno vrijeme radi u Graffiti kafeu i na taj
način obezbjeđuje sebi prijeko potrebni ”džeparac”.
Starija Amajla ima 21 godinu i na završnoj je godini
web dizajna. Posebno se usavršava za interijer dizajn.
Poslije završetka obrazovanja u ovoj oblasti namjerava
proširiti znanje u interijer i prostornim komunikacijama. U slobodno vrijeme dizajnira i već je dobitnik
jednog broja priznanja i nagrada za uspješne kreacije.
Obje ističu da nemaju dovoljno slobodnog vremena
zbog raznih školskih i drugih obaveza ali da ipak nađu
vremena za posjetu brojnoj porodici, disko izlascima
i egzotičnim putovanjima. Putuju najčešće u društvu
svojih roditelja, majke Tice i oca Envera. Posebno su
sretne kada u ljetnim raspustima mogu da posjete
svoju rodbinu i prijatelje u bih.
O budućim planovima nerado govore… Znaju da je
jednoj škola pri kraju a drugoj studiji na početku. Davati sugestije za budućnost ovim mladim osobama je
iluzorno i suvišno jer one su same po sebi mlade, lijepe
i obrazovane djevojke…
Slika u prilogu govori sama za sebe. Zato, sjetimo se
ponovo naših ”starih” i ponovimo – zaželimo im puno
sreće u budućnosti. c
List BH Saveza žena u Švedskoj
19
Zlato
što zaista sija
G
Svaki komad nakita je rezultat trenutne inspiracije i nosi poruku za ženu koja želi nešto
drugačije.
odišnji odmor u BiH je prilika da se posjeti ne samo
rodbina i prijatelji nego i da se dotakne dio naše
kulture i tradicije. Treba se odvojiti vrijeme za posjetu
izložbama, koncertima i pozorišnim predstavama. Ne
smiju se zaboraviti otvoriti vrata knjižarama i kupiti
knjige napisane na maternjem jeziku koje nam mogu
pružiti radost i utjehu ili nas mogu rastužiti. Trebamo napuniti naše iscrpljene ”baterije” ne samo suncem i mirisom domovine nego i kulturnim i duhovnim životom.
Ja bih ovom prilikom željela predstaviti jednu izuzetnu umjetnicu, osobu koja predstavlja avangardu
zlatarskog majstorstva sa Baščaršije, Nerminu Begović.
Kada razgovarate sa Nerminom osjećate toplinu i vedrinu, želju za uspjehom, inat da se dokaže, potvrdi i
ostvari mjesto u jednom zanatu u kojem uglavnom
vladaju muškarci.
Nanese li vas put u Sarajevo, na Baščaršiju, svratite do
Nerminine zlatare, bez obaveze da nešto kupite, nego
sa željom da vidite nešto novo i uživate u ljepotama
Nermininog stvaralaštva.
Senada Bešić
expo 2010., od 1. maja do 31. oktobra u Šangaju, sa 225
zemalja i organizacija je najveća svjetska izložba do sad
organizovana. U okviru zvaničnog programa i prezentacije bih, u centralnom dijelu paviljona, postavljena
je izložba Tradicionalna umjetnost i obrt u bih, koju je
uredila Nermina Begović, dipl. ing. arh. iz Sarajeva.
Bosna i Hercegovina će se na expo 2010. predstaviti
temom Cijela zemlja – jedan grad i paviljonom čiji
koncept predstavlja simbiozu pet elemenata: vatre, zemlje, metala, drveta i vode. Osnovna ideja je sjedinjenje
energije ovih elemenata i simboličko predstavljanje
multikulturalizma građana, društva i gradova u bih.
Nermina Begović na svjetskoj izložbi expo 2010. u Šangaju
Upravo ste se vratili iz Šangaja?
– Zadovoljstvo je bilo formirati izložbu stvaralaštva
iz oblasti tradicionalnog zanatstva s umjetničkim akcentom, a s područja cijele države.
Iskustva stečena u radu udruženja čiji sam član –
zup (Zona unaprijeđenog poslovanja), Studio sfw
(Sarajevo Fashion Week), see Fashion Fusion (South-East European Fashion Fusion) i ulupubih (Udruženje likovnih umjetnika primijenjenih umjetnosti i
dizajnera bih), pomogla su mi da po prvi puta bude
organizovana izložba ove vrste, na nivou cijele države.
Predstavljeni su radovi 28 autora i udruženja, mahom
akademskih i priznatih veličina u ovoj oblasti.
Slijedeći ideju Cijela zemlja – jedan grad, izložbom
Tradicionalna umjetnost i obrt u Bosni i Hercegovini
brišu se granice između urbanog i ruralnog, tradicionalnog i modernog, a naglašava se njihova integracija,
koja stvara neprolaznu ljepotu. Cilj izložbe je očuvanje
i afirmacija stvaralaštva proizišlog iz tradicionalnog
obrta, pri čemu je posebno naglašeno bogatstvo kulturnog nasljeđa. Takođe, ovakve izložbe imaju za cilj i
da obogate ukupnu turističku ponudu.
Kako ste se uopšte našli u nakitu?
– Nešto se jednostavno desi, a da ne znate ni kako je
počelo. Po završetku studija došla sam u očevu zlatarsku radnju da malo predahnem od arhitekture, zaljubila se u nakit i tu ostala. Neka dešavanja i želja za očuvanjem porodičnog obrta učvrstili su moju odluku.
Oduvijek me je privlačio radni stol mojih roditelja,
jer su i mama i tata majstori zlatarstva. Konačno sam
imala i godina i vremena da i ja zauzmem svoje mjesto
za tim stolom. Od tada je prošlo skoro 20 godina.
20
List BH Saveza žena u Švedskoj
44-45 | žena · kvinna
Kad ste Vi napravili prvi komad nakita i šta je to bilo?
– Od početka se bavim isključivo zlatnim nakitom.
Zlato, kad se posmatra kao materijal, očaravajuće je
i fascinantno. Dugo vremena sam istraživala odnose
drugih materijala sa zlatom i mogućnosti oblikovanja i
postizanja raznih efekata u različitim kombinacijama.
Moj prvi dizajnerski komad nakita bio je privjesak,
zlatni ljiljan na podlozi od tisovine. U to vrijeme, u
opkoljenom Sarajevu, imao je duboki smisao.
Kasnije se dizajn moga nakita mijenjao, čak veoma
dinamično. Opet je u pitanju različita kombinacija
materijala, do nekog konačnog odabira, ali uvijek u
potpunom skladu sa klasičnim zlatnim nakitom.
Kreirali ste liniju nakita pod nazivom nb Gold Line. Po
čemu je posebna ta linija?
– Upravo je odabir materijala definisao moju liniju
nakita, pod nazivom nb Gold Line. To je unikatni, ručno rađeni nakit, izveden u jedinstvenoj kombinaciji
keramike, zlata i Swarovski kristala. Na taj način, ovo
je vrlo strogo definisana linija, a da pri tom daje bezbroj
mogućnosti u oblikovanju forme, bogatstvu kolorita, u
stanju je slijediti trendove i pri tome zadržati neophodnu dozu klasičnog, što mora da nosi zlatni nakit.
Želim uraditi nešto što nije samo za jednu sezonu,
a da je dovoljno blisko nadolazećim trendovima. U
skladu s tim biram i boje kristala i keramike, a to su
neizostavni bijeli i crni tonovi, boja slonovače i cijela
paleta zemljanih toplih tonova. Posebnost nekih komada nakita je naglašena crvenom, plavom ili ljubičastom
bojom kristala. Ipak to su samo tri odabrane nijanse,
koje nikada neće biti izvan trenda, one su klasici među
bojama.
Svaki komad nakita je rezultat trenutne inspiracije i
nosi poruku za ženu koja želi nešto drugačije.
Konačno, osim u našoj radnji (zlatara Čengić), nakit
se može naći u Dubrovniku i u Beču, galerija nakita
Moha.
(Izvor: bh. štampa; recto foto: Jasmin Šaković) c
kvinna · žena | 44-45
List BH Saveza žena u Švedskoj
21
Att aldrig glömma
Vad hände i Srebrenica?
Hur hanterades en ”skyddad zon”
”
Världssamfundet” genom sin grundläggande institution, fn, hade under kriget i Bosnien-Hercegovina garanterat enklaven Srebrenica status av
en ”skyddad zon” där skyddet bestod av fn:s militära
skydd. I utbyte mot det utlovade skyddet krävde fn att
stadens försvarare lämnar ifrån sig sina vapen.
Ett nederländskt kompani ur fn:s fredsbevarande
styrkor hade skickats till Srebrenica för att skydda de
tiotusentals bosnjaker i staden som var omringad av
bosnienserbiska styrkor. Det handlade om människor
som i stort sett hade sökt skydd i området som genom
fn:s säkerhetsråds resolution 819, den 16 april 1993,
hade utsetts till ett skyddat område.
D
Av: Fikret Babović
FN:s skandalösa sätt att hantera den s.k. ”skyddade
zonen”, som man själv tagit på sig ansvaret att skydda,
möjliggjorde realiserandet av folkmordet i Srebrenica.
en 16 april 1993 antog nämligen fn:s säkerhetsråd
resolutionen 819 som begärde att alla parter i konflikten i Republiken Bosnien och Hercegovina behandlar Srebrenica och dess omgivning som en skyddszon
som bör vara fri från något väpnat angrepp eller några
andra fientliga ageranden. Resolutionen krävde även
ett omedelbart upphörande av väpnat anfall av bosniska serbers paramilitära enheter mot Srebrenica och
deras omedelbara avlägsnande från området.
Den dåvarande Förbundsrepubliken Jugoslavien (Serbien och Montenegro) skulle omedelbart upphöra med
leveranser av militär utrustning och tjänster till bosniska serbers halvmilitära enheter i Republiken Bosnien
och Hercegovina.
För att konkretisera beslutet krävdes att generalsekreteraren tog omedelbara steg till att öka närvaron
av unprofor:s styrka i Srebrenica och dess omgivning
med uppgiften att övervaka den humanitära situationen i den skyddade zonen.
Samtidigt uppmanades alla parter att fullständigt
och omedelbart samarbeta med unprofor.1 Alla
eventuella förfrågningar skulle omedelbart anmälas
till Säkerhetsrådet. Resolutionen fördömde all form av
etnisk rensning som hade skett i regionen och sådana
handlingar klassade som oacceptabla och olagliga.
A
Šejla Kamerić: ”En bosnisk tjej”, 2003 (foto: Tarik Samarah). Graffiti skriven av en okänd nederländsk soldat på en mur i militärförläggningen i
Potočari, Srebrenica, 1994/95. Kungliga nederländska trupper, som en
del av FN:s fredsbevarande styrkor (UNPROFOR) i Bosnien och Hercegovina 1992/95, var ansvariga för ”den skyddade zonen” Srebrenica.
22
vtalet om demilitariseringen av Srebrenica skrevs
den 18 april 1993 (s/25700, annex) mellan bosniska regeringen och den serbiska sidan, under medling
av den svenske generalen Lars-Eric Wahlgren. Enligt
avtalet skulle ett fullständigt eldupphör och demilitarisering av Srebrenica vara klart inom 72 timmar. I
gengäld för unprofor:s skydd av Srebrenica lämnade
försvararna (arbih – Republikens Bosnien-Hercegovina Försvarsmakt) ifrån sig sina stridsmedel till
unprofor.
Förutsättningarna för resolutionens antagande fanns
i det faktum att enligt informationen som generalsekreteraren presenterade till Säkerhetsrådet hade
situationen i Srebrenica och dess omgivande områden
försämrats snabbt och kraftigt.
Det pågick ett avsiktligt och väpnat anfall mot den
oskyldiga civila befolkningen. Efter krigsutbrottet i
Republiken Bosnien och Hercegovina hade nämligen
de bosnienserbiska styrkorna ockuperat bosnjakiska
byar och städer i den östliga delen av landet och folket
massutvisades och misshandlades. Våldtäkter mot
kvinnor var ett vanligt brott. Detta hade för följd att
många bosnjaker flydde till enklaverna som Goražde,
Žepa, och bland annat Srebrenica.
1. unprofor, The United Nations Protection Force.
List BH Saveza žena u Švedskoj
44-45 | žena · kvinna
En liten bosnisk flicka bland kistorna. Srebrenica, den 11 juli 2009 (Foto: Elvis Barukčić/AFP/Getty Images)
Srebrenica var en liten okänd stad. För att rädda sina
liv där, stationerades omkring 60 000 flyktingar som
var i stort behov av all möjlig hjälp.
U
ppträdandet av den skyddade zonen Srebrenica
har sina rötter i idén som kom redan från den s.k.
London Conference som hölls 26-27 augusti 1992. Där
konstaterades bl.a. av Internationella Rödakorskommitténs (icrc) president dr Cornelio Sommaruga, att
det internationella samfundet hade en livsviktig roll
att spela. De oerhörda lidanden och dödanden måste
upphöras.
Han ställde då frågan till deltagarna om de skulle ha
i åtanke att som en av valmöjligheterna
införa skyddade zoner för att lösa den humanitära
krisen i Bosnien och Hercegovina och särskilt i östra
Bosnien, där staden Srebrenica ligger.
Några kända namn och representanter i Förenta
Nationerna stöttade detta förslag redan i ett tidigt
skede. Så exempelvis, den tidigare polske premiärministern Tadeusz Mazowiecki som var speciell rapportör
till fn:s kommission för mänskliga rättigheter i forna
Jugoslavien.
Vidare tog Säkerhetsrådet beslut att inrätta en tillfällig tribunal i Haag2 i fallet som angår applikationen
av Konventionen om förebyggande och bestraffning av
brottet folkmord (genocide), samt uppmanade regeringen i Federala Republiken Jugoslavien att omedelbart
underteckna och tillämpa den konventionen.3 Konventionen innebar i princip ett mellanstatligt avtal om
förhindrandet och bestraffningen av brottet folkmord.
Enligt denna 1948 års konvention avses med folkmord
gärningar förövade i avsikt att helt eller delvis förinta
en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös
grupp såsom att döda medlemmar av gruppen eller att
tillfoga medlemmar av gruppen svår kroppslig eller
själslig skada.
Säkerhetsrådet bedömde situationen som allvarlig
och bestämde även att så fort som möjligt skicka en
delegation som skulle bestå av Säkerhetsrådets medlemmar för att på själva platsen avgöra hur kritiskt
läget egentligen var och att om detta omedelbart sända
tillbaka information i form av en speciell rapport.
Det fanns även en möjlighet av luftangrepp av
nato-styrkan eftersom nato alliansen ställde sig
positivt till fn:s begäran för ett närmare samarbete. 
FN:s fredsstiftare (Foto: Igor Vasilev/UN Photo)
2. The International Court of Justice (icj), Den Internationella
domstolen har sitt säte i Haag i Nederländerna.
3. Konventionen om förebyggande och bestraffning av brottet
folkmord (genocide) av den 9 december 1948, ga res. 260 a (iii).
http://www.humanrights.se/upload/files/2/MR-instrument/Konvention%20om%20folkmord.pdf.
kvinna · žena | 44-45
List BH Saveza žena u Švedskoj
23
Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen
att på tillbörligt vis uppmärksamma årsdagen av folkmordet i Srebrenica och Potočari genom att stödja parlamentets utropande av den 11 juli till den dag då vi i EU
minns offren för folkmordet i Srebrenica och att uppmana alla länderna på västra Balkan att göra likadant.
(Europaparlamentets resolution av den 15 januari 2009
om Srebrenica)

I
detta ödets moment gällde det emellertid, efter den
serbiska offensiven, att använda detta militära skydd
som drogs tillbaka för att skydda skyddsmakten själv
och lämnade de förment beskyddade skyddslösa.
Ett riktigt flygangrepp kom inte trots att det enligt
Säkerhetsrådets resolution 836 fick unprofor mandat
att använda militär makt, inklusive stridsflyg, för att
avvärja attacker mot Srebrenica och även mot de andra
proklamerade skyddade områdena.
Minnesstund
srebrenica
1995-2010
15 år
Stockholm
11 juli, kl. 16
Filmhuset, Karlaplan, Borgvägen 1
24
Serbernas slutangrepp mot den skyddade zonen
Srebrenica inleddes den 6 juli 1995.
Tidigt på morgonen begärde försvararens befälhavare av Srebrenica att unprofor lämnar tillbaka vapen,
som de lämnade ifrån sig, på grund av överenskommelser om demilitariseringen från 1993.
Begäran avslogs med motiveringen att “it was unprofor’s responsibility to defend the enclave, and not
theirs”.41
Man förklarade att inte ville eskalera läget vidare, att
bsa (Bosnian Serb Army) och arbih (Armed Forces of
Bosnia and Herzegovina) kom i direkt strid. Beslutet
fattades av överbefälhavaren för unprofor:s styrka i
Srebrenica.
Det handlade om en holländsk bataljon (Dutchbat
3) i Srebrenica som kom till området i januari 1995. De
hade sin bas tre mil norr om byn Potočari. Bataljonen
bestod av 780 man, varav omkring 600 placerades i
”det skyddade området” Srebrenica.
Den 6. juli var serbiska styrkor bara 1,2 mil från
stadens centrum.
S
taden föll den 11 juli 1995 och då utfördes det värsta
massmordet i Europa sedan andra världskriget. Enligt Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien (icty) var denna händelse, med de alla
elementerna hur den utfördes, ett klassist folkmord.52
Det som klart skiljer detta folkmord av de andra
utförda folkmorden i världen är att det utfördes i ett
område som av fn förklarades som säkert och där
borde de oskyldiga människorna känt sig trygga.
fn:s undersökning bekräftar att Dutchbat inte
hade avfyrat en enda skott direkt på de framflyttande
serbiska styrkorna. Till denna tidpunkt har minst tre
förfrågningar för luftunderstöd från Dutchbat avfärdats från olika komandnivåer.6 Under tiden flög det 18
nato:s flygplan mot Srebrenica. Två av dem holländska f-16 släppte två bomber (!) mot något som de tänkte
vara motorfordon och som var i antågande mot staden
söderifrån. Skadorna var obefintliga. Sedan vände de
tillbaka till sin bas i Italien.
fn:s skandalösa sätt att hantera den s.k. ”skyddade
zonen”, som man själv tagit på sig ansvaret att skydda,
möjliggjorde realiserandet av detta folkmord. Under
ett par dagar mördades över 8 000 pojkar och män.
Därmed utsattes fn:s och världssamfundets garanti
för ett test som fn och världssamfundet inte bestod.
Det ledde i sin tur till en grundläggande legitimitetskris för fn som helhet. c
4. http://www.un.org/News/ossg/srebrenica.pdf (s. 55).
5. Folkmord definieras i artikeln ii i Konventionen om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord (genocide), som
antogs i fn: s generalförsamling i resolution 260 den 9 december
1948. Konventionen trädde i kraft den 12 januari 1951.
Enligt artikeln ii betyder folkmord ”var och en av följande
gärningar som begås med avsikt att helt eller delvis förinta
en nationell, etnisk, rasmässig bestämd eller religiös grupp
som sådan, dvs. att a) döda medlemmar av gruppen, b) orsaka
allvarliga kroppsliga eller psykiska skador på dem, c) avsiktlig
utsätta gruppen för livsvillkor som är avsedda att åstadkomma
gruppens fysiska förintelse antingen helt eller delvis, d) vidta
åtgärder som avsetts att förhindra födslar inom gruppen, e) med
våld flyttar barn inom gruppen till en annan grupp” (http://
www.riktpunkt.se/rp_2004/nr_2_04/04_02_05.htm).
6. http://www.un.org/News/ossg/srebrenica.pdf (s. 70).
List BH Saveza žena u Švedskoj
44-45 | žena · kvinna
ACTIVATE
YOUR
CONSCIENCE
YOUR APPEAL A G AI N S T I N J U S T I C E I N B O S N I A
www.stubsrama.ba | www.pillarofshame.eu
APPEAL
We want to collect 16,744 shoes throughout Bosnia and Herzegovina and in the
diaspora. Deadline: 25. Juni 2010. We are asking them/you to contribute shoes
(old and used) and to put messages for Western Europe into. Imagination knows
no borders: war stories, photographs of victims of war, complaints against the visa
regime. All that what people in Western Europe should learn. The shoes serve as a
modern communication tool.
Collection point
Collection Points in Bosnia-Herzegovina:
1. Sarajevo: Društvo za ugrožene narode za BiH, Trampina 4 (Od 10:00 – 20:00h)
2. Srebrenica: Kuća Povjerenja, Srebreničkog odreda bb (Od 12:00 – 18:00h)
3. Tuzla: Udruženje „Žene Srebrenice“ Kicelj 54 (Od 12:00 – 17:00h)
4. Zenica: Caffe TINA, Masarykova 22 (Od 12:00 – 22:00h)
5. Bihać: Ajmina Ulica, Repušine 2 (Od 15:00 – 19:00h)
Collection Points in Switzerland:
Bern: GfbV Schweiz, Wiesenstrasse 77 (10-18h)
Collection Points in Germany:
1. Berlin: IKB, Adalbertstr. 94 (Od 12:00-20:00h)
2. Frankfurt: KSG BiH, Hanauer Landstrasse 401-407 (Od 15:00 – 22:00h)
3. München: Džemat SABUR, Bodenseestr. 80 (Od 15:00 – 20:00h)
4. Göttingen: Gesellschaft für bedrohte Völker, Geiststraße 7 (Od 10:00 – 18:00h)
The Pillar of Shame project
Collection Points in Austria
Wien: GfbV Österreich, Untere Viaduktgasse 53/7A
The Pillar of Shame will serve as a metaphor for the immense betrayal of the United
Nations in Bosnia and Herzegovina, and as a warning to all future co-workers of the
United Nations. The plan: the 16,744 shoes (representing 8,372 victims) should form two
gigantic letters measuring eight metres in height and coloured in shimmering white. The
two letters (‘U’ and ‘N’) will be penetrated by three monumental bullet holes with real
shoes found in mass graves embedded in them.
If you are capable of opening a collection point in your city,
please write us:
[email protected]
The Centre for Political Beauty reaches over to the mothers of Srebrenica and will erect the
anticipated Pillar of Shame. The project aims to erect a permanent sculpture serving as a
lasting reminder of the guilt of western politicians and military officials for the genocide of
Srebrenica. – Against oblivion of Europe’s ‘Nights of shame’ (Bogdan Bogdanović).
The actual location of the Pillar of Shame, and the names of western politicians and army
generals whose names will be shamed by the Pillar will be selected by the mothers themselves. The Centre for Political Beauty and the Society for Threatened Peoples that together
organised one of the biggest memorials for the genocide of Srebrenica in 2009, will also
initiate a discussion about the responsibility of the United Nations that has been completely
pushed aside in the West for the last fifteen years.
More info:
www.stubsrama.ba
www.pillarofshame.eu
Center for Political Beauty (cPB)
Philipp Ruch
Dunckerstr. 59b
10437 Berlin
Roadmap
14 May – 25 June 2010:
A total of 16,744 shoes will be collected throughout Bosnia and
Herzegovina and in the Bosnian diaspora. We are asking them
to contribute shoes (old and used) and put messages into them.
Imagination knows no borders: war stories, photographs of victims
of war, complaints against the visa regime. All that what people in
Western Europe should learn. The shoes serve as a communication
tool.
kvinna · žena | 44-45
01 July 2010:
Shoe ‘exhibition’ in The Hague.
11 July 2010:
Shoe ‘exhibition’ in Berlin.
December 2010:
The Society for Threatened Peoples Bosnia (Fadila Memišević, Belma Zulčić) will
appoint a committee of the mothers of Srebrenica, who will decide over:
[1.] location of the monument
[2.] list of the names to be shamed 2011
02 May 2011:
Beginning of construction works for the Pillar of Shame.
List BH Saveza žena u Švedskoj
25
Kvinnliga Slavar
Av: Azra Muranović
N
är man slår upp ordet slaveri får man veta att
en människa kan ägas och behandlas som en
egendom. Det betyder i princip att en slav har
inga rättigheter och han/hon är ifråntagen möjligheten
över att själv fatta beslut om och i sitt liv.
Slaveriet har officiellt avskaffats runt om i världen,
men inofficiellt har den tagit en annan form. I vårt
moderna samhälle idag har vi en pågående slavhandel. Män, kvinnor och barn säljs runt om i världen för
olika ändamål, de är trafficked.
Det är inte bara människor i fattigare länder som riskerar
att bli utsatta för människohandlare, även om det är de
som är majoriteten, det kan i princip vara vem som helst.
T
rafficking betyder i grund och botten transport av
varor där handel är ändamålet. Och human trafficking är då transport av människor som varor där
handel är ändamålet. Med andra ord, man handlar och
transporterar människor som behandlas som varor. De
säljs runt om i världen för olika ändamål: organhandel,
tiggeri, tvångsarbete, kriminell verkan och sexuella
ändamål. Vilka är de här människorna som är så naiva
att en annan människa kan handla med dem?
Det kan vara svårt att tänka sig att en vuxen människa, en vuxen kvinna, kan bli utsatt för människohandel eftersom hon borde vetat bättre. Samtidigt får man
ha en djupare insyn i hennes liv för att förstå hur detta
kunde ha hänt. Det sker en alltmer påtaglig globalisering där många människor utesluts och inkluderas på
en och samma gång.
Länder som är fattiga och länder som är i transformationsfasen är de länder där folk riskerar som mest
att bli utsatta för människohandel. Detta är människor
som dagligen blir bombarderade genom massmedier av
ett visst levnadssätt som ska vara det rätta.
Naturligtvis är det västerländska sättet som projicerar på dessa människor som inte har råd eller
26
möjligheter till ett sådant liv men som ändå försöker
sträva efter det. Landet har inte kapacitet för att möta
folkets krav och då uppstår frustration bland folket.
Jämställdhetsfrågan kanske inte är så aktuell eller så
kanske landet gör väldigt lite för att bemöta motstånden och bekämpa könsskillnaderna.
Detta kan resultera i svårheter på arbetsmarknader
och i den sociala situationen för många kvinnor. Kvinnorna blir alltmer beroende av män och det som männen kan ge dem och får en begränsad möjlighet till att
göra sina egna val och bestämma över sitt liv.
Att emigrera kan vara en utväg. Man kan söka sig till
andra länder och kanske få ett jobb som är bra betalt
eller en bra utbildning. Det är då man är ett lätt offer
för människohandlarna som kan erbjuda en väg ut på
falska grunder.
Men det är inte bara människor i fattigare länder
som riskerar att bli utsatta för människohandlare, även
om det är de som är majoriteten, det kan i princip vara
vem som helst.
Människor med dåliga sociala förhållanden och
förutsättningar är potentiella offer- det kan vara alla
ifrån fattiga till förståndshandikappade, barn där
föräldrar är missbrukare, barn ifrån splittrade hem
etc. Det är desperationen i deras situation som gör
dem så sårbara och utsatta.
Kvinnorna rekryteras genom bedrägeri och får falska
förhoppningar. Det kan vara allt ifrån äktenskap, arbete, utbildning till resor. Kvinnorna blir sedan transporterade till andra länder eller städer där de oftast blir
ifråntagna sina dokument.
Säljarna är naturligtvis erfarna och hotar effektivt.
Eftersom en del kunder inte vill ha en tjej där spåren
av misshandel är tydliga hittar man andra sätt att hota
offren på.
Förutom våldtäkter, hot om våld och även ibland inslag av våld så hittar säljarna någon i offrets omgivning
att hota. Det kan vara ett barn, syster, bror, förälder
List BH Saveza žena u Švedskoj
44-45 | žena · kvinna
etc. Att bära ansvaret för någon annans liv kan ofta
tvinga personer till att samarbeta mot sin vilja för att
hålla den personen vid liv.
En ung kvinna i Rumänien blev erbjuden ett jobb i
Grekland av en vän som hon litade på. De sa till henne
att hon var tvungen och följa med för att hämta ut dokumentation som skulle möjliggöra hennes resa, eftersom myndigheterna begärde hennes underskrift. Hon
lämnade sin dotter hos sin syster och sa att hon skulle
vara tillbaka om två timmar. De körde till ett hus som
såg övergivet ut. När de kom in såg den unga kvinnan
andra kvinnor som låg på golvet och såg rädda ut.
Den unga kvinnan kom aldrig till Grekland utan
blev istället såld i Serbien och senare i Makedonien i
hus där tvångsprostitution rådde: hon blev såld om och
om igen som sexslav.1
Detta är en av miljoner berättelser om hur kvinnors
drömmar blir mardrömmar.
Människohandeln är en organiserad brottslighet som
bedrivs främst av organiserade kriminella gäng som
ofta ägnar sig åt andra kriminella utföranden utöver
människohandeln.
Den absolut största marknaden vad gäller människohandel är den för sexuella ändamål där majoriteten
är kvinnor och barn. Denna verksamhet är otroligt
lönsam och är bland de två mest lönsamma typerna av
illegal handel: vapenhandel och droghandel. Till skillnad för knark och vapen som man endast kan sälja en
gång mot valuta kan en kvinna sälja om och om igen
varje dag, varje vecka, varje månad…
Årligen tjänar kriminella gäng miljarder kronor
på exploateringen och lidandet av dessa kvinnor och
barn. Människohandel pågår globalt i världen. Den går
att hitta i alla länder runt om i världen och troligtvis i
de flesta städer. Kvinnorna finns att hitta på Internet,
på bordeller, strippklubbar, casino, barer, hotell, restauranger, porrfilmer och kanske även inlåst i någon
lägenhet i ditt bostadsområde.
Människohandel är ett ganska enkelt fenomen: det
existerar därför att efterfrågan finns. Det finns en
kedja som man brukar följa när det gäller människohandel:
•Kvinnan som vill ha en bättre framtid och ser emigration som enda utväg.
•Mannen a som anser att det är fullkomligt rätt att
köpa kvinnors kroppar och som är helt övertygade
om att alla kvinnor han köper själva vill ha sex, att
de tycker att det är roligt och ett bra sätt att tjäna
pengar på.
•Mannen b som vet att det finns män som mannen
a som är beredd att betala för sexuella tjänster.
Han inser även om han tvingar någon att utföra sexuella tjänster slipper han dela med sig av
pengarna. Kvinnorna som är i en desperat situation blir då hans byte eftersom han kan på falska
grunder erbjuda dem en väg ut.
•Organisationer som arbetar med att stoppa människohandel.
•Organisationer som skyddar offren i hemliga hem
så att deras säljare inte kan nå dem.
•Vi, du och jag. Det är vi som kan bryta kedjan genom att agera. Varje liten aktion är enorm och kan
bidra till att bryta kedjan.2
Bosnien-Hercegovinas Kvinnoriksförbund i Sverige
genomför projektet Trafficking med stöd av Ungdomsstyrelsen – Jämställdhetsprojekt och i samarbete med
Nykterhetsrörelsens Bildningsverksamhet NBV
Projektet
B
osnien-Hercegovinas Kvinnoriksförbund har startat ett projekt om människohandel. Målet med det
projektet är att höja medvetandet bland våra medlemmar så att allt fler vet vad det är som pågår framför
ögonen på oss.
Vi kan inte vara tysta och låtsas som att det inte
händer eller att det inte berör oss när vi har ett socialt
ansvar som medmänniskor att säga ifrån. Det kan vi
göra på olika sätt, stora som små. Bara att prata om
människohandel och diskutera det ändrar mycket.
I våra föreningar kan man hitta broschyrer om människohandel där man kan läsa mer om hur det går till.
Dessa broschyrer finns även på Bosnien-Hercegovinas
Ambassad i Sverige. För att nå ut till så många som
möjligt har vi arrangerat seminarier bland våra föreningar runt om i landet där vi har bjudit in föreläsare eller
där vi själva har föreläst.
Den 11-13 juni kommer vi att hålla en konferens
i Göteborg som en avrundning på den här delen av
projektet där vi kommer att få träffa föreläsare som
arbetar med frågan dagligen. Vi hoppas att denna konferens inte kommer att vara en avslutning på projektet
utan att vi kommer att inspireras av våra föreläsare till
vidare arbete för att motverka människohandel.
Ingen kan göra allt men alla kan göra något och
tillsammans kan vi hindra att det händer våra döttrar
och systrar. c
En scen ur filmen ”Human Trafficking”, 2005
1. www.mtvexit.org
2. Ibid.
kvinna · žena | 44-45
List BH Saveza žena u Švedskoj
27
Sebiha vill att
fler ska hitta Ljuset
Av: Kristina Claesson, Västgöta-Bladet
Bosnien
och Hercegovinas
Kvinnoriksförbund i samarbete
med Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet NBV arrangerar seminarium
”Kvinnor mot våld” för region Center | Värd:
Kvinnocentrum ”Ljuset” Skövde | Kontakt:
Sebiha Crnić [email protected]
073-580 94 75 | Alla är välkomna!
Fri entré
Startade nytt kvinnocentrum. I dag kämpar Sebiha Crnić
för att utsatta kvinnor ska bli starka, se ljuset i mörkret
och känna hopp.
– Det är det centrumets namn syftar på.
Kvinnor mot våld var första seminariet av kvinnocentret Ljuset
Sebiha Crnić
S
ebiha Crnić räcker över brevet.
– Läs det här så vet du vilka kvinnor vi vänder
oss till i första hand, säger hon.
Sebiha är ordförande för det nybildade Kvinnocentret Ljuset. Hon har själv suttit fången i krigets Bosnien med sina två söner och vet vad många av hennes
medsystrar har med sig i bagaget till Skaraborg.
– Vi är djupt tacksamma för att Sverige tagit emot
oss, men det är få som fått någon hjälp med att bearbeta det de varit med om, säger Sebiha Crnić.
Många lägger locket på och tror att de ska glömma
vad som hände under det fyra år långa kriget i Bosnien
och Hercegovina, men Sebiha menar att det inte går
att förtränga det fasansfulla.
– Det är känsligt och man pratar inte så mycket om
det.
Hon menar att de som kom till Sverige och blivit
torterade och våldtagna inte vet vart de ska vända sig
för att få hjälp.
– Kvinnorna är isolerade och därför startade vi
Kvinnocentret. Kan vi bara nå en av dem och hon får
stöd är det okej, säger Sebiha.
Vill informera
Kvinnocentret Ljuset i Skövde har funnits i cirka ett
år. I första hand är tanken att hjälpa bosniska kvinnor
från Skaraborg.
– Men det står inget i våra stadgar om att inte även
andra kan vända sig till oss.
Främst arbetar Kvinnocentret med att informera om
vilken hjälp det finns att få i det svenska samhället för
den som blivit utsatt för våld.
28
List BH Saveza žena u Švedskoj
44-45 | žena · kvinna
Att vara mamma och fru under ett krig – en föreläsning av Sebiha Crnić vid Nätverksträffen för familjecentraler i Skaraborg, den 21 april i Stadshuset i Skövde
– Vi ordnade också nyligen ett seminarium Kvinnor
mot våld i Skövde som blev välbesökt. Vi har mycket
mer vi skulle vilja göra, men det är svårt att finansiera
det.
Just nu har man 150 medlemmar i Skaraborg och
hela Sverige.
– Jag tror att alla bosnier mist någon, eller flera, av sina
familjemedlemmar i kriget.
Överlevde
Valde mellan sina barn
Sebiha Crnić berättar att kvinnan som skrev brevet,
överlevde.
– Hon heter Hasija och för mig finns det 25 000
kvinnor som Hasija, vårt mål är att många fler än hon
ska få tillbaka sitt namn och börja berätta och bearbeta sitt trauma. För det blir bara värre om man inte
vågar släppa fram det.
Själv har Sebiha Crnić gått i terapi i flera år och även
skrivit ner mycket av det hon blivit utsatt för; hittills
har det blivit 400 sidor text på hennes eget modersmål.
– Jag satt fången tillsammans med mina två söner,
skild från min man i tre månader, utan att veta vad
som hänt honom.
Då var sönerna 12 och 16 år gamla. I dag har familjen
återförenats och även om Sebiha aldrig utsattes för
samma behandling som hennes medsyster i brevet så
är de själsliga såren fortfarande inte läkta. Det gör ont
att minnas, även om hon lärt sig att leva med smärtan.
– Jag tror att alla bosnier mist någon, eller flera, av
sina familjemedlemmar i kriget.
Sebiha miste sina två bröder och sin pappa. Hon
har en bild på sin ena bror, lite undangömt, på sitt
skrivbord.
– Han var ung och så full av liv, säger hon.
En av de starkaste minnesbilderna från fångenskapen
var när Sebiha efter flera dagar utan mat tvingades
välja vem av hennes söner som skulle få brödbiten hon
just fått tag på.
– Vi satt instängda i ett av rummen på skolan, vi var
30 kvinnor och barn där inne. Utanför fanns männen
och bakom staketet till skolgården fanns det hus. I ett
av husen bodde det någon som ibland brukade kasta in
brödbitar på skolgården.
Det var en sådan brödbit som Sebiha lyckats komma
över.
– Jag visste att den inte skulle räcka till båda pojkarna och valde ut den som bäst behövde den.
Hon förklarar att det fortfarande gör henne ont att
tänka på det, men då hade hon inget val.
Efter tre månaders fångenskap återförenades hela
familjen. De kom till Sverige tillsammans med tusentals andra bosnier.
– Jag hade tur, min socialassistent såg att jag behövde hjälp och tog kontakt med en kurator. Jag fick
också lära mig hur viktigt det är att älska sig själv.
I dag kämpar Sebiha Crnić för att utsatta kvinnor
ska bli starka, se ljuset i mörkret och känna hopp.
– Det är det centrumets namn syftar på. c
kvinna · žena | 44-45
List BH Saveza žena u Švedskoj
29
Šta smo govorili,
a šta smo uradili?
Dug je put od retorike do djela…
Piše: Sanela Bajramović Jusufbegović
Patnja Bosne i Hercegovine oslikavala se kroz ratna iskustva njenih žena… Nedvojbeno ću reći, a što izvještaj i
pokazuje, da se među preživjelima ovog zločina nalaze
žene iz oba entiteta i iz redova svih naroda.
O
sobne tragedije u vidu seksualnog nasilja koje
su žene sa prostora bivše Jugoslavije doživjele
u posljednjem balkanskom ratu su u mnogome obilježile način na koji je taj isti rat prezentiran u
domaćoj, a posebno u svjetskoj javnosti. Potresne, i
najčešće vrlo privatne, priče preživjelih plasirane su u
kontinuitetu tih ratnih godina.
Patnja Bosne i Hercegovine oslikavala se kroz ratna
iskustva njenih žena. Usuđujem se čak tvrditi da je upravo ona, bosanskohercegovačka žena, postala simbolom
žrtve brutalnosti i okrutnosti kojoj su civili bili izloženi.
I dok su se zaraćene strane uz podršku domaćih, pa i
stranih, medija poigravale brojkama žrtava, mnogi naši
prijatelji sa zapada su se u toku devedesetih koristili
upravo sudbinama žena bih sa namjerom da probude
i mobiliziraju kritične mase u svojim zemljama koje bi
insistirale na pružanju podrške nesretnom Balkanu.
Kao historičar sa posebnim interesom za inicijative
žena u tom periodu mogu navesti i jedan, vjerovatno
šire poznat, primjer švedske nevladine organizacije
Kvinna till Kvinna. To je organizacija na čijoj se agendi
nalaze mirovni aktivizam i pomoć ženskom organiziranju u konfliktom i ratom zahvaćenim društvima
i koja je već više od 15 godina prisutna na prostoru
Balkana. Interesantno je da je formirana 1993. godine
i to nakon apela pojedinih žena Švedske publiciranog
u tada najvećem švedskom dnevnom listu Dagens Nyheter, gdje se isključivo poziva na pomoć ženama koje
su preživjele seksualno nasilje.
Evidentno je da ovoj temi od avgusta 1992. godine
kada je od strane Roya Gutmana, novinara američkog
30
B
erättelser om det sexuella våld som kvinnor i f.d.
Jugoslavien utsattes för under kriget på 1990-talet
har i hög grad präglat den mediala bilden av detta krig.
Djupt upprörande, och oftast mycket privata,
skildringar av våldtäkter figurerade kontinuerligt i media och användes till olika syften under krigsåren. Inte
sällan, beklagade man de drabbade kvinnornas öden
och till och med kallade dem för hjältinnor. Därför är
det ingalunda svårt att se hur den bosniska kvinnans
lidande under denna tid kom att symbolisera den
kaotiska situationen i landet och framförallt den civila
befolkningens utsatthet.
Uppmärksamheten som ämnet sexuellt våld i krig
fick under 1900-talets sista decennium var unik; det
resulterade bl.a. i att detta oerhört vanliga fenomen
äntligen kriminaliserades. I internationell rätt klassificerades våldtäkt som brott mot mänskligheten
och därmed blev det officiellt straffbart. Med tanke
på denna utveckling skulle man kunna hävda att
bosniska kvinnor som blev utsatta för våldtäkt hade
stora möjligheter att få upprättelse, adekvat hjälp och,
varför inte, förståelse från sin omgivning.
Blev det verkligen så?
En rapport som Amnesty International publicerade
under hösten 2009, och som kan ses som en revision
av de rättsliga instansernas hantering av fall rörande
sexuellt våld samt de drabbade kvinnornas livssituation i dagens Bosnien, vittnar om det stora gapet som
uppstår mellan det vi uppfattar som ”möjligt” och det
som de facto blir gjort.
lista Newsweek, po prvi put aktualizirana, pa kroz cijeli
ratni period nikada nije nedostajalo javne pozornosti.
Naučnici koji se bave temom seksualnog ratnog
nasilja će vrlo jasno reći kako su upravo događanja na
području bivše Jugoslavije stavila tu istu temu pod
lupu međunarodne zajednice.
Nije to doista bio ni prvi a ni posljednji put da se
žene nalaze u ulozi žrtve seksualnog ratnog nasilja,
ali se to prije dešavanja na Balkanu, i posebno u bih,
nikada u tolikoj mjeri nije našlo u žiži interesovanja i
konkretnog političkog djelovanja. Postojali su naravno pokušaji, posebno od strane feministkinja, da se
slučajevi silovanja žena u ratu aktualiziraju, kao djelo
Against Our Will: Men, Women and Rape koje je još
sedamdesetih godina napisala Amerikanka Susan
Brownmiller. Nažalost, tih šezdesetih i sedamdesetih
godina koje se osvrtom na zapad mogu karakterizirati
dobom velikih prosvjeda, seksualne revolucije i jačanja
ženskog pokreta, predmet ratnih silovanja je ostao tek
na nivou javne debate.
Dakle, činjenica je, kao što norveška naučnica Inger
Skjelsbæk poručuje, da je bosanskohercegovački slučaj
ratnih silovanja ne samo pokrenuo tu temu, već i promijenio shvatanje ove pojave. Donedavno smo seksualno nasilje u ratu gledali kao sastavni dio rata, postupak
za koji se nije moralo odgovarati pred licem pravde.
Najveći pomak napravljen je u međunarodnom pravosuđu gdje sada nakon stoljeća faktičkog postojanja
prakse ratnih silovanja postoji zakon gdje se to isto
kategorizira kao zločin protiv čovječnosti. Sada, za razliku od prije malo više od jednog desetljeća, moguće
List BH Saveza žena u Švedskoj
44-45 | žena · kvinna
je osuditi počinitelja. Moglo bi se čak reći da su povodom trenutne aktuelnosti teme ratnih silovanja preživjeli iz bih imali veće mogućnosti dobiti adekvatnu
pomoć, pa čak i razumijevanje od svoje okoline, u
poređenju sa prošlim vremenima.
M
eđutim, izvještaj koji je u septembru prošle godine
objavila organizacija koja se bavi ljudskim pravima, Amnesty International, me primorava da razdvojim ”mogućnost” od onoga što je de facto realizirano.
Nakon silne javne pozornosti posvećenoj temi ratnih
silovanja ne mogu se osobno načuditi koliko malo je
postignuto po pitanju zadovoljavanja pravde i pružanja
podrške preživjelima, što doprinosi prolongiranju
njihove patnje.
Ovaj izvještaj, inače baziran na intervjuima sa ženama koje su preživjele seksualno ratno nasilje, udruženjima koja zastupaju preživjele, nevladinim ženskim
organizacijama sa iskustvom rada sa žrtvama ratnih
silovanja, vlastima bih i predstavnicima međunarodne
zajednice u bih, je jedan vjerodostojan rezime učinjenog i neučinjenog kada je riječ o suočavanju sa posljedicama ratnih silovanja kao i procesuiranju počinitelja
ovih zločina. To je izvještaj koji nam crno na bijelo
pokazuje da je retorika vezana uz patnju ”naših” (zavisi
od definicije ko smo ”mi”) žena u ratu, pa i kasnije nazivanje tih istih ”mučenicama” ili čak ”heroinama” bila,
i nažalost ostala, skoro samo retorika.
Veliki dio pomenutog izvještaja je posvećen radu
pravnih ustanova u bih, ali i tribunala u Hagu. Uloga
Haškog tribunala u razvoju međunarodnog prava je
kvinna · žena | 44-45
neupitna, jer je upravo na tom sudu ratno silovanje definirano kao zločin.
I pored tog historijskog čina kada je konačno postalo
moguće kazniti počinitelja/e ovih u ratovima vrlo čestih djela, stoji činjenica da je na međunarodnom tribunalu za bivšu Jugoslaviju u Hagu do sada završeno
tek 18 slučajeva.
Ali nije kvantitet okončanih predmeta ono što zabrinjava Amnesty International, jer je od samog početka
rada međunarodnog suda cilj bio što veći broj slučajeva
rješavati u samoj bih, nego propusti koji su se dešavali
zbog ubrzavanja sudskih procesa.
Šta to konkretno znači? To znači da su u pojedinim
slučajevima, zbog očitog vremenskog ograničenja i
namjere da se rad Haškog tribunala okonča do 2010.
godine, izostavljena krivična djela koje se tiču seksualnog nasilja iako su postojali svjedoci i dovoljna dokumentacija da se i ona nađu u optužnicama.
Generalno gledajući, ni sudovi u bih, državni i entitetski, nisu dosada pokazali pretjeranu zainteresovanost za procesuiranje odgovornih za ratno seksualno
nasilje. Do polovine 2009. godine završeno je svega 12
slučajeva.
Interesantno je da je većina pomenutih slučajeva
direktno prenesena iz Haškog tribunala u bih ili pak
bazirana na istraživačkom radu tog istog. To nam
govori da su predmeti inicirani od strane bosanskohercegovačkog pravosuđa rijetki. O razlogu tomu
možemo, bez temeljito urađene studije, uglavnom
samo spekulirati, a ni Amnesty International ne nudi
opširna i zadovoljavajuća objašnjenja.

List BH Saveza žena u Švedskoj
31
kratkoročne i posebno dugoročne potrebe u vidu psihološke, socijalne i ekonomske pomoći. Tribunal je,
opet zbog činjenice, što bi to rezultiralo u kompleksnijim i znatno dužim pravnim procesima, odbio tretirati
bilo kakav vid kompenzacije žrtve. S druge strane, tražiti i ostvariti pravo na kompenzaciju od počinitelja je
iz bosanskohercegovačke zakonske perspektive i suviše
komplicirano, što bez dodatne besplatne pravne pomoći
za većinu preživjelih predstavlja nemoguću misiju.
Prema nedavno usvojenim principima Ujedinjenih
Nacija svaka žrtva ratnih zločina ima pravo na takozvanu ”reparaciju” pod koju, ustvari, spada sve od ekonomske kompenzacije, rehabilitacije, javnog priznanja i
izvinjenja do jamčenja neponovljivosti.
Najveću odgovornost za realiziranje reparacije žrtve
snosi država u kojoj su zločini počinjeni. bih se tako
zakonom obavezala na pružanje ”reparacije” žrtvama,
ali je po izvještaju Amnesty International-a dosada
uveliko bila neuspješna u tome.
N

32
Iz izvještaja međutim proizilazi da, barem kad je
o entitetskom nivou riječ, manjak sredstava i nepovjerenje preživjelih prema lokalnoj policiji otežava
bilo kakvu vrstu istrage. No, važno je istaći da je
Amnesty International, kao organizacija koja se bavi
zagovaranjem zaštite ljudskih prava, iznimno zabrinuta i kritična zbog mnogobrojnih propusta u domaćem
pravosuđu kada se radi o tretiranju ratnih zločina
uključujući i ratna silovanja.
Posebno se ističe neusklađenost zakona bih sa međunarodnim pravom, ali i krajnja neusklađenost između zakona na državnom i entitetskom nivou. Reforma
pravnog sistema, koja se u bih dogodila 2003. godine, a
u kojoj se ističe nadležnost države kod pravnih postupaka za ratne zločine, nakon čega je i formiran poseban odjel za tu vrstu zločina, na drugi je način protumačena od strane zakonodavnih organa entiteta.
Time su entiteti uzeli sebi za pravo da pokreću nove
slučajeve i primjenjuju zakon o krivičnom postupku
iz vremena bivše Jugoslavije koji je, potrebno je istaći,
mnogo blaži u odnosu na onaj stvoren u sadašnjoj bih.
To znači da se danas u bih počiniteljima za istu vrstu
zločina sudi nejednako. Da li ćete za pojedini zločin
biti kažnjeni sa 20 ili 45 godina ovisi ne samo o nedjelu
koje ste napravili, već i o tome da li vam presuđuje
državni ili entitetski sud.
Žene koje imaju iskustvo svjedokinja Haškog tribunala i domaćih sudova izrazile su kritiku tih istih zbog
mnogih propusta i generalne neosjetljivosti za njihove
akon dugogodišnjeg ignoriranja od domaćih vlasti
žrtve ratnog seksualnog nasilja, među kojima su
potrebno je istaknuti pripadnici oba spola, dobile su
2006. godine mogućnost ostvarivanja statusa civilne
žrtve rata. Beneficija koja ide uz ostvarivanje statusa
civilne žrtve rata je novčana kompenzacija koja je, u
poređenju sa sumama koje se iz državnog budžeta izdvajaju za veterane, znatno manja. U ovom zakonu koji
je iste godine prošao u oba bosanskohercegovačka entiteta postoje ozbiljne rupe kao i u njegovoj implementaciji, tvrdi Amnesty International i zagovara hitnu
promjenu zakona. I ovdje, kao i u slučaju sa pravosuđem u bih, postoje velike razlike između entiteta, što
rezultira u nejednakom tretmanu preživjelih kao da
se ne radi o istoj vrsti zločina. Značaj ovog zakona,
njegovo prvobitno zagovaranje, te eventualna modifikacija je ogroman i lakog ću srca tu temu ostaviti za
neki budući članak.
Već duže vremena se, dapače pitam, kao što napisah
u naslovu ovog članka, šta smo sve to nekada govorili
o ratnim silovanjima koja su se početkom devedesetih
desila na području bivše Jugoslavije, a šta smo konkretno uradili da bi kaznili nasilničko ponašanje i pomogli
preživjele? Čitanje i proučavanje ovog izvještaja bi,
po mojoj naravno subjektivnoj procjeni, trebalo biti u
interesu bosanskohercegovačke žene generalno, bez
obzira na etničku ili vjersku pripadnost, profesiju ili
pak socijalni status.
Nedvojbeno ću reći, a što izvještaj i pokazuje, da se
među preživjelima ovog zločina nalaze žene iz oba
entiteta i iz redova svih naroda. Interesantno je i to da
ono što jedna Esma osjeća kao žrtva silovanja, način
na koji je tretirana u bosanskohercegovačkom poslijeratnom društvu, gdje se svakodnevno suočava sa pravnom nepravdom, pukim preživljavanjem, narušenim
zdravljem i općim nerazumijevanjem za svoja ratna
iskustva, isto to osjeća i doživljava Tanja koja živi u
manjem entitetu zemlje.
Na kraju, što drugo nego citirati naslov gore navedenog izvještaja koji i te kako aludira na neproporcionalnost između nekada izrečene retorike i djela, a koji u
prijevodu glasi: Čija pravda?
Bosanskohercegovačke žene još čekaju.
(Sanela Bajramović Jusufbegović, doktorant u oblasti
historije na Univerzitetu u Örebru) c
List BH Saveza žena u Švedskoj
44-45 | žena · kvinna
Svenskt hjärta
av min mor
Zilhad Ključanin
Till mor
och kanske till far
1
in mor bor i Malmö, Bennets väg 8. Detta
Bennets väg kan hon inte uttala. Adressen står
vid entrén till hyreshuset och på checken för
socialbidraget. Mor säger visserligen Benno vrag, men
det är inte någon Benno jävel, vilket detta betyder på
svenska, utan en svensk adress. Den rätta adressen är
inte alls viktig för mor. När hon är ute är det tecknen
som är viktigare än adressen. Den arabiska affären,
bensinstationen, vägen som liknar kexchoklad, övergångsstället där det alltid finns en galen svensk som
brummar: ”I morgon kommer världen att gå under.
Säkert!”
Hyreshuset där min mor bor är en sjuvåningsbyggnad av tegel. Runt huset finns en fint klippt häck
som min far kallar buxbom, mor vet inte vad detta är
men skrattar alltid retsamt åt denna buxbom. Hissen
i byggnaden är snabbare än mors sextiofemåriga ben
orkar gå och hon blev förtjust i den när hon förstod att
hon har en egen nyckel att tillkalla den. Mors lägenhet
är på femte våningen. Hon hade föredragit att bo på
tredje för att hon aldrig har bott högre upp förut. Men
vad kan man göra? Man får anpassa sig också i himlen.
M
2
I tretton år har mina föräldrar bott i lägenheten. De
andra som kom samtidigt har redan flyttat tre eller
fyra gånger.
– Jag vet inte varför man skulle flytta? – säger far.
– Från min lägenhet kan jag flytta bara till himlen –
säger mor.
De kom hit 1993 från ett flyktingläger i Split. Bussen
hade kört i två dagar, och den andra natten hade de
stannat i Malmö. I ett hus drack de te och en flyktingguide förde dem till Bennets väg 8.
Det var natt. Hissen gick till femte våningen. Ljuset
i korridoren blinkade. Den lampan måste repareras,
tänkte farsan. Flyktingguiden låste upp den första
dörren i korridoren, tände ljuset i lägenheten och flyttade sig åt sidan. Far och mor, dragande på sina stora
flyktingväskor, gick in. Lägenhet var möblerad. Det
kommer inte att gå så, tänkte mor och föll ner i den
första fåtöljen. Flyktingguiden lämnade nyckeln och
gick ut. Far låste dörren, kom tillbaka i rummet och
satte sig i fåtöljen mittemot mor. Mor lyfte blicken. Far
tittade på henne. Jag kommer inte ihåg när vi betraktade varandra senast, tänkte mor. Men se på henne, hon
tittar på mig, tänkte far.
kvinna · žena | 44-45
– Sverige! – sa mor.
Far stannade liksom paralyserad med röret i handen.
Han står där stel som en fördömd, tänkte mor, ack min
gode herre, till slut tog du saken i egna händer.
– Det är så tyst – sade far.
– Ensamma… – sade mor.
Och började gråta. Vi har aldrig varit ensamma, på
trettiofem år har vi inte varit ensamma, tänkte hon.
– Din dåre, du gråter! – sade far.
– Håll tyst! – sade mor.
Efter trettiofem år sa hon – Håll tyst! – till honom.
3
Sverige är ett tystnadens land.
Far kunde inte alls anpassa sig till detta. Han jagade
samtalspartners överallt. Det var helt oviktigt vilka de
var. Bosnier, araber, svenskar. Och det spelade ingen
roll vilket språk de pratar. Det viktigaste är att de
pratar. Han väntade på dem i korridoren, i hissen, i den
lilla parken framför hyreshuset. I bussen. Han försökte
även från balkongen.
– En man som håller tyst är farlig – sade han till mor.
– Och landet där man håller tyst hör inte – sade
han.
– Landet där man håller tyst är lyckligt – sade mor.
– Därför småler de – sade morsan.
– Leenden är annorlunda än tal. En man som småler,
dödar inte – sade mor.
– Eller väldigt sällan – tillfogade hon eftertänksamt.
– Vi kommer från ett land där det pratades för
mycket och skrattades för mycket. Men, man smålog
inte – sade hon.
– Det fanns för lite leenden. Om vi hade smålett så
hade vi inte slaktat varandra.
Mor var väldigt förtjust i denna leendets filosofi.
Hon använde inte ordet vänlighet, men hon nickade
och smålog ständigt åt alla.
– Har du märkt att folk inte har rynkor här? – sade
hon en dag till far.
– Tja, de gör ansiktslyftning! – utbrast far.
– Nej, Salem. De småler. Det är det.
Mor var säker att i landet där alla småler kommer
ingen att döda henne.
– Så är det.
List BH Saveza žena u Švedskoj

33

6
Tystnaden, däremot, varade när far och mor var ensamma. Sedan den gången när hon första natten sade
till honom att vara tyst, grälade de oupphörligt. Trettiofem år av outsagda klagomål, ibland hade hon mumlat mellan tänderna, hade i Sverige helt enkelt börjat
välla ur hennes mun. Detta flöde av vrede, ilska, sorg
och förödmjukelse som lagrades i henne såsom gyttja,
och nu forsade gyttjan ut. Far var ofta förvånad över
allt mor hade mints och allt hon inte hade förlåtit.
Grälet började dagen efter inflyttningen. Mor började
flytta om i lägenheten som hon ville ha det. Far satt i
fåtöljen och glodde någonstans mot fönstret.
– Res dig upp! – sade mor.
Far kastade en blick på henne. I denna blick dallrade
fortfarande en glimt av hans trettiofem år av sysslolöshet i hemmet.
– Här! – sade mor och stoppade dammsugaren i
hans hand.
Far var oberedd och dammsugarskaftet föll ur hans
hand.
– Men… – sade han och kastade en blick in i tomheten: mor försvann in i badrummet. Han hörde
hennes, redan hemmastadda, steg från korridoren.
Far tittade länge på dammsugaren. Det är okänt om
han även såg sitt tidigare liv. Sedan reste han sig upp
och började fumla med dammsugaren. Mor lyssnade
från badrummet med trasan i handen. I hennes
ansikte dallrade ett födelsemärke: det betyder att hon
är ursinnig. När hon hörde dammsugarens surrande
från vardagsrummet lugnade sig födelsemärket sakta.
– Ja! – sade hon till sig själv i spegeln.
– Ja! – upprepade hon.
– Ja! – slog hon fast.
– Nej! – skrek hon.
Far stängde dammsugaren och rätade upp sig.
– Vad sa du?
– Det duger inte.
– Vad? – frågade far helt onödigt.
– Dammsugningen, Salem… Den är inte bra.
– Vad är problemet? – far kände hur hans högra
mustasch dallrade.
– Dammet är inte borta… i hörnen… runt kanter –
hon lyfte på dynan i fåtöljen.
– Men, det… det går inte… – han visade dammsugarens breda golvborste.
– Det går! – sa mor och skruvade ur golvborsten.
– Det här går också! – utbrast far och skruvade ur
metallröret och höll fram det mot mor.
– Sverige! – sa mor.
Far stannade liksom paralyserad med röret i handen.
Han står där stel som en fördömd, tänkte mor, ack
min gode herre, till slut tog du saken i egna händer.
(Ett urval i svensk översättning av Haris Tucaković och
Anna-Karin Metz) c
Svenskt hjärta av min mor. Originalets titel: Ključanin,
Zilhad. Švedsko srce moje majke. Zenica : Vrijeme, 2009.
Trots att Ključanin lever och verkar i Bosnien, kan hans
skildring om invandrarna i det svenska samhället räknas
bland de bästa som skrivits om detta ämne.
D
ramat Svenskt hjärta av min mor är en komedi
och behandlar kommunikationsfrågor. Så gott
som dagligen umgås två äldre kvinnor. En av dem är
författarens mor, bosniskan, som inte kan ett enda
svenskt ord. Den andra är svenskan som inte kan ett
enda bosniskt ord.
Men dagligen sitter dem tillsammans och ler mot
varandra. Handlingen uppstår när svenskan insjuknar,
och mor letar efter gräset som botar allt.
Uppryckt med rötterna är utvandraren/invandraren
ställd ansikte mot ansikte med diskontinuiteten av sitt
själva väsen, med sin kulturella rotlöshet och identitetslöshet, samt tvungen att vara i sällskap med någon men
på samma gång ensam med sig själv.
Dramat Svenskt hjärta av min mor, i regi av Aleš
Kurt, hade sin premiär 2009 i Bosniska folkteatern i
Zenica.
Prof. dr Zilhad Ključanin föddes år 1960 i Trnova,
nära Sanski Most. Han försvarade sin doktorsavhandling vid Sarajevos Universitet med titeln Fiktionella
aspekter i den postmoderna bosniska litteraturen.
Ključanin skrev ett trettiotal böcker, både poesi och
prosa. (h.t.) c
34
List BH Saveza žena u Švedskoj
44-45 | žena · kvinna
kvinna · žena | 44-45
List BH Saveza žena u Švedskoj
35

Zena-Kvinna nr 52 - Žena

š eher banja luka - Svjetski Savez Dijaspore Bosne i Hercegovine

Moralni i profesionalni krah SVT Nikad se nemoj zamoriti u

Zena-Kvinna 31 - Žena

(34.0 cm 3) - 740 - Oleo-Mac

Zena-Kvinna nr 51 - Žena

Umiranje kulture

Zena-Kvinna nr 50 - Žena

STARK 25 IC (25.4 cm3) - STARK 25 (25.4 cm3)

broj 164 | godina xx | norrköping | juli-septembar cijena 25 sek

zapisnik

BiH - BHRF

broj 160 | godina xx | norrköping | april

program rada, 2013. - Rukometni i Odbojkaški savez

SKUPŠTINA 24. 10. 2013. za časopis - Ovce-Koze

8. sjednica 15.09.2011. - Lovački savez Primorsko goranske županije